i was broken and alone
LAST DAY OF APRIL...!
Vad är det som är så vansinnigt speciellt med denna dag? Egentligen. Vad är det som får folk att gå man ur huse och tagga party party? ALLA festar på sista april, men vad är det som gör den här dagen så speciell jämfört med alla andra dagar och alla andra fester och alla andra fyllor? Vintern adjö och våren hej, men det är knappast det folk firar. Faktum är att det ju faktiskt klassats som vår ända sedan 1 mars, även om kanske inte naturen hållit med om det.
Det ska bli Torsåker och det ska bli fest. Jag har stora förhoppningar, men jag ska vara spik nykter. Inte i något slags försök till protest och demonstration en dag i förväg, utan för att jag helt enkelt ska kunna gå ut över huvud taget. Det hade suttit fint med en cider eller två eller tre, men jag måste ha bilen för jag måste kunna komma hem och det känns taskigt att tvinga mamma att avstå för att hon ska ut och skjutsa mig mitt i natten. Så jävla mycket mitt i natten får det inte bli heller eftersom det rullar mot Avesta 8,00 imorn. Detta har jag redan skrivit en gång, men störande upprepningar har aldrig stört i min blogg så stå ut.Nu har du ju dessutom läst det igen så nu var det väl skitsamma.
Nu är det käk. Grillpremiären, sitter fint det.
Vad är det som är så vansinnigt speciellt med denna dag? Egentligen. Vad är det som får folk att gå man ur huse och tagga party party? ALLA festar på sista april, men vad är det som gör den här dagen så speciell jämfört med alla andra dagar och alla andra fester och alla andra fyllor? Vintern adjö och våren hej, men det är knappast det folk firar. Faktum är att det ju faktiskt klassats som vår ända sedan 1 mars, även om kanske inte naturen hållit med om det.
Det ska bli Torsåker och det ska bli fest. Jag har stora förhoppningar, men jag ska vara spik nykter. Inte i något slags försök till protest och demonstration en dag i förväg, utan för att jag helt enkelt ska kunna gå ut över huvud taget. Det hade suttit fint med en cider eller två eller tre, men jag måste ha bilen för jag måste kunna komma hem och det känns taskigt att tvinga mamma att avstå för att hon ska ut och skjutsa mig mitt i natten. Så jävla mycket mitt i natten får det inte bli heller eftersom det rullar mot Avesta 8,00 imorn. Detta har jag redan skrivit en gång, men störande upprepningar har aldrig stört i min blogg så stå ut.Nu har du ju dessutom läst det igen så nu var det väl skitsamma.
Nu är det käk. Grillpremiären, sitter fint det.
and i know you feel the same way
Det blev som sagt en politikerdebatt på folkan rörande Sveriges flyktingpolitik, mest med tanke på Adel såklart. Jag måste påstå det som alla redan har fullständigt klart för sig. Politiker, och speciellt alliansen, är fullständigt blåsta. De behärskar den ädla konsten att hålla låda i flera timmar utan att egentligen inte säga en enda vettig bokstav. De säger definitivt ingenting som den stora grå massan kallad folket, som dessutom valt dem, begriper. De svänger sig med stora ord om både det ena och det andra samtidigt som de ständigt säger emot sig själva och egentligen inte pratar om någonting. De hävdar att de tycker på ett sätt för att i nästa stund tycka motsatsen och de lyckas alltid på något sätt slingra sig runt de ställda frågorna. Mest störde jag mig på centersnubben. Dels för att han hade en ful lila slips och dels för att han var så stor och biffig och påminde mig om Gustav i Svensson-Svensson. Han hävdade dessutom att han var nöjd med Sveriges flyktingpolitik. Och där fanns även ett annat nylle jag gärna sluppit se. Mannen, din uppsyn får mig att vilja spy och dina åsikter gör det inte mycket bättre. Fy fan.
Men. Det fanns lite utrymme till aktiviteter efter debatten också. Lök och Kallemannen ville åka bil, och visa att det minsann inte är så farligt som det ser ut. Det första vi gjorde var dock att nästan köra över en hare, vilket jag tycker säger allt. Vägarna kanske fanns den här gången, men de kantades av träd. Många träd. Och det gick ganska fort. Ganska. Det var hålligång i skogen på riktigt.
Sovmorgon från historian imorn. Låt mig frälsa Tomas. Jag skulle somnat annars vill jag tro. Nu börjas det halv tio så jag kan sova till strax före åtta. Hur bra som helst.
Och sista april är det också. Jag hatar verkligen att jag måste åka till Avesta på torsdag och därför måste ha bilen för att komma hem och därför måste vara nykter. Känner att morgondagen skulle kunna bli perfekt....
God natt.
Men. Det fanns lite utrymme till aktiviteter efter debatten också. Lök och Kallemannen ville åka bil, och visa att det minsann inte är så farligt som det ser ut. Det första vi gjorde var dock att nästan köra över en hare, vilket jag tycker säger allt. Vägarna kanske fanns den här gången, men de kantades av träd. Många träd. Och det gick ganska fort. Ganska. Det var hålligång i skogen på riktigt.
Sovmorgon från historian imorn. Låt mig frälsa Tomas. Jag skulle somnat annars vill jag tro. Nu börjas det halv tio så jag kan sova till strax före åtta. Hur bra som helst.
Och sista april är det också. Jag hatar verkligen att jag måste åka till Avesta på torsdag och därför måste ha bilen för att komma hem och därför måste vara nykter. Känner att morgondagen skulle kunna bli perfekt....
God natt.
everything has a beginning
Och frågan vi alla ställer oss är:
Hur sjutton sparkar man en atom i röven?
Ja, jag gillade verkligen fysiken idag. Anders bildspråk var toppen. Atomen Nisse som hoppar ner för trappan och förlorar energi och sänder ut ljus och sedan kräver en spark i arslet för att gå upp igen. Lågstadiepedagogik som måste få vilken trögtänkt stackare som helst, där jag tog mig själv som bästa exempel, att begripa sig på Bohrs atommodell. Mer bilder åt mig, då fattar jag. I bästa fall.
Tidsvinsten av att åka moppe är helt sanslös. Nog för att det känns sanslöst fånigt, men jag kunde kliva upp tio över sju när jag i vanliga fall brukar gå till bussen. Hur bra som helst. Men det är så vansinnigt tråkigt. Man får av någon anledning aningens begränsat rörelseutrymme och det enda man kan göra är att växla mellan att ha blicken på vägen, i backspegeln och på hastighetsmätaren. Det roligaste man kan ägna sig åt är att försöka ta reda på med hur mycket man kan överskrida 45. Nöjsamt.
För övrigt avslutade jag mitt utveckligssamtal idag innan jag åkte hem. Vi pratade i två timmar, men det var hur skönt som helst. Jag gillar't. 50 minuter igår och två timmar idag. Jag måste påstå att Christin är rätt sanslös på att snacka, och det är så tufft vilken tid hon lägger ner. Jag menar, vilken annan lärare lägger TRE TIMMAR på ett utvecklingssamtal?
Ikväll blir det politikerdebatt för Adel på folkan. Egentligen har den redan börjat, men jag pallar inte två timmars ältande i flyktingpolitik. Det är debatten jag vill se. Ida kommer och hämtar mig, vet dock inte riktigt när. Men det visar sig.
Nu ska miljökunskapen skrivas, kanske inte klar men nästan. Jag är verkligen bäst på att prioritera andra saker. Skulle behöva en dator utan internet, men då skulle jag ju inte ha några källor heller. Usch.
Och ja, jag är helt SANSLÖS på att skriva ordet sanslös. Ibland uppvisar jag klart bristande ordförråd.
Hur sjutton sparkar man en atom i röven?
Ja, jag gillade verkligen fysiken idag. Anders bildspråk var toppen. Atomen Nisse som hoppar ner för trappan och förlorar energi och sänder ut ljus och sedan kräver en spark i arslet för att gå upp igen. Lågstadiepedagogik som måste få vilken trögtänkt stackare som helst, där jag tog mig själv som bästa exempel, att begripa sig på Bohrs atommodell. Mer bilder åt mig, då fattar jag. I bästa fall.
Tidsvinsten av att åka moppe är helt sanslös. Nog för att det känns sanslöst fånigt, men jag kunde kliva upp tio över sju när jag i vanliga fall brukar gå till bussen. Hur bra som helst. Men det är så vansinnigt tråkigt. Man får av någon anledning aningens begränsat rörelseutrymme och det enda man kan göra är att växla mellan att ha blicken på vägen, i backspegeln och på hastighetsmätaren. Det roligaste man kan ägna sig åt är att försöka ta reda på med hur mycket man kan överskrida 45. Nöjsamt.
För övrigt avslutade jag mitt utveckligssamtal idag innan jag åkte hem. Vi pratade i två timmar, men det var hur skönt som helst. Jag gillar't. 50 minuter igår och två timmar idag. Jag måste påstå att Christin är rätt sanslös på att snacka, och det är så tufft vilken tid hon lägger ner. Jag menar, vilken annan lärare lägger TRE TIMMAR på ett utvecklingssamtal?
Ikväll blir det politikerdebatt för Adel på folkan. Egentligen har den redan börjat, men jag pallar inte två timmars ältande i flyktingpolitik. Det är debatten jag vill se. Ida kommer och hämtar mig, vet dock inte riktigt när. Men det visar sig.
Nu ska miljökunskapen skrivas, kanske inte klar men nästan. Jag är verkligen bäst på att prioritera andra saker. Skulle behöva en dator utan internet, men då skulle jag ju inte ha några källor heller. Usch.
Och ja, jag är helt SANSLÖS på att skriva ordet sanslös. Ibland uppvisar jag klart bristande ordförråd.
and helped white people dance
1000 (TUSEN!!!) METER FRISIM. I ett svep. Det var då inte igår. Dock med paddlar. Jag älskar paddlarna, jag älskar greppet. Det hade varit helt utan stopp om inte T-fan hade stoppat mig och sagt åt mig att byta bana efter 550 meter. Nu blev det en mikroandningspaus där, men ändå. Jag är bra. Det gick bra, det gick massor med bra. Fast det var ett ganska fantasilöst pass med vändningar i en halvtimme, eller två gånger en kvart. En massa satans ryggsim. Fy och blä. Inte för att det finns någon enda vettig människa som bryr sig om hur många ryggvändningar och fjäril/ryggvändningar jag hinner göra på en halvtimme, men men. Det blev många. Alldeles för många. Men i övrigt gick det bra. Puss på simning.
Jag väckte för övrigt min moped idag. Fjortismaskinen. Bara för att jag har körkort så betyder det inte att jag alltid har bil. Nej precis. Därför blev det moped idag. Jag testade den igår. Eller testa var kanske att ta i. Jag vred på nyckeln, tryckte på elstarten och hörde att den lät, sen stängde jag av den igen. Jag blev på riktigt förvånad när den hoppade igång utan vidare protester eftersom jag var helt övertygad att den inte skulle fungera eftersom den brukar hata mig konstant. Men men, jag kunde alltså glassa glidarhojen till skolan idag. Ganska positivt eftersom jag kunde sova en hel timme längre än jag brukar få göra och ändå komma dit till samma tid. När jag skulle hem hade det precis kommit världens dunderregnskur. Gissa om Maier blev grinig då? Sadeln var blöt och jävlig. Det regnade på mig hela vägen hem också, fast inte så mycket. Men det räckte för att jag skulle bli blöt. Förbaskade åkdon. Jag vill ha tak på min moped.
Jag hade utvecklingssamtal imorse också. Kändes ganska konstigt att ha det utan mamms, men det gick bra. Fast vi hann inte riktigt klart. Det var en aning tidsoptimistiskt att bara avsätta en halvtimme eftersom vi inte ens hade hunnit igenom en kurs efter den tiden. Men Christin är så braa, helt annat än att ha med Anders. JA!
Fem till antalet, minst, är de inlämningsuppgifter som jag måste se till att färdigställa inom den närmsta tiden. Tre filosofi och det förbaskade hemprovet i miljökunskap som måste bli klart ungefär nu. Jag började på det idag, har svarat på mindre än en halv fråga. Ansträngande. Som om inte det räckte med fyra uppgifter? Nej nej, då kommer en i historia också. Det ämnet är.. jobbigt. Jag hatar det på riktigt. Pleh.
Men. Nu sover vi på saken.
living day by day
Bloggen ska vara stängd inatt, så det är väl bäst att printa ner något nu. Innan det är försent. Inte för att jag ska sitta här till två, men ändå. Att vara ute i god tid är det som kallas framförhållning har jag förstått.
Hur som helst.
