Bara Sara

Imorse fick kameraten följa med mig och mor till simhallen. Jag ville ha in action-bilder på mig själv. 

Sitter och väntar på att Ida-flickan ska komma hit så att vi kan dra upp till Hofors och göra stan osäker nu under Bessemerfesten. Hofors happening nummer ett. Oh yeeh. Givetvis måste vi ju ta vara på det ypperliga faktum att vi nu kommer in i öltältet. Oh yeeh. Jag vet inte om det var lite ironi bakom det där.

Späckad dag det här har varit. Jag sov till tio och chillade bort hela förmiddagen. Sen, precis när jag skulle åka upp till Hofors och kolla in den där konserten, kom Kurt och Margot hit och skulle lämna någon specialbensin till pappas motorsåg. Snacka om taskig timing. Jag har inte träffat Margot på 10 månader, och nu hann jag träffa henne i två minuter. Kulkul. Meen. Konserten var bra, mycket bra.

Sen blev det minigolf, och storspö av Lina. Minigolf är enbart roligt när det går bra, och går det inte bra kan det bara dö. Då blir man bara frustrerad och så går det ännu sämre. Det var en rätt dålig dag för minigolfande på det viset. Det gick blankt åt helvete.

Sen åkte jag till mormor och fikade.

Då ringde Carl vilket fick till följd att jag åkte i princip direkt dit. Vi gick till hans andra hus och tittade på bilar. Jag gick barfota efter grusvägen eftersom jag har fått skavsårens machoman på hälen. Det gick det med.

Avslutade Torsåkersvistelsen med att hälla lite vatten på farfar och de andra stofilerna inne på kyrkogården och sen åkte jag hem. Nu har jag varit hemma i en dryg timme och ska åka igen ungefär nu.

Tjing.

Cykelmysteriet fick sin lösning, men fanskapet står fortfarande kvar där och skräpar. Tydligen hade någon klass på mammas skola varit på some kind of studiebesök i gruvan och så fick någon unge punktering. Så det kan bli. Dock kan man ju tycka att någon borde komma och plocka hem den rackarns cykeln.

Men men.

Jag har gjort lite huslig nytta idag faktiskt. När jag kom hem, och slutade bekymra mig över cykeln, tog jag mig an berget med tre ton tvätt som bara drällde omkring. Helt på eget bevåg. Strykning tre tusen blev det och det tog mig nästan två timmar. Fick en hundring av mamms som tack för besväret. Höh. När jag sedan skulle bära upp den flera meter stora tvätthögen till mitt rum lyckades jag snubbla i diskmaskinen. Någon illgärningsman hade lämnat luckan öppen och jag tog kurvan aningens för snävt. Resultatet blev ett lite uppskrapat smalben och en hel harang med fula ord. 

När papps kom hem åkte vi till Valbo. Eller jag såg till att bli utsparkad i Valbo medans mamms och papps åkte och hälsade på farmis på sjukhuset. Jag bedrev hellre lite seriös shopping. Spenderbyxorna on lixx, och resultatet blev följande:
- Buzz - the Mega quiz
- svarta shorts
- bikiniöverdel
-some kind of ballerinaskor
- foundation.

Nöjd med mina köp, men ekonomisk kris nästa.

Måste bara gnälla över fenomenet skor. Jag hatar att köpa skor. Det är så jobbigt att vara iklädd storlek 36 för det finns aldrig någonting. Irrade runt som en tätting i jakten på acceptabla skor och besökte tre affärer utan att hitta ett enda par i storlek 36. Jag hittade hur mycket söta skor som helst, blev helt kär i ett par, men allting finns bara från storlek 37 eller 38. Jag hatar mina fötter. Men lyckan vände när jag på ett fjärde ställe hittade paret jag blivit kär i, i storlek 36 och 170 spänn billigare. Mycket bra.

När jag kom hem fick jag besök av sötsötsötingen. Nu har han åkt hem och jag ska sova lite. Imorn har jag bara idrott och vi ska tydligen spela minigolf. Hej soft. Först är det dock någon konsert som röst och sång-folket satt ihop. Sofie ska väl vara med bland annat. Börjar hur som helst inte förrän halv ett. Mys.

Ursäkta tonfallet men...
 
VEMS FAN ÄR CYKELN?



Jag blev ju bara lite förvirrad när jag kom hem och hittade den här parkerad bredvid vårt garage. En tjejcykel modell ganska liten. Mitt på gräsmattan. Vems är det, och vad gör den på vår gräsmatta? Det tarvas en väl genomförd utrednining. Jag ska identifiera den. Den stod inte där när jag gick till bussen imorse, vilket betyder att den måste ha kommit dit någon gång mellan 9,15 och 13,30. Varför och av vem ska bli min livsuppgift att ta reda på.

