i think i'm moving
Jahapp, som vanligt var det ett tag sen. Sara Suger På Blogg För Tillfället. Och jag vill sova, så varför gör jag inte det? Tänkte ta en dagsrapport ändå. Kanske tråkigt, men det är så himla jag som det kan bli.
I alla fall, igår var det halkbanan för hela slanten. Jag var en aning tidsoptimist och resonerade som så att åker de kvart över så kan de med lite flyt åka på 20 minuter. Men de åkte halv och körde på en halvtimme varför jag fick stå och häcka vid statoil i en halvtimme innan de kom och plockade upp mig. Jag fick åka i Cattis bil och fick den stora äran att köra till halkbanan. Det måste ha gått rätt bra för Catti satt mer och kollade på dem i baksätet än på vägen.
Halkbanan var rätt skoj, fast mest äcklig och okontrollerad. Det var läskigt att inte ha den blekaste aning om vart bilen tänkte ta vägen. Först fick vi bara åka rakt fram och bromsa vilket var rätt lugnt eftersom bilen bara kanade rakt framåt, men när vi skulle göra undanmanöver blev det lite värre. De satte upp en tänkt älg (fem pinnar) i banan som vi skulle ta oss runt och sen komma tillbaka in i banan igen. Det var omöjligt. Första gången rattade jag fullt åt höger och kom nästan runt hela älgen, men när jag fick fäste utanför banan så vred sig ju hela ekipaget åt fel håll och det blev inte riktigt som det skulle. Jag blev tillsagd att jag skulle ratta tillbaka snabbare så andra gången gjorde jag det. Då körde jag in i HELA älgen på bredsladd eftersom jag inte hann svänga alls innan jag rattade tillbaka. Mindre bra det också. Tredje gången blev ungefär som den första förutom att jag hade bättre kontroll på både bilen och älgen trots att hastigheten var högre. Godkänt.
Nästa övning var möte med timmerbil i kurva på halt väglag. Då är det som bekant bra om man håller sig på rätt sida av vägen. Jag klarade det, men jösses vad okontrollerat det var. Jag hade inte den blekaste aning om vart bilen skulle ta vägen så det var bara till att ratta och hoppas på det bästa.
Sen gick vi in och utsattes för lite effektövningar. Först fick jag veta att jag väger 2078 kilo vid en krock i 50km/h. Det vill jag då inte vara med om. Sen fick vi krocka. Dock inte i 50 utan i hela 7 (sju!!!) km/h. Men jag förstår verkligen effekten för det blev en sjukt kraftig smäll när det tog tvärstopp trots att det gick så sakta. Så spänn fast er godvänner. Sen skulle vi volta, ett varv i slow motion, och det var bland det äckligaste jag har varit med om. Det var så jävla äckligt. Jag var puckad som satte mig fram och jag var puckad som inte stängde ögonen när jag såg hela världen vändas upp och ner. Visst, jag kan stå på händer och sånt tjafs men om jag ska vara uppochner vill jag kunna kontrollera det själv och kunna gå tillbaka när jag vill. När jag hängde där på trekvart (bokstavligt, snurrad ett fjärdedels varv) fick jag panik på riktigt. Jag vet inte varför, för när jag tänker på det så var det ju ingen stor grej, men när jag hamnade på rätt köl igen så var det hyperventilering och skak i hela tillställningen. Tror attd et beror på att det gick så sakta och att jag inte kunde kontrollera det själv. Jag är så vek.
Idag var jag i skolan på förmiddagen och kände än en gång hur jävla långt efter jag är med allting. Svenskan fattar jag ingenting av, på allvar. Biologin känns helt off och matten och fysiken vill jag inte ens tänka på. God Damn It. Sen var det Sandviken och sista körlektionen. Wooh. Jag gjorde en hel yttre säkerhetskontroll och sen blev det näst intill självständig körning. Han är på mig hela tiden med att jag ska upp med kopplingen fortfarande så det lär jag tänka på. I övrigt gick det himlans bra faktiskt och han är säker på att jag klarar uppkörningen nu, om jag kör som jag gjorde idag. Känns bra. Känns mycket bra.
