Vad är det som händer?
Jag blev så fruktansvärt arg när jag kom hem. Och ledsen för att den här historien aldrig får någon ände.
"Välkommen hem till verkligheten" sa mamma och visade mig spalten i tidningen. Adel ska utvisas på onsdag. Det är så jävligt att man vill gråta enbart av den anledningen.
Han hämtas och chocken är total. Han förvaras och det är hemskt att se honom bakom glaset. Han skickas iväg för avvisning och man hör de desperata skriken på radion. Avvisningen blåses av och han kommer tillbaka och man ser honom på nyheterna, hoppfull och lättad. Han förvaras igen men får ett nytt beslut om avvisning och ett datum då det ska ske och han rakar av sig håret i desperation. Avvisningen skjuts upp och han släpps och får plötsligt och oväntat komma hem. Vi får se honom i skolan, glad och lättad. Efter en knapp vecka i frihet får han veta att de ska avvisa honom på onsdag. Vi är nere på botten igen.
Det går upp och det går ner, som en sinuskurva med hög amplitud och kort period. Det är så galet och åt skogen att behandla människor på det här sättet. Det är inte humant att utvisa någon, och finns det grader i helvetet vad gäller former av utvisning är det här definitivt det lägsta och mest omänskliga sättet att göra det på. Det är psykisk tortyr att kasta honom mellan hopp och förtvivlan på det här sättet. När ska de där pappskallarna komma till någon form av insikt?
"Välkommen hem till verkligheten" sa mamma och visade mig spalten i tidningen. Adel ska utvisas på onsdag. Det är så jävligt att man vill gråta enbart av den anledningen.
Han hämtas och chocken är total. Han förvaras och det är hemskt att se honom bakom glaset. Han skickas iväg för avvisning och man hör de desperata skriken på radion. Avvisningen blåses av och han kommer tillbaka och man ser honom på nyheterna, hoppfull och lättad. Han förvaras igen men får ett nytt beslut om avvisning och ett datum då det ska ske och han rakar av sig håret i desperation. Avvisningen skjuts upp och han släpps och får plötsligt och oväntat komma hem. Vi får se honom i skolan, glad och lättad. Efter en knapp vecka i frihet får han veta att de ska avvisa honom på onsdag. Vi är nere på botten igen.
Det går upp och det går ner, som en sinuskurva med hög amplitud och kort period. Det är så galet och åt skogen att behandla människor på det här sättet. Det är inte humant att utvisa någon, och finns det grader i helvetet vad gäller former av utvisning är det här definitivt det lägsta och mest omänskliga sättet att göra det på. Det är psykisk tortyr att kasta honom mellan hopp och förtvivlan på det här sättet. När ska de där pappskallarna komma till någon form av insikt?
Meddela din åsikt
Trackback