När vintern kom till byn

Let it snow, let is snow, let it snow. En ganska bra sammanfattning på dagen. Snacka om att det kan vara hastiga växlingar i väderleken. När man slog upp ögonen i morse hade det helt plötsligt blivit vinter. Meningen var att Malin och jag skulle åka till Valbo idag, men på grund av varningar för trafikkaos var det säkrast att låta bli den manövern. Då blev den andra meningen att jag enbart skulle åka hem till Malin, så att vi skulle kunna titta på film och dricka varm choklad och ha det lite myyys. Det ville sig dock inte heller. Jag skulle åka med bussen tjugo i tolv, men tio över tolv hade bussen fortfarande inte kommit. Jag orkade inte stå och vänta längre på en buss som inte tänkte komma, så jag vandrade hem igen. Det är ju inte nog med att det snöar, det är halvt om halvt tösnö så man blev ju galet blöt och kall. Dessutom blåser det halv storm. Därför var jag som en genomfrusen isbit när jag kom hem. Jag gjorde eld i kakelugnen och kröp ihop i fåtöljen och tittade på film och drack varm choklad med mig själv istället. Sedan har jag gått omkring och frusit hela dagen. Av den anledningen fick jag hoppa över boxersicen idag. Jag hade först tänkt gå, men jag känner mig lite halvkravlig nu. För att gnälla ännu lite till så kan jag ju meddela att vi hade strömavbrott i en och en halv timme nyss. Det blev helt galet mörkt. Jag satt vid datorn och skrev lite på min saga till naturkunskapen, något som jag givetvis inte hann med att spara, tur att det mesta återskapar sig. Jag höll inte på att hitta ner, så pappa fick lysa upp trappen med ficklampan. Sedan satt han och jag i köket och läste tidningar med ficklampa, sedan lagade mor mat på vedspisen. Snacka om att man kände sig lite gammalmodig. Jag satt ett tag på pallen i vardagsrummet och stirrade in i kakelugnen som den värsta stenåldersmänniskan. Faktum är att eld är galen fängslande. Nu är i alla fall strömmen tillbaka, och det är ju trevligt. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att vara strömlös i flera dagar, det måste vara hemskt. Man kände ju sig så instängd och hjälplös trots att det bara var en och en halv timme.  

Däckbytesexperten

Imorse fick jag sova, för första gången på evigheter kändes det som. Jag sov till klockan elva (!!!), ofantligt länge för att vara jag. Men eftersom man skulle ta och ställa om klockan imorse så var ju klockan ändå bara tio. Efter inmundigande av en för min del ovanligt avancerad frukost släpade mamma återigen med mig ut på promenad. Jag var inte alltför svårmedsläpad idag heller. Vi gick runt över åkrarna, en sträcka som nog motsvarar cirkus sex kilometer. Det är ju ganska tråkigt att gå, men mp3:n är min räddning. När vi traskat färdigt fick jag hjälpa pappa att byta däck. Jag fick order av snubben på trafikskolan att jag skulle vara med och ta del av däckbytet, så då fick jag väl göra det då. Pappa visade hur man hissar upp bilen på domkraften, och jag fick hjälpa till att lossa muttrarna på däcken. Efter avslutat däckbyte åkte jag och mor till Hofors, något som inkluderade ett världskrig med mormor, check av lufttrycket i de nya däcken och ett besök på gymmet. Det var lite annorlunda att köra på vinterdäck, det kändes som om man satt lite högre upp. Skitsamma, nu ska jag gå och titta på film.  

Dagens Bild - Skolkortet

83047-156

Tjaa.. Så här blev det alltså. Jag är ganska nöjd med det, förutom att jag har ändrat min frisyr.

En liten rapport

Från torsdag och fram till nu verkar vara det som kan klassas som intressant för tillfället. Kan ju börja med att meddela att jag skickade in min psykologiuppsats i onsdags kväll, och Linda måste ha satt alla världsrekord i läsning och bedömning. Jag frågade på eftermiddagen om hon hade fåt den, men hon hade tydligen hunnit med att bedöma den också. Wohoo, sa jag när jag läste kommentarerna och noterade att jag fick MVG på den. Riktigt nice.

