make it magnificent
Imorse blev jag slutgiltigt godkänd på start i backe. Yes yes yes. Det vill dock ej på något vis garantera att jag evigt kan det, så det blir nog till att träna lite till. Hur som helst så var det stadskörning som stod next på dagordningen. Förton varv i Sandviken blev det med korsningar åt alla håll. Mycket bra att köra i Sandviken för man får verkligen träna på action-körning hela tiden. Skitsamma, bra gick det i alla fall. Gjorde ett par tester till och jag känner att jag börjar haja det där nu, mjaa.
Sen blev det Valboe. Yes yes yes. Jag har längtat efter chåpping, på allvar. Efter att jag sett bild på Bells snygga gröna byxx så blev jag också sugen på såna. Hittade dock inga gröna, men väl ettpar händigt röda. Gick nästa lika bra det. Förutom detta inhandlades ett par örhänhängen, tre par trosor och singstar 80's. Jappjapp. När jag kom hem sjöng jag i en timme trots att jag inte har någon röst alls, typ. Grejtans.
Imorn ska jag upp till simhallen i ottan, typ. Måste känna lite på vattnet och undersöka om jag kan komma igång och simma igen på måndag. Ingen teori och ingen simgrupp på måndagar innebär att jag kan göra precis vad jag vill med veckans begynnelsedag. Trevligt trevligt. Valet står mellan simsimsimning och spinning/core på aerostep. Första veckan lär det dock bli simning så att jag vaknar till liv igen. Nu ska det jeflar i mig bli ordning.
Sen blev det Valboe. Yes yes yes. Jag har längtat efter chåpping, på allvar. Efter att jag sett bild på Bells snygga gröna byxx så blev jag också sugen på såna. Hittade dock inga gröna, men väl ettpar händigt röda. Gick nästa lika bra det. Förutom detta inhandlades ett par örhänhängen, tre par trosor och singstar 80's. Jappjapp. När jag kom hem sjöng jag i en timme trots att jag inte har någon röst alls, typ. Grejtans.
Imorn ska jag upp till simhallen i ottan, typ. Måste känna lite på vattnet och undersöka om jag kan komma igång och simma igen på måndag. Ingen teori och ingen simgrupp på måndagar innebär att jag kan göra precis vad jag vill med veckans begynnelsedag. Trevligt trevligt. Valet står mellan simsimsimning och spinning/core på aerostep. Första veckan lär det dock bli simning så att jag vaknar till liv igen. Nu ska det jeflar i mig bli ordning.
with every girl around
Det är så tråkigt jobbigt drygt att vara förkyld. Hela förra veckan taggade jag för den här veckans tränande. Jag skulle ta igen förra veckans slappande och mer därtill. Fan trot. Men massa ont i halsen och konstant snörvlande och nysande och frysande är det varken lämpligt eller särskilt givande. Tänkte ju simma igår efter att jag tränat mina gullisar, men det fick istället bli en omgång i bubbelpoolen och sen bastuchill med söt-Moa. Jag hade bara fyra simmisar igår, lite sorgligt med tanke på att jag faktiskt för en gångs skull ansträngt mig med planerande av träningen. Fast egnetligen var de tärtt bra. Jag hade forskat fram femtioelva nya övningar att utsätta dem för, men eftersom de var så några gick det rätt bra att se vad som funkade och vad som inte funkade.
Idag tom mammsi och jag en låååång promenix. I tre timmar var vi ute. Vi gick runt över åkrarna och sedan upp och runt berget. Vi grillade korv i solskenet på toppen och det var chill och mysigt som bara den. Jag hade kameran med mig och tog en del bilder. Hade teleobjektivet på så det blev klent med vyer, men en del annat smått och gott. Fördelen med tele är att man inte behöver fara runt på backen för att kunna ta närbilder men å andra sidan är det svårare att låta bli att komma jättenära det man vil knäppa på. Får se om det kan tänkas hamna något i bildisen senare. Sen ska jag tömma minneskortet s att jag kan höja upp bildkvaliten en aning. Jaopp.
Har lite ångest över fenomenet sommarjobb. Jag har på fullaste allvar inte den blekaste aning om hur man gör när man söker. Vad ska det stå i ett cv när man inte har någon arbetslivserfarenhet och vad ska man skriva om sig själv? Vet inte vart jag ska söka heller så var det bra med det, vet bara att jag måstemåstemåste få ett jobb. Jag hoppas ju fortfarande på att Ida och jag ska få jobb utomlans, men chansen känns minimalare än minimal.
Imorn ska jag i alla fall in och köra bil igen. Jag har tränat ännu mer på start i backe nu och jag inbillar mig ibland att jag vet hur man gör. Sen hux flux har jag fel växel och så blir det apa, eller så ger jag för lite gas och då blir det apa, eller så släpper jag upp kopplingen för snabbt och så blir det apa. Det blir apa med allting och jag lovar att jag kommer råka ut för start i backe på uppkörningen. Apa. Hur det än går ska jag åka vidare till Valbo efter körningen. Har seriöst shoppingabstinens. Har varit och handlat en gång efter jul och då var det värsta snabbvisiten. Jag vill hitta byxor. Stuprör. Roliga stuprör. Röda, gröna, blå, prickiga, randiga, rutiga, vad som helst som sticker ut litegrann. Jag har fortfarande presentkort kvar som jag fick av pappa i julas. Mycket bra.
Idag tom mammsi och jag en låååång promenix. I tre timmar var vi ute. Vi gick runt över åkrarna och sedan upp och runt berget. Vi grillade korv i solskenet på toppen och det var chill och mysigt som bara den. Jag hade kameran med mig och tog en del bilder. Hade teleobjektivet på så det blev klent med vyer, men en del annat smått och gott. Fördelen med tele är att man inte behöver fara runt på backen för att kunna ta närbilder men å andra sidan är det svårare att låta bli att komma jättenära det man vil knäppa på. Får se om det kan tänkas hamna något i bildisen senare. Sen ska jag tömma minneskortet s att jag kan höja upp bildkvaliten en aning. Jaopp.