Fy vilken seg dag det här har varit. Jag har haft alla möjligheter, om inte ännu fler, att göra något riktigt vettigt av den här dagen. Som till exempel mitt hemprov i miljökunskap. Eller någon av mina djävulska filosofiuppgifter. Men nej. Nej nej nej. Disciplinnämnden har kallat till krismöte, men jag närvarade inte. Jag har varit världens mest okreativa människa och bara suttit här rakt upp och ner. I min säng, med min dator.
Men jag gjorde i alla fall en sak som jag skulle. Jag svarade på omdömen inför mitt utvecklignssamtal. Halv nio imorn ska jag få min dom. Fast egentligen har jag ju redan fått den eftersom man kan läsa omdömena på rexnet. Jag svarade på hälften kanske. Det är så svårt, jag vet inte vad jag ska skriva. Bläh.
Jag har kommit så långt att jag läst frågorna till miljökunskapen. Och bestämt mig för en som jag ska svara på. Måste dock välja minst tre, vilket kändes lite surt. Jag har även läst två av de fyrtiosju sidorna i boken, men jag vill påstå att det inte gav speciellt mycket. Det mest komiska är att frågan jag ska svara på är hur vi ska få till ett mer biloberoende samhälle. Jag ska dra mina bästa argument för att få folk att åka mindre bil.
MEN..
Ida kom och gjorde ett välkommet avbrott i min okreativitet. Vi fikade och åkte sedan till Hofors och handlade. 10 vuxenpoäng till oss. Och på tal om det där med ett mindre bilberoende samhälle. Vi bokstavligen åkte till Sandviken och vände. Hur onödig och klimatoanpassad (eller vad sjutton det kan tänkas heta) får man bli? VI åkte till första rondellen, tog ett helt varv, och åkte sen tillbaka igen. Allt eftersom det i rådande körkortshysteri är så vansinnigt roligt att åka bil.
Som sagt.. Jag suger.
Men nu är det natt.
Hur som helst.
Fy vilken seg dag det här har varit. Jag har haft alla möjligheter, om inte ännu fler, att göra något riktigt vettigt av den här dagen. Som till exempel mitt hemprov i miljökunskap. Eller någon av mina djävulska filosofiuppgifter. Men nej. Nej nej nej. Disciplinnämnden har kallat till krismöte, men jag närvarade inte. Jag har varit världens mest okreativa människa och bara suttit här rakt upp och ner. I min säng, med min dator.
Men jag gjorde i alla fall en sak som jag skulle. Jag svarade på omdömen inför mitt utvecklignssamtal. Halv nio imorn ska jag få min dom. Fast egentligen har jag ju redan fått den eftersom man kan läsa omdömena på rexnet. Jag svarade på hälften kanske. Det är så svårt, jag vet inte vad jag ska skriva. Bläh.
Jag har kommit så långt att jag läst frågorna till miljökunskapen. Och bestämt mig för en som jag ska svara på. Måste dock välja minst tre, vilket kändes lite surt. Jag har även läst två av de fyrtiosju sidorna i boken, men jag vill påstå att det inte gav speciellt mycket. Det mest komiska är att frågan jag ska svara på är hur vi ska få till ett mer biloberoende samhälle. Jag ska dra mina bästa argument för att få folk att åka mindre bil.
MEN..
Ida kom och gjorde ett välkommet avbrott i min okreativitet. Vi fikade och åkte sedan till Hofors och handlade. 10 vuxenpoäng till oss. Och på tal om det där med ett mindre bilberoende samhälle. Vi bokstavligen åkte till Sandviken och vände. Hur onödig och klimatoanpassad (eller vad sjutton det kan tänkas heta) får man bli? VI åkte till första rondellen, tog ett helt varv, och åkte sen tillbaka igen. Allt eftersom det i rådande körkortshysteri är så vansinnigt roligt att åka bil.
Som sagt.. Jag suger.
Men nu är det natt.
i will do anything for love
Nyss hemkommen efter en intressant kväll i Torsåker. Alltså, jag blir galen. Det går runt i mitt huvud. Jag vet inte vad som händer...
Men i alla fall. Ida kom kom hit och kollade körslaget med mig. Jag hade först tänkt mig ett kreativt ensamparty där jag skulle krypa upp i hörnet på sängen och chilla runt och kanske skriva lite, men jag fick så vansinnigt tråkigt så jg behövde sällskap.
Och på den vägen var det.
Vi hamnade, efter en intressant runda med renaulten (blir det så? renaulten? hur som helst, vi åkte renault) till Sandviken, hemma hos Lucky Lök igen. Inte särskilt mycket filmtittning denna gången heller faktiskt. Först var Kalle där också, men han fick ganska snart agera taxi och åka till Hofors eller hur det nu var.
Då hände också rätt intressanta saker.
I samma veva fick nämligen Löken reda på att någon försvunnit med hans cykel. Men han visste vart cykeln var, men inte hur han skulle få hem den. Han blev helt bekymrad över att Ida hade renaulten, för i den kunde man ju inte frakta någon cykel. Hallå, skärp dig fan, cykeln var placerad vid busskuren. Hur långt kan det vara, 500 meter max? Otrolig ansträngning att gå dit och cykla tillbaka. Jag erbjöd mig att cykla hem den åt honom och fick en torkad ros (som Lök råkade vifta ner från väggen) som tack.
Avancerat skit
Alltså:
1. Ida körde (med Lök i baksätet) mig hela vägen till busskuren.
2. Lök visade mig till skjulet där cykeln låg.
3:1. Jag cyklade tillbaka till Lök. Måste tilläggas att det var fruktansvärt vingligt och att jag inte nådde att trampa runt pedalerna sittande, varför jag fick stå hela vägen.
3:2 Ida och Lök åkte bil tillbaka till Lök.
Sen kom Kalle tillbaka.
Och på tal om vilda åkturer.
Istället för promenad blev det en tur i bil runt halva Gästrikland, mestadels på vägar som knappt kan kallas vägar. Mest eftersom de inte finns. MEN, man kan åka där ändå, tänkte Lök. Trots att det var Kalle som körde. Helst ska man åka fort också. I den mest kuperade och svårframkomliga terrängen. OCH över de största stenarna. OCH i de djupaste groparna. Gärna utan lyse också. Och på någon växel som bilen i det närmaste inte orkar ta sig fram på. Liksom, varför får man för sig att ens testa? Och varför är Ida så lugn och avslappnad när jag ser framför mig hur vi ligger på taket mitt ute i skogen? Hon visste att det inte skulle bli så, och det fånigaste av allt är att jag slutade bry mig efter ett tag. Någonstans fanns den skräckblandade förtjusningen. Vi överlevde ju, så det var väl lugnt. MEN, så har alla tänkt, alla som det gått åt helvete för. Men jo, jag vill fortsätta åka bil med er. Men jag vill inte veta hur ni åker i "vanliga fall". Usch, jag blir mörkrädd.
Efter åkturen chillade vi en stund hos Lök igen. Sen uppstod det stora problemet att vi kom på att det var i det närmaste slut på bensin i Idas bil. Smart. Hon skulle ju skjutsa hem mig också. Men Karl är räddaren, för han gjorde't istället.
Och NU ska Sahara snarka.
Och tänka. Massor.
Men i alla fall. Ida kom kom hit och kollade körslaget med mig. Jag hade först tänkt mig ett kreativt ensamparty där jag skulle krypa upp i hörnet på sängen och chilla runt och kanske skriva lite, men jag fick så vansinnigt tråkigt så jg behövde sällskap.
Och på den vägen var det.
Vi hamnade, efter en intressant runda med renaulten (blir det så? renaulten? hur som helst, vi åkte renault) till Sandviken, hemma hos Lucky Lök igen. Inte särskilt mycket filmtittning denna gången heller faktiskt. Först var Kalle där också, men han fick ganska snart agera taxi och åka till Hofors eller hur det nu var.
Då hände också rätt intressanta saker.
I samma veva fick nämligen Löken reda på att någon försvunnit med hans cykel. Men han visste vart cykeln var, men inte hur han skulle få hem den. Han blev helt bekymrad över att Ida hade renaulten, för i den kunde man ju inte frakta någon cykel. Hallå, skärp dig fan, cykeln var placerad vid busskuren. Hur långt kan det vara, 500 meter max? Otrolig ansträngning att gå dit och cykla tillbaka. Jag erbjöd mig att cykla hem den åt honom och fick en torkad ros (som Lök råkade vifta ner från väggen) som tack.
Avancerat skit
Alltså:
1. Ida körde (med Lök i baksätet) mig hela vägen till busskuren.
2. Lök visade mig till skjulet där cykeln låg.
3:1. Jag cyklade tillbaka till Lök. Måste tilläggas att det var fruktansvärt vingligt och att jag inte nådde att trampa runt pedalerna sittande, varför jag fick stå hela vägen.
3:2 Ida och Lök åkte bil tillbaka till Lök.
Sen kom Kalle tillbaka.
Och på tal om vilda åkturer.
Istället för promenad blev det en tur i bil runt halva Gästrikland, mestadels på vägar som knappt kan kallas vägar. Mest eftersom de inte finns. MEN, man kan åka där ändå, tänkte Lök. Trots att det var Kalle som körde. Helst ska man åka fort också. I den mest kuperade och svårframkomliga terrängen. OCH över de största stenarna. OCH i de djupaste groparna. Gärna utan lyse också. Och på någon växel som bilen i det närmaste inte orkar ta sig fram på. Liksom, varför får man för sig att ens testa? Och varför är Ida så lugn och avslappnad när jag ser framför mig hur vi ligger på taket mitt ute i skogen? Hon visste att det inte skulle bli så, och det fånigaste av allt är att jag slutade bry mig efter ett tag. Någonstans fanns den skräckblandade förtjusningen. Vi överlevde ju, så det var väl lugnt. MEN, så har alla tänkt, alla som det gått åt helvete för. Men jo, jag vill fortsätta åka bil med er. Men jag vill inte veta hur ni åker i "vanliga fall". Usch, jag blir mörkrädd.
Efter åkturen chillade vi en stund hos Lök igen. Sen uppstod det stora problemet att vi kom på att det var i det närmaste slut på bensin i Idas bil. Smart. Hon skulle ju skjutsa hem mig också. Men Karl är räddaren, för han gjorde't istället.
Och NU ska Sahara snarka.
Och tänka. Massor.
something caused to nothing
Goder förmiddag ärade bloggbesökare. Ni äro samtliga, långväga influgna eller komna ur grannskapet, synnerligen välkomna att taga del av dagens skriftliga handling. Denna dag som liksom alla de övriga är en mycket speciell dag.
Jo. Pappsen fyller år och jag har precis avslutat dagens första fikaskift. Farbror kurt rasade in i den tidiga förmidagstimmen under sin förflyttning mellan hemmet och jobbet. Dock kan det tyckas vara en faslig omväg att ta vägen över Torsåker när man ska från Göklund till Ovako, men det är en annan historia som inte hör hemma i detta sammanhang. Fika blev det i alla fall och jag fick möjligheten att utvärdera mitt förstklassiga bakverk kallat kladdiga och halvsega chokladrutor. Gott som bara den. Mycket bra, mycket bra.
Jag vet inte riktigt om jag borde ta mig för med något eller om jag ska fortsätta med sysselsättning av det här slaget. Om ett par timmar kommer tanterna och då blir det nästa fikaskift. Jag tror att jag skulle få äran att åka hoch hämta farmis. Soft. Men just nu är jag solo. Mor och far åkte till Hofors eftersom mamms ännu inte fått till varken present eller blommor. Om man vill påstå att hon har framförhållning så är jag ute flera år i förväg. Herregud, i måndags hade jag kirrat det jag skulle. Jag förärade papps en ABBA-dvd så han kan sitta där i soffan och chilla och digga. Grejt. Dock har jag ännu ej betalat den, men också det är en annan historia.