Nu är det natt.
I alla fall, igår var det halkbanan för hela slanten. Jag var en aning tidsoptimist och resonerade som så att åker de kvart över så kan de med lite flyt åka på 20 minuter. Men de åkte halv och körde på en halvtimme varför jag fick stå och häcka vid statoil i en halvtimme innan de kom och plockade upp mig. Jag fick åka i Cattis bil och fick den stora äran att köra till halkbanan. Det måste ha gått rätt bra för Catti satt mer och kollade på dem i baksätet än på vägen.
Halkbanan var rätt skoj, fast mest äcklig och okontrollerad. Det var läskigt att inte ha den blekaste aning om vart bilen tänkte ta vägen. Först fick vi bara åka rakt fram och bromsa vilket var rätt lugnt eftersom bilen bara kanade rakt framåt, men när vi skulle göra undanmanöver blev det lite värre. De satte upp en tänkt älg (fem pinnar) i banan som vi skulle ta oss runt och sen komma tillbaka in i banan igen. Det var omöjligt. Första gången rattade jag fullt åt höger och kom nästan runt hela älgen, men när jag fick fäste utanför banan så vred sig ju hela ekipaget åt fel håll och det blev inte riktigt som det skulle. Jag blev tillsagd att jag skulle ratta tillbaka snabbare så andra gången gjorde jag det. Då körde jag in i HELA älgen på bredsladd eftersom jag inte hann svänga alls innan jag rattade tillbaka. Mindre bra det också. Tredje gången blev ungefär som den första förutom att jag hade bättre kontroll på både bilen och älgen trots att hastigheten var högre. Godkänt.
Nästa övning var möte med timmerbil i kurva på halt väglag. Då är det som bekant bra om man håller sig på rätt sida av vägen. Jag klarade det, men jösses vad okontrollerat det var. Jag hade inte den blekaste aning om vart bilen skulle ta vägen så det var bara till att ratta och hoppas på det bästa.
Sen gick vi in och utsattes för lite effektövningar. Först fick jag veta att jag väger 2078 kilo vid en krock i 50km/h. Det vill jag då inte vara med om. Sen fick vi krocka. Dock inte i 50 utan i hela 7 (sju!!!) km/h. Men jag förstår verkligen effekten för det blev en sjukt kraftig smäll när det tog tvärstopp trots att det gick så sakta. Så spänn fast er godvänner. Sen skulle vi volta, ett varv i slow motion, och det var bland det äckligaste jag har varit med om. Det var så jävla äckligt. Jag var puckad som satte mig fram och jag var puckad som inte stängde ögonen när jag såg hela världen vändas upp och ner. Visst, jag kan stå på händer och sånt tjafs men om jag ska vara uppochner vill jag kunna kontrollera det själv och kunna gå tillbaka när jag vill. När jag hängde där på trekvart (bokstavligt, snurrad ett fjärdedels varv) fick jag panik på riktigt. Jag vet inte varför, för när jag tänker på det så var det ju ingen stor grej, men när jag hamnade på rätt köl igen så var det hyperventilering och skak i hela tillställningen. Tror attd et beror på att det gick så sakta och att jag inte kunde kontrollera det själv. Jag är så vek.
Idag var jag i skolan på förmiddagen och kände än en gång hur jävla långt efter jag är med allting. Svenskan fattar jag ingenting av, på allvar. Biologin känns helt off och matten och fysiken vill jag inte ens tänka på. God Damn It. Sen var det Sandviken och sista körlektionen. Wooh. Jag gjorde en hel yttre säkerhetskontroll och sen blev det näst intill självständig körning. Han är på mig hela tiden med att jag ska upp med kopplingen fortfarande så det lär jag tänka på. I övrigt gick det himlans bra faktiskt och han är säker på att jag klarar uppkörningen nu, om jag kör som jag gjorde idag. Känns bra. Känns mycket bra.
Nu är det natt.
Meddela din åsikt
Trackback