Bara Sara

Jag vet inte om det var någon sån där jättehöjdare att schemalägga sitt liv. Jag sprang mest omkring och var spänd och stressad och tittade på klockan för att veta när jag skulle göra något och vad jag skulle göra. Plus att jag fick en massa ångest och kände mig tvingad att göra saker. Inte bra det heller. Skönt i alla fall att jag fick iväg filosofin.

Så långt höll schemat i alla fall. Fram tills efter jag hade ätit. Då skulle jag göra engelska i två timmar. Problemet är bara, vad sjutton skulle jag göra. Det är så att jag har nationella provet veckan efter lovet. Jag har helt sjukt mycket ångest inför det. Jag vill att det ska gå bra. Jag har aldrig förr kännt att jag varit "bra" på engelska, prata engelska är det värsta jag vet. Nu har jag fått någon liten svag MVG-vittring, och jag skulle tycka att det vore mycket trevligt om det gick vägen. Därför har jag tänkt att jag ska förbereda mig, men hur sjutton ska jag kunna göra det? Jag har ju ingen aning om vad vi förväntas snacka om. Det bästa vore förstås att bara släppa det. Att ta chansen att ha lite lov nu när möjligheten finns. Men maken till rastlös människa får man leta efter. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter och stirrar rakt ut i luften.

Det blev lite stressigt på eftermiddagen idag. Mamma skulle sluta fyra i Gävle och sen skulle hon komma hem och hämta mig så att vi kunde gå på pumpen. Jag tänkte som så att när man för en gångs skull ha möjligheten att träna pump med Maarit så tar man ju den. Träningen börjar halv sex. När klockan blev fem och mammsi fortfarande inte hade kommit hem så började jag bli lite lätt tjurig. Kvart över fem hade hon fortfarande inte kommit hem. Jag tänkte att det nog inte skulle bli någon träning ändå. Tjugo över kom hon hem och två minuter senare var vi påväg igen. Haha. Stressigt liv? Vi missade uppvärmningslåten, och det var ju lite pinsamt att storma in försent. Det var inte Maarit som hade passet heller utan det var Cissi. Hon är seriöst hur bra som helst. Jag blev en massa glad då. Jag blev också en massa glad när hon hade We're in heaven med i programmet. Jag har alltid förknippat den låten med henne sedan spinningpassen på stalkahallen för cirka sjuhundra år sedan. Det var pepp, det var tufft, det var power. Cissi skulle ha passet på lördag också. Jag funderar på fullaste allvar att försöka ta mig dit då. Eftersom det är Alla helgons dag så är Hoforshallen stängd. Thank God.

Efter pumpen bar det av till Hoforshallen för att vakta ungar på baddisco. Jag snyltade åt mig en macka och en festis när jag kom dit så jag skulle överleva. Jag måste få påstå att det gode tränaret har en fullkomligt bedrövlig musiksmak. Bara en massa dunk utan texter, eller dunk med ytterst märkliga texter. Vill inte veta av. Jag badade lite själv också. Det blev några hopp från femman och några vändor i bubbelpoolen. Komfortabelt.

Imorgon ska jag, förmodligen knäckt av träningsvärk, överleva spinning och box. Innan dess tänker jag leva spontant och inte känna mig tvingad till skolaktiviteter. Jag ska gå min höstprommenad, jag ska se en film och jag ska spela The Sims. Tror jag.

Klockan är 23,30. Det står i min planering att jag ska gå och lägga mig nu. Godnattens 

Jag gick i sömnen i natt. Ehe.. pinsamt. Det var ett bra tag sen det hände sist, men inatt var jag uppe och knallade en sväng. Det är inte så att någon har berättat det, utan när jag vaknade visste jag precis vad som hade hänt. Jag vet inte bakgrunden till det, för jag har glömt vad jag drömde, men av någon anledning tog jag min ena kudde och gick ner och lade den på köksbordet sedan gick jag på toaletten och sedan gick jag upp och la mig igen. Goddamn why? Sömngång är i sanning märkligt. Varför gör man det för? Det är så onödigt. Jag sitter som bäst och funderar på hur jag ska förklara min kuddes infinnande i köket för mammsi och pappsi när de kommer hem. Ehe..