Torsdagen innebar också att vi gick lös med roller och penslar i grupprummet litegrann. Nu har vi målat klart mer än halva rummet och det är inte alls lika läskigt rosa längre. Färgen börjar likna den vi valde allt mer och det är ju bra. Av någon anledning har jag fått i uppgift att måla närmast taket. Varför då? Jag är ju inte precis den som är längst. Jag har fått klä in ett bord i papp som jag kan stå på. Michaela var också uppflugen på ett bord och målade runt fönstret när hon av någon anledning fick för sig att kliva ner därifrån. Jag stod och målade som bäst när jag hörde ett lätt plaskande ljud följt av ett skrik. Vi hade skämtat hela veckan om att någon skulle komma att kliva i färghinken, men det var ju inte meningen att det skulle ske. Emma sjönk ihop i ett skrattsammanbrott på golvet och jag vek mig dubbel i skratt där uppe på bordet. Michaela själv skrattade också. Lennart klampade in och såg allmänt matt ut och utbrast något i stil med "varför skulle jag drabbas av er?" innan han tog sin nyckel och låste in oss, något som han kallade för en symbolisk handling. Tomas kom in och såg först lite allvarlig ut, typ "va!?!, näää, allvarligt!?!" innan han brast ut i värsta asgarvet. Jag misstänker att trampet i färghinken var dagens samtalsämne i personalrummet.

På torsdagskvällen besökte jag Hagaskolans ”öppet hus”. Jag gick främst dit för att träffa några av mina gamla lärare, men väl där kände jag mig mest vilsen. Det fick till följd att jag följde med niofyra istället. Det kändes lite galet att vara med på deras engelska.  Jag hade liksom aldrig sett människan de har som lärare förut, men ändå. Jag såg i alla fall till att träffa Diana, och det var ju nästan viktigast. Sedan passade jag på att ställa Niklas mot väggen lite, och han menade att han ALDRIG medvetet undvikit mig. Nähää, tyckte jag då. De hade svenska också, vilket fick till följd att jag fick träffa Linda. Det kändes liksom bara som "heej, du sabbade mitt poängmål", jag vill liksom inte inse att jag är dålig på engelska.

Igår var det fredag, något som innebar sista dagen före höstlovet. Det är i vanliga fall inte särskilt roligt att inleda en fredag med en dubbeltimme i matte, och särskilt inte sista dagen före lovet. Jag hann i alla fall med ungefär det jag skulle, och det var ju bra. Att ha behövt ta hem matten över lovet hade varit döden. Efter matten hade vi i vanlig ordning kemilab. Det är det roligaste i skolan, även om det oftast efterföljs av en labrapport som ju inte är så rolig. Efter kemin kom Malin och hälsade på mig. Eftersom de hade öppet hus på torsdagen så var de lediga igår. Hon fick vara med på våran naturkunskap, vilket nog inte uppfattades som så roligt. I och för sig gör det inte det av någon, men ändå. Naturkunskap är i och för sig intressant, men inte de tre sista timmarna på fredagar, och särskilt inte de tre sista timmarna före lovet. Vi hade genomgång och diskussion om försurning hela tiden, dessutom såg vi två filmer om ämnet. Sedan fick man lov, det bästa med skolan. Jag och Malin traskade hem till Rebecka och hade något slags beslutsfattande möte angående födelsedagsfirandet av Hanna, som vad jag förstår ska äga rum på torsdag. Det var värsta ruschen hemma hos Rebecka. Typ hela hennes släkt hann med att komma och gå under tiden vi var där, och hon förkunnade att det var så jämt. Tänk om det kunde vara så hemma hos mig en endaste gång förutom vid födelsedagar, vad trevligt det skulle kunna vara.

Mina skolkort kom igår också. Det var riktigt nice, för de blev riktigt bra. Det enda som är fel är väl att jag inte har den frisyren längre, men vad fan. Jag klippte mig ju dagen efter fotograferingen, vad matt man kan bli.
Igår kväll spisades det tacos här hemma och jag laddade inför fluktandet på idåål. Jag har stora bekymmer med vem jag ska heja på och vem jag vill skicka därifrån. Jag tror att jag tycker att Linda var en av de sämre (shit vad alla heter Linda i det här inlägget X'D), så det var inte det värsta som kunde hända att hon åkte ur. Hon var ju dock en av de koolaste någonsin, så det var ändå lite bistert. Markus är nog bäst tror jag, han är liksom nästan ett Halleluljah Moment. Alla är ju bra det blir stora problem det här.