I brist på annat kan jag fortsätta med att återge händelser från en annan del av Torsåker, nämligen just Torsåker. Där hände det grejer igår minsann. Det var film hos Löken, precis som jag förutspått, men jag vill påstå att vi gjorde allt utom att kolla på film. Eller ja, nästan allt. Det var Ida och jag och Kalle och Lök. Först tog det hur lång tid som helst att komma på vilken film vi skulle se, och när vi väl gjort det visade det sig, redan efter en kvart, att den var hur tråkig som helst. I samma veva ramlade bondeligan in. Alltså de där människorna tillsammans med Lök är så fruktansvärt störda. Det är så roligt att bara sitta och lyssna på dem. Shittans vad jag skrattade. Sen drog bondsen och med dem försvann också den andningsbara luften i Löks källare. Liksom, de där människorna har underutvecklad cellandning och andas bara inåt. Bristen på syre misstänks också vara huvudorsaken till varför vissa utvecklade hastigt påkommen feber och huvudvärk. Hur som helst så blev det ingen film utan det blev promenad istället. Vanliga vägen, fast det tog betydligt längre tid eftersom Lök inte kunde gå och prata samtidigt utan var tvungen att stanna så fort han ville berätta något. Intressant fenomen. Halv ett tog Sara volvon tillbaka hem. Skoj.
anywhere you hold my hand
Svenskaprovet, som kom helt i skymundan igår, var hur soft som helst. Christin är så fyndig. Hon hade gjort ett powerpoint-prov och så fick vi ha lagtävling. Rätt svar belönades med en kola, och flest kolor vann. Kruxet var att hon slängde ut en massa stilpoäng lite då och då, om man exempelvis svarade mer än man behövde. Eller för att man INTE var fördomsfull, vilket vi råkade vara när vi kallade romerna för zigenare. Vi tänkte bara att vi skulle få mer rätt om vi kunde fler namn på dem, men icke. De andra fick stilkolorför att de lät bli att skriva zigenare. Därför vann inte mitt lag, och bara därför, utan bonuskolorna (alla de hur många som helst som blivit över) gick till Linas lag. I och för sig visste vi inte riktigt vad "grönländska" hette på grönländska heller. MEN, det känns inte så viktigt, vi var lätt bäst ändå. Det är så roligt att alla blir så himla upphetsade och överseriösa så fort det kallas tävling. Över några stackars kolor. Det utbröt ju såklart slagsmål, verbalt sådant. Folk delade ut kängor åt både höger och vänster. Prestigen är så viktig så alla började gaffla både vitt och brett när någon fick stilpoäng, eller när man inte fick det. Det hjälpte dock inte riktigt att gnälla på domaren. Humor.
Idrotten var också rätt soft idag. Vi hade gymnastik och gjorde volter upp på en madrass som Guido hade slängt upp på några plintar. Hur högt som helst. Trampolin hade vi dock, så det gick rätt bra. Det mest komiska var att jag hörde till de tre som faktiskt vågade testa alla varianter av det där. Kände mig rätt taggad. G-barnet var riktigt på G (höhö) idag.
Just nu sitter jag mest och funderar på om det kan tänkas bli film hos Lucky Lök ikväll. Vore rätt skoj. I vilket fall som helst blir det en glidarrunda med Ida. Hon kör, får se vart vi hamnar idag.
Nu ska jag lyckas baka något. Pappsen fyler ju år, imorn så jag borde väl försöka bidra med något.
Idrotten var också rätt soft idag. Vi hade gymnastik och gjorde volter upp på en madrass som Guido hade slängt upp på några plintar. Hur högt som helst. Trampolin hade vi dock, så det gick rätt bra. Det mest komiska var att jag hörde till de tre som faktiskt vågade testa alla varianter av det där. Kände mig rätt taggad. G-barnet var riktigt på G (höhö) idag.
Just nu sitter jag mest och funderar på om det kan tänkas bli film hos Lucky Lök ikväll. Vore rätt skoj. I vilket fall som helst blir det en glidarrunda med Ida. Hon kör, får se vart vi hamnar idag.
Nu ska jag lyckas baka något. Pappsen fyler ju år, imorn så jag borde väl försöka bidra med något.
i just can't get a job
Jag älskar att jag börjat med ovanan att gå och lägga mig cirka halv tolv på kvällarna. INTE
Jag älskar att jag ska kliva ur sängen klockan sex, om sex och en halv timme. INTE
Jag älskar att jag har historia första timmen imorgon och kommer somna. INTE
MEN..
Jag älskar dock på riktigt att simningen jag kanon idag, även om jag blev trött.
Jag älskar att Ida har körkort så att jag efter träningen kunde få en glassig runda till Sandviken i Saaben.
Jag älskar att jag äntligen fick tummen ur och fick iväg min ansökan om sommarjobb på kollo. Sista dag på måndag lixx. Skulle passa hur bra som helst ihop med kyrkogårdsjobbet om jag får det.
Godnatt
Jag älskar att jag ska kliva ur sängen klockan sex, om sex och en halv timme. INTE
Jag älskar att jag har historia första timmen imorgon och kommer somna. INTE
MEN..
Jag älskar dock på riktigt att simningen jag kanon idag, även om jag blev trött.
Jag älskar att Ida har körkort så att jag efter träningen kunde få en glassig runda till Sandviken i Saaben.
Jag älskar att jag äntligen fick tummen ur och fick iväg min ansökan om sommarjobb på kollo. Sista dag på måndag lixx. Skulle passa hur bra som helst ihop med kyrkogårdsjobbet om jag får det.
Godnatt
Ingen reklam, tack.
Det har blivit ett fasligt spridande av reklam hit och dit i min blogg. Folk måste tro att jag är vansinnigt beläst eftersom de hänvisar åt än det ena och än det andra hållet. Läs här, gör det, diskutera det, skriv på här, tävla där och vinn det där. Gör si och gör så. Nej. Glöm. Faktum är att det är i princip de enda kommentarerna jag får, vilket är väldigt tråkigt. Kommentera mera.
MEN... Sähär ska det INTE se ut:
* Sugen på humor blandat med nöje, nyheter och en smutta allvar? Kika isåfall in hos min blogg du med! :)
* Hjälp mig att hjälpa andra på min blogg, genom att ge synpunkter på vad jag skrivit, berätta om du har egna erfarenheter, eller om du har några tips? Tack!
*Hej! Om du inte redan deltar, är du välkommen att vara med i min tävling. Priset är ett hemligt paket till ett värde av 1000 kr!
* Snygg blogg! Diskutera gärna i min blogg gällande vad som egentligen spelar någon roll. Gnäller vi för mycket och lägger vi vikt på "fel" saker?
* Kika gärna in på min blogg och kommentera! Ha det bra! :)
* Gillar du också fotboll, kom till min blogg och läs allt inför den allsvenska premiären.
Tack så mycket, men jag tror jag står över.
jihooo..:D
Hon fixa't, hon greja't, HON KLARA'T.
GRATTIS TILL KÖRKORTET IDA!!!!!
Nu får vi äntligen glassa Renault (:
GRATTIS TILL KÖRKORTET IDA!!!!!
Nu får vi äntligen glassa Renault (:
du gjorde mig lycklig och förvånad
Hmm kära vänner. Hmm på riktigt. Det där med att simma i en timme var ju en aning överskattat. Kalorierna vann, idag också. Det blev 20 minuter och hela 850 meter. Jag är så BRAAA!. Inte. Kände av en viss sorts underlig smärta, kallad träningsvärk, från gårdagens ansträngning. Matta och tunga armar liksom, plus att det är drygt att slänga sig i när de andra redan plöjt i en halvtimme.
Imorn ska Sara agera taxiservice. Ida-flickan har körning och hade vissa problem att ta sig till trafikis, men vi löser det. Eftersom vi av någon anledning fick sovmorgon från biologin så kan jag agera taxi och fördriva de där 55 minutrarna som jag i vanliga fall kommer för tidigt till skolan med att åka fram och tillbaka till Sandviken. Nu kanske det blir så att jag rasar in några minuter försent till matten, men det gör det samma. No problem liksom. Bara det att jag får köra bil är ju värt det.
Jag taggar för simning imorn. På riktigt.
Förresten. Jag fick ett beundrarmail idag. Lite soft. Herregud, vad tar det år folk. Måste säga att det var en ego-kick av tredje graden och att jag blev himla glad och förvånad. Det är alltid roligt att veta vilka som tittar förbi här, men vad gör DU här, liksom? Haha. Många tack i alla fall.
Hej Sara.
NN och jag sitter vid varsin dator och försöker arbeta, men vi kommer inte så långt, eftersom jag hela tiden stör med " lyssna på det här, det här måste du bara höra o.s.v.....
Vad månde bliva av dig???? Du är ju bara så superduktig....
Jätteroligt och underhållande att vara på dina sidor, och nu har du ju också fått en bra kamera har jag hört.
Lycka till i fortsättningen!.
Det skålar vi på.
Godnatt.
Imorn ska Sara agera taxiservice. Ida-flickan har körning och hade vissa problem att ta sig till trafikis, men vi löser det. Eftersom vi av någon anledning fick sovmorgon från biologin så kan jag agera taxi och fördriva de där 55 minutrarna som jag i vanliga fall kommer för tidigt till skolan med att åka fram och tillbaka till Sandviken. Nu kanske det blir så att jag rasar in några minuter försent till matten, men det gör det samma. No problem liksom. Bara det att jag får köra bil är ju värt det.
Jag taggar för simning imorn. På riktigt.
Förresten. Jag fick ett beundrarmail idag. Lite soft. Herregud, vad tar det år folk. Måste säga att det var en ego-kick av tredje graden och att jag blev himla glad och förvånad. Det är alltid roligt att veta vilka som tittar förbi här, men vad gör DU här, liksom? Haha. Många tack i alla fall.
Hej Sara.
NN och jag sitter vid varsin dator och försöker arbeta, men vi kommer inte så långt, eftersom jag hela tiden stör med " lyssna på det här, det här måste du bara höra o.s.v.....
Vad månde bliva av dig???? Du är ju bara så superduktig....
Jätteroligt och underhållande att vara på dina sidor, och nu har du ju också fått en bra kamera har jag hört.
Lycka till i fortsättningen!.
Det skålar vi på.
Godnatt.
and i need you more than ever
Nu laddar jag psykiskt upp inför terminens sista ordinarie möte med simmisarna. Nästa gång, om två veckor, har de avslutning och sen får vi sommarlov från varandra. Lita på att jag ska trötta ut dem ordentligt idag. OCH, jag ska vara benhård på en viss ung dam. Inget tjafs för då kommer bassäng-Hitler.
För övrigt åt jag en stor smaskig glass idag. Det där emd att sluta äta en massa onyttigheter tog slut innan det ens hade börjat och jag mår bara en massa dåligt av det. Känner mig tjock på riktigt. Måste skärpa mig. Idag hette ursäkten att jag skulle vänta på bussen i en halvtimme. Den halvtimmen ägnades åt glassätning i solen, vilket var himla trevligt i och för sig. Ända tills glassen var slut för nu ångrar jag det.
Det blir lite simning ikväll som kompensation. Har inte varit tränat simning seriöst på hur länge som helst. Jag saknar det en himla massa. Ikväll blir det en timme, imorn blir det på riktigt. Ska tagga till ordentligt inför det.
För övrigt åt jag en stor smaskig glass idag. Det där emd att sluta äta en massa onyttigheter tog slut innan det ens hade börjat och jag mår bara en massa dåligt av det. Känner mig tjock på riktigt. Måste skärpa mig. Idag hette ursäkten att jag skulle vänta på bussen i en halvtimme. Den halvtimmen ägnades åt glassätning i solen, vilket var himla trevligt i och för sig. Ända tills glassen var slut för nu ångrar jag det.
Det blir lite simning ikväll som kompensation. Har inte varit tränat simning seriöst på hur länge som helst. Jag saknar det en himla massa. Ikväll blir det en timme, imorn blir det på riktigt. Ska tagga till ordentligt inför det.
so let's live now
Tjoho.
Bror min klarade sitt körkort idag. GRATTIS som bara den. Nu får han köra både lastbil och släp, han är tuffing. Han har lovat mig en åktur, party.
Annars, det blev pump nu på kvällans. Jag är så tuff. Slängde på ett helt kilo extra på rygg och det gick kanon. Kände mig stark idag, och det är ju alltid trevligt. För övrigt är det en hyfsad ego-kick att stå där och se musklerna spännas. Höh.
Fast egentligen känner jag mig mest tjock. Måste sluta med de här muffins-fasonerna om jag inte ska tvingas stoltsera med värsta gravidmagen snart. Jag har liksom käkat minst tre om dagen i två veckors tid, plus en massa tårta och annat fett. Och på lördag fyller papps år så då blir det mer fika och mer tårta och mer tjåkkiskänsla och mer elände. Usch. Beach 2008 blev något helt annat 2008. Fat lady 2008.
Men.. jag var värsta punkis idag. Drog till mig en del blickar i mina prickiga skor, rutiga brallor och elchocksfrilla. Varianten väldigt platt fram och väldigt spretigt bak som jag provade ut till festen i lördags och faktiskt trivdes himla bra i. Och som herr Eklund sa då "och Sara har dragit på 220-voltaren". Lite så känns det, men det är koolish. Den första kommentaren jag fick av Tomas imorse var "blåste det ute"? Tack, kände jag då. Lennart kontrade med att den var väldigt "intressant", och man kan ju misstänka undermeningen i det uttalandet.