För att vakna till liv lite så tog jag min kamera med mig ut och gick en sväng. Det blev många fina senhöstbilder. Det mest märkliga var att när jag gick där så visste jag helt plötsligt precis vart jag hade min kamerasladd. Den har varit borta sen i juli, men plötsligt erinrade jag mig om att mamma hade lagt den i min datorväska, och mycket riktigt. Sann lycka, nu ska det bli fart i bilddagboken igen. Me likes alot.

Ibland lyckas jag rätt så bra i mitt fotande :)

Jag hade tänkt ta tag i filosofin idag... ehumm..

Jahapp..

Back from Njurunda. Det gick faktiskt väldigt bra. Jag hade 16 simmare med mig dit och lika många med mig hem. Jag tror faktiskt inte att det förskingrades någon väska heller. Det var lite rörigt, men det gick. Tågresandet funkade, jag hittade taxin och vi kom till simhallen med väskor och allt. Tävlingen hade sjunkit väldigt i standard sedan den gamla goda tiden då jag fick vara med och leka. Funktionärerna var jättepetiga och diskade de stackars små barnen för minsta lilla företeelse. Nicht gut. En av våra simmare fick inget godkänt resultat alls. Damn it. I övrigt var det väl inget att klaga på. Jag tycker om att vara ledare och de allra flesta simmarna är trevliga och mysiga och bra att ha att göra med. Det är funny shit.

Lyckan var i alla fall att ha bara en lektion igår. Jag började tio över ett och kunde därför obehindrat sova till tio och ta tjugoövertolvbussen till Hofors. Mycket trevligt. Jag tror att jag hade somnat i skolan annars faktiskt. Jag var så gruvligt trött på söndag kväll när jag kom hem. Uff.

Boxen har flyttats från måndagar till tisdagar. Damn shit. Jag höll verkligen på att avlida när jag dubblerade spinning och box idag. Några bitar Dextrosol gjorde dock susen. Jag vet inte om det är bra att träna så, men jag vill fortsätta gå på spinningen, och boxen är ju bäst. Både Ida och Lina svek mig dock idag, så jag fick träna solo men det gick ju det med. Förhoppningsvis har jag lite härlig träningsvärk imorn, och då ska det simmas och eventuellt pumpas.

Heihuu!!

På Malins inrådan skall denna blogg förbli en Sarablogg. En blogg om mig med andra ord. Malin är klok så jag lyssnar på Malin. Jag kan inte föra en blogg i en speciell nisch, eftersom jag inte har någon speciell nisch. Jag är väl vad man skulle kunna kalla en generalist som allt som oftast ägnar sig åt det mest innehållslösa, det vill säga ingenting. Därför är detta en blogg om ingenting. Jag skall göra mitt bästa för att fylla detta ingenting med andra saker än enbart skolan, men.. jag börjar där ändå.

Idag hade jag sovmorgon. Mycket trevligt. Det faktum att jag är klar med samhällskunskapen ger mig sovmorgon måndag, onsdag och fredag. Tjohoo. Imorse var det dock en massa kallt så jag hade ingen lust att åka moppe och därför blev sovmorgonen bara en timme eftersom jag fick fördriva 55 onödiga minuter i skolan innan lektionen började, men ändå.

Det mest störiga idag var att jag missade tjugoövertvåbussen med ungefär en minut. Jag satt som vanligt över på engelskan och underskattade den tid det tar för mig att stappla till bussen i klackskor. Därför fick jag se busshelvetet åka iväg precis när jag kom spatserandes över det fjålliga "nya bruket" och hade sisådär hundra meter kvar. Egentligen gjorde det inte så mycket. Jag skulle i alla fall handla lite och ta ut pengar till helgen.