Imorse, lördag, var det upp tidigt som gällde för att infinna sig på Hoforshallen och ta hand om fiskarna. Fem tappra, söta, goa ungar med Wilma i spetsen, de är så charmiga. Jag fick ta hand om uppvärmningen idag också. Jag kände mig lite dum när mor var med och liksom agerade uppvärmningsbehövande, det kändes som om hon prövade ut mig litegrann. Sedan gjorde jag mig av med ett par baddräkter som jag inte har använt på flera år. De bor numer hemma hos Emma, där de kanske kan bli slitna med hälsan. Det är liksom bättre än att de hänger i min garderob och aldrig blir använda.

Jag har även gjort en gärning för friluftsfrämjandet idag. Mor släpade med mig ut på promenad, men så himla svårmedsläpad var jag inte. Vi hamnade till slut i skogen bland trattkantarellerna. Det är egentligen ganska mysigt att gå i skogen, det är lugnt och man kan vara ensam med sina tankar liksom. Att det sedan är jättetråkigt att plocka svamp är ju en annan sak, men är man i skogen kan man väl lika gärna göra lite nytta också.  

Strax efter Sum-Sim

Okej.. Vart ska jag börja? Det har varit lite klent med bloggandet i ett par dagar nu, mest på grund av det där Sum-Sim-spektaklet. I helgen var jag på Simhallen 12 timmar om dagen och hade onlinekontakt med Berth på Simförbundet, något som Malin tyckte det var måttligt roligt att mobba mig för X'D. Berra och jag blev ju bästisar liksom. Haha. Det var ju så att Sum-Sim (Svenska ungdomsmästerskapen-Sim X'D) ordnades på åtta platser i Sverige samtidigt. De fjorton bästa i varje gren kvalade till riksfinalen som går om en månad. Därför fick jag typ maila iväg våra resultat så att de på simförbundet skulle kunna sammnställa en resultatlista så att man skulle kunna meddela vilka som kvalade direkt. Det var ju inte alltför många från vår region som kvalade, bara någon enstaka Upsalasimmare (varför i helvete har de bara ett p för?) och någon Bollnässimmare. Sim 77 hade två tappra deltagare med, Gabriel och Emma. De var jättetuffa båda två och simmade 400 frisim. Emma hade typ aldrig simmat 100 ens, och så går hon på 400 direkt, riktigt vågat. 

Orkar inte gagga mer om Sum-Sim mer än att jag var ofantligt trött på måndagen. Traskade omkring i en dimma hela dagen och var inte långt ifrån att somna på svenskan första timmen. Lite roligt var det i alla fall att vi började måla grupprummet. Det är inte riktigt lika roligt att väggarna blir rosa, men det är i alla fall finare än vi hade innan. Det var meningen att det skulle vara mycket mer åt det bruna hållet, men rosa blir det. Shit.

På måndagkvällen var det cup. Yippie. Jag som är en sådan utpräglad tävlingsnarkoman tyckte förstås att det var jätteroligt. Eller inte. Jag skulle dock vilja tycka det. Jag vill egentligen börja tävla lite igen, men jag vågar inte. Klarade med nöd och näppe av min hundring ryggsim, utan var på väg att bryta flera gånger och fick ett litet sammanbrott när jag klev ur vattnet, men annars var det bra. Tiden är jag helnöjd med, bara två sekunder över pers trots att det kändes som om jag simmade i motlut. Tror att jag ska hålla mig till 50-meterssträckor ett tag i fortsättningen, och så hoppas jag att jag vågar vara med på Hofors Cup i december. 

Igår kväll var jag med Hanna, Malin och Rebecka på Boxersice. Jag hade missat det två gånger i rad på grund av diverse utbildningar och annat, så det var roligt att jag kunde gå igår. Det var i vanlig ordning överjobbigt och träningsvärken börjar komma nu. Förhoppningsvis ska jag slippa pajade lår i en vecka nu i alla fall, fast det känns som om vaderna har drabbats hårdast den här gången, hur nu det kan komma sig.

Varning, ej korrekturläst  

Inför Sum-Sim

Moahaha.. Imorgon börjar allvaret. För den som känner sig oinformerad kan jag ju meddela att Hofors arrangeras regionsfinalen i svenska ungdomsmästerskapen i helgen. Sporten är såklart simning och det kommer folk hit från 21 olika klubbar från Gästrikland, Dalarna, Uppland och Hälsingland. Det kommer bli lite rörigt antar jag, men jag hoppas att vi kommer fixa arrangerandet. Själv ska jag inte simma, så klart. Jag ska stå för resultatrapporteringen till svenska simförbundet, typ. Ska ha mailkontakt med någon snubbe där. Lite komiskt kanske.

