something caused to nothing
Goder förmiddag ärade bloggbesökare. Ni äro samtliga, långväga influgna eller komna ur grannskapet, synnerligen välkomna att taga del av dagens skriftliga handling. Denna dag som liksom alla de övriga är en mycket speciell dag.
Jo. Pappsen fyller år och jag har precis avslutat dagens första fikaskift. Farbror kurt rasade in i den tidiga förmidagstimmen under sin förflyttning mellan hemmet och jobbet. Dock kan det tyckas vara en faslig omväg att ta vägen över Torsåker när man ska från Göklund till Ovako, men det är en annan historia som inte hör hemma i detta sammanhang. Fika blev det i alla fall och jag fick möjligheten att utvärdera mitt förstklassiga bakverk kallat kladdiga och halvsega chokladrutor. Gott som bara den. Mycket bra, mycket bra.
Jag vet inte riktigt om jag borde ta mig för med något eller om jag ska fortsätta med sysselsättning av det här slaget. Om ett par timmar kommer tanterna och då blir det nästa fikaskift. Jag tror att jag skulle få äran att åka hoch hämta farmis. Soft. Men just nu är jag solo. Mor och far åkte till Hofors eftersom mamms ännu inte fått till varken present eller blommor. Om man vill påstå att hon har framförhållning så är jag ute flera år i förväg. Herregud, i måndags hade jag kirrat det jag skulle. Jag förärade papps en ABBA-dvd så han kan sitta där i soffan och chilla och digga. Grejt. Dock har jag ännu ej betalat den, men också det är en annan historia.
I brist på annat kan jag fortsätta med att återge händelser från en annan del av Torsåker, nämligen just Torsåker. Där hände det grejer igår minsann. Det var film hos Löken, precis som jag förutspått, men jag vill påstå att vi gjorde allt utom att kolla på film. Eller ja, nästan allt. Det var Ida och jag och Kalle och Lök. Först tog det hur lång tid som helst att komma på vilken film vi skulle se, och när vi väl gjort det visade det sig, redan efter en kvart, att den var hur tråkig som helst. I samma veva ramlade bondeligan in. Alltså de där människorna tillsammans med Lök är så fruktansvärt störda. Det är så roligt att bara sitta och lyssna på dem. Shittans vad jag skrattade. Sen drog bondsen och med dem försvann också den andningsbara luften i Löks källare. Liksom, de där människorna har underutvecklad cellandning och andas bara inåt. Bristen på syre misstänks också vara huvudorsaken till varför vissa utvecklade hastigt påkommen feber och huvudvärk. Hur som helst så blev det ingen film utan det blev promenad istället. Vanliga vägen, fast det tog betydligt längre tid eftersom Lök inte kunde gå och prata samtidigt utan var tvungen att stanna så fort han ville berätta något. Intressant fenomen. Halv ett tog Sara volvon tillbaka hem. Skoj.