i can make you believe any lie
Ja, det blev lite off i några dagar igen. Jag suger på blogg och det känns lite tungt. Vill blogga jämt, men jag orkar inte. Det får tillföljd att inläggen blir cp-långa när jag väl tar mig tid att skriva. Orka igenom det folk.
Jag vill inte verka skrytsam, men dra åt skogen vad härligt det ät att ha körkort. JAG kan åka SJÄLV när JAG vill (bara bilen är hemma och mors eller fars inte har några planer på att använda den, men det hör inte hit). Jag utnyttjade tillfället direkt när jag kom hem från Sandviken i torsdags. Jag hade åskväder i mitt huvud och kände att jag behövde simma och tänka. Hade dock missat bussen och mamma skulle inte upp förrän till sju. Vi löste det genom att jag fick ta bilen och mamms fick åka buss. Det var läskigt att köra själv. Jag var säkert en trafikfara eftersom jag var så jäkla speedad och tankspridd. Hela vägen till Hofors satt jag med radion på hög volym samtidigt som jag satt och pratade med mig själv och försökte tänka bort det tomma passagerarsätet. Tur att bilen nästan åker till Hoforshallen av sig själv. På parkeringen tog jag största möjliga ruta, vilket betydde en hel rad, och ställde mig precis mitt i. Som om jag nu inte skulle kunna parkera bara för att jag är själv i bilen. Har ju förfaen tränat på det där i en månad. Gah.
I fredags fick jag göra min första taxitjänst. Ida-flickan haffade mig i skolan och bad mig att göra en hämtningsinsats i tegelbruket. Klart som sjutton, utnyttja på bara. Måste påstå att lite läskigt var det att åka första gången med passagerare som inte var mamma. Ida hade dessutom aldrig åkt med mig förut, men det gick bra. Vi hamnade där vi skulle även om jag missade det faktum att det är mycket närmare att svänga in i Wij. Det blev lite sångmys hos Idan. Vi ägnade även en del tid åt att bryta ner begreppet uppkörning från alla tänkbara håll. Jag åkte hem halv ett. Det var första gången som jag på allvar tänkte på begreppet viltfara. Jag var skiträdd när jag körde i mörkret där i Berg. Vad fan gör jag om det springer upp nåt på vägen? Nej, fy helvete.
Sen blev det lördag och jag gjorde som vanligt simhallen till en osäker plats. Det blev simma i en kvart och slutade i hela 675 meter. De två första raderna i mitt personnummermedley plus en av de fem längderna fjäril på tredje raden. Sen ville Malins lilla grupp ha banorna så då fick jag gå upp. Då blev det att jag surrade med Catti istället. Körkort och uppkörningar och kuggningar och allt. Hon är så soft.
Sen skulle Sara städa så det stod härliga till. Jag upptäckte att jag hade mer kläder utanför än i garderoben, så jag tänkte att jag kanske skulle plocka in dem igen. Jag gjorde dessutom ren min fruktansvärda matta. Jag drog på Bon Jovi på hög volym för att överrösta dammsugarhelvetet och en halvtimme senare hade jag stukad rygg, men ren matta. Den är så dryg, mattan alltså.
Försökte mig även på fysikdiagnosen och klarade nästan G-uppgifterna. En ordinarie Sara skulle vara förtvivlad men jag har intalat mig själv att jag inte tänker sörja om jag inte får mer än G på det här provet. Jag har varit på en fysiklektion efter påsklovet och jag känner att jag inte riktigt vet vad vi gör. Dessutom har skolan i allmänhet varit underprioriterad den senaste veckan eftersom jag i det närmaste bott på trafikskolan. Biologin känns lite lugnare. Bara jag förstår vad DNA egentligen är så ska det nog fixa sig.
På kvällans åkte jag och hämtade Ida. Vi rushade in på TC och köpte lite drickbarheter (cola) innan vi åkte hem. Av någon anledning var det massor med folk på affärn. Jag blev ju tvungen att göra en ordentlig parkering. Hamnade såklart med linjen mitt under bilen, men på något vis visste jag precis hur jag skulle ratta för att det skulle bli rätt. Blev helt imponerad över mig själv. Vi käkade här hemma och kollade körslaget innan vi åkte till Sandviken. Lobby. Det var skoj, men allt går inte riktigt som vi tänkt oss. Dessutom var det någon jefel som hällde en massa öl över mig. Fy helvete. Mamma kom och hämtade oss i Tegelbruket halv fyra.