På affären träffade jag tre av de simmare jag ska åka med till Njurunda i helgen. De var också ute och handlade lite färdkost. Tihi. Det ska bli rätt kul egentligen. Fast jag är faktiskt lite nervös. Jag och en ledare till ska hålla koll på sjutton simmare på ett tåg imorgon, och det allra värsta är att det är jag som har alla tågbiljetter. Fast jag har packat ner dem redan, så jag vet att de är med. Men ändå..
1. Jag ska se till att alla ungar och väskor kommer på och av tåget.
2. Jag ska se till att inte tappa bort någon unge på tågstationen i Gävle.
3. Jag ska se till att alla ungar och väskor hamnar på rätt plats i X2000-tåget mot Sundsvall.
4. Jag ska se till att ingen unge kliver av på fel ställe och att alla kliver av när vi är framme i Sundsvall.
5. Jag ska hitta den taxi som ska förflytta oss från Sundsvall till Njurunda och se till att ingen unge försvinner på vägen.
6. Jag ska få in alla ungar och väskor i simhallen i Njurunda.
7. Jag ska vara en ivrigt påhejande ledare (puuh, något jag vet att jag fixar i alla fall)
8. Jag förväntas minnas vägen och hitta till den skola vi ska sova i, trots att det är fyra år sedan jag var där sist. 
Sen kommer mamma farande som en projektil direkt från Tallinn och jag kan lämpa över ansvaret på henne. Thank God.   

Mycket fanns det att fndera över under tiden jag botaniserade runt på biblioteket i väntan på nästa buss hem. Jag lånade en nätt liten bok, nämligen den 859 sidor tjocka Mammutjägarna av Jean M Auel. Den tredje boken i serien om cromagnonflickan Ayla, i vilken jag har lkäst de två föregående. Mycket bra böcker må jag säga.  

På bussen hittade jag på Helena, och vi satt och pratade bussar och jag ansåg att det måste vara jobbigt att inte kunna komma ända hem med bussen.
Jag: Är du den enda som bor där ute i Eltebo?
Helena: Nej, förut bodde min granne där också men..
Typ.. när grannarna flyttar kommer det antagligen någon ny som får ta över titeln granne, och den utflyttade grannen kan inte längre kallas granne. Ehe. Bra Helensi :)

Nu ska jag (försöka!?!) laga mat åt pappsi och mig. Sedan ska jag fortsätta packa och göra lite matte och titta på dobidoo och idol och umgås med pappsi. Imorgon klockan 8,45 ska jag infinna mig vid Hofors järnvägsstation. This is scary shit.

Ber om ursäkt för det korta blogguppehållet, men saken är den att jag ägnat min dag åt att läsa 60 sidor till engelskadiskussionen imorgon, samt skrivit projektarbete i tre timmar. Jobbigt jobbigt. Sara special är ju att skjuta upp allt till sista dagen. I och för sig har jag väl oändligt med tid till projektarbetet, men det ska verkligen bli klart den här terminen.

Jag fick tillbaka mitt matteprov idag, men det var inte så kul så det skiter vi i. Då var det lite roligare att jag hade MVG på biologiprovet, höhöh.

Min blogg har blivit, eller kanske alltid varit, så fruktansvärt tråkig. Jag har verkligen aldrig något roligt stt skriva, inte ens något tråkigt. Aldrig. Hur kul är det för de potentiella besökarna i min blogg att läsa om vad jag gör i skolan varenda dag? Trök. Jag skulle lätt sluta läsa en sådan blogg. Å andra sidan känns det inte som att världen vill veta om jag tog en promenad eller knäppte kort eller simmade 2225 meter eller åt ett äpple eller bara trökade runt. Fast vad är bloggning om det inte är just detta. Jag måste komma på ett sätt att hotta upp den en aning. Tips från coachen? Den som kommer med bra förslag ska få en kaka av mig :''D

Mammsi åkte till Tallinn idag. Båtresa betyder handla en massa saker åt mig. Mwuahah. Jag har charmat in mig så pass att hon ska köpa en parfym och en mascara åt mig. Snel mammsi.