Ska försöka snarka i tid idag tror jag. Blev en massa sent igår för att jag skulle skicka iväg bilderna från konserten till Leif, plus att jag inte kunde somna sen. Tror jag somnade ett, älskar't.
Skål
Bror min klarade sitt körkort idag. GRATTIS som bara den. Nu får han köra både lastbil och släp, han är tuffing. Han har lovat mig en åktur, party.
Annars, det blev pump nu på kvällans. Jag är så tuff. Slängde på ett helt kilo extra på rygg och det gick kanon. Kände mig stark idag, och det är ju alltid trevligt. För övrigt är det en hyfsad ego-kick att stå där och se musklerna spännas. Höh.
Fast egentligen känner jag mig mest tjock. Måste sluta med de här muffins-fasonerna om jag inte ska tvingas stoltsera med värsta gravidmagen snart. Jag har liksom käkat minst tre om dagen i två veckors tid, plus en massa tårta och annat fett. Och på lördag fyller papps år så då blir det mer fika och mer tårta och mer tjåkkiskänsla och mer elände. Usch. Beach 2008 blev något helt annat 2008. Fat lady 2008.
Men.. jag var värsta punkis idag. Drog till mig en del blickar i mina prickiga skor, rutiga brallor och elchocksfrilla. Varianten väldigt platt fram och väldigt spretigt bak som jag provade ut till festen i lördags och faktiskt trivdes himla bra i. Och som herr Eklund sa då "och Sara har dragit på 220-voltaren". Lite så känns det, men det är koolish. Den första kommentaren jag fick av Tomas imorse var "blåste det ute"? Tack, kände jag då. Lennart kontrade med att den var väldigt "intressant", och man kan ju misstänka undermeningen i det uttalandet.
Ska försöka snarka i tid idag tror jag. Blev en massa sent igår för att jag skulle skicka iväg bilderna från konserten till Leif, plus att jag inte kunde somna sen. Tror jag somnade ett, älskar't.
Skål
your beauty is beyond compared
Reflektioner från dagens senare hälft. Det blev aldrig någon filosofiskrivning. Oväntat? Nej. Vad gjorde jag istället? Ingenting i flera timmar och sen en kort promme med kameran, men alla bilder blev dåliga så det var inget att skryta med.
Sen blev det cup och jag simmade hela två grenar. Som vanligt 50 bröst och 25 fjäril. Det gick bra. Resten av tiden ägnade jag mig åt att vakta alla femhudra simmisar. Det var förvisso jättelite folk med, men det kändes som om alla var mina. Hur som helst så simmade de BRAAA och det var roligt.
Skål.
Nu står valet mellan att förminska några hundra bilder eller att sova. Först lite bilder, sen sömn. Japp,
Sen blev det cup och jag simmade hela två grenar. Som vanligt 50 bröst och 25 fjäril. Det gick bra. Resten av tiden ägnade jag mig åt att vakta alla femhudra simmisar. Det var förvisso jättelite folk med, men det kändes som om alla var mina. Hur som helst så simmade de BRAAA och det var roligt.
Skål.
Nu står valet mellan att förminska några hundra bilder eller att sova. Först lite bilder, sen sömn. Japp,
for my anger
Okeeej, ännu varken filosofi eller promenad. Jag suger verkligen. MEN, jag läste tio sidor i filosofiboken OCH jag kom på vad jag ska fördjupa mig i. MEN, det är ju så fruktansvärt tråkigt och svårläst såatt.
Just nu: Matlagning och rockande Bon Jovi på hög volym.
Sen: Läsa klart filosofin OCH kanske skriva liiiite.
Japp,
Just nu: Matlagning och rockande Bon Jovi på hög volym.
Sen: Läsa klart filosofin OCH kanske skriva liiiite.
Japp,
we're only watching the stars
Ja, eftersom jag då har studiedag så tänkte jag ta det lite chill sådär och kolla på det inspelade körslaget, eftersom jag ansåg att jag inte hade särskilt mycket bättre för mig. Det gick ju bra ända till snabbgenomgången alldeles innan de talar om vem som åkt ut. Då kom det upp en liten fjollig ruta "end of recorded program", och sen fick jag inte se mer. W00t? Mitt i liksom. Jag fick inte se utröstningen, men det är tur att det finns internet. Och Äntligen åkte Markoolio ut. God damn it. Lotta ska vinna. Punkt.
Jag har lite beslutsångest och samveteskval just nu. Jag VILL gå ut i vårsolen med min kamera och ta en riktigt lång promme, men jag BORDE ta tag i filosofin och skriva i alla fall en av de tre uppgifterna som jag har rest på. Vill inte veta av ett lågt betyg grundat på ren lathet. Som den där herren Satre (eller hur det nu var) sa: "Människan är dömd att välja".
Så ja, det får bli en kombination. Filosofi först.
Jag har lite beslutsångest och samveteskval just nu. Jag VILL gå ut i vårsolen med min kamera och ta en riktigt lång promme, men jag BORDE ta tag i filosofin och skriva i alla fall en av de tre uppgifterna som jag har rest på. Vill inte veta av ett lågt betyg grundat på ren lathet. Som den där herren Satre (eller hur det nu var) sa: "Människan är dömd att välja".
Så ja, det får bli en kombination. Filosofi först.
down by the riverside
En reflektion från gårdagen som jag glömde nämna är att jag inte längre äger någon fin, svart ring i hematit. Varför inte, jo för den gick i sjutton bitar och jag vet då inte hur sjutton det gick till. Jag satt och snurrade på den och så for den i golvet och så var det ingen ring mer. Sorgligt sorgligt, känns mycket tomt.
En annan sak som är rätt roligt är att jag ställde ugnen på nån jäkla grillfunktion när jag gjorde mina muffins. Inte så festligt. Det dummaste är att jag frågade mamma om ugnen var rätt inställd och hon sa att den var det, men hon hade bara kollat att jag ställt in rätt tid och temperatur. Liksom, det kan jag om inte annat läsa mig till. Men men, muffinsarna är stenhårda på ovansidan men fullt ätbara.
Har hunnit med en sväng till Hofors också. Först glass med HannieHannie och sen två timmars konsert i kyrkan. Malulin och Malvioo och Bellls gastade och jag och Hääännie var photogenic. Bildsen blev inte så bra, men jag försökte i alla fall. Konserten var bra, men lite väl långrandig. Hade räckt med det som var fram till pausen för sen var jag både trött i öronen och i huvudet och hade världens träsmak (kanske världens fånigaste uttryck) i röven.
Jag har studiedag imorn och jag älskar't. Ska sova nu så jag blir piggelinus.
En annan sak som är rätt roligt är att jag ställde ugnen på nån jäkla grillfunktion när jag gjorde mina muffins. Inte så festligt. Det dummaste är att jag frågade mamma om ugnen var rätt inställd och hon sa att den var det, men hon hade bara kollat att jag ställt in rätt tid och temperatur. Liksom, det kan jag om inte annat läsa mig till. Men men, muffinsarna är stenhårda på ovansidan men fullt ätbara.
Har hunnit med en sväng till Hofors också. Först glass med HannieHannie och sen två timmars konsert i kyrkan. Malulin och Malvioo och Bellls gastade och jag och Hääännie var photogenic. Bildsen blev inte så bra, men jag försökte i alla fall. Konserten var bra, men lite väl långrandig. Hade räckt med det som var fram till pausen för sen var jag både trött i öronen och i huvudet och hade världens träsmak (kanske världens fånigaste uttryck) i röven.
Jag har studiedag imorn och jag älskar't. Ska sova nu så jag blir piggelinus.
sitter stadigt på grenen
Sara är bakis idag alltså, och då snackar vi riktiga grejer. Jag gillar att jag fick alla att höja på ögonbrynen sju centimeter. Men.. govänner, bakis innebär sugen på bakning. Så det så. Jag har bakat muffins. Chokladmuffins med Marianne-kulor, mums. Och i Fredags gjorde jag en kladdkaka, den blev BRAAA!
Jag har just klippt vårat päronträd. Friserat bort alla årsskott som stack rakt upp i luften. Faktum är att det är totalt livsfarligt att klättra i det trädet eftersom det är så gammalt. Menmen, jag kom upp och jag ramlade inte ner och jag lyckades ta mig ner levande, så det får väl ses som godkänt.
Just nu väntar jag på att Hanna ska höra av sig och säga att vi ska käka glass. Jag känner på mig att det kommer hända snart, vore trevligt. För övrigt ska vi till kyrkan sen och kolla på när Malin sjunger. Bells ska också sjunga ajj fink. Ska bli skoj att se dem.
Men nu äre duschen.
Jag har just klippt vårat päronträd. Friserat bort alla årsskott som stack rakt upp i luften. Faktum är att det är totalt livsfarligt att klättra i det trädet eftersom det är så gammalt. Menmen, jag kom upp och jag ramlade inte ner och jag lyckades ta mig ner levande, så det får väl ses som godkänt.
Just nu väntar jag på att Hanna ska höra av sig och säga att vi ska käka glass. Jag känner på mig att det kommer hända snart, vore trevligt. För övrigt ska vi till kyrkan sen och kolla på när Malin sjunger. Bells ska också sjunga ajj fink. Ska bli skoj att se dem.
Men nu äre duschen.
so making me free
Sitter i en stol hemma hos Ida och chillar medans hon ränner runt och fixar sig åt höger och vänster. Vi fick ju gå upp aptidigt eftersom Ida ska vara i kyrkan (av alla ställen) halv elva. Mitt huvud var två storlekar för stort, eller händelsevis för litet, när jag vaknade men nu är det helt lugnt förutom att jag har legat jävligt konstigt och har ont precis överallt. Festen igår var helt okej, det erfarenhetslösa har inget att jämföra med men det kändes bra. Det var kanske inte jättemycket folk, men en hel del oväntade ansikten måste jag säga. Jag snackade med en massa folk åt alla möjliga och hade allmänt trevligt. Karro och jag delade gamla sagominnen, det var tider det. Mogen mellanstadiekuriosa.
Nu ska jag åka hem och chilla film.
Nu ska jag åka hem och chilla film.
get this party started
nu blir det FEST...
Knip käft!
Jag hatar mig själv ibland. Maier, för i helvete, du måste börja tänka på vad fan du säger. Du kan varken snacka eller skriva som om du vore själv på jorden. Att jag aldrig fattar att folk vidarebefordrar det jag säger. Aaah, varför måste du alltid säga precis vad du tycker om alla människor istället för att bara hålla god min? Jag begriper inte att alla inte står på min sida. Usch. Från och med på momangen måste jag verkligen börja tänka på vad jag säger.
things they change, my friend
NV06 har frångått de seriösa principerna och kommit ner på en bra nivå tycker jag. Igår ägnade vi biologin åt att äta tårta och kolla på Jurassic Park (som jag inte kan stava till). Mycket soft. Kasst animerat dock, och jävligt störda människor. Men det var ju både genteknik och evolutionsteori inbakat i den filmen så Lennart tycket att det var toppen. Anledningen till tårtan var att vi ju vann närvaropriset på den där tävlingen på Stålringen i juni, och tänkte att vi skulle utnyttja vårt presentkort redan nu. Hah. Gott var det i alla fall.
Sen blev det det så omtalade studiebesöket. FY så tråkigt det var. Ett klaustrofobiskt (nästan) litet rum med kryddor och te. Om detta skulle tantski prata i sjuhundra år. Det fanns inget att säga för jag förstod verkligen inte vad de drev sin verksamhet på. Men jag struntar nästan i det för sen fick vi fika, och det var väldigt bra. Supergod vaniljmunk, men ruskigt vidrig äppelmust. Jäst äpple, alkoholfritt vin, usch. Men det var bara drick och se glad ut, typ.
Jag hittade Ida i Sandviken sen och vi åkte vidare till Valbo. Vi skulle jaga present till Helenan, och personligen tycker jag att det blev rätt bra. Inte riktigt det vi tänkte oss, men ändå helt okej. Jag hittade även en lång t-shirt/ skjorta/ klänning att ha på mig på lördag. Vet inte vad jag ska kalla den, men den är vit med svart stjärnmönster och en ditsydd västliknande sak och ditsydda knappar. Ja, fin.
Idag var det lika soft biologi. VI satt i datasalen och kollade på Landet för längesedan. Det är dinosaurier som gäller nu vet ni, och det måste tas på allvar. Hah.