Måste bara tillägga att jag i princip har sommarlov nu. Känns bra. 

Effektiva föreningen har haft årsmöte idag och jag är riktigt stolt över min insats. Förutom att jag vek en och en halv timme åt vad som förhoppningsvis var terminens sista prov lyckades jag slutföra och skicka in två svenskauppgifter. Så bra, så bra, så bra. Provet var i fysik för övrigt, atomfysik, ganska lätt och jag hoppas att det gick bra. Skål.

Igår var det simning också. Jag vill bara påskina att det var mitt tredje pass på sex dagar. Jag är skitbra. Men T:et hade då vaknat på fel sida alldeles ordentligt. Värsta mördarpasset. Okej att han får för sig att man ska orka 8x100 frisim F4start två minuter följt av 8x50 start en minut och 8x25 starttid 30 sekunder. Men när han får för sig att man ska orka det TVÅ gånger är gränsen mer än nådd och passerad. Det var en psykisk käftsmäll att se skylten en gång, men jag bestämde mig för att jag skulle orka. Hundringarna gick hur bra som helst, samtliga mellan 1,30 och 1,35 vilket är okej med tanke på mitt något mediokra pers på 1,19. På femtiorna höll jag mig med nöd och näppe runt 45 sekunder vilket inte alls är speciellt bra och på tjugofemmorna var det i knapp styrfart jag tog mig imål på cirka 25 sekunder. Inte bra alls. Sen var Maier trött. Riktigt trött. Vi lekte lite polosim efter mördarserien, och jag fick sendrag. Riktigt ordentligt sendrag. Hela sidan på min fot skrynklade ihop sig och det gör så vansinnigt jäkla ont när det blir så. Sendraget förflyttade sig dock upp i huvudet när jag såg att vi skulle simma mördarserien igen. Något avkortad men dock. Jag dog. Orkade inte. Det blev lite plaskplask i lilla istället. Nya krafttag imorn, yes I will. Okej, jag vet att simning och simmartermer är grekiska för den som inte fattar, men jag skriver ändå. Pussssss på simning.

Hmm. När jag åkte hem från träningen kom det upp en polisbil från Stålringen. Den åkte ut på vägen och vände och sen började den köra på trottoaren hur långt som helst. Det såg hur fånigt ut som helst och jag kunde inte riktigt låta bli att småflina lite när jag åkte förbi den. Får lagens väktare åka hur de vill? Jag satt och filosoferade i hur det skulle ha bemötts om det varit tvärt om, om jag kört på trottoaren och blivit ikappkörd av polisen. Jag hade nog inte blivit så populär då.

Mwihi. Idag ska jag träffa sötsötsöt bara han slutar jobba någon gång. Vet dock inte om han kommer hit eller om jag ska till honom. Det lär visa sig. Det blir i alla fall vid fem så jag borde väl kanske hinna göra lite nytta innan. Jag har två filosofi-, en svenska- och en idrottsuppgift kvar att göra. Ska bli festligt.

Och som en sista parentes:

JAG FICK MVG PÅ MIN FILOSOFIFÖRDJUPNING.

Jag är rätt bra egentligen.

Tjoow!

Sitter och ugglar runt och väntar på att softisarna från Born ska rasa in. Malin och HannieHannie ska komma oich kolla schlager med mig. Malin är seriös, Hanna är medsläpad. Malin ska ha byggt ett seriöst röstningsschema så att vi ska kunna följa med och föra statistik som de värsta inbitna. Jajjemen.

Jag har i övrigt inte gjort en enda knop idag. Sov till halv ett vilket var väldigt soft och efter det har jag bara degat omkring. Tänkte plugga men verkställde ej. My special. Bara det faktum att man tänker är ju faktiskt en hedervärd insats.

För övrigt fick jag en t-shirt av mamma imorse (eller ja, imorse var väl kanske att ta i). Hon hade hittat nåt reklamlall där man fick göra en gratis t-shirt med valfri bild och text. Resultatet blev en bild från vårat fruktprojekt där jag är bananrånaren och texten Se upp!. Ja, vad säger man?