Måste ju snacka lite skolan också. Det händer grejer nu för tiden. Jag fick tillbaka matteprovet redan i onsdags, och det var ju en ganska så trevlig bekantskap. Jag fick VG+ igen, men jag är inte alls lika nöjd med det som förra gången. Jag trodde ju att det gick så himla bra, men jag hade gjort världens klantfel på en G-uppgift. Jag hade lyckats få fyra upphöjt till två att bli åtta, två gånger dessutom, jag hade även misslyckast med att placera ut parenteser på rätt ställe. Därför fick jag bara ett halvt påäng på en uppgift som man kunde få två på. Stööörd.

Igår, mina damer och herrar, så beställde vi färg till grupprummet. Emma var och hämtade den igår eftermiddag och släpade den till skolan idag. Nu är det fritt fram att börja måla på måndag. Vi tejpade alla skarvar mellan tak och väggar idag och täckte alla lister och grejer. Det ska bli så himla roligt att måla, än så länge. Det kanske inte är riktigt lika muntert när vi kommer igång. men det blir nog skitbra.

Fick även se mitt kemiprov idag. Det var också rätt så nice, fast inte riktigt som jag hoppades. När Lennart sa att det var en som hade full poäng fick jag en liten förhoppning om att det var jag. Det var dock inte så, men jag hade 34,5 av 38 och fick MVG-. Jag fick även en guldstjärna, jag är bäst. Jag hade tappat två poäng genom att läsa fel i periodiska systemet och därmed få svavel till syre, riktigt illa. Det som stör mig mest var dock att en odåga som går mig på nerverna fick en halv poäng mer än mig (men dock sämre betyg *fniss*), och det fick man ju höra ett tag sedan.

Nu ska jag snart åka upp till Hoforshallen och hjälpa till med lite förberedelser inför helgen.  

HLR-utbildad

Wohoo everybody. Jag är så bra, jag är så bäst. Jag har haft tre prov på tre skoldagar nu, och det känns som om alla gick ganska bra, bra feeling liksom. Kemiprovet i fredags kändes okej, eller det kändes egentligen väldigt lätt vilket kan vara lite kritiskt. Skit samma, man hade kunnat få titta på facit efteråt om man ville, men jag tycker det är bättre att få tillbaka det rättat. Förhoppningsvis får jag det på fredag, wooooh. Igår var det samhällskunskapen vilket var det som kändes sämst. Det var två VG-MVG frågor, och de kändes verkligen omöjliga. Jag skrev dock ihop en liten check story, och var jag ute och cyklade så var Lina och Emma det också, för de hade tydligen utgått från samma sak som jag. Hade matteprov idag, på funktioner och grafer och skit. Jag trodde det skulle gå tvärt neråt till han med eldgaffeln eftersom jag inte hade pluggat något, men det kändes ändå rätt okej. Det som var svårast var verkligen en av g-uppgifterna, pinsamt läge. Man skulle läsa av någon ful graf om snödjup och jag fattade ingenting, får se hur det gick. Nu har jag inga fler prov inplanerade före lovet, om ingen får för sig att överraska med något. Däremot har jag en bok att läsa ut och ett psykologiarbete att lämna in och dessutom måste jag komma på något från den amerikanska historien att skriva om på engelska. Hoorey. En annan ordentlig hooreygrej är att vi faktiskt, hör och häpna, har kommit överens om en färg till grupprummet. Bara de kan ta och beställa den någon gång så får vi komma igång och måla sen.

Dessutom har jag varit på hjärt- och lungräddningskurs så nu är det fritt fram att kollapsa i min närvaro. Fast låt helst bli med den saken. Jag har i alla fall gjort några tappra försök att blåsa liv i en docka och jag blev godkänd. yippie. Vi fick börja med att lägga varandra i framstupa sidoläge. Malin och jag måste ha framstått som oseriösast någonsin. När Malin låg där och spelade avsvimmad fick hon värsta skrattattacken, typ liket lever. När det var jag som var medvetslös gnällde de först på att jag var för medgörlig, då tog jag och lekte lite blåmes (eller lite upsalatränare X'D). Sedan var jag tydligen för stel, så Malin lyckades kasta mig ett helt varv. 