Förövrigt fick jag just veta att jag ska ta hand om monstergruppen imorn. Amagadd. Trodde att jag var befriad från dem. Nej då. Så illa ska det nog inte vara. Mammas hjälpis skulle tydligen inte komma men då kommer Sara alias Bassänghitler farande som räddaren i nöden. Grejt.
Just nu är det lite chill. Jag ska väl kirra anletsdragen lite nu och sen göra Torsan osäkert. Ida och jag ska ut och glida lite ikväll. Kolla läget med volvon :)
Sen blev det det så omtalade studiebesöket. FY så tråkigt det var. Ett klaustrofobiskt (nästan) litet rum med kryddor och te. Om detta skulle tantski prata i sjuhundra år. Det fanns inget att säga för jag förstod verkligen inte vad de drev sin verksamhet på. Men jag struntar nästan i det för sen fick vi fika, och det var väldigt bra. Supergod vaniljmunk, men ruskigt vidrig äppelmust. Jäst äpple, alkoholfritt vin, usch. Men det var bara drick och se glad ut, typ.
Jag hittade Ida i Sandviken sen och vi åkte vidare till Valbo. Vi skulle jaga present till Helenan, och personligen tycker jag att det blev rätt bra. Inte riktigt det vi tänkte oss, men ändå helt okej. Jag hittade även en lång t-shirt/ skjorta/ klänning att ha på mig på lördag. Vet inte vad jag ska kalla den, men den är vit med svart stjärnmönster och en ditsydd västliknande sak och ditsydda knappar. Ja, fin.
Idag var det lika soft biologi. VI satt i datasalen och kollade på Landet för längesedan. Det är dinosaurier som gäller nu vet ni, och det måste tas på allvar. Hah.
Förövrigt fick jag just veta att jag ska ta hand om monstergruppen imorn. Amagadd. Trodde att jag var befriad från dem. Nej då. Så illa ska det nog inte vara. Mammas hjälpis skulle tydligen inte komma men då kommer Sara alias Bassänghitler farande som räddaren i nöden. Grejt.
Just nu är det lite chill. Jag ska väl kirra anletsdragen lite nu och sen göra Torsan osäkert. Ida och jag ska ut och glida lite ikväll. Kolla läget med volvon :)
thinking about tomorrow
Igår fick jag veta en sak som gjorde mig väldigt lessin, och idag har jag sett det med egna ögon. Du ska veta att jag tänker på dig massor nu darling. Det är så tråkigt att det måste bli sådär, och det är så dålig stil om det är som det sägs och ser ut. Shame.
Jag hämtade mitt körkort idag, och det är skrattretande fult. Haha, kortet. Jag ser ut som en brottsling på en sån där efterlysningsbild, helt upptryckt mot väggen. Mitt hår är helt platt och har världens fjong nertill. Leendet är snett och fult och mesigt och allt tänkbart. Namnteckningen sen då, som jag aldrig någonsin skrivit den förut. Jag fattar inte varför jag i princip bokstaverade varje bokstav. Jag brukar ju bara göra nåt hafsigt. I tio år ska jag ha det, det är bara att hoppas på att slippa visa det.
När jag kom hem var det soligt och fint så jag tog en kort sväng med min kamerat. Vi hittade en massa blommor och annat tjoll som vi förevigade och sen hamnade vi på en brygga i fårhagen och glassade i solen. Jag hittade både vitsippor och blåsippor på min vandring, vilket tyder på att det börjar gå mot sommar på riktigt. Fast som förra året är det ju inte. Mormor fyller år idag, på hennes födelsedag förra året hade jag en kortärmad klänning och tunna leggins och det var hur varmt som helst. Så är det ju inte riktigt nu, men ändå. Kall vår = varm sommar, eller?
Sen blev det simhallen och en dust med hela två simmisar. Egentligen hade de uppehåll idag, men Moa var inte med förra veckan så hon ville simma idag istället, och det gick väl bra. Victor hade missat att det var uppehåll, så det var ju tur för honom att jag var där ändå då. Jag simmade lite själv sen, en timme och 2000 meter. Inte så illa. Det var dock historiens mest fantasilösa pass med 800 insim plus 3x8x100 frisim. 24 stycken. Jag körde med paddlar och pallade tolv. Sen varken hann eller orkade jag nå mer.
Imorn ska jag på studiebesök på nån jefla affär i Gävle, typ Alternativboden Lyktan. Låter ju skitfjolligt, men tydligen så håller de på och lallar med rättvisemärkt och sånt så vi ska dit på miljökunskapen och ställa en massa frågor. Efter det ska jag träffa Idan i Sandviken och så ska vi åka till Valbo och jaga present till Helenan, plus att jag måste hitta något att ha på mig på lördag. Right.
Jag hämtade mitt körkort idag, och det är skrattretande fult. Haha, kortet. Jag ser ut som en brottsling på en sån där efterlysningsbild, helt upptryckt mot väggen. Mitt hår är helt platt och har världens fjong nertill. Leendet är snett och fult och mesigt och allt tänkbart. Namnteckningen sen då, som jag aldrig någonsin skrivit den förut. Jag fattar inte varför jag i princip bokstaverade varje bokstav. Jag brukar ju bara göra nåt hafsigt. I tio år ska jag ha det, det är bara att hoppas på att slippa visa det.
När jag kom hem var det soligt och fint så jag tog en kort sväng med min kamerat. Vi hittade en massa blommor och annat tjoll som vi förevigade och sen hamnade vi på en brygga i fårhagen och glassade i solen. Jag hittade både vitsippor och blåsippor på min vandring, vilket tyder på att det börjar gå mot sommar på riktigt. Fast som förra året är det ju inte. Mormor fyller år idag, på hennes födelsedag förra året hade jag en kortärmad klänning och tunna leggins och det var hur varmt som helst. Så är det ju inte riktigt nu, men ändå. Kall vår = varm sommar, eller?
Sen blev det simhallen och en dust med hela två simmisar. Egentligen hade de uppehåll idag, men Moa var inte med förra veckan så hon ville simma idag istället, och det gick väl bra. Victor hade missat att det var uppehåll, så det var ju tur för honom att jag var där ändå då. Jag simmade lite själv sen, en timme och 2000 meter. Inte så illa. Det var dock historiens mest fantasilösa pass med 800 insim plus 3x8x100 frisim. 24 stycken. Jag körde med paddlar och pallade tolv. Sen varken hann eller orkade jag nå mer.
Imorn ska jag på studiebesök på nån jefla affär i Gävle, typ Alternativboden Lyktan. Låter ju skitfjolligt, men tydligen så håller de på och lallar med rättvisemärkt och sånt så vi ska dit på miljökunskapen och ställa en massa frågor. Efter det ska jag träffa Idan i Sandviken och så ska vi åka till Valbo och jaga present till Helenan, plus att jag måste hitta något att ha på mig på lördag. Right.
stupid boy
Fy fan, FY FAAN. Igår erkände 42-åringen mordet på Engla. Det värsta är att den jäveln kommer från Torsåker. TORSÅKER. Av alla tänkbara ställen. Idylliska Torsan, fem kilometer härifrån. Min hembygd. Jag kan inte förstå det. Det är så skrämmande att man inte vet vart man ska ta vägen. För åtta år sen mördade han i Falun. Det har bott en mördare mittemot en låg- och mellanstadieskola i åtta år, en mördare som bevisligen också kan mörda barn. Jag kan inte tänka och känna när det blir såhär, det blir bara tomt och overkligt. Man blir rädd. Måste spä på det som vi ansett den senaste månaden, det ÄR en sjuk värld vi lever i.
it-support
Älskar att jag hittade bästa norska klippet. Projektet ljudexempel är avklarat
i can make you believe any lie
Ja, det blev lite off i några dagar igen. Jag suger på blogg och det känns lite tungt. Vill blogga jämt, men jag orkar inte. Det får tillföljd att inläggen blir cp-långa när jag väl tar mig tid att skriva. Orka igenom det folk.
Jag vill inte verka skrytsam, men dra åt skogen vad härligt det ät att ha körkort. JAG kan åka SJÄLV när JAG vill (bara bilen är hemma och mors eller fars inte har några planer på att använda den, men det hör inte hit). Jag utnyttjade tillfället direkt när jag kom hem från Sandviken i torsdags. Jag hade åskväder i mitt huvud och kände att jag behövde simma och tänka. Hade dock missat bussen och mamma skulle inte upp förrän till sju. Vi löste det genom att jag fick ta bilen och mamms fick åka buss. Det var läskigt att köra själv. Jag var säkert en trafikfara eftersom jag var så jäkla speedad och tankspridd. Hela vägen till Hofors satt jag med radion på hög volym samtidigt som jag satt och pratade med mig själv och försökte tänka bort det tomma passagerarsätet. Tur att bilen nästan åker till Hoforshallen av sig själv. På parkeringen tog jag största möjliga ruta, vilket betydde en hel rad, och ställde mig precis mitt i. Som om jag nu inte skulle kunna parkera bara för att jag är själv i bilen. Har ju förfaen tränat på det där i en månad. Gah.
I fredags fick jag göra min första taxitjänst. Ida-flickan haffade mig i skolan och bad mig att göra en hämtningsinsats i tegelbruket. Klart som sjutton, utnyttja på bara. Måste påstå att lite läskigt var det att åka första gången med passagerare som inte var mamma. Ida hade dessutom aldrig åkt med mig förut, men det gick bra. Vi hamnade där vi skulle även om jag missade det faktum att det är mycket närmare att svänga in i Wij. Det blev lite sångmys hos Idan. Vi ägnade även en del tid åt att bryta ner begreppet uppkörning från alla tänkbara håll. Jag åkte hem halv ett. Det var första gången som jag på allvar tänkte på begreppet viltfara. Jag var skiträdd när jag körde i mörkret där i Berg. Vad fan gör jag om det springer upp nåt på vägen? Nej, fy helvete.
Sen blev det lördag och jag gjorde som vanligt simhallen till en osäker plats. Det blev simma i en kvart och slutade i hela 675 meter. De två första raderna i mitt personnummermedley plus en av de fem längderna fjäril på tredje raden. Sen ville Malins lilla grupp ha banorna så då fick jag gå upp. Då blev det att jag surrade med Catti istället. Körkort och uppkörningar och kuggningar och allt. Hon är så soft.
Sen skulle Sara städa så det stod härliga till. Jag upptäckte att jag hade mer kläder utanför än i garderoben, så jag tänkte att jag kanske skulle plocka in dem igen. Jag gjorde dessutom ren min fruktansvärda matta. Jag drog på Bon Jovi på hög volym för att överrösta dammsugarhelvetet och en halvtimme senare hade jag stukad rygg, men ren matta. Den är så dryg, mattan alltså.
Försökte mig även på fysikdiagnosen och klarade nästan G-uppgifterna. En ordinarie Sara skulle vara förtvivlad men jag har intalat mig själv att jag inte tänker sörja om jag inte får mer än G på det här provet. Jag har varit på en fysiklektion efter påsklovet och jag känner att jag inte riktigt vet vad vi gör. Dessutom har skolan i allmänhet varit underprioriterad den senaste veckan eftersom jag i det närmaste bott på trafikskolan. Biologin känns lite lugnare. Bara jag förstår vad DNA egentligen är så ska det nog fixa sig.
På kvällans åkte jag och hämtade Ida. Vi rushade in på TC och köpte lite drickbarheter (cola) innan vi åkte hem. Av någon anledning var det massor med folk på affärn. Jag blev ju tvungen att göra en ordentlig parkering. Hamnade såklart med linjen mitt under bilen, men på något vis visste jag precis hur jag skulle ratta för att det skulle bli rätt. Blev helt imponerad över mig själv. Vi käkade här hemma och kollade körslaget innan vi åkte till Sandviken. Lobby. Det var skoj, men allt går inte riktigt som vi tänkt oss. Dessutom var det någon jefel som hällde en massa öl över mig. Fy helvete. Mamma kom och hämtade oss i Tegelbruket halv fyra.
Idag är jag trött. Har läst lite biologi men orkar inte. Tänkte att jag skulle försöka mig på lite norska nu. Ska göra en redovisning på svenskan på onsdag, men jag har inte ens börjat fundera på det.