Igår hade vi prov i idrott. Meningsfullt så säg. Tror att det gick blankt åt skogen eftersom jag kände mig hur flummig som helst. Pinsamt att jag inte kom på några biverkningar av dopingpreparat trots att jag skrev ett arbete om det på högstadiet. Pinsamt också att jag inte ägnat en tanke åt att plugga på det där fanskapet. Skål

Efter den pärsen tog jag mina kära kompanjoner Ida och Emma med mig och lämnade Norrland för en stund. Falun och Rix FM Festival. Tufft. Första problemet var att bli av med bilen på lämpligt ställe, men det löste sig perfekt bara vi fått irra omkring ett tag. Vi åt glass, köpte remmar, hittade Sofie med sällskap och posade med Rongedal och Sanna Nielsen. Jättetufft. Sen stod vi framför en scen i tre timmar och dödade ryggarna. Aj. Helt okej bra musik var det väl i alla fall. Ungefär samma standard som alltid. Discodängor (Alcazar), popoffer (Velvet), riktiga B-kändisar (EMD), smörsångare (Anders Johansson), rysarballader (Sanna Nielsen) och charm (Rongedal) i en skön mix. Som det ska vara.

Hmm.

Som bekant har ESC-cirkusen dragit igång. Det är ganska komiskt att betrakta vissa erbarmligt värdelösa bidrag. Exempelvis piraterna, 75-åringen eller den där musikalkillen. Går någon av dem vidare blir jag riktigt ledsen. Charlotte var bra, hon måste gå vidare, men roligt roligt att ukrainatjejen såg exakt likadan ut. Inte.

I övrigt då.

Simning idag med. 3900 meter idag med stumma ben och fan och hans mormor. Jag har simmat 7600 meter på två dagar nu. Jag har blivit en seriös skit på riktigt. Det är verkligen pusssss på simning nu. Men nu måste jag vårda min träningsvärk ett tag.

Nu har jag lyckats med att komma i tid i två dagar i rad. Det känns bra.

Bäst var i alla fall att Anders glömde våran matte idag.
"trodde att ni började tio över ett"
Vi har ju bara börjat halv ett precis hela läsåret. Han kan verkligen det där.

Det var mindre roligt att matteprovet hade gått blankt åt skogen. Massa slarv, VG och VG i kursen. Det kan dö. Vet inte om jag orkar komplettera. Vet inte ens om jag får komplettera. Han sa att han inte orkade göra något prov så det skulle bero på om Lennart hade något färdigt. Annars blir det väl VG och det är väl inte hela världen. Egentligen.

Jag simmade idag också. 3700 meter. Jag har kommit in i något av en formtopp tror jag. Det går så fantastiskt bra. Hej och hå.

Hmm. Det var Vårruset idag också. Uppenbarligen utan mitt deltagande. Jag var helt opepp och hade otrevliga minnen från förra året så jag skippade att ens anmäla mig. Så kan det bli.

En dag då det mesta gått blankt åt skogen, men så blir det ibland.

För nu har hon gjort det igen. För andra gången i karriären har jag lyckats med tidernas praktöversovning (okej, jag satt och filosoferade till tolv då jag avslutade och skickade in min fördjupning (applåder och visslingar (och parentes i parentes i parentes är också tufft)), men för den sakens skull borde jag väl kunna kliva upp åtta?). Det var en något förvånad och yrvaken Sara vars gröngråa ögon mötte dagens ljus exakt 10,07. Det tog ett tag innan jag fattade att det inte kunde stämma. Vad sjutton, jag börjar ju 9,35. Jag insåg ganska snabbt att det inte var någon vidare idé att satsa på mattelektionen. Halva hade gått och endera jag tog moppe eller buss (som för övrigt gick åtta minuter efter mitt uppvaknande) så skulle lektionen vara slut innan jag var i Hofors. Nu började jag alltså inte förrän 13,10. Jag kände att jag ändå borde åka till skolan och visa upp mig och möjligtvis ta tag i de eventuella missade matteuppgifterna. Tur i oturen så hade matten bara bestått av diskussion av de kommande fördjupningsuppgifterna, så jag hade egentligen inte missat något.

Sen fortsatte det jävlas. Efter en halvtimmes trevligt prat med Sara, Malin och Lina. Vi hade öppen labb på fysiken, vilket är något av det värsta jag vet. Ni ska komma fram till en metod att praktiskt mäta våglängden på vätes spektrallinjer, var det enda vi fick veta. Åh, jag fungerar inte när jag inte vet exakt vad jag ska göra. Jag kan inte fysik. Inte praktiskt. Alla labbar är jätteluddiga jämt, och öppna labbar är jättesvårt. Jag har total saknad av initiativförmåga när jag inte förstår vad jag gör.