Efter kursen fick jag köra hem, första körningen med passagerare utanför familjen. Malin åkte nämligen med oss. Självklart gick det åt skogen, eller det hade kunnat gå åt skogen. När jag skulle svänga ut på Faluvägen lyckades jag få i fel växel så det blev motorstopp. Som tur var ett så var det ganska glesbefolkat på vägen just då, och som tur var två så lyckades bilen självmant rulla över på rätt sida av vägen. Sedan fick jag starta om och jävlas. Rondellen gick bra, men sedan blev det en högtempokurvtagning in mot Malins hem. I övrigt tror jag att jag fick godkänt på mitt körande. Kan ju tillägga att det gick problemfritt från Malin och hem X'D.   


 

Sandviken med mera

Igår var det söndag, eller nästan, lördag var det nog vid närmare eftertanke eftersom jag är hemma idag också X’D. Skit samma. Jag var i alla fall inackorderad i simhallar hela dagen i princip. Först var det fiskarna på morgonen. De var nästan fullt manskap, fem tappra själar. Jag fick ta hand om hela uppvärmningen med dem och stora delar av tiden i lilla eftersom mamma höll på att skriva en skylt till Patrik. Eftersom pappa var med till Hofors och skulle åka vidare sedan så fick jag inte köra till Hofors, men jag fick köra hem sen. Jag kom iväg utan problem och lyckades växla ganska mjukt men sen när jag skulle svänga vid hemmet så hade lite väl hög fart. Då fick mina passagerare (ja, pappa var ju också med för en gångs skull) hålla i sig en aning.

Sedan hann jag inte mer än hem och äta (våfflor, müms) och läsa ytterst lite om demokrati och politik innan det var dags att åka till en simhall igen. Skulle till Sandviken och betrakta en femklubbstävling. Femklubbstävlingar ger lite vibbar från när man var lite yngre. Jag simmade femklubb när jag var 8-12 ungefär och man kommer ju precis ihåg hur roligt det kunde vara. År 2000 lyckades ju sim 77 gå och vinna alltihopa och då fick vi vårt enda märke på den där pokalen. I går fick jag alltså inte simma, rackarns då. Men det var det en hel del Hoforsfolk med och det gick jättebra för dem. Poängmässigt gick det för Hofors del bäst på 50m frisim för 11 åriga tjejer. Det blev blågult på hela prispallen (4,5 och 6 får ju stå bredvid ^^) genom Linn, Emma och Irma. Både Linn och Emma simmade dessutom ur sig och får avancera till Gästrikeserien och Irma var jättenära att göra samma sak, duktiga flickor. Emma simmade ur sig på 50m bröstsim också, där hon även tog guld. Hofors har dock inte riktigt samma bredd som Gävleklubbarna har, så vi får alltid nöja oss med den totala tredjeplatsen, Sandviken brukar vi lyckas slå. Sedan fick jag, tro det eller ej, köra hem från Sandviken. Mamma körde ut ur stan, men sedan fick jag köra efter motorvägen. Det var jätteroligt och fort gick det. Bumbum.    

Söndag idag och första "göra ingenting-dagen" på länge. Jag fick sova till halv elva, även om mor utan vidare resultat försökte släpa upp mig halv tio. Det var en dag då jag i vanlig ordning borde ha ägnat mig åt pluggande. Jag har prov i samhällskunskap imorgon på ämnet demokrati och politik. Jag kan det inte så bra som jag borde, men ändå för bra för att jag ska orka ta mig an det. Dessutom har jag alla mina anteckningar i skolan. Det enda jag har hemma är en lärobok från stenåldern som var hur tråkig som helst att läsa i. Jag blev lycklig då jag fann min, eller kanske inte min, The Cardigans-skiva i bokhyllan imorse, så jag kunde digga den lite medan jag läste. Sedan hängde jag på mor ut på en långpromenad vilket var ganska trevligt. När jag kom hem och redan var hyfsat svettig var jag så framåt att jag tog och rehabtränade lite. Jag har fått några övningar för mina axlar som jag utövade med hantlarna som pappa har byggt. Jag är så duktig. Jag borde ta mig för med sådant varje dag, men det är ju så galet svårt att motivera sig till det. Sedan gjorde jag ett nytt litet försök med demokratin men då kom mor och frågade om jag ville köra lite bil. Wohoo. Me <3 bil. Jag fick åka till Hofors och för första gången ta mig igenom rondellen, och det gick rätt bra faktiskt. Sedan skulle jag svänga på en gång och det blev lite rörigt. Skulle in på Shell och prova att tanka. Det var ju inte alltför svårt. När mamma hade knappat in allt och grejat så var det ju bara att hålla i. Körde hem igen sen och lyckades faktiskt göra en riktigt bra sväng och en hyfsat bra parkering på gården.