Jag vill inte verka skrytsam, men dra åt skogen vad härligt det ät att ha körkort. JAG kan åka SJÄLV när JAG vill (bara bilen är hemma och mors eller fars inte har några planer på att använda den, men det hör inte hit). Jag utnyttjade tillfället direkt när jag kom hem från Sandviken i torsdags. Jag hade åskväder i mitt huvud och kände att jag behövde simma och tänka. Hade dock missat bussen och mamma skulle inte upp förrän till sju. Vi löste det genom att jag fick ta bilen och mamms fick åka buss. Det var läskigt att köra själv. Jag var säkert en trafikfara eftersom jag var så jäkla speedad och tankspridd. Hela vägen till Hofors satt jag med radion på hög volym samtidigt som jag satt och pratade med mig själv och försökte tänka bort det tomma passagerarsätet. Tur att bilen nästan åker till Hoforshallen av sig själv. På parkeringen tog jag största möjliga ruta, vilket betydde en hel rad, och ställde mig precis mitt i. Som om jag nu inte skulle kunna parkera bara för att jag är själv i bilen. Har ju förfaen tränat på det där i en månad. Gah.
I fredags fick jag göra min första taxitjänst. Ida-flickan haffade mig i skolan och bad mig att göra en hämtningsinsats i tegelbruket. Klart som sjutton, utnyttja på bara. Måste påstå att lite läskigt var det att åka första gången med passagerare som inte var mamma. Ida hade dessutom aldrig åkt med mig förut, men det gick bra. Vi hamnade där vi skulle även om jag missade det faktum att det är mycket närmare att svänga in i Wij. Det blev lite sångmys hos Idan. Vi ägnade även en del tid åt att bryta ner begreppet uppkörning från alla tänkbara håll. Jag åkte hem halv ett. Det var första gången som jag på allvar tänkte på begreppet viltfara. Jag var skiträdd när jag körde i mörkret där i Berg. Vad fan gör jag om det springer upp nåt på vägen? Nej, fy helvete.
Sen blev det lördag och jag gjorde som vanligt simhallen till en osäker plats. Det blev simma i en kvart och slutade i hela 675 meter. De två första raderna i mitt personnummermedley plus en av de fem längderna fjäril på tredje raden. Sen ville Malins lilla grupp ha banorna så då fick jag gå upp. Då blev det att jag surrade med Catti istället. Körkort och uppkörningar och kuggningar och allt. Hon är så soft.
Sen skulle Sara städa så det stod härliga till. Jag upptäckte att jag hade mer kläder utanför än i garderoben, så jag tänkte att jag kanske skulle plocka in dem igen. Jag gjorde dessutom ren min fruktansvärda matta. Jag drog på Bon Jovi på hög volym för att överrösta dammsugarhelvetet och en halvtimme senare hade jag stukad rygg, men ren matta. Den är så dryg, mattan alltså.
Försökte mig även på fysikdiagnosen och klarade nästan G-uppgifterna. En ordinarie Sara skulle vara förtvivlad men jag har intalat mig själv att jag inte tänker sörja om jag inte får mer än G på det här provet. Jag har varit på en fysiklektion efter påsklovet och jag känner att jag inte riktigt vet vad vi gör. Dessutom har skolan i allmänhet varit underprioriterad den senaste veckan eftersom jag i det närmaste bott på trafikskolan. Biologin känns lite lugnare. Bara jag förstår vad DNA egentligen är så ska det nog fixa sig.
På kvällans åkte jag och hämtade Ida. Vi rushade in på TC och köpte lite drickbarheter (cola) innan vi åkte hem. Av någon anledning var det massor med folk på affärn. Jag blev ju tvungen att göra en ordentlig parkering. Hamnade såklart med linjen mitt under bilen, men på något vis visste jag precis hur jag skulle ratta för att det skulle bli rätt. Blev helt imponerad över mig själv. Vi käkade här hemma och kollade körslaget innan vi åkte till Sandviken. Lobby. Det var skoj, men allt går inte riktigt som vi tänkt oss. Dessutom var det någon jefel som hällde en massa öl över mig. Fy helvete. Mamma kom och hämtade oss i Tegelbruket halv fyra.
Idag är jag trött. Har läst lite biologi men orkar inte. Tänkte att jag skulle försöka mig på lite norska nu. Ska göra en redovisning på svenskan på onsdag, men jag har inte ens börjat fundera på det.
Uppkörning
Berättelser från en annan del av världen. Uppkörningsvärlden.
Idag var det så dags. The Day. Dagen då lilla Sara skulle överleva en uppkörning för att förhoppningsvis äntra vuxenvärlden genom att ta körkort. Och det gick vägen. Jag har passerat en mental livskris vill jag lova, en pers av tredje graden. Jag har aldrig någonsin varit så nervös så länge för något i hela mitt liv. I två veckor (två!!!) har jag funderat över den här dagen. Fram och tillbaka. Hur det kommer kännas att klara det. Hur det kommer kännas att kugga. Hur sjutton jag ska hålla ordning på alla högerreglar och huvudleder och övergångsställen och hastighetsskyltar och olika varianter av parkering och vänstersvängar fan och hans mormor. På riktigt.
Jag är glad att den här veckan, den längsta i mitt liv förövrigt, har varit så späckad med saker. Körning, Skol-DM, halkbana, körning igen, träning och krig med simmisarna. Annars hade jag tänkt sönder något.
Men idag då. Det var så hemskt före. Trodde jag skulle spy. Minutrarna innan jag gick ner till bilen satt jag och hyperventilerade, skakade och fick ingen luft. Stapplade ner till bilen, ställde in stol och speglar och glömde sen allt. Frikopplad hjärncell. På riktigt. Sen kom Tobbe och ville att jag skulle beskriva hur man kollar alla lampor. Av ett under kom jag ihåg bromslamporna. Sen åkte vi. Vi testade lite elementära saker (en perfekt start i backe made my day) och det mesta funkade förutom att jag missade en gubbe vid ett övergångsställe.
Sen åkte vi till vägverket och hittade en inspektör. Aldrig förr har jag gjort en så ful namnunderskrift. Ett sick-sack-mönstrat Sara blev det eftersom hand och penna skakade. Han bad mig göra en invändig säkerhetskontroll av bromsarna och jag gjorde det bra mycket mer omständigt än jag behövde. Om han varit på dåligt humlr hade han säkert kunnat kugga mig för att jag blockerade onödigt mycket av parkeringen när jag utförde min lilla manöver, tänkte inte på att jag bara kunde backa rakt ut och sen rulla fram lite och bromsa. Nej då, Sara behöver svängrum.
Sen åkte vi, och som av ett under var allt vad nervositet hette borta. Jag var så gräsligt fokuserad, och jag skulle se ALLT. ALLA skyltar, ALLA vägar till höger och eventuella bilar på dessa, ALLA övergångsställen, ALLA tanter och gubbar och cyklar, ALLT. Hade förövrigt den grymmaste tur med vilka prylar jag utsattes för. Fick börja med att åka motorväg till Kungsgården och sen svänga in på en grymt smal 30-väg till ett ställe som hette See. Det var då tur att jag inte fick möte där fär då hade jag inte vetat vart jag skulle ta vägen. I alla fall så var det två järnvägskorsningar efter den där lilla vägen, vilka jag bevisligen kom jag över på ett önskvärt sätt. Sen fick jag åka motorväg tillbaka och hamnade på älskade Klangberget där det blev backning runt hörn. Jag trodde att jag misslyckades för jag fick stanna mitt i svängen när jag stod halvt ute i vägen för det kom bilar från alla tänkbara håll, och sen körde jag in i trotoarkanten, men jag behövde inte ens backa så långt som han sa så det var nog bra. Sen blev det lite körning i stan, i princip bara tillbaka till vägverket, och sen var jag klar. Efter 29 långa minuter satte han ett kryss i den gröna rutan och sa "Sara, mums filibabba". Jag hade klarat det.
Godnatt
Idag var det så dags. The Day. Dagen då lilla Sara skulle överleva en uppkörning för att förhoppningsvis äntra vuxenvärlden genom att ta körkort. Och det gick vägen. Jag har passerat en mental livskris vill jag lova, en pers av tredje graden. Jag har aldrig någonsin varit så nervös så länge för något i hela mitt liv. I två veckor (två!!!) har jag funderat över den här dagen. Fram och tillbaka. Hur det kommer kännas att klara det. Hur det kommer kännas att kugga. Hur sjutton jag ska hålla ordning på alla högerreglar och huvudleder och övergångsställen och hastighetsskyltar och olika varianter av parkering och vänstersvängar fan och hans mormor. På riktigt.
Jag är glad att den här veckan, den längsta i mitt liv förövrigt, har varit så späckad med saker. Körning, Skol-DM, halkbana, körning igen, träning och krig med simmisarna. Annars hade jag tänkt sönder något.
Men idag då. Det var så hemskt före. Trodde jag skulle spy. Minutrarna innan jag gick ner till bilen satt jag och hyperventilerade, skakade och fick ingen luft. Stapplade ner till bilen, ställde in stol och speglar och glömde sen allt. Frikopplad hjärncell. På riktigt. Sen kom Tobbe och ville att jag skulle beskriva hur man kollar alla lampor. Av ett under kom jag ihåg bromslamporna. Sen åkte vi. Vi testade lite elementära saker (en perfekt start i backe made my day) och det mesta funkade förutom att jag missade en gubbe vid ett övergångsställe.
Sen åkte vi till vägverket och hittade en inspektör. Aldrig förr har jag gjort en så ful namnunderskrift. Ett sick-sack-mönstrat Sara blev det eftersom hand och penna skakade. Han bad mig göra en invändig säkerhetskontroll av bromsarna och jag gjorde det bra mycket mer omständigt än jag behövde. Om han varit på dåligt humlr hade han säkert kunnat kugga mig för att jag blockerade onödigt mycket av parkeringen när jag utförde min lilla manöver, tänkte inte på att jag bara kunde backa rakt ut och sen rulla fram lite och bromsa. Nej då, Sara behöver svängrum.
Sen åkte vi, och som av ett under var allt vad nervositet hette borta. Jag var så gräsligt fokuserad, och jag skulle se ALLT. ALLA skyltar, ALLA vägar till höger och eventuella bilar på dessa, ALLA övergångsställen, ALLA tanter och gubbar och cyklar, ALLT. Hade förövrigt den grymmaste tur med vilka prylar jag utsattes för. Fick börja med att åka motorväg till Kungsgården och sen svänga in på en grymt smal 30-väg till ett ställe som hette See. Det var då tur att jag inte fick möte där fär då hade jag inte vetat vart jag skulle ta vägen. I alla fall så var det två järnvägskorsningar efter den där lilla vägen, vilka jag bevisligen kom jag över på ett önskvärt sätt. Sen fick jag åka motorväg tillbaka och hamnade på älskade Klangberget där det blev backning runt hörn. Jag trodde att jag misslyckades för jag fick stanna mitt i svängen när jag stod halvt ute i vägen för det kom bilar från alla tänkbara håll, och sen körde jag in i trotoarkanten, men jag behövde inte ens backa så långt som han sa så det var nog bra. Sen blev det lite körning i stan, i princip bara tillbaka till vägverket, och sen var jag klar. Efter 29 långa minuter satte han ett kryss i den gröna rutan och sa "Sara, mums filibabba". Jag hade klarat det.
Godnatt
Körkort!!!!!
JAAAAAAA!!!
i think i'm moving
Jahapp, som vanligt var det ett tag sen. Sara Suger På Blogg För Tillfället. Och jag vill sova, så varför gör jag inte det? Tänkte ta en dagsrapport ändå. Kanske tråkigt, men det är så himla jag som det kan bli.
I alla fall, igår var det halkbanan för hela slanten. Jag var en aning tidsoptimist och resonerade som så att åker de kvart över så kan de med lite flyt åka på 20 minuter. Men de åkte halv och körde på en halvtimme varför jag fick stå och häcka vid statoil i en halvtimme innan de kom och plockade upp mig. Jag fick åka i Cattis bil och fick den stora äran att köra till halkbanan. Det måste ha gått rätt bra för Catti satt mer och kollade på dem i baksätet än på vägen.
Halkbanan var rätt skoj, fast mest äcklig och okontrollerad. Det var läskigt att inte ha den blekaste aning om vart bilen tänkte ta vägen. Först fick vi bara åka rakt fram och bromsa vilket var rätt lugnt eftersom bilen bara kanade rakt framåt, men när vi skulle göra undanmanöver blev det lite värre. De satte upp en tänkt älg (fem pinnar) i banan som vi skulle ta oss runt och sen komma tillbaka in i banan igen. Det var omöjligt. Första gången rattade jag fullt åt höger och kom nästan runt hela älgen, men när jag fick fäste utanför banan så vred sig ju hela ekipaget åt fel håll och det blev inte riktigt som det skulle. Jag blev tillsagd att jag skulle ratta tillbaka snabbare så andra gången gjorde jag det. Då körde jag in i HELA älgen på bredsladd eftersom jag inte hann svänga alls innan jag rattade tillbaka. Mindre bra det också. Tredje gången blev ungefär som den första förutom att jag hade bättre kontroll på både bilen och älgen trots att hastigheten var högre. Godkänt.