Fysiken drog över massor på tiden. Eller massor, när vi egentligen slutade hade vi inte ens börjat plocka ihop. Vi blev klara kvart över. Bussen går tjugo över. Jag hatar att springa till bussen, eller jag vägrar att springa till bussen rättare sagt. I alla fall ända från skolan. Ska man springa till bussen måste det synas för eventuella åskådare att det är just det man håller på med, det vill säga man kan inte springa nästan en kilometer. Rask promenad blev det och jag ställde in mig på att missa den eftersom jag såg den komma när jag spenstade förbi kulturskolan och den inte brukar stå i alltför många minuter. Men, det enda tur jag haft idag bestod i den tant som stod och krånglade med att fylla på ett betalkort som tog en massa tid. Jag hann.

När bussen rullade förbi haga fick jag ett sms av Hanna som ville hitta på något. Såklart att jag ville det.  Tjoho att det var helt fett onödigt att jag hastade till bussen och åkte hem. Men jag hann hem och slänga in filosofiböckerna och jag han hasta i mig lite ätbarheter innan jag hastade till nästa buss (komiskt att den bara åkt till Storvik och vänt och att det var samma busschaufför som när jag åkte hem). Vi pratade en massa strunt och sen gick vi till Lillåkiosken och käkade strips. Varför träffas vi så sällan för? Jag saknar min HannieHannie massor jämt.

Slutligen ett möte i föreningsutveckling. Det finns verkligen saker att göra. Hörru T:et, biffarnas biff, känn pressen. Höh.

Imorn börjar jag kvart över åtta för enda gången den här veckan. Slutar dock vid lunch så det är inte så jobbigt. Kul att det här känns som en fukking söndagkväll. Jag har sovit alldeles för länge på morgonen för att kunna somna såhär tidigt på kvällen. Ska dock göra mitt yttersta för att komma i tid imorn. Bingo.

Myskläder: ON
Värmekudde: ON
Laid-back position: ON

Hej, jag heter Sara och jag har jävligt ont i magen. Japp.

Så blir det ibland.

Men..

Jag har spenderat hela helgen i en säng med film och mys med min mysis. Chill.

Nu ska jag, för vilken gång i ordningen, skriva filosofi. Målet är att bli klar med fördjupningen.

Skål
 
 

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!1111ett

Jag fick jobbet.

Puss

Fy fan vad jag är bra. 4100 meter. Det kan ni skriva upp på lämpligt ställe. Fyratusenetthundra meter. För övrigt mitt första fyratusenmeterspass sedan urminnes tider. Detta i en bassäng vars temperatur nu understiger 25 grader celcius. Det var riktigt kyligt. Men det som är bra med en kall bassäng är att det verkligen inte går att maska. Står man still fryser man ihjäl, och det går inte att simma långsamt heller. Usch. Efter en och en halv timme i det där fryser jag rakt igenom.

Och intervjun gick blankt åt fanders i alla fall. Jag kände mig som världens osäkra fjant och visste inte vad jag skulle säga. Det kluriga var att hon inte direkt ställde några uttalade frågor utan bara bad mig berätta en massa saker och så kontrade hon med "hur tänker du då?" Jag kände hur jag bara satt och svamlade en massa nonsens. Usch. Jag får besked imorgon och det är bara att hoppas att hon vill ha mig trots allt. Jag vill verkligen ha jobbet för jag trivdes så bra. 15200 kr handlar det om, och jag behöver dem verkligen. Men, för säkerhets skull har jag redan ställt in mig på att få nej...

Idag var det studiedag, och jag studerade faktiskt lite. Lite. Men mest inte. Jag chillade, pratade i telefon, spelade hjärndöda spel och åkte till mormor istället. Mycket bättre.

Och jag har fruktansvärt ont i huvudet. Kan man amputera det?

MWIHIHIHIHIHIHIH ^^,





Carl <'3

Jag blev totalt jättelycklig när jag fick reda på att jag var en halv poäng från MVG på nationella provet.

En halv jävla poäng.

Dö.

Tjow..

..och hjärtligt välkommen till Sara Sommarland.

Den uppmärksamme har såklart noterat att jag bytt ut den något föråldrade headern mot en ny och somrigare variant. Grönt. Jag laddade ner en testversion av PhotoShop CS3 igår, så jag satt och lekte lite med det. Svårt. Jag är kass. Jag känner att jag vill kunna med sånt där, men jag fattar ingenting. Nu har jag trettio dagar på mig att testa runt. Någon som vill ge mig en privatlektion?

Men.

Jag älskar slapphalten i den här skolveckan

Måndag: en lektion, sluta vid lunch
Tisdag: matteprov (vilket förvisso varade i tre timmar och gjorde så att jag missade svenskan), sluta vid lunch
Onsdag: börja tjugo i elva sluta halv tre
Torsdag:studiedag
Fredag: börja tjugo i elva, sluta halv fyra.