BINGO!!

ber om ursäkt att det blivit så långt mellan bloggandetillfällena på sistone. det suuger. jag vill blogga hela tiden, men jag orkar inte. jag borde ha onlinekontakt med min hjärna så allt jag vill skriva hamnar i bloggen av sig självt. Vad enkelt det skulle vara då. när bloggade jag sist? shit, i måndags, det är ju fem dagar sedan. oops. i tisdags blev det inget boxersice eftersom jag skyllde på att jag skulle plugga. inte fasen pluggade jag. jag har nog ingen vidare diciplin, jag har en hel hög med prylar att göra men allting stannar där, jag kommer inte längre än till att det borde göras. det hade till exempel varit lite smart att ta sig an psykologin som jag ligger några mil efter i nu. eller det gör jag väl inte, men det känns som om det skulle vara lite bättre om jag var klar med det. sen måste jag även läsa ut min bok nästa vecka. jag har läst 130 sidor av bokens totalt 400 så det blir till att ligga i. när man har en massa annat pluggande är inte läsning det jag prioriterar men för tillfället är ju även det plugg. på onsdagen var jag till tandläkaren och det är ju inte så galet roligt. jag fick laga en tand och det var ju inte så koolt. bedövad blev jag, så det bara stänkte om det. jag kände mig ungefär som en sån där hund med för mycket skinn. halva ansiktet kändes helt uppsvällt och snuskigt. jag passade även på att fixa en tid hos tandläkaren för operation av min läpp. jag har tänkt att jag ska fixa till den i ungefär fyra år, men det har inte blivit mer än funderingar. nu har jag i alla fall en tid, så nu kan jag fundera en månad till om jag ska göra det eller inte, just nu lutar det åt inte. efter det packade jag ihop och åkte hem. jag kunde ju knappt prata och jag skulle inte kunna äta något, hur sjutton skulle jag kunna ha engelska? när jag kom hem tittade jag på film i väntan på att läppen, tungan och kinden skulle bli normala igen så att jag skulle kunna äta något. jag hade varit hungrig sedan nio men kunde inte äta förrän halv tre. roligt.se. jag tänkte att jag skulle plugga kemi sen, men när det kändes som om jag kunde det så tog jag mig inte för med något annat istället utan jag gick till datorn. smaaart. träningen gick åt helvete. jag överlevde insimmet men sen gick jag upp. jag höll på att frysa ihjäl samtidigt som jag kände migallmänt seg och hängig. sen körde jag hem, och den här gången gick mörkerkörningen mycket bättre än förra gången även om jag tycker att det är otäckt att inte se vad jag gör. torsdag innebar inte så mycket. ännu en dag när jag skippade träningen för pluggande som inte blev av. jag vet inte vad jag håller på med. idag hade jag kemiprov, och det var precis så antisvårt som jag hade inbillat mig, och som lennart tjatat om, så jag behövde inte plugga till det heller. jag satt ändå med kemiboken och såg dum ut ett par timmar igår, men det jag gjorde då kunde jag ju redan. vi gjorde även några tappra försök att enas om en färg till grupprummet men det tycks vara totalt omöjligt. lina vill ha lila väggar men det är alla vi andra totalt emot. lina vägrar kompromissa och det gör vi också. vi är dock halvöverens om en färg som är lite grålila, men lina är pesimistisk och anser att den är för mörk. det blir nog ingen ommålning i vårat rum. fast vi är lite inne på att det ska vara fixat till höstlovet så vi får nog ligga i litegrann om det ska bli nåt. den som har läst det här nu har säkert stört ihjäl sig på att det är i ett stycke, att det saknar versaler och att det inte är korrigerat i word och därför innehåller en massa tangentmissar och dylikt, men nu är det ju färdigläst så nu behöver man inte störa sig längre, för jag ska nog skärpa mig.