Nästa övning var möte med timmerbil i kurva på halt väglag. Då är det som bekant bra om man håller sig på rätt sida av vägen. Jag klarade det, men jösses vad okontrollerat det var. Jag hade inte den blekaste aning om vart bilen skulle ta vägen så det var bara till att ratta och hoppas på det bästa.
Sen gick vi in och utsattes för lite effektövningar. Först fick jag veta att jag väger 2078 kilo vid en krock i 50km/h. Det vill jag då inte vara med om. Sen fick vi krocka. Dock inte i 50 utan i hela 7 (sju!!!) km/h. Men jag förstår verkligen effekten för det blev en sjukt kraftig smäll när det tog tvärstopp trots att det gick så sakta. Så spänn fast er godvänner. Sen skulle vi volta, ett varv i slow motion, och det var bland det äckligaste jag har varit med om. Det var så jävla äckligt. Jag var puckad som satte mig fram och jag var puckad som inte stängde ögonen när jag såg hela världen vändas upp och ner. Visst, jag kan stå på händer och sånt tjafs men om jag ska vara uppochner vill jag kunna kontrollera det själv och kunna gå tillbaka när jag vill. När jag hängde där på trekvart (bokstavligt, snurrad ett fjärdedels varv) fick jag panik på riktigt. Jag vet inte varför, för när jag tänker på det så var det ju ingen stor grej, men när jag hamnade på rätt köl igen så var det hyperventilering och skak i hela tillställningen. Tror attd et beror på att det gick så sakta och att jag inte kunde kontrollera det själv. Jag är så vek.
Idag var jag i skolan på förmiddagen och kände än en gång hur jävla långt efter jag är med allting. Svenskan fattar jag ingenting av, på allvar. Biologin känns helt off och matten och fysiken vill jag inte ens tänka på. God Damn It. Sen var det Sandviken och sista körlektionen. Wooh. Jag gjorde en hel yttre säkerhetskontroll och sen blev det näst intill självständig körning. Han är på mig hela tiden med att jag ska upp med kopplingen fortfarande så det lär jag tänka på. I övrigt gick det himlans bra faktiskt och han är säker på att jag klarar uppkörningen nu, om jag kör som jag gjorde idag. Känns bra. Känns mycket bra.
Nu är det natt.
I alla fall, igår var det halkbanan för hela slanten. Jag var en aning tidsoptimist och resonerade som så att åker de kvart över så kan de med lite flyt åka på 20 minuter. Men de åkte halv och körde på en halvtimme varför jag fick stå och häcka vid statoil i en halvtimme innan de kom och plockade upp mig. Jag fick åka i Cattis bil och fick den stora äran att köra till halkbanan. Det måste ha gått rätt bra för Catti satt mer och kollade på dem i baksätet än på vägen.
Halkbanan var rätt skoj, fast mest äcklig och okontrollerad. Det var läskigt att inte ha den blekaste aning om vart bilen tänkte ta vägen. Först fick vi bara åka rakt fram och bromsa vilket var rätt lugnt eftersom bilen bara kanade rakt framåt, men när vi skulle göra undanmanöver blev det lite värre. De satte upp en tänkt älg (fem pinnar) i banan som vi skulle ta oss runt och sen komma tillbaka in i banan igen. Det var omöjligt. Första gången rattade jag fullt åt höger och kom nästan runt hela älgen, men när jag fick fäste utanför banan så vred sig ju hela ekipaget åt fel håll och det blev inte riktigt som det skulle. Jag blev tillsagd att jag skulle ratta tillbaka snabbare så andra gången gjorde jag det. Då körde jag in i HELA älgen på bredsladd eftersom jag inte hann svänga alls innan jag rattade tillbaka. Mindre bra det också. Tredje gången blev ungefär som den första förutom att jag hade bättre kontroll på både bilen och älgen trots att hastigheten var högre. Godkänt.
Nästa övning var möte med timmerbil i kurva på halt väglag. Då är det som bekant bra om man håller sig på rätt sida av vägen. Jag klarade det, men jösses vad okontrollerat det var. Jag hade inte den blekaste aning om vart bilen skulle ta vägen så det var bara till att ratta och hoppas på det bästa.
Sen gick vi in och utsattes för lite effektövningar. Först fick jag veta att jag väger 2078 kilo vid en krock i 50km/h. Det vill jag då inte vara med om. Sen fick vi krocka. Dock inte i 50 utan i hela 7 (sju!!!) km/h. Men jag förstår verkligen effekten för det blev en sjukt kraftig smäll när det tog tvärstopp trots att det gick så sakta. Så spänn fast er godvänner. Sen skulle vi volta, ett varv i slow motion, och det var bland det äckligaste jag har varit med om. Det var så jävla äckligt. Jag var puckad som satte mig fram och jag var puckad som inte stängde ögonen när jag såg hela världen vändas upp och ner. Visst, jag kan stå på händer och sånt tjafs men om jag ska vara uppochner vill jag kunna kontrollera det själv och kunna gå tillbaka när jag vill. När jag hängde där på trekvart (bokstavligt, snurrad ett fjärdedels varv) fick jag panik på riktigt. Jag vet inte varför, för när jag tänker på det så var det ju ingen stor grej, men när jag hamnade på rätt köl igen så var det hyperventilering och skak i hela tillställningen. Tror attd et beror på att det gick så sakta och att jag inte kunde kontrollera det själv. Jag är så vek.
Idag var jag i skolan på förmiddagen och kände än en gång hur jävla långt efter jag är med allting. Svenskan fattar jag ingenting av, på allvar. Biologin känns helt off och matten och fysiken vill jag inte ens tänka på. God Damn It. Sen var det Sandviken och sista körlektionen. Wooh. Jag gjorde en hel yttre säkerhetskontroll och sen blev det näst intill självständig körning. Han är på mig hela tiden med att jag ska upp med kopplingen fortfarande så det lär jag tänka på. I övrigt gick det himlans bra faktiskt och han är säker på att jag klarar uppkörningen nu, om jag kör som jag gjorde idag. Känns bra. Känns mycket bra.
Nu är det natt.
it's too dangerous to be thinking
Jag hade näst sista körlektionen idag vilket var himla skönt eftersom jag börjar bli lätt trött på det där nu. Höll dock på att missa den. Jag var helt säker på att jag skulle köra 16,20, men av en ren slump kollade jag in lappen och såg att det var 15,30 jag skulle köra. Ojoj. Det hade verkligen varit mindre bra att missa den eftersom det var manöverbana förberedelse för morgondagens halkbana. Mycket skoj var det, ratta fort och köra slalom mellan koner. OOH YEH. Hann även med två säkerhetskontroller och en vänstersväng på landsväg. Känns som om jag börjar få ordning på det mesta nu. På onsdag blir det helt självständig körning får se hur det går. AAAH.
Kom aningens försent till Skol-DM vilket var fördelaktigt eftersom jag då slapp vara funktionär. Mahah. Jag bara drällde runt istället. Trodde att jag skulle ha lite simmisar att hålla ordning på, men det var bara halva styrkan som infann sig. Alva och Wilma var sjuka men Emma och Elin var med. Emma fick medalj. Hon är så häftig. Jag fick även hand om fyra förvirrade hagabarn som skulle simma lagkapp, och det var ju ett företag i sig. Oh yeh. Emma och tre grabbs i fyran som inte tränar simning skulle tävla mot två lag från Engelska skolans högstadie. Fair. När de lagen gick imål hade hagalaget simmat en och en halv sträcka. Fniss.
i need your love so bad
Var på simhallen igår, men jag simmade inte så mycket. Simmade i en kvart och chillade i en halvtimme innan jag tragglade starter och vändningar med mina crawlisar. Emma är så kool. Hon har bara simmat sen i julas och är hur duktig som helst. Hon kan bli bra. Mycket bra.
Efter simmet blev det Sandviken och några varv i stan. Kändes mycket bra faktiskt. Lyckades med två exemplariska backparkeringar och det känns bra att jag har fattat att jag kan använda backspeglarna och linjerna för att se när bilen är rak. OOH YEH. Skulle fickparkera också, men då blev det trafikstockning för att vägen var så smal. Människan i bilen bakom bara suckade och slog ut med armarna och tyckte att han inte kom förbi så jag fick åka igen. Jag var rätt glad att övningskörningsskylten satt där då faktiskt. Mindre bra.
När jag kom hem ringde jag Idan och snackade skit i två timmar. Trevligt. Sen åkte jag dit. Vi kollade på körslaget och sjöng SingStar. Helena och Tess rasade in och plockade med oss ut på promme. Vi gick lite och hamnade tillslut hos MrLök, eller utanför MrLök. Där stod vi i en halvtimme vilket var rätt kallt. Sen knallade Idan och jag hem igen och åt chokladbollar och delade uppkörningsångest medan vi lyssnade igenom hela melodifestivalskivan. OMG. Sen sjöng vi SingStar till tre, sen natt.
Sov till kvart i tolv (imorse?). Sen chillade vi i pyjamas framför tv:n till tre och sen åkte jag hem. När jag kom hem tänkte jag att jag skulle göra lite matte för att kunna ta sovmorgon imorn, men jag fattade inget så det blev inte riktigt så. Kollade på en meningslös kvalseriematch istället och blev lite surig för att Brynäs är så jävla sämst. Dra åt skogen med det där.
Har haft helt störd dygnsrytm de senaste dagarna så jag ska nog sova snart. Liksom, upp halv sex, natt halv två, upp sju, natt ett, upp åtta, natt halv fyra, upp kvart i tolv. Hmm.
Vad är det som händer?
Jag blev så fruktansvärt arg när jag kom hem. Och ledsen för att den här historien aldrig får någon ände.
"Välkommen hem till verkligheten" sa mamma och visade mig spalten i tidningen. Adel ska utvisas på onsdag. Det är så jävligt att man vill gråta enbart av den anledningen.
Han hämtas och chocken är total. Han förvaras och det är hemskt att se honom bakom glaset. Han skickas iväg för avvisning och man hör de desperata skriken på radion. Avvisningen blåses av och han kommer tillbaka och man ser honom på nyheterna, hoppfull och lättad. Han förvaras igen men får ett nytt beslut om avvisning och ett datum då det ska ske och han rakar av sig håret i desperation. Avvisningen skjuts upp och han släpps och får plötsligt och oväntat komma hem. Vi får se honom i skolan, glad och lättad. Efter en knapp vecka i frihet får han veta att de ska avvisa honom på onsdag. Vi är nere på botten igen.
Det går upp och det går ner, som en sinuskurva med hög amplitud och kort period. Det är så galet och åt skogen att behandla människor på det här sättet. Det är inte humant att utvisa någon, och finns det grader i helvetet vad gäller former av utvisning är det här definitivt det lägsta och mest omänskliga sättet att göra det på. Det är psykisk tortyr att kasta honom mellan hopp och förtvivlan på det här sättet. När ska de där pappskallarna komma till någon form av insikt?
"Välkommen hem till verkligheten" sa mamma och visade mig spalten i tidningen. Adel ska utvisas på onsdag. Det är så jävligt att man vill gråta enbart av den anledningen.
Han hämtas och chocken är total. Han förvaras och det är hemskt att se honom bakom glaset. Han skickas iväg för avvisning och man hör de desperata skriken på radion. Avvisningen blåses av och han kommer tillbaka och man ser honom på nyheterna, hoppfull och lättad. Han förvaras igen men får ett nytt beslut om avvisning och ett datum då det ska ske och han rakar av sig håret i desperation. Avvisningen skjuts upp och han släpps och får plötsligt och oväntat komma hem. Vi får se honom i skolan, glad och lättad. Efter en knapp vecka i frihet får han veta att de ska avvisa honom på onsdag. Vi är nere på botten igen.
Det går upp och det går ner, som en sinuskurva med hög amplitud och kort period. Det är så galet och åt skogen att behandla människor på det här sättet. Det är inte humant att utvisa någon, och finns det grader i helvetet vad gäller former av utvisning är det här definitivt det lägsta och mest omänskliga sättet att göra det på. Det är psykisk tortyr att kasta honom mellan hopp och förtvivlan på det här sättet. När ska de där pappskallarna komma till någon form av insikt?