Jag hatar att jag har sådan hemsk skrivkramp just nu. Mitt huvud är någon helt annanstans och vill definitivt inte producera filosofi. Lina berättade att hon har hoppat av och jag blev helt pepp på att göra detsamma. Men det skulle kännas så fel, nu när jag ändå har överlevt alla de där sömniga lektionerna. Jag måste få till TRE uppsatser till sneast sista veckan i maj. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan inte. Jag förstår inte.

Och slutligen.

Jag saknar dig.

Yesterday...

Gårdagen till ära, solig försommarlördag som det var, tog Sara fasta på den plötsliga hurtighetsstämpeln och gjorde en massa husliga saker. Inför stundande matteprov är ALLT roligare än att plugga just matte. Därför började jag med att stifta bekantskap med vår självgående gräsklippare. Det är en rätt trevlig prick. Bara att hålla i, traska med och se glad ut. Det där sista var inte så svårt. Gräsklippartid är tanketid, och tankar finns det. Då var det svårare att lyda order och göra som pappsen sa, nämligen att inte meja ner en endaste gullviva. Därför är det en del intressanta mönster i vår gräsmatta just nu och jag är, av de sneda ränderna att döma, misstänkt för grovt gräsklipparfylleri.

Vidare tog jag mig an projektet på övervåningen, nämligen mitt rum. Jag tänkte som så att skulle jag slippa tillkalla både anticimex och gr sanering var det dags att göra en rejäl insats nu. Jag hatar verkligen att jag är så kass på att städa. Jag väntar tills jag har mer kläder utanför än i garderoben, eller tills jag måste kryssa mellan prylar för att komma fram till min säng. Då hivar jag undan det och sen går det på tre röda sekunder innan den är kaos igen. När mattan är mer vit än svart, och när dammråttorna dansar tango under sängen åker dammsugaren fram, men jag kan inte säga att jag minns när jag torkade golvet sist. Det där med att damma är inte heller något jag gör så där hemskt ofta. Men nu är det komplett dammfritt och jag är nöjdans nöjdans.

Jag tog mig an den där matten också. Liite. Låg ute i solen och halvt försmäktade samtidigt som jag försökte förstå mig på det där med primitiva funktioner och derivator och integraler av sinus och ln och annat skoj. Det enda jag fick ut av det var en solbränd rygg och ett superbett på en tå. Det går som det går, som med allt annat. 

Ida-flickan kom hit och kollade in körslaget med mig. Jag blev helt deperimerad när det gick upp för mig att Lotta hade åkt ur förra vecka, men det var bra att Cans vann i alla fall. Brolle är så fjollig, ursäkta. Efter köris skulle vi ta en promme, men vi hann inte så långt innan vi fick veta att vi skulle skjutsa folk till Gävle. Så det gjorde vi, och efter det hamnade vi i Torsan. Ida skulle sova och jag hamnade.... på annan ort ^^,

and then...

JAG GJORDE DET!! Helt sjukt vilken disciplin jag har ibland. Jag sprang 3 kilometer, på eget bevåg. Eller nästan. Guido hade ett finger med i spelet. Han sa att jag kunde skippa idrotten om jag sprang hemma istället. Jag hade väl nästan intalat mig själv att jag skulle "springa" och i själva verket göra något betydligt mindre ansträngamde. Men jag är kung. På riktigt. Jag sprang. Jag sprang bort förbi gruvan och ut till långnäsvägen och tillbaka igen. Eller ja, jag gick litegrann (egentligen mer än jag borde ha gjort), och i övrigt höll jag knapp styrfart, men det är god damn insatsen som räknas. Anteckna det på lämpligt ställe.

Annars då. Vi fick tillbaka fysikproven om vågläran, och det var sannerligen en intressant företeelse. Jag älskar förväntningarna som alltid måste hänga som en tung slöja runt mig. Personen till höger om mig fick MVG och Anders drogs sig inte för att berömma och tala om att det var hur bra som helst. Helt rätt såklart, men sen kom han till mig. Jag älskade ansiktsuttrycket. Han snörpte på munnen, rynkade på näsan och fnyste högljutt när han visade mitt G+. Som om han tänkte, "vad sjutton var det som hände?"Jag höll på att börja skratta, på riktigt. Jag visste att det gått åt helvete och jag hade kunnat ge honom en utförlig förklaring till varför. Jag finner det det positivt att jag ser komiken i det hela, jag hade kunnat bryta ihop. Det är första gången någonsin jag skrivit lägre än VG på ett prov och det känns på något vis bra att ha brutit barriären. Det känns bra att skruva ner förväntningarna något. Men, förhoppningsvis ska det inte upprepas alltför ofta. Som Anders uttryckligen sa: "Det kan ju i alla fall inte bli sämre. All förändring är bra förändring, som man brukar säga till någon som klippt sig". Men, vad vet han om det. Jag kan ju få IG nästa gång.