Nu ska jag gå ner och dricka saft och umgås med pappsi

Imorse vaknade jag med världens läskigaste smärta i magen. Det kändes på fullaste allvar som om någon satt en kniv alldeles under revbenen på mig. Jag kunde knappt sträcka mig efter väckarklockan, som jag har på en hylla ovanför sängen. Sedan, när jag väl kom ur sängen, gjorde det ont att andas, gå, stå, prata, gäspa, allt. Läskigt som fan. Mammsi visste på råd och värmde vetekudden åt mig och så stapplade jag iväg och gick och la mig en timme till. Det hjälpte, najsnajs. Det lilla negativa var väl kanske att jag luktade gröt sen.

Jag kom tio minuter försent till matten eftersom jag tog en senare buss. Mindre bra. Jag missade genomgången och eftersom jag redan ligger två sidor efter, eftersom jag var hemma onsdag och torsdag, blir det lite körigt att ta igen det. Men vi skulle visst ha resurstimme imorn såatt. 

Förresten är jag förkyld igen. Damn it. Jag hatar att vara förkyld. Det suger. Det är därför jag sitter här nu istället för att boxas järnet (fick just en blackout och vet inte om jag bör stava det med j eller g, båda såg dumt ut) på AeroStep. Jag var inte speciellt förkyld imorse, utan jag släpade med mig träningskläder till skolan. I och för sig var jag skeptisk till om jag skulle träna eller inte i alla fall eftersom jag var rädd att få ont i magen igen. Inte kul.

Nu ska jag åka och träna min lilla gullgrupp. Får se vad jag ska hitta på åt dem idag då.    

Snön blev inte speciellt långvarig. Puuh, thank God. Typ. Faktum är att jag inte vet om den ens landade på backen, men att se den yra runt i luften och förvarna om vinterns helvete fick det att kännas nog så deperimerande. När den väl ligger på backen är det himlans vackert, men kylan och halkan är inte alltför tilltalande. Inte heller slasket som medföljer när snöhelvetet sedan försvinner igen.

Nej usch. Igår var jag hemma från skolan, men idag var det back to business igen. En ganska slapp och meningslös dag. Rättare sagt, en väldigt slapp och meningslös dag. På samhällskunskapen hade vi bara betygssamtal, och för min del innebar det att jag fick bekräftat att jag är klar med kursen. Worship me. Jag behöver inte ens göra den sista fördjupningsuppgiften för att jag är så bäst. Nu har jag sovmorgon på onsdagar och fredagar i ganska många veckor innan vi börjar med historia. Wiehoo.

På biologin såg vi en film om generalister och specialister. Det ni. Intressant skit minsann. Jag har biologiprov på tisdag och det känns ju i vanlig ordning mindre bra. I precis lika vanlig ordning sitter jag här istället för att plugga, och i ännu vanligare ordning har jag ångest och funderar över när fan jag ska hinna plugga. Hmm.

Jag dissade idrotten idag. Det var ute i skogen och eldade, så egentligen hade jag väl kunnat vara med, men eftersom jag fortfarande inte är riktigt frisk så tänkte jag, med viss inrådan från mamms sida, att jag skulle skippa idrotten idag. Istället fick Lennart förklara några biologibegrepp för mig, men eftersom jag inte skrev upp dem hade jag ju glömt dem igen så fort jag kom ner till grupprummet. Damn it.

Jag hade egentligen ingen riktig lektion idag. Engelskan innebar bara diskussion, som vanligt på fredagarna. Idag var jag mer förberedd, så idag gick det bra mycket bättre. Trots det får Lina och jag inte till någon riktig diskussion. Eftersom vi bara är två så blir det mer att vi bara svarar kort på Christins frågor istället för att diskussionen är mellan Lina och mig enkom. Aja. För min del känns det som om huvudsaken är att jag öppnar munnen och säger något överhuvudtaget, för det hör inte till vanligheterna alls.