Har lite ångest över fenomenet sommarjobb. Jag har på fullaste allvar inte den blekaste aning om hur man gör när man söker. Vad ska det stå i ett cv när man inte har någon arbetslivserfarenhet och vad ska man skriva om sig själv? Vet inte vart jag ska söka heller så var det bra med det, vet bara att jag måstemåstemåste få ett jobb. Jag hoppas ju fortfarande på att Ida och jag ska få jobb utomlans, men chansen känns minimalare än minimal.
Imorn ska jag i alla fall in och köra bil igen. Jag har tränat ännu mer på start i backe nu och jag inbillar mig ibland att jag vet hur man gör. Sen hux flux har jag fel växel och så blir det apa, eller så ger jag för lite gas och då blir det apa, eller så släpper jag upp kopplingen för snabbt och så blir det apa. Det blir apa med allting och jag lovar att jag kommer råka ut för start i backe på uppkörningen. Apa. Hur det än går ska jag åka vidare till Valbo efter körningen. Har seriöst shoppingabstinens. Har varit och handlat en gång efter jul och då var det värsta snabbvisiten. Jag vill hitta byxor. Stuprör. Roliga stuprör. Röda, gröna, blå, prickiga, randiga, rutiga, vad som helst som sticker ut litegrann. Jag har fortfarande presentkort kvar som jag fick av pappa i julas. Mycket bra.
everything that you use to do
Känner att jag förväntas ha något att säga. En liten svacka i bloggandet är inte bra för min så blankpolerade image, så det är bara att hänga i.
Igår var jag in till trafikskolan och skulle glänsa med repetitionen, men kom därifrån som en ledsen emo-Sara. Det gick inte alls som jag ville utan jag gjorde massor av slarvfel vilket definitivt inte känns bra. Jag är så rädd att det kommer bli så på uppskrivningen, att jag inte läser ordentligt så att det blir galet bara för det. Dessutom fick jag massor med frågor om parkering som jag inte kunde. För att krydda ordentligt fanns det inga lärare inne som jag kunde fråga och den halvförvirrade kontoristen kunde inte ge något riktigt vettigt svar. Skitgrinig blev jag, men det hjälpte ju föga.
Tog en sväng till Bokia innan jag åkte hem. Jag tänkte att jag skulle inspektera bokrean men det fanns inget som högg sådär väldigt intensivt. Jag vill hitta en trevlig engelsk ungdomsbok för att fräscha upp de nyvunna kunskaperna i det internationella språket. Sant sant, bli stolt över min initiativförmåga och mitt engagemang. Men som sagt, det fanns ingenting annat än tunga tegelstensromaner. Jag gick och köpte godis istället så att jag kunde tröstäta på bussen, inte för att jag inte hittade någon bok utan mer för att det gick åt skogen på trafikskolan.
På kvällans bar det iväg till Falun för en snabblektion i kamerahantering. Kasst väglag var det men jag körde och vi kom fram på ett hyfsat säkert sätt. Väl där fick jag lära mig hur mans ka hantera slutare och bländare och annat smått och gott för att få bilderna som man vill utan auto-funktionen. Ja, målet var att bli en VVA liksom, och det kan ju funderas på vad det kan betyda. Två timmar senare hade jag hur som helst hyfsad koll på begrepp som ISO-värde och exponeringskompensation.
Idag blev det trafikis igen och nu var jag KUNG på repetitionsteorin. Tre tester gjorde jag och det blev 68, 65 och 70 av 70 möjliga. Men det är farligt att tro att man kan för helt plötsligt kommer de där frågorna som gör en så vansinnigt förvirrad. Farligt. Imorn är det vila från allt vad trafikskolan heter. Jag ska chilla film och jag ska ta en låååång promenix med mammsi. Möjligtvis att det blir lite teori ändå men jag ska vara hemma i alla fall.
Igår var jag in till trafikskolan och skulle glänsa med repetitionen, men kom därifrån som en ledsen emo-Sara. Det gick inte alls som jag ville utan jag gjorde massor av slarvfel vilket definitivt inte känns bra. Jag är så rädd att det kommer bli så på uppskrivningen, att jag inte läser ordentligt så att det blir galet bara för det. Dessutom fick jag massor med frågor om parkering som jag inte kunde. För att krydda ordentligt fanns det inga lärare inne som jag kunde fråga och den halvförvirrade kontoristen kunde inte ge något riktigt vettigt svar. Skitgrinig blev jag, men det hjälpte ju föga.
Tog en sväng till Bokia innan jag åkte hem. Jag tänkte att jag skulle inspektera bokrean men det fanns inget som högg sådär väldigt intensivt. Jag vill hitta en trevlig engelsk ungdomsbok för att fräscha upp de nyvunna kunskaperna i det internationella språket. Sant sant, bli stolt över min initiativförmåga och mitt engagemang. Men som sagt, det fanns ingenting annat än tunga tegelstensromaner. Jag gick och köpte godis istället så att jag kunde tröstäta på bussen, inte för att jag inte hittade någon bok utan mer för att det gick åt skogen på trafikskolan.
På kvällans bar det iväg till Falun för en snabblektion i kamerahantering. Kasst väglag var det men jag körde och vi kom fram på ett hyfsat säkert sätt. Väl där fick jag lära mig hur mans ka hantera slutare och bländare och annat smått och gott för att få bilderna som man vill utan auto-funktionen. Ja, målet var att bli en VVA liksom, och det kan ju funderas på vad det kan betyda. Två timmar senare hade jag hur som helst hyfsad koll på begrepp som ISO-värde och exponeringskompensation.