Och för att krydda dagen ytterligare hittade jag ett förträffligt mail i min inkorg. Detta var undertecknat Ritva som meddelade sig vara synnerligen intresserad av fröken Maier som kolloledare i sommar. Jag visste att hon inte skulle kunna motstå mitt personliga brev. I'm completely irresistible. Hon ville träffa mig personligen först dock, men då ska jäklar anamma charmen läggas på så att hon inte ångrar sig. Det här kan bli hur bra som helst.

Min rygg är helare idag. Inte hel men helare. Och tur var väl det eftersom jag skulle ut och klampa i skogen med Lennart hela dagen. Miljökunskapsdag. Vi skulle kolla in den biologiska mångfalden i kommunen, fota en massa och bara chilla i skogen.

Fast det var inte så chill. Eller första stället var väl det. Men det var långt åt helvete bort. Så långt bort man kunde komma och fortfarande vara i Hofors kommun. Bortanför Torsan, bortanför Gammelstilla, bortanför allt. Bredmossen hette det. Vi knatade in på nån stig och kom till nån myr. Där fikade vi och sen jagade Lennart upp mig i nåt älgpass för att jag skulle fota vyer och sen höll jag inte på att komma ner därifrån. Fniss.

Nästa place var inte lika festligt. "Vi ska gå en liten bit" sa Lennart när vi stövlade rakt in i skogen. Vi gick 3,5 kilometer, enkel resa, och det fanns inte tillstymmelse till stig. Det var våtmark, mossa, ris, stock och sten. Fötterna sjönk ner hur långt som helst så man fick gå med hööööga knän för att komma någonstans. Jobbigt som bara den. Vilopauserna var bäst men största misstaget var i alla fall när jag satte mig på en jävla granstubbe. Hur korkad får man bli? Seriöst, jag hade kåda precis överallt sen. Och tio poäng till den som kan lista ut hur jag såg ut när jag skulle sitta omkring i en massa lav sen. Där man man tala om generande hårväxt, eller mer generande vegetation. Sen skulle vi gå tillbaka exakt samma väg. Jag var helt slut när vi kom tillbaka till den där bussen.

Har man inget annat för sig kan man ju alltid roa sig med att leta efter muterade vitsippor. Vi hade en inbördes maktkamp Johan och jag. Jag blev en massa mallig när jag hittade en vitsippa med sju kronblad. De ska ju ha sex stycken, så jag tänkte att det var ganska ovanligt, men om man letar lite så märker man dock att de finns lite över allt. Han hävdade dock att han hade sett en med åtta blad förut, så då blev jag ju tvungen att leta efter en sån också. Jag hittade en och blev måttligt stolt, men direkt efter det så hittade Johan en med nio. Skit.

När jag kom hem ville jag inte sitta inne och fjolla, så jag gick en runda med kameran på en gång. Då blev det mera blommor. My special. Försökte mig även på lite häftiga effekter med vatten, men det blev inte sådär riktigt bra. Det är ganska korkat att i sandaler vara ute och steppa bland stenar och gräs när det är så här varmt. Det var ju som gjort för orm. Den första höll på att skrämma ihjäl mig på riktigt, höll på att ramla baklänges. Det bara rasslade till alldeles bredvid fötterna och sen pilade den blixtsnabbt ner under en sten. Efter första chocken skulle jag försöka hinna få den på bild, men efter experimenterandet med vattnet hade jag cp-lång slutartid så det blev bara sudd. Jag vågade inte fortsätta klampa på just där just då, så jag tog mitt pick och pack och drog mig några meter åt sidan. Det första jag såg var såklart en orm till. Fy fasiken. Jag kom dock dit jag skulle tillslut, så jag kunde fortsätta knäppa vattenbilder. Sen hittade jag rekordvitsippan. 11, eller eventuellt 12 kronblad. Jag är kool. Det kommer bilder i bilddagboken när jag orkar

MIN RYGG GÅR AV SNART. På riktigt. Så jävla ont gör det. Från svanken och en bit uppåt. Det är inte mensvärk utan nåt annat helvete. Jag börjar grina snart. Kan inte sitta, kan inte stå, kan inte gå, kan verkligen inte böja mig framåt. Ska nog lägga mig raklång på golvet ett tag. Någon som vet hur man kan sträcka ut rygghelvetet?