Imorse vaknade jag halv tio, helt utan hjälp av någon eller något. Amazing. I och för sig somnade jag tidigt igår (var helt död efter att ha spenderat en hel dag i ett badhus), så det var kanske inte så konstigt. 

Efter lite frukost och sånt fick jag med mig mamms till Rättvik och marknaden. Trevligt. Vi spatserade runt i några timmar men jag köpte inte så mycket. Det blev tio par strumpor i alla fall. Dessutom fick jag mamma att köpa ljusprylar som flyter på vatten och har matolja som bränsle. Man kunde göra jättefina arrangemang med dem. Jag gjorde ett med glaskulor. Bara att lägga dem i ett vanligt dricksglas och sen fylla det med vatten och på med lite olja så blev det hur fint som helst. Mamms gjorde ett med en blomma, finfint. Jag antar att ingen fattar vad jag snackar om, med fint var det i alla fall. 

Jag tänkte köpa ett par örhängen också. Jättefina stjärnor i hematitsten som skulle ha gjort sig bra till min ring, men det får bli någon annan gång. En liten del någonstans långt bak i hjärnbarken skriker åt mig att ta av mig spenderbyxorna och istället hålla i mina pengar en aning. Jag lyssnade på den delen idag. Det fanns hur mycket som helst jag hade kunnat tänka mig att köpa, men.

Nu ska jag sova. Imorn ska det knäppas skolkort och då kanske man ska försöka se lite anständig ut. Det sjuka är att jag har vetat i två månader vad jag ska ha på mig. Sådan framförhållning brukar jag aldrig ha, det är då ett som är mycket säkert.

G'nattens.

Hejhå folk!

Intressanta saker händer.

Igår blev jag intervjuad av några kommunalare på biologin. Lennart valde ut mig, Emelie och Simon till denna betungande uppgift. Vi fick sitta och diskutera vad vi ansåg att arbete var och vad som var en god arbetsmiljö. Sen idiotförklarade jag dem lite i mitt stilla sinne.
"Vad anser ni om facket?"
"Jag vet inte riktigt vad de gör så jag kan nog inte svara på det"
"Så du tycker att facket är onödigt?"
"Som sagt, jag vet inte vad de gör så jag kan inte svara på det heller"
"Men om du hade vetat det, skulle du ha tyckt att de behövs då?"
Liksom, hur ska jag kunna veta det? Sen fick vi fylla i en lista på vad vi tyckte att olika yrken borde ha för löner. Hej, svårt. När vi gjort det läste de upp vad de där yrkena har för genomsnittslöner idag och sen fick vi gå. Hmm.

Jag tränade pump igår också. Det var ganska värdelöst. Jag var ganska taggad först, men det vette fan vart den motivationen tog vägen. Väl där orkade jag inte göra någonting och så fort det tog emot lite så gav jag upp. Ny instruktör var det också. Eller ja, hon hade typ haft ett uppehåll på fem år så hon var ny för mig. Hon går inte att jämföra med Maarit och Micke, inte ens på samma år. Ingen peppförmåga över huvudtaget. Dessutom talade hon aldrig om vad man skulle göra och jag stod jättesnett och såg henne dåligt så jag tappade bort mig hela tiden. Men..

"Nu ska vi träna mage, och det är inte vilken mage som helst utan min älsklingsmage" 
Jag misstänkte att hon var något av en kossa och hade flera magar. Hmm, kan funderas över.

Sen blev det simning. Först var jag otagg för det också, men det gick över bara jag kom i vattnet. Simmade väl en tusen meter och sedan gjorde vi idioten*. Tur att vi ar så många, annars hade det blivit outhärdligt. jobbigt som satan var det ändå. Han hade lyckats göra så jämna lag att vi blev tvungna att köra åtta varv andra gången vi körde. Fy.

*En lagkapp som går ut på att det ena laget ska simma ifatt det andra när man börjar från olika håll. Alltså, man börjar med en skillnad på 25 meter och den ska bli noll. Förstå eller ge fan i det.