Idag är jag trött. Har läst lite biologi men orkar inte. Tänkte att jag skulle försöka mig på lite norska nu. Ska göra en redovisning på svenskan på onsdag, men jag har inte ens börjat fundera på det.
Jag vill inte verka skrytsam, men dra åt skogen vad härligt det ät att ha körkort. JAG kan åka SJÄLV när JAG vill (bara bilen är hemma och mors eller fars inte har några planer på att använda den, men det hör inte hit). Jag utnyttjade tillfället direkt när jag kom hem från Sandviken i torsdags. Jag hade åskväder i mitt huvud och kände att jag behövde simma och tänka. Hade dock missat bussen och mamma skulle inte upp förrän till sju. Vi löste det genom att jag fick ta bilen och mamms fick åka buss. Det var läskigt att köra själv. Jag var säkert en trafikfara eftersom jag var så jäkla speedad och tankspridd. Hela vägen till Hofors satt jag med radion på hög volym samtidigt som jag satt och pratade med mig själv och försökte tänka bort det tomma passagerarsätet. Tur att bilen nästan åker till Hoforshallen av sig själv. På parkeringen tog jag största möjliga ruta, vilket betydde en hel rad, och ställde mig precis mitt i. Som om jag nu inte skulle kunna parkera bara för att jag är själv i bilen. Har ju förfaen tränat på det där i en månad. Gah.
I fredags fick jag göra min första taxitjänst. Ida-flickan haffade mig i skolan och bad mig att göra en hämtningsinsats i tegelbruket. Klart som sjutton, utnyttja på bara. Måste påstå att lite läskigt var det att åka första gången med passagerare som inte var mamma. Ida hade dessutom aldrig åkt med mig förut, men det gick bra. Vi hamnade där vi skulle även om jag missade det faktum att det är mycket närmare att svänga in i Wij. Det blev lite sångmys hos Idan. Vi ägnade även en del tid åt att bryta ner begreppet uppkörning från alla tänkbara håll. Jag åkte hem halv ett. Det var första gången som jag på allvar tänkte på begreppet viltfara. Jag var skiträdd när jag körde i mörkret där i Berg. Vad fan gör jag om det springer upp nåt på vägen? Nej, fy helvete.
Sen blev det lördag och jag gjorde som vanligt simhallen till en osäker plats. Det blev simma i en kvart och slutade i hela 675 meter. De två första raderna i mitt personnummermedley plus en av de fem längderna fjäril på tredje raden. Sen ville Malins lilla grupp ha banorna så då fick jag gå upp. Då blev det att jag surrade med Catti istället. Körkort och uppkörningar och kuggningar och allt. Hon är så soft.
Sen skulle Sara städa så det stod härliga till. Jag upptäckte att jag hade mer kläder utanför än i garderoben, så jag tänkte att jag kanske skulle plocka in dem igen. Jag gjorde dessutom ren min fruktansvärda matta. Jag drog på Bon Jovi på hög volym för att överrösta dammsugarhelvetet och en halvtimme senare hade jag stukad rygg, men ren matta. Den är så dryg, mattan alltså.
Försökte mig även på fysikdiagnosen och klarade nästan G-uppgifterna. En ordinarie Sara skulle vara förtvivlad men jag har intalat mig själv att jag inte tänker sörja om jag inte får mer än G på det här provet. Jag har varit på en fysiklektion efter påsklovet och jag känner att jag inte riktigt vet vad vi gör. Dessutom har skolan i allmänhet varit underprioriterad den senaste veckan eftersom jag i det närmaste bott på trafikskolan. Biologin känns lite lugnare. Bara jag förstår vad DNA egentligen är så ska det nog fixa sig.
På kvällans åkte jag och hämtade Ida. Vi rushade in på TC och köpte lite drickbarheter (cola) innan vi åkte hem. Av någon anledning var det massor med folk på affärn. Jag blev ju tvungen att göra en ordentlig parkering. Hamnade såklart med linjen mitt under bilen, men på något vis visste jag precis hur jag skulle ratta för att det skulle bli rätt. Blev helt imponerad över mig själv. Vi käkade här hemma och kollade körslaget innan vi åkte till Sandviken. Lobby. Det var skoj, men allt går inte riktigt som vi tänkt oss. Dessutom var det någon jefel som hällde en massa öl över mig. Fy helvete. Mamma kom och hämtade oss i Tegelbruket halv fyra.
Idag är jag trött. Har läst lite biologi men orkar inte. Tänkte att jag skulle försöka mig på lite norska nu. Ska göra en redovisning på svenskan på onsdag, men jag har inte ens börjat fundera på det.
Meddela din åsikt
Trackback