Jag måste ju rycka upp mig snart. Avslutning med simmisarna idag. Valet står mellan att åka buss eller moppe och det lutar åt moppe så att jag kan komma hem när jag vill. Då kan jag även simma lite före. Men jag känner att det inte kommer att bli någon sådär väldigt skön resa.

Och avslutningsvis

AJ!!

För det första. Kusin Daniel och hans Therese fick en liten tjej igår morse. Grattis som bara den!!!

Matteprov i fyra timmar var inte sådär jätteupplyftande roligt. Särskilt inte när man inte har hundra procent koll på vad man egentligen håller på med. Det var rätt segt och jag har inte den ringaste uppfattning om hur det gick. Vet dock att det var en och en halv uppgift jag inte hann göra. Det känns lite halvsurt när fyra timmar inte ska räcka,  men det spelar förhoppningsvis mindre roll. Jag har i alla fall inte lagt ner speciellt mycket energi på den här kursen, så det får väl gå som det vill. 

Glömde helt bort att vi skulle diskutera evolution på biologin idag. Jag hade inte sådär värst mycket att säga men jag tror att det löste sig ändå. Nu är biologin slut vilket innebär massa luckor i schemat. Nice. Kommer exemplvis att börja tjugo i elva på onsdagar. Tjoho.

Det är reducerat schema på aerostep nu, och de har plockat bort pumpen på tisdagar. Inte nog med det, de har plockat bort den på lördagar också. Ingen pump alls. Fy och blä. Jag har varit så pepp på pump på sistone, inte alls pepp för box igen trots att det var hur kul som helst. Jag vill ha pump. Jag vill se mina muskler spännas i spegeln och få värsta ego-kicken av det. Jag vill lyfta tungt och känna att jag blir starkare. Box är kul, men jag flyger som en vante och det är inte lika peppande.

Alltså bidde det ingen träning idag. Jag skrev historia istället. Ägnade mig åt att kartlägga de ekonomiska förändringarna under nya tiden. En fortsättning på det jag skrev igår om franska revolutionen. Jag blev faktiskt klar och skickade in den. En uppgift ur världen och ingen mer historia den här terminen. Jihoo.

Då färgade jag håret istället. Jag kände att det behövdes en uppfräschning av kulören. Det hade blivit rätt matt, men nu är det mörkt och fint igen. Grejt.

Nu ska jag sova.

Länge.

På något underligt vis är det brödsmulor i mitt tangentbord vilket försvårar nedtryckandet av vissa tangenter. Hmm. Skumt.

Bion var bra. Dårar på skattjakt i havet. Lättsam och smårolig och precis vad jag behövde. Inget djupt och tankekrävande krångel som kräver hundraprocentigt fokus för att man ska hänga med. Nejdå.

Minuset var att salongen var jätteliten och att stolarna var jättelåga och att det var jättetrångt och att jag hade stora problem att sitta stilla. Inte på grund av filmen alltså,utan snarare beroende på yttre omständigheter.

När jag skjutsade hem Rebecka höll jag på att köra över en katt. Värsta mardrömmen och jag fick panik på riktigt. Fy fan. Den bara låg mitt i vägen och jag tänkte att den skulle ligga kvar där så jag väjade lite för den, men när jag precis var på väg förbi så sprang den rakt ut under bilen. Trodde jag. Tvärbroms blev det och en puls på sjuhundranittio. Väntade bara på att det skulle kränga tillnär bakhjulet gick över den. Men det klarade sig. Den lommade fram bakom bilen och satte sig och började tvätta sig. Puckokatt. Skrämde ihjälmig gjorde den i vilket fall som helst.

God natt.

Ursäkta men..

Hur tråkigt får man ha?

Jag fungerar inte längre....

Jag suger. På riktigt. Jag kan inte skriva miljökunskap. Jag kan inte tycka. Jag kan inte tänka. Jag kan inte engagera mig. Jag kan bara sitta här som ett fån och stirra rakt fram.

Och jag har ett myggbett på foten. Det kliar.

Jag ska träffa Rebecka ikväll. Vi ska gå på bio och se Fool's Gold. Hoppas att den är braa.

Eheh.

Bingo.

TIHIHIHIHIH ^^,

Jag vill skriva, men jag kan inte. I virrvarret har bloggen glömts bort.

Valborg var.. bra. Tror jag. Men den var rörig och osammanhängande. Den var svår och känslosam och allt på samma gång. Det började i alla fall med en tur till Barkhyttan där jag hittade Emma. Vi åkte genom skogen till Torsåker, och såg en älg. Happening tretusen. I Torsan hamnade vi på någon skum fest med mestadels skumt folk. Fjortis-power.

Sen blev det kase och lite pangpang vid logen och där florerade ryktet att det minsann var någon som var nykter och tillråga på allt hade bil. Faktum var att denna nyktra var jag och att bilen var 'min' men att det i denna bil var vääldigt klent med bensin. Blev dock maiplulerad att åka till Hofors med två pers som tröttnat på utelivet i Torsåker och krävde rejälare grejer. Såg dock till att jag fick lite bensinsponsring så att vi skulle kunna komma hem igen. Ida och Emma följde med som något slags moraliskt stöd, så när vi lämnat av skjutstiggisarna skulle vi tanka. För exakt 100 spänn. Och det var jävlar i mig ett företag utan dess like.

Hur många idioter krävs för att tanka en volvo?
 
Svaret är minst tre. En som kör (jag), en som håller reda på vart tanklocket sitter (Ida) och en som ser till att vi hamnar vid rätt pump (Emma). När vi kom till statoil bad jag Ida öppna dörren och kolla om tanklocket satt på den sidan, och det gjorde det tydligen inte. Eller? Hur som helst så rattade jag in oss med utgångspunkt tanklock till vänster, och det krävdes tre varv på macken för att komma dit. Först missade jag pumpen (vi skulle ju vara vid sedelgrejen för vi ville inte gå in och betala), sen kom jag på fel sida om pumpen så att slangen inte räckte
och sen blev det något mer knas. När vi tyckte att vi stod bra tryckte jag på öppna-tanklock-knappen och bad Emma kliva ur och kolla ifall det hände något. Svaret blev "vadå? det är ju inget tanklock på den här sidan". Nähäpp. Då fick vi åka ett varv till, och se till att vända på hela ekipaget och sen komma tillbaka till samma pump. När detta var avklarat skulle vi förmå automaten att vilja ha våran sedel och det var inte heller så lätt. Herregud. Jag vill påstå att det tog minst en kvart för oss att tanka, varav själva tankandet tog cirka en minut. Pinsamt.

Tillbaka i Torsåker blev det Lök, vars källare var överbelamrad med folk varför det inte gick att andas därinne. Emma och jag tog plats utanför och fick lite sällskap. Jag vill påstå att det fungerade rätt bra på Löks trappa också ^^,

Fick avsluta Valborg med att skjutsa hem Helena till Eltebo. Skogs-VM. Jag trodde inte att jag skulle hitta ut därifrån, men det gick fint. Jag var hemma två och det blev halvtaskig sömn i nästan sex timmar.

Igår var det Avesta simhall i fyra timmar. Majplurret. I ny simhall. Jag skulle köra dit och det gick ju bra. I alla fall enda tills vi kom till Avesta. Folket hade mig att köra först eftersom mamma hade karta med vägbeskrivning och utgick ifrån "hur svårt kan det va?"Jäkligt svårt tydligen. Med en hel rad av bilar bakom missade jag en avfart varför alla andra också gjorde det. Fan. Vi hamnade på en mack och ingen visste var vi var. Irrade tillbaka mot centrum, hamnade på en ny mack och ingen visste fortfarande var vi var. Där fanns i alla fall någon gubbe som mamms kunde fråga om vägen och då visade det sig vara hur lätt som helst. Tävlandet gick bra också. Jag hade fem minisar med och de var jätteduktiga.

Kvällen var det Torsåker som gällde igen. Jag hamnade hos Ida och vi såg "Se upp för dårarna". Den är bra. Mycket bra. Allt Helena Begström gör blir bra. Sen hamnade vi hos Lök och såg en cp-film om mexicanska cowboytjejer som rånade banker eller vad de nu gjorde. Helt kass var den. 

IIIIIIH ^^,

Idag bar det iväg till Lager 157 med Ida. Hon körde. Shit vad roligt vi har när vi åker bil. Vi påpekar varandras småfel hela tiden eftersom vi gör precis likadant. Nu glömde du spegeln. Växla. Byt fil. Blinka. Sväng. Gör det och gör det. Skoj. Lager sög. På riktigt. Fanns ingenting alls. Köpte bara en hög linnen och det var väl egentligen bara det jag visste att jag skulle ha. Vi åkte till kupolen istället. Mycket skojigare. Hittade en jättesöt klänning på H&M, men jag var marginellt för fet så den gick inte att stänga. Attans. Blev dock ett örngott på Lagerhaus. Skål

Nu blir det Torsåker. Igen


TIIIIIIIIIHIHIHIHIHI ^^,