Inlägg utan rubrik

Igår gjorde jag min första insats som simledare, eller ja, vikarierande simledare i alla fall. Jag fick låna Susannes grupp litegrann eftersom hon skulle jobba natt. Meningen var att Malin och jag skulle ta dem tillsammans, men eftersom hon skulle på hockey och se Färjestad bli mosade av Brynäs *fniss* så fick jag ta dem själv. Det var lite småpirrigt innan, vilken nivå håller de?, vad kan de?, vad brukar de göra?, tänk om de ignorerar mig, på vilken nivå ska jag prata?, och en massa annat. . Det var dock ungefär samma klass på de här som det är på våra fiskar, så det var inte så svårt att hitta en bra nivå. Det lilla kruxet var att den här gruppen innefattade åtta excentriska små simmare medan våran fisk består av fyra-sex ganska lugna små simmare. Det var lite rörigt att hålla reda på dem. Alla hade tusen saker att fråga om, vissa simmade mycket fortare än andra, någon gjorde illa sig o.s.v. Jag var ganska matt när de där 45 minuterna hade gått. 

Sedan fick jag köra hem i mörkret. Det var lite smått otäckt. Det gick dock ganska bra, förutom att jag fick för mig att titta i backspegeln mitt i en kurva så att vi höll på att hamna i broräcket. Mor min var dock med på noterna och högg tag i ratten *fniss*. Jag har inte skrivit om söndagens bilkörning, men då höll det verkligen på att bli kaos. Jag kom i sakta mak efter torsåkersvägen och skulle precis svänga in på avtagsvägen mot hemmet när jag noterade att jag fick möte. Jag saktade ner för att den mötande bilen skulle få passera innan jag svängde, jag vet ju inte riktigt hur lång tid mina små manövrar tar. Jag tänkte att jag skulle rulla in mot korsningen och sedan svänga när bilen hade passerat, men jag hade för mycket fart och var på väg att rulla för långt så jag fick bromsa. Då blev det motorstopp, mitt ute på landsvägen. Koolare saker kan man ju råka ut för. Jag hade dock så mycket fart kvar att jag nästan lyckades rulla av vägen. Sedan skulle man komma igång igen då, och det är det som är mitt största problem. Det hade säkert gått alldeles utmärkt om inte mamma noterat att även bilen som kom bakifrån skulle svänga in på samma väg som jag. ÅÅh, kaosbildare.se är min nya inofficiella hemsida. SKÅL. 


Simledarutbildning

Egentligen har jag inte alls tid att blogga. Jag borde skriva en kemilabbrapport, vilket väl var huvudanledningen till att jag gick till datorn överhuvudtaget. Jag borde även överväga att jobba lite matte, men det känns inte så lockande. Jag har ett psykologiarbete att bygga och ett kemiprov att plugga till, dessutom ska jag snart ha prov i samhällskunskap. Tänkte bara meddela att jag nu har gått första steget i svenska simförbundets ledarutbildning, så nu är jag utbildad tränare. Koolt värre. Efter jul får jag och Malin förmodligen börja med en egen liten grupp, några små baddare. Det ska bli rätt spännande faktiskt fast läskigt också. Utbildningen var riktigt rolig. Vi var tolv deltagare, sex hoforsare och sex anti-hoforsare. Igår var vi på folkan hela dagen och hade lite teori och diskussionsövningar och idag var vi på simhallen och utövade praktik. Det var det som var roligast. Vi utövade en massa övningar som det är meningen att vi ska göra med våra små simmare sen. Sedan hade vi lite konstsim och simhopp också, dock inte alltför avancerat.

Rightbaymarket

Wohoo.. Lyckades flirta till mig tre timmars ledigt idag för att åka med mor min till Rättvik och gå på marknad. Hooray everybody. Jag missade lite naturkunskap, men de skulle visst hålla på och koka vatten på femtioelva olika sätt och det lät faktiskt inte så givande. Tog alltså tillflykten till Rättvik istället och det var nog roligare. Traskade omkring där i några timmar och blängde och inhandlade lite trevligheter. Närmare bestämt en plånbok, åtta par heltuffa strumpor och nån kool lampgrej. Det sista var något impulsartat, men what ever. Jag vidgar mina vyer något dramatiskt, för jag köpte en korv med både senap och ketchup på, jag är ju så kool. By the way var det ganska så kallt, men det hör till.