Idag blev det trafikis igen och nu var jag KUNG på repetitionsteorin. Tre tester gjorde jag och det blev 68, 65 och 70 av 70 möjliga. Men det är farligt att tro att man kan för helt plötsligt kommer de där frågorna som gör en så vansinnigt förvirrad. Farligt. Imorn är det vila från allt vad trafikskolan heter. Jag ska chilla film och jag ska ta en låååång promenix med mammsi. Möjligtvis att det blir lite teori ändå men jag ska vara hemma i alla fall.
he's driving me crazy
Shit vad stört. Ibland funderar man vad man håller på med. Och varför i hela friden man ens tänker tanken. Ida och jag, med reflexväst i högsta hugg, traskandes från Torsåker till Eltebo i bäckmörker. Varför? Jo, vi skulle ha sångmys med Kalleman och Lööki hos Helena. Kalleman skulle köra, allt planlagt in i minsta detalj. Men Kalle blev opepp och hade en massa annat för sig så han skulle inte med. Eventuellt att han skulle skjutsa ut Lök senare. Men Ida och jag var pepp så in i norden vi. Det blev reflexer på och ut i natten med playstationet i en snyggans ica-kasse. Sex kilometers kvällspromme mitt i skogen. Jag frös om fötterna och det kliade som bara den på benen, men fram kom vi. Nästan. När bara slutspurten återstod kom så Kallen och Löken och plockade upp oss. Härligt. Sen blev det sång med en dalmas-Frida och Helenans brorsor. Skojskoj. Kallemannen ville fortfarande inte vara med, men han kom ut och hämtade oss sen. Han fick även den stora äran att skjutsa hem mig. Stackars.
'cause it's a good night
Tjejkvällen i lördags blev väldigt lyckad. Vi käkade en massa smarrig kyckling och pommes frites, sen blev det melodifestivalen och lite singstar. Melodifestivalen sög ju. Apa att den där Fridasaken gick vidare. I och för sig var alla rätt värdelösa, men det där tog priset.
Idan sov hos mig. Vi sjöng lite mer efter att resten av folket avlägsnat sig och sen gjorde vi Tour de Råbacka by night. Var inte alls lika tufft som Tour de Torsan, men va fan. Råbacka har tre upplysta vägar så vi fick tralla rätt mycket i mörker. Jag slängde på mig den übertuffa reflexvästen från Sandvikens tryckeri och Ida lånade nån röd blink blink-sak. Mörkt var det, men myys. När vi gick efter Torsåkersvägen hörde vi att det var some kind of street race på gång som bara kom närmare och närmare. Vi lyckades stressa varandra till smärre panik och halvsprang in på nån liten sidoväg och ställde oss i diket tills de åkt förbi. Så fjåll.
Igår tog jag mig en livsfarlig skogsvandring med min kamera. Halt utav helvete var det så det tog mig nästan två timmar att komma runt den där rundan. Var dessutom livrädd att jag skulle halka. Vintern är så tråkig. Det finns verkligen inget roligt att fota. Bara tråkigt vitt och grått överallt. Blev en del hyfsade bilder i alla fall. Fritt fram att inspektera bilddagboken.
Idag är det lite segt i Saras liv. Jag bara sitter omkring och sitter och vet inte riktigt vad jag sak sysselsätta mig med. Jag har gjort ett körkortstest av modell sluttest som faktiskt gick himla bra. 68 av 70 och jag är nöjdans nöjdans. Igår var det värre när jag bara lyckades skrapa ihop 60, fast å andra sidan klarade jag 68 på fas F då.
Funderar på om jag ska gå ut med kameran en sväng idag med. Eller om jag ska åka med mammsan till Hofors och jaga sommarjobb. Eller om jag ska åka till Torsan och jaga sommarjobb med Ida. Eller om jag ska jaga sommarjobb vid datorn. Blir nog Torsan och Ida. Vi ska i alla fall åka ut till Helena ikväll så jag kan ju lika gärna åka dit lite tidigare. Jaa. Så blir det. Tar bussen nu tjugo över.
Tjing.
Congratulations..
Jag har fått en kamera!!! En digital systemkamera som är jättefin och jättetuff. Jag har knäppt en massa amatörbilder, som i och för sig blir rätt okej, men jag ska lära mig och jag ska bli proffs. På tisdag är det någon kurs i Falun då jag ska få lära mig hur den fungerar. Åhåhåhå vad roligt. Jag har knäppt en massa närbilder på blommor och annat skit och det blir jätteskarpt och jättebra. Fick även ett extra objektiv. 55-200mm. Vet inte riktigt vad det betyder, men det blir skarpt på långt håll i alla fall. Utsatte fåglarna utanför köksfönstret för en omgång men de bara flög ur bild hela tiden. Nu ska det bli liv i min bilddagbok igen vill jag lova. Wiehoo.
Fick för övrigt även lite tallrikar och bestick och lite tvål och hudkräm och en jetetuff smörgåsgrill med Musse Pigg.
Det har varit lite släkt här också. Mormor och farmor kom hit och jag fick en massa pengar och sex fina tallrikar från 1800-talet. Ojoj. När vi satt och fikade ringde det på igenoch utanför dörren stod morbror och kusin. What? Hur kul som helst. Jag har inte träffat kusin på säkert fyra år. Min lillkusin som egentligen inte alls är speciellt liten längre. Han hade blivit jetelång. Massa längre än jag.
Om en timme rasar nästa laddning människor in här. Brudarna som ska chilla med mig ikväll. Jag ska nog sätta lite fart nu och försöka sno ihop en fruktsallad och lite annat skojsigt.
I'll be back.
Fick för övrigt även lite tallrikar och bestick och lite tvål och hudkräm och en jetetuff smörgåsgrill med Musse Pigg.
Det har varit lite släkt här också. Mormor och farmor kom hit och jag fick en massa pengar och sex fina tallrikar från 1800-talet. Ojoj. När vi satt och fikade ringde det på igenoch utanför dörren stod morbror och kusin. What? Hur kul som helst. Jag har inte träffat kusin på säkert fyra år. Min lillkusin som egentligen inte alls är speciellt liten längre. Han hade blivit jetelång. Massa längre än jag.