Brinelldagarna
Det visar sig finnas tendenser som tyder på att besökssiffrorna håller sig nere när man inte uppdaterar på ett par dagar, och det är väl förklarligt. Jag är välrdens sämsta bloggare just nu. Skriver alldeles för sällan och alldeles för långt och förutsägbart och tråkigt. Nu är det förvisso så att jag har varit borta i dagarna två, men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera oftare
Igår morse lämnade jag sängen tjugo över fem för att påbörja resan mot Stockholm och KTH. Först blev det buss till Gefle och sen tåg mot hufvudstaden. LinaSaraAnders var mina följeslagare. Först fick "skogslodisrarna" lära "innemänniskan" att åka tåg (eller i alla fall hur man tyder en tågbiljett) och väl framme fick vi lära honom att åka tunnelbana. Ojoj, vilka bristande rutiner. Vi kom i alla fall fram till KTH, och även till just den av de tusen(?) byggnaderna dit vi skulle.
Det blev fyra föreläsningar. Först en långsamt pratande proffessor som i dryg stämma snackade om olika sorters material. Därefter en präktig affärsnisse med underbett som, förvisso något humorbetonat, beskrev sin vardag som ingenjör på SSAB. Efter detta kom en ovant talande tredjeårsstudent, eller teknolog som det så flott heter, som på krångligt fikonspråk och med fullständigt stöd av powerpoint drog upp ett utdrag ur sin forskning om material i människokroppen. Sist visade sig en dryg och stockholmsbratig kompositsnubbe som var inblandad i alla världens projekt och byggen och skickade runt mängder av prylar och skröt om sin lön. Låter som om jag tycker att det sög, jag vet. Det intresserade mig inte alls så mycket som jag trodde och det mesta var segt. Sant.
Efter lunch blev det rundvandringar i smågrupper. Jag hamnade i grupp I och vi fick den stora äran att lyssna på:
- en utländsk snubbe som på engelska visade hur man gjuter i tenn utan att det krymper
- en flintskallig plastforskare (alltså, en äkta forskare, som forskar om plast) som ständigt upprepade sig och berättade att man inte behöver vara expert för att forska (på slutet hörde man bara forska forska forska forska)
- en gravid dam som snackade komposit och visade exakt samma saker somstockholmsbraten nyss gjort. Men hon var lätt bäst på att prata.
- en skånsk proffessor med största gluggen mellan framtänderna som visade hur man kan göra mjukt och hårt och sprött stål genom att värma det och kyla det olika fort.
- en långsamt pratande och ständigt blinkande doktor som förklarade och visade vad supraledande svävning är.
Det måste ha funnits intressantare saker att se. Ska jag plugga på KTH blir det kemi. Punkt.
På kvällen var det middag och spex innan vi skulle ta oss till det vandrarhem där vi skulle spendera natten. Zinkensdamm. Tunnelbana långt åt helvete och sen gå något som också kändes som långt åt helvete innan vi kom fram. Då visade det sig att vi skulle vara fyra i rummen och vi var ju tre (lärarna fick bosätta sig någon annanstans). Projektet blev att hitta en ensammänniska. Vi kidnappade en Tierp-Ida som fick bo med oss. Vi spelade kort till halv ett (neger och president ftw) och sen blev det sova. Eller ja, sömnförsök i alla fall. Det var längesen jag hade en sån jobbig natt faktiskt. Jag tänker förmycket och är för närvarande i ett tillstånd av stegrande nervositet så det var mycket ångest och illamående där ett tag. Det är såna gånger jag ska ha atarax och det är såna gånger det är så skönt att de hjälper och tar bort alla spänningar.
Imorse vaknade vi av ett SMS från min favvo-mamma. 14 minuter över sju blev det bilkrasch följt av Jönssonligan-dialog som fick folk (eller i alla fall mig) att flyga en halvmeter ur sängen. En minut senare skulle mitt larm gå igång så det var en jäkla tur för modren att hon inte var mycket tidigare med sina godmorgonhälsningar.
Frukost, packning och tillbaka till KTH och fyra föreläsningar. Först var det studie- och yrkesvägledaren, sen en mer verbalt begåvad student som berättade hur det var att plugga på KTH. Efter bullfest kom en panel med välbetalda ingenjörer som svarade på allehanda frågor i en och en halv timme. Höll på att somna ett tag där innan jag fördrev tid med kameran. Sen fick vi lunch då vi fick fylla i en mindre seriös enkät vilket belönade oss med fleecetröjor. Snällt. Sista passet skulle motsvara en KTH-lektion i ståltillverkning. En väldigt vältalig proffessor snackade en massa, bland annat nämnde han att Hofors har världens bästa stålverk (hej lokalpatriot). På slutet visade en annan engelsksnackande snubbe en animation om ståltillverkning. Det är väldigt diffust i mitt minne eftersom jag halvsov genom hela. Jag hörde honom men det flöt ihop med mina ytliga drömmar så jag fick inget sammanhang. Pinsamt.
Under hemresan stod en inte allt för nykter läskighet läänge vid våra platser och snackade utan vidare respons. När vi sa att vi hade varit på KTH frågade han Anders vad han planerade att göra när han blir äldre. HAHAH. Anders bara "jag är LÄRARE, och det här är mina ELEVER". Komiskt. Mycket komiskt.
Igår morse lämnade jag sängen tjugo över fem för att påbörja resan mot Stockholm och KTH. Först blev det buss till Gefle och sen tåg mot hufvudstaden. LinaSaraAnders var mina följeslagare. Först fick "skogslodisrarna" lära "innemänniskan" att åka tåg (eller i alla fall hur man tyder en tågbiljett) och väl framme fick vi lära honom att åka tunnelbana. Ojoj, vilka bristande rutiner. Vi kom i alla fall fram till KTH, och även till just den av de tusen(?) byggnaderna dit vi skulle.
Det blev fyra föreläsningar. Först en långsamt pratande proffessor som i dryg stämma snackade om olika sorters material. Därefter en präktig affärsnisse med underbett som, förvisso något humorbetonat, beskrev sin vardag som ingenjör på SSAB. Efter detta kom en ovant talande tredjeårsstudent, eller teknolog som det så flott heter, som på krångligt fikonspråk och med fullständigt stöd av powerpoint drog upp ett utdrag ur sin forskning om material i människokroppen. Sist visade sig en dryg och stockholmsbratig kompositsnubbe som var inblandad i alla världens projekt och byggen och skickade runt mängder av prylar och skröt om sin lön. Låter som om jag tycker att det sög, jag vet. Det intresserade mig inte alls så mycket som jag trodde och det mesta var segt. Sant.
Efter lunch blev det rundvandringar i smågrupper. Jag hamnade i grupp I och vi fick den stora äran att lyssna på:
- en utländsk snubbe som på engelska visade hur man gjuter i tenn utan att det krymper
- en flintskallig plastforskare (alltså, en äkta forskare, som forskar om plast) som ständigt upprepade sig och berättade att man inte behöver vara expert för att forska (på slutet hörde man bara forska forska forska forska)
- en gravid dam som snackade komposit och visade exakt samma saker somstockholmsbraten nyss gjort. Men hon var lätt bäst på att prata.
- en skånsk proffessor med största gluggen mellan framtänderna som visade hur man kan göra mjukt och hårt och sprött stål genom att värma det och kyla det olika fort.
- en långsamt pratande och ständigt blinkande doktor som förklarade och visade vad supraledande svävning är.
Det måste ha funnits intressantare saker att se. Ska jag plugga på KTH blir det kemi. Punkt.
På kvällen var det middag och spex innan vi skulle ta oss till det vandrarhem där vi skulle spendera natten. Zinkensdamm. Tunnelbana långt åt helvete och sen gå något som också kändes som långt åt helvete innan vi kom fram. Då visade det sig att vi skulle vara fyra i rummen och vi var ju tre (lärarna fick bosätta sig någon annanstans). Projektet blev att hitta en ensammänniska. Vi kidnappade en Tierp-Ida som fick bo med oss. Vi spelade kort till halv ett (neger och president ftw) och sen blev det sova. Eller ja, sömnförsök i alla fall. Det var längesen jag hade en sån jobbig natt faktiskt. Jag tänker förmycket och är för närvarande i ett tillstånd av stegrande nervositet så det var mycket ångest och illamående där ett tag. Det är såna gånger jag ska ha atarax och det är såna gånger det är så skönt att de hjälper och tar bort alla spänningar.
Imorse vaknade vi av ett SMS från min favvo-mamma. 14 minuter över sju blev det bilkrasch följt av Jönssonligan-dialog som fick folk (eller i alla fall mig) att flyga en halvmeter ur sängen. En minut senare skulle mitt larm gå igång så det var en jäkla tur för modren att hon inte var mycket tidigare med sina godmorgonhälsningar.
Frukost, packning och tillbaka till KTH och fyra föreläsningar. Först var det studie- och yrkesvägledaren, sen en mer verbalt begåvad student som berättade hur det var att plugga på KTH. Efter bullfest kom en panel med välbetalda ingenjörer som svarade på allehanda frågor i en och en halv timme. Höll på att somna ett tag där innan jag fördrev tid med kameran. Sen fick vi lunch då vi fick fylla i en mindre seriös enkät vilket belönade oss med fleecetröjor. Snällt. Sista passet skulle motsvara en KTH-lektion i ståltillverkning. En väldigt vältalig proffessor snackade en massa, bland annat nämnde han att Hofors har världens bästa stålverk (hej lokalpatriot). På slutet visade en annan engelsksnackande snubbe en animation om ståltillverkning. Det är väldigt diffust i mitt minne eftersom jag halvsov genom hela. Jag hörde honom men det flöt ihop med mina ytliga drömmar så jag fick inget sammanhang. Pinsamt.
Under hemresan stod en inte allt för nykter läskighet läänge vid våra platser och snackade utan vidare respons. När vi sa att vi hade varit på KTH frågade han Anders vad han planerade att göra när han blir äldre. HAHAH. Anders bara "jag är LÄRARE, och det här är mina ELEVER". Komiskt. Mycket komiskt.
teenage dreams, so hard to beat
Lite tjurigt var det allt att bloggen fick för sig att dampa ur och ofungera i ett par dagar. Ja. Vet i och för sig inte om jag har haft så mycket att säga, men lite kan man allt kläcka ur sig.
I söndags var vi iväg till brors ute i mörkaste hälsingeskogarna. Jag körde dit och det gick bra förutom att det var sämsta vägen någonsin. Guppigt och jävligt så pappa satt och suckade i baksätet. Hmm. Det var roligt att få träffa Bellisen igen. Hon fyller tre i sommar. Kan inte fatta att det går så himla fort. Nu springer hon runt och pratar och sjunger och har sig konstant. Sötaste ungen. På vägen hem blev det pizza från Gästis och jag blev en glad hest.
Mindre bra att jag somnade efter ett på söndagsnatten när jag visste att jag skulle upp före sex igår morse. Pucko. Jag skulle in och köra och hade turen att få första tiden, halv åtta. Tjohej. I huvudet var ju klockan dessutom bara halv sju. Men det gick bra. Över förväntan bra. Jag klarade alla tre formerna av parkering galant och det blev inget annat knas heller, förutom att jag glömde nyckeln i bilen som alltid. Och jag glömde bort att betala när jag gick, men han får få pengarna imorn istället. Tjohopp.
Tränade en massa igår också. Det känns idag vill jag lova. Matilda började med ett nytt nybörjarspinningpass som jag hakade på. Hon är bra och rolig och spelar schlagers så det kommer bli alla tiders. Det var ganska slappt och lätt även om det går att göra det jobbigt om man vill, men meningen är att vi ska komma upp i hennes ordinarie pass om några veckor så det kommer bli tuffare och tuffare. Jo. Efter cykelpersen så körde jag core och det var grejor det vill jag lova. Ulla-Carin är en energisk prick så det var full fart och intensivt till tusen. Efter två hela låtar med olika varianter av plankan var jag slut i både armarna och magen och de där hemska axelhävningarna gör sig påminda i min rygg. Men det var kul, riktigt kul, så jag kommer tillbaka.
Vi gjorde en hemsk labb på fysiken idag. Vi alstrade ljud i olika rör så det lät som en våldsam tinnitus därinne. Monotont pip i olika frekvenser, psykiskt påfrestande. Inte fattar jag vad vi håller på med heller, men det kanske ger sig.
Frågan vad jag ska göra efter gymnasiet gör sig ständigt påmind. Jag förnekar den brådskande situationen och blundar och skjuter allt på framtiden. Jag hatar det men jag vill inte fundera. Inte än. Idag fick jag något häfte av Lennart om något program i Uppsala med någon biologiinriktning. Orkade inte ens kolla vad det var. När jag kom hem låg det tre vykort i brevlådan. Samma bild och samma text. De var från Göteborgs universitet som undrade om jag inte hade lust att bli oceanograf. Ehe. Vet inte.
Nu släpper jag funderingarna för idag för nu ska det bli pump. Jajamen.