Boxersiceutövande

Nyss hemkommen från ett överjävligt jobbigt Boxersicepass. Jag vet inte ens hur det stavas, men jobbigt var det. Den här gången var det bara Hanna, Elin, Rebecka och jag. Malin är visst lite halvsjuk eller så. Det var en annan instruktör den här gången, och bara uppvärmningen var nästan jobbigare än hela förra passet. Jag höll verkligen på att avlida. När jag stod och höll ut armarna för att Hanna skulle slå såg det verkligen ut som om jag fått Parkinson eller liknande, jag var helt darrig. När vi sedan avslutade med en massa utfallssteg så vickade jag för att mina ben var så himla skakiga, det fungerade inte. Jag säger bara det, ojoj. Får se om man kan röra sig imorgon, just nu är jag sådär mysigt matt och musklerna bara protesterar när jag försöker transportera mig. Det var riktigt drygt att bara gå upp för trappan. Och jösses vad jag är gnällig.

Dessutom fick jag reda på hur matteprovet gick idag; VG+, wohooo. Jag trodde verkligen knappt att jag skulle få VG när Anders var så där överdrivet positiv och berättade hur gräsligt besviken han var på alla. Jag är i alla fall nöjd med det. Imorgon får vi se vad vi har gjort fel på, då kanske jag inte är lika nöjd längre.

Hofors tur och retur

När vi kom hem från Edsbyn släpade jag med mig mor ut och körde bil. Hon tyckte att jag skulle köra ut på stora vägen, men jag var lite tveksam till det. Därför åkte vi ned till kraftstationen istället. Den vägen har jag kört några gånger nu och börjar kunna den utantill. Jag lyckades i alla fall med en jättesnygg vändning nere vid kraftstationen och tuffade så sakteliga till baka igen. Sedan kände jag mig jättetuff och körde ut på stora vägen i alla fall. Helvete vad nervös jag var. Meningen var att jag bara skulle köra den lilla biten fram till vägen vid lekparken, men jag kom snart underfund med att det var hemskt roligt så jag fortsatte. Jag skulle svänga in i Långnäs istället, men jag tog mig hela vägen upp till mormor. Tur att hon inte var hemma för annars hade hon garanterat fått hicka. Sedan fick jag köra hem också. Problem ett var att ta sig ut på stora vägen igen. Jag ville liksom ha ganska ordentligt med tid på mig, och jag var lite skakis så det blev två motorstopp innan det gick vägen. Nästa problem var att växla ner före sväng, det hade jag liksom aldrig gjort och jag förstod inte vad mamma menade, så jag slutade på en busshållplats istället för i en sväng. Tredje problemet var att parkera på gården utan att köra över Nisse (ja, katten alltså) som kom och traskade helt orädd. Men det gick också bra. Det kanske kan bli bilförare av mig också till slut, fast det är lite tveksamt än så länge.  


Ett Edsbybesök

Två studiedagar och en helg är gången, och jag kan ju inte med all vilja i världen säga att jag har ägnat dem de minsta studier, även om det väl är det stora syftet. Den enda lilla missen är väl att jag hade en kemiläxa som jag borde ha läst, men va fan. Jag har ju gjort andra saker.

Idag var det också upp hyfsat tidigt som gällde, eller ja, kvart i nio. Det var väl egentligen inte så allvarligt tidigt men ändå. Vi skulle nämligen transportera oss de femton milen till Edsbyn för att hälsa på broder och Bella. Far räknade med att vi skulle komma iväg vid tio för att komma dit i hyfsad tid, men eftersom jag var lite allmänt långsam så blev klockan halv elva innan vi kom iväg.

På vägen dit skulle det absolut lyssnas på svensktoppen, vilken jag väl inte hade någon vidare lust med. Istället pluggade jag in mp3-lurarna i öronen och satt och diggade och kände mig allmänt asocial där i baksätet. Vägen upp dit är ju inte alltför rolig. Man passerar bara några enstaka samhällen med knepiga namn, i övrigt får man roa sig med att räkna träd eller något.

På vägen dit gick det upp för mig att det bara skulle vara Magnus och Bella hemma när vi kom dit. Ann jobbade visst och Polly var hos sin pappa. Bella har ju blivit stora damen nu. Hon är ett år och tre månader och springer omkring för fullt. Vi läste lite böcker, favoriten var "Max blöja". Den var ju riktigt charmig, eller inte, men Bella tyckte det i alla fall. Sedan fikade vi lite, och då satt hon och kastade kakor på golvet.
 
Äsch, det går inte att sätta ord på hur söt den ungen är, eller bedöm själv.

83047-155