Om en timme rasar nästa laddning människor in här. Brudarna som ska chilla med mig ikväll. Jag ska nog sätta lite fart nu och försöka sno ihop en fruktsallad och lite annat skojsigt.
I'll be back.
Aderton
Nu är det officiellt. 23 februari 2008 är här och Sara fyller 18 år.
Detta var sjutton år sedan. Nedräknaren har sexton timmar och femtio minuter kvar att räkna ner, sen smäller det på allvar. Jag har en natt kvar som sjuttonåring och den ska sovas från och med nu.
18 and life you got it
18 and life you know.
Detta var sjutton år sedan. Nedräknaren har sexton timmar och femtio minuter kvar att räkna ner, sen smäller det på allvar. Jag har en natt kvar som sjuttonåring och den ska sovas från och med nu.
18 and life you got it
18 and life you know.
it's time to be a big girl now
Morfar skulle ha fyllt 78 år idag. Jag sänder honom en cybertårta och tusen virtuella kramar. Jag saknar honom ganska ofta. Kan inte fatta att det har gått över fem år sedan den där dystra dagen när jag höll hans kalla vita hand i det karga skukhusrummet och fällde så många tårar. Tiden springer iväg och imorgon fyller jag arton. Det är så mycket jobbigare än jag förväntade mig att det skulle bli. Jag har ångest, någon sorts b-artad tidigarelagd ålderskris. Jag tänker bara på hur meningslöst allt är. Att hela mitt ungdomsliv försvunnit i ett gytter av hemmasittande med en skärm och ett tangentbord. Möjligheterna att göra precis vad jag vill kommer finnas från imorgon, men jag vill inte se det så. Det känns som om allt är försent efter imorn. Efter imorn tickar tiden ner allt närmare studenten och ett liv då jag verkligen måste börja ta hand om mig själv. Kan jag det? Nej, jag kan ingenting. Jag har bara glidit omkring i arton år. Den dagen då jag verkligen behöver ta steget mot ansvar kommer att komma som en fet smäll om jag inte ser till att börja nu. En bra grej att börja med skulle kanske vara att lära mig laga mat. I alla fall hjälpligt. Det kommer inte ske. Jag är ju så lat. Så vansinnigt lat. Jag hade en sån här tillfällig botten för ganska precis ett år sedan. Redan då visste jag att jag måste börja skärpa mig. Har jag skärpt mig? Nej, inte ett helvete. Jag hatar mig för att jag aldrig får någon ordning på någonting. Jag hatar mig för att jag alltid bär på tiotusentals funderingar och ser mig som ensammast och töntigast i världen.
Det jobbigaste är att mina ångestperoder allt som oftast tar sken av bristande aptit. Det suger. Jag är hungrig hela tiden men jag kan inte äta. Det bara växer i munnen och blir en massa jobbigt. Det är tredje dagen jag inte kan äta nu och det är så jobbigt. Det var inte så roligt med tanke på att mor och far bjöd mig på mat på church street idag. Vilket charmigt place. Country in my heart och det är verkligen sant. Jag älskar cowboys. Eller nja. Det var ju i alla fall groteskt gott. Det skulle ha varit ännu groteskt godare om jag varit i toppform och kunnat äta som folk. Nu blev det mest petande och jag hatar detta. Jag skulle nog nästan behöva prata lite med någon. Jag hatar att framstå som emo-depp, för det är jag egentligen inte. Jag skulle bara behöva ventlitera ännu mer än jag förmår göra här och jag skulle behöva ett gensvar och någon som kan övertyga mig. Jag vet inte vad jag skulle behöva övertygas om . Jag vet inte. Kurator känns som om det skulle ge mig en stor deppstämpel som jag engentligen inte vill skylta med, men det känns som om det skulle kunna vara värt att testa. Det mest sorgliga är mina verbala brister. Jag är inte skapt för att prata med folk. Tänka känslor och skriva känslor är min grej, men inte prata.
För att lämna deppet. Imorgon är det då födelsedag och då ska vi väl vara glada. Fika med mormis och farmis står på programmet. Vart tog stora tjocka släkten vägen? I och för sig har den väl egentligen aldrig funnits. Det kan mycket väl tänka sig att det dyker upp en farbror med fru också, men med tanke på släktfejden mellan dessa och farmor så känns det inte så troligt. För hoppningsvis kan det komma en broder inom en snar framtid. Hoppas på detta. Mot kvällans kommer en hög med brudar i alla fall. Då blir det tjejkväll tretusen. Någon form av mat, troligtvis inte lagad av mig, och sen en massa melodifestival och kanske lite singstar-mys. Det finns vissa risker som jag är lite småorlig för. Jag hoppas att ni som det gäller lite smått har kalkylerat med varandras närvaro och kan hålla god min.
Det jobbigaste är att mina ångestperoder allt som oftast tar sken av bristande aptit. Det suger. Jag är hungrig hela tiden men jag kan inte äta. Det bara växer i munnen och blir en massa jobbigt. Det är tredje dagen jag inte kan äta nu och det är så jobbigt. Det var inte så roligt med tanke på att mor och far bjöd mig på mat på church street idag. Vilket charmigt place. Country in my heart och det är verkligen sant. Jag älskar cowboys. Eller nja. Det var ju i alla fall groteskt gott. Det skulle ha varit ännu groteskt godare om jag varit i toppform och kunnat äta som folk. Nu blev det mest petande och jag hatar detta. Jag skulle nog nästan behöva prata lite med någon. Jag hatar att framstå som emo-depp, för det är jag egentligen inte. Jag skulle bara behöva ventlitera ännu mer än jag förmår göra här och jag skulle behöva ett gensvar och någon som kan övertyga mig. Jag vet inte vad jag skulle behöva övertygas om . Jag vet inte. Kurator känns som om det skulle ge mig en stor deppstämpel som jag engentligen inte vill skylta med, men det känns som om det skulle kunna vara värt att testa. Det mest sorgliga är mina verbala brister. Jag är inte skapt för att prata med folk. Tänka känslor och skriva känslor är min grej, men inte prata.
För att lämna deppet. Imorgon är det då födelsedag och då ska vi väl vara glada. Fika med mormis och farmis står på programmet. Vart tog stora tjocka släkten vägen? I och för sig har den väl egentligen aldrig funnits. Det kan mycket väl tänka sig att det dyker upp en farbror med fru också, men med tanke på släktfejden mellan dessa och farmor så känns det inte så troligt. För hoppningsvis kan det komma en broder inom en snar framtid. Hoppas på detta. Mot kvällans kommer en hög med brudar i alla fall. Då blir det tjejkväll tretusen. Någon form av mat, troligtvis inte lagad av mig, och sen en massa melodifestival och kanske lite singstar-mys. Det finns vissa risker som jag är lite småorlig för. Jag hoppas att ni som det gäller lite smått har kalkylerat med varandras närvaro och kan hålla god min.
he must have been about seventeen
Sitter i skolan och filosoferar i väntan på svenskan. Alla människor är och ägnar sig åt diverse konstiga aktiviteter, typ hemåkning och matteprov, så jag blev lämnad lätt solo.
Idrotten var i alla fall fedt kul. Hur kul som helst. Vi spelade ishockey. Ja, rätt läst, ishockey. Med SP. Läraret delade upp lagen så att det blev typ hockeyfolk mot hockeyfolk och amatörer mot amatörer så man behövde inte direkt oroa sig för att bli manglad. Dock blev jag taggad tretusen när jag såg den där pucken komma farande mot mig. NHL nästa tänkte jag och speedade på. Jag kan inte bromsa, vilket kanske är det största problemet i just sådana situationer. Allt som oftast blev det en smäll i sargen. Skönt. Det blev lite blandat hockeyfolk och amatörer ibland vilket väl inte var riktigt lika kul. När hockeyfolk vänder spelet och jag är på väg åt andra hållet tar det liksom lika lång tid för mig att stanna och vända mig om som det tar för de andra att hinna över till andra sidan och eventuellt göra mål och om inte, komma tillbaka igen så att jag står offside.
Som sagt. Svenska väntar. Om jag vore lite driven skulle jag ta tag i språkhistorian redan nu, men jag känner att jag behöver en liten paus. En vila. En återhämtning. Kanske inte. Hur som helst har jag jävligt ont i ryggen och i fötterna.
Ikväll ska jag btw åka till Gävle och gå på church street. Last night as seventeen liksom. Egentligen känns det rätt meningslöst för jag har inte haft den minsta matlust på flera dagar. Magen säger att jag är hungrig men jag lyckas inte få ner nånting. Känns inte så kul det inte.
Idrotten var i alla fall fedt kul. Hur kul som helst. Vi spelade ishockey. Ja, rätt läst, ishockey. Med SP. Läraret delade upp lagen så att det blev typ hockeyfolk mot hockeyfolk och amatörer mot amatörer så man behövde inte direkt oroa sig för att bli manglad. Dock blev jag taggad tretusen när jag såg den där pucken komma farande mot mig. NHL nästa tänkte jag och speedade på. Jag kan inte bromsa, vilket kanske är det största problemet i just sådana situationer. Allt som oftast blev det en smäll i sargen. Skönt. Det blev lite blandat hockeyfolk och amatörer ibland vilket väl inte var riktigt lika kul. När hockeyfolk vänder spelet och jag är på väg åt andra hållet tar det liksom lika lång tid för mig att stanna och vända mig om som det tar för de andra att hinna över till andra sidan och eventuellt göra mål och om inte, komma tillbaka igen så att jag står offside.
Som sagt. Svenska väntar. Om jag vore lite driven skulle jag ta tag i språkhistorian redan nu, men jag känner att jag behöver en liten paus. En vila. En återhämtning. Kanske inte. Hur som helst har jag jävligt ont i ryggen och i fötterna.
Ikväll ska jag btw åka till Gävle och gå på church street. Last night as seventeen liksom. Egentligen känns det rätt meningslöst för jag har inte haft den minsta matlust på flera dagar. Magen säger att jag är hungrig men jag lyckas inte få ner nånting. Känns inte så kul det inte.
Hipp-Hipp vs Historiaprov
Borde kanske yppa några ord såhär mitt i historiapluggandet. Ja, jag har faktiskt läst. Lite. Har skaffat mig hyfsad koll på feodalismen. Tro det eller ej. Med hjälp av allehanda medel kan jag nog förklara det där nu. Dock borde jag ha försökt mig på de medeltida städerna och kyrkan också, men vafan. Vet inte riktigt om jag orkar mer nu.
Jag fastnade av någon anledning på youtube när jag pluggade. Ett präktigt Saraexpempel på att undvika plugg. Nu har jag suttit vid den här datorn sedan klockan sju utan att plugga. Den lilla ansträngning jag gjorde blev mellan fyra och halv sju då jag faktiskt ansträngde mig. Sen ville jag titta på något kul. Riktigt kul. Det blev kul. Det blev först Hipp-Hipps nybörjarkurs i svenska. Älska. Det är så bra och så kul. Gick över till deras "melodikrysset" sen. Höll på att skratta på mig.
"Eric Clapton sjöng om cocain, och bär man sånt på sig kan man åka dit för olaga innehav. Och innehav är ju ett annat ord för swimmingpool, som är ett tecken på hög standard. Och någon som sjöng om hög standard det var Peps Persson. Alltså är det tvångsrakning som ska in på lodrätt två."
"Ja vi lyssnade just på ett utdrag ur femte symfonin av Gustav Maler. Och maler gör man ju med benrester av döda kor. Och äter man sånt, ja då riskerar man att få Kreutzfelds Jakobs sjukdom. Och den Jakob vi var ute efter var tevesportens Jakob Hård. Och då är det alltså katrinplommon som ska in på lodrätt åtta".
Så stört, jag fattar inte hur de kan få ihop det. När jag visat det för pappa, och han också skrattat på sig, såg han och jag en massa galenskaparna. Där gick en halvtimme ska jag säga. Fy Sara. Men det var nog nästan värt det. Det är så kul, det är så bäst. Såg en massa filmer som jag aldrig sett förut, bland annat något hundutställnings-vm. Sann humor.
En dag kvar i skolan nu, sen lov. Sen födelsedag. Wiehoo. Imorgon är det historiaprov, skridskor och språkhistoria som gäller. Låter inte som någon höjdardag kanske. Jodå, vi har tidig idrott imorn. Matteläraret ska gifta sig så istället för håltimme kör vi skridskor med SP. Mycket trevligt att få sluta vid två. Sant.
Jag fastnade av någon anledning på youtube när jag pluggade. Ett präktigt Saraexpempel på att undvika plugg. Nu har jag suttit vid den här datorn sedan klockan sju utan att plugga. Den lilla ansträngning jag gjorde blev mellan fyra och halv sju då jag faktiskt ansträngde mig. Sen ville jag titta på något kul. Riktigt kul. Det blev kul. Det blev först Hipp-Hipps nybörjarkurs i svenska. Älska. Det är så bra och så kul. Gick över till deras "melodikrysset" sen. Höll på att skratta på mig.
"Eric Clapton sjöng om cocain, och bär man sånt på sig kan man åka dit för olaga innehav. Och innehav är ju ett annat ord för swimmingpool, som är ett tecken på hög standard. Och någon som sjöng om hög standard det var Peps Persson. Alltså är det tvångsrakning som ska in på lodrätt två."
"Ja vi lyssnade just på ett utdrag ur femte symfonin av Gustav Maler. Och maler gör man ju med benrester av döda kor. Och äter man sånt, ja då riskerar man att få Kreutzfelds Jakobs sjukdom. Och den Jakob vi var ute efter var tevesportens Jakob Hård. Och då är det alltså katrinplommon som ska in på lodrätt åtta".
Så stört, jag fattar inte hur de kan få ihop det. När jag visat det för pappa, och han också skrattat på sig, såg han och jag en massa galenskaparna. Där gick en halvtimme ska jag säga. Fy Sara. Men det var nog nästan värt det. Det är så kul, det är så bäst. Såg en massa filmer som jag aldrig sett förut, bland annat något hundutställnings-vm. Sann humor.
En dag kvar i skolan nu, sen lov. Sen födelsedag. Wiehoo. Imorgon är det historiaprov, skridskor och språkhistoria som gäller. Låter inte som någon höjdardag kanske. Jodå, vi har tidig idrott imorn. Matteläraret ska gifta sig så istället för håltimme kör vi skridskor med SP. Mycket trevligt att få sluta vid två. Sant.
körkort 2012?
Just nu hatar jag allt. Mest mig själv. Mest för att jag är så jävla sämst och korkad och dålig och dum i huvudet som bara försummar allting. Mest för att jag sitter här nu istället för att plugga till morgondagens fysikprov. Mest för att jag var apdålig på körningen idag och fortfarande inte klarar den där jävla starten i backen. Mest för att det inte finns en sportmössa till möjlighet att jag ska klara mitt jävla körkort. Någonsin. Det står inristat i någon jävla runsten någonstans att detta kommer att bli ett evighetsprojekt. Jag kommer aldrig ifrån de där jävla backarna runt Klangberget utan jag får snurra där varv efter varv efter varv. Jag har bara en dubbellektion kvar nu, sen måste jag börja betala för dem. Jag vill inte. Jag vill inte vara såhär jävla dålig. Jag hatar när jag inte kan på en gång. Nu blev det jävligt mycket jävlar och andra bevis på bristande ordförråd, men sanningen att säga så skiter jag fullständigt i det för jag är så jävla sur. Jag hatar mig. Sara du suger. Apa. Ta någonting på allvar någon enda jävla gång. Fatta att du inte alltid kan glida igenom allting utan det minsta motstånd. Du måste anstränga dig lite, din jävla fjant. Ååh. Jag är och förblir så jävla sur.
Jag skulle även göra ett repetitionstest när jag hade kört klart. I kalkylen ingick att jag skulle klara den första tredjedelen så att de skulle kunna boka en uppskrivning åt mig. Klarade jag det då? Självklart inte. 59 av 70. 11 jävla fel. Jag blir så förbannad när jag svarar fel på frågor som jag har svarat på förut. Jag hatar när det står underkänd för jag känner mig så jävla dålig. Som ett fukking IG-barn. Jag vill inte. Jag vill inte fatta att jag måste plugga. Jag har aldrig behövt det förut. Någonsin. Men jag måste ju. Det är viktigare än någonsin nu och det är bara för min egen skull. Jag ville ju klara det för jag ville få en uppskrivning bokad innan jag åkte hem. Det allra mest störiga är att man inte får se svaren på de frågor man har fel på när man gör testerna på trafikskolan. Det står bara att man ska läsa på om det och det i körkortsboken. Jag vill få det rätta svaret för jag vet att jag kommer ihåg det. Nu hade jag ju bråttom också. Jag ville hinna prova en gång till plus att jag inte hade någon jävla bok. Var ju tvngen att låna en bok så att jag kunde kolla upp de där frågorna när jag fick samma en gång till. Tog en jävla massa tid samtidigt som man egentligen inte får använda bok på repetitionen. Lyckades i alla fall med konststycket att klara 64 rätt vid andra försöket varför jag kunde få en uppskrivningstid bokad via trafikskolan istället för at behöva göra det själv. Tänker dock inte skriva när den är in case of misslyckande. Jag ska inte misslyckas.
Det enda som har glatt mig denna riktigt tröttsamma ap-dag var ett besked som jag hoppats på ungefär hela året. Det gamla svenskläraret ska vara mammaledig en termin till varför det nuvarande med största sannolikhet blir kvar åtminstone till jul. Jag blev så glad för det är så bra nu. Jag vill inte på något sätt byta tillbaka för det är oceaner av klasskillnad och nu kommer vi kanske hinna klart hela svenska B med Christin. God damn Yes!.
Fysikprovet imorgon då. Ska jag orka engagera mig?
i'm so much cooler online
Ursäkta vänner, att jag frånvarat i några dagar. Det är nämligen så att jag spenderat helgen norrut. Jag och mor min plockade med oss en hög småsimmare till Hudiksvall (nästan) på simtävling. Vi åkte tidigt som satan på lördag morgon och återvände igår kväll då jag var så trött att jag knoppade in direkt.
Hur som helst. Simmandet gick väl lite halvknackigt för de små liven. Många var krassliga av diverse förkylningar och annat så det fanns kanske legitima skäl till mediokra resultat. Måste säga att de allra flesta är hur mysiga som helst och lätta att handskas med, men det finns ett litet utmärkande undantag. 25 kilo attityd. 25 kilo ren bitchighet. Ungen är omöjlig att få någon rätsida på och hon är expert på att påverka andra så att de uppträder på samma sätt. Vägrar göra som man säger, vägrar värma upp, gnäller, tjafsar och svär. Egentligen skiter jag väl fullständigt i om de inte värmer upp och därmed riskerar att skada sig när de simmar. Jag antar att de vill simma bra och slå sina pers, men då måste de ändra inställning till det mesta. Det är så jobbigt att behöva tjata, att säga till femton gånger utan att det blir något alls.
Jag hade väl okej kul ändå. Jag gillar att vara tränare och att känna ansvar men det är jobbigt när man förvandlas till barnvakt. Nu hade vi som tur var (eller kanske tvärt om) tillgång till en gympasal, så de flesta sprang omkring konstant i alla fall. Måste väl flika in att jag faktiskt simmade en gren själv också. Standard 50m bröstsim som faktiskt är riktigt kul. 44,31 blev det denna gång vilket är en dryg sekund över pers. Fullt godkänt ska vi väl tillägga. Så länge jag ligger i krokarna av 2004-tiderna äfår det väl ses som bra. Som en halvhjärtad motionär vore det konstigt om det skulle gå framåt.
Fick i alla fall se melodifestivalen, vilket väl nästan får ses som det viktigaste. Heh. Det mest komiska var kanske att vi knallade in till Härnösand och tittade på tv. Och varför var just det så komiskt? Jo, det är nämligen så att de bedriver döv-verksamhet vilket betyder att det är fler döva än hörande i den truppen. Vad har de för utbyte av ett musikprogram tro? Hur som helst blev det helt rätt tycker jag. Sanna Nielsens låt är helt klart bäst hittills. Den var verkligen hur fin och bra som helst. Vad gäller Rongedal eller hur de nu stavar tror jag nästan att det var tvillingfenomenet som tog dem vidare. Folk blir kära i kopior. Se bara på systrarna Kallur. Jag tror så. Det tycks vara charmigt att uppträda i dubbel upplaga. Dessa båda herrar måste älska att bli ihopblandade eftersom de till och med väljer att odla likadant skägg. Att de har samma frisyr, eller snarare bristande frisyr, är väl inget de kan göra något åt. Att i ett nummer klä sig lika, låta lika och röra sig lika för att få folk att fundera på om de ser dubbelt. Kan det bli gulligare? Det är väl i alla fall så föräldrar till tvillingar resonerar när de klär sina barn precis lika när de är små. I vilket fall som helst var det mycket roligt att det blev lång näsa för Carola och Andreas Johnson. Aldrig för har man väl varit så säker på någons avancemang som nu. Nästan så att jag hoppas att de går bet uppe i Kiruna också. Hahah.
Hur som helst. Simmandet gick väl lite halvknackigt för de små liven. Många var krassliga av diverse förkylningar och annat så det fanns kanske legitima skäl till mediokra resultat. Måste säga att de allra flesta är hur mysiga som helst och lätta att handskas med, men det finns ett litet utmärkande undantag. 25 kilo attityd. 25 kilo ren bitchighet. Ungen är omöjlig att få någon rätsida på och hon är expert på att påverka andra så att de uppträder på samma sätt. Vägrar göra som man säger, vägrar värma upp, gnäller, tjafsar och svär. Egentligen skiter jag väl fullständigt i om de inte värmer upp och därmed riskerar att skada sig när de simmar. Jag antar att de vill simma bra och slå sina pers, men då måste de ändra inställning till det mesta. Det är så jobbigt att behöva tjata, att säga till femton gånger utan att det blir något alls.
Jag hade väl okej kul ändå. Jag gillar att vara tränare och att känna ansvar men det är jobbigt när man förvandlas till barnvakt. Nu hade vi som tur var (eller kanske tvärt om) tillgång till en gympasal, så de flesta sprang omkring konstant i alla fall. Måste väl flika in att jag faktiskt simmade en gren själv också. Standard 50m bröstsim som faktiskt är riktigt kul. 44,31 blev det denna gång vilket är en dryg sekund över pers. Fullt godkänt ska vi väl tillägga. Så länge jag ligger i krokarna av 2004-tiderna äfår det väl ses som bra. Som en halvhjärtad motionär vore det konstigt om det skulle gå framåt.
Fick i alla fall se melodifestivalen, vilket väl nästan får ses som det viktigaste. Heh. Det mest komiska var kanske att vi knallade in till Härnösand och tittade på tv. Och varför var just det så komiskt? Jo, det är nämligen så att de bedriver döv-verksamhet vilket betyder att det är fler döva än hörande i den truppen. Vad har de för utbyte av ett musikprogram tro? Hur som helst blev det helt rätt tycker jag. Sanna Nielsens låt är helt klart bäst hittills. Den var verkligen hur fin och bra som helst. Vad gäller Rongedal eller hur de nu stavar tror jag nästan att det var tvillingfenomenet som tog dem vidare. Folk blir kära i kopior. Se bara på systrarna Kallur. Jag tror så. Det tycks vara charmigt att uppträda i dubbel upplaga. Dessa båda herrar måste älska att bli ihopblandade eftersom de till och med väljer att odla likadant skägg. Att de har samma frisyr, eller snarare bristande frisyr, är väl inget de kan göra något åt. Att i ett nummer klä sig lika, låta lika och röra sig lika för att få folk att fundera på om de ser dubbelt. Kan det bli gulligare? Det är väl i alla fall så föräldrar till tvillingar resonerar när de klär sina barn precis lika när de är små. I vilket fall som helst var det mycket roligt att det blev lång näsa för Carola och Andreas Johnson. Aldrig för har man väl varit så säker på någons avancemang som nu. Nästan så att jag hoppas att de går bet uppe i Kiruna också. Hahah.
How we went from somthings missing to a family
Så var den här igen, den något ångestladdade alla hjärtans dag. För att ni ska känna extra mycket vad ni betyder för mig vill jag, genom dessa nallar, skänka alla som känner sig träffade många gigantiska kramar. Jag har inte svarat på några trevliga sms, men jag har fått dem, sett dem och blivit glad för dem, bara så ni vet.
Jag har ju inte bloggat på ett par dagar nu. Mycket ledsamt, jag vet, men det blir lite ledsamt ibland. Det mest negativa är kanske att det blir så långt när jag ska försöka sammanfatta allt. Orka igenom allt så blir jag glad. Hur som helst. Igår. Vad sjutton gjorde jag igår? Fick reda på kemiprovet bland annat. Det gick rätt okej. En massa slarvfel som jag inte vill veta av och ett minustecken i kanten. Inte roligt. Inte för att det har den mest gigantiska betydelse, men det blir hur som helst repor i mitt blankpolerade kemi-ego. Nej då. Jag är nöjd, jag trodde aldrig att jag skulle lära mig att hålla isär alla de där ämnesklasserna och bindningarna och funktionella grupperna och namnen och allt vad det var. Nu är det biologi resten av terminen. Sorg. Kemi är så mycket roligare. Så vansinnigt mycket roligare. Alla tycker det tror jag. Men men. Nu ska vi skriva ett miniprojekt om djur. Jag valde de svenska djurens anpassning till vinterklimatet, typ. Mammsan råkade ha en hel bok om det nämlich.
Svenskan igår var riktigt intressant. Vi diskuterade bland annat den svenska vokabulären och hur många ord svenska språket innehåller. På något vis kom vi in på att T9-systemet i vissa mobiler innehåller ord som tomtebög och hästkista. Jag skrattade så jag höll på att krevera. Det blir så på nästan varje lektion nu. Ch kan verkligen konsten att humorisera språkhistorian och göra den riktigt rolig. Intressant är det också. Japp.
Jag satt kvar ett tag i skolan för att plugga till matteprovet som jag hade sann panik inför. Fastnade såklart i bevisen och ekvationerna och allt kändes ännu mer kört. Jag visste ju att jag inte skulle hinna plugga något när jag kom hem så det var lite av sista chansen.
Jag var ju tvungen att försöka komma på något att sysselsätta mina simmisar med när jag kom hem så matteboken fick förbli orörd i trappen. Så blev det inte. Jag läste aftonbladet istället men det gick bra med simmisarna i alla fall. Jag är riktigt nöjd med min insats. De fick simma lite klädsim, vilket i och för sig var planerat rätt långt i förväg. Jag plågade dem hela tre längder och sen fick de försöka klä av sig i vattnet. Det gick bra. Allt gick bra, jag anser att jag hade hyfsat bra koll hela vägen. Det enda som stör mig är min "hjälpledare". Jag pallar inte att hon är så passiv. Hon griper inte ens in när hennes egna unge gör illa sig. Mycket märkligt. Jag vet inte, jag blir bara stressad när jag upplever att jag måste vara överallt hela tiden. Jag vet inte, det känns som om hon dömer mig. Det funkar inte. Jag måste försöka tänka bort att hon är där överhuvudtaget och det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Hur som helst fick jag beröm av en pappa efter träningen för att jag är så "häftig". Tihi, jag blir så glad.
Idag var det matteprovet då. Jag hoppas att det gick så bra som det kändes. Alltså, det är inte på topp, men jag hoppas i vilket fall som helst på två bokstäver, gärna med ett plus i kansten. Shit. Så glad att jag fick bevisen att stämma. Tre gånger av tre möjliga. Sista uppgiften hann jag inte ens börja på men jag tror inte att jag skulle ha klarat den i vilket fall som helst. Jomenvisst. Det gick bra mycket bättre än jag trodde att det skulle gå.
Jag har simmat idag också. 2700 meter på en timme känns som någon sorts rekord. Jisses vad det gick undan. I och för sig var det två fyrahundringar och en jäkla massa hundringar så det var väl därför det hann bli så pass mycket. Jag är nöjd i alla fall. Jag hade tänkt träna två timmar idag, men när T:t meddelade att träningen var kortad med en halvtimme gick jag upp så att jag hann med bussen hem.
Nu är det nattens.
Köpa betyg?
Ursäkta men, vad är det här för jävla skit? Sånt här gör mig så jävla förbannad förbannad. Ska man kunna köpa ett betyg? Eller köper man kunskap och förståelse? Får man MVG i allt är man antingen smart eller målmedveten och anstränger sig för det. Vad skulle det vara för hemlighet? Hemligheten ska inte kunna heta annat än plugg om man inte har det gratis. Det finns inga genvägar till kunskap. Fy fan!
just can't make a sound
Jahapp. Vad ska vi säga idag då? Kan börja med att berätta att jag och Lina ska till Stockholm den 3-4 april på studiebesök på KTH. Skolan fick två platser och tre ville åka. Tycker en massa synd om Sara som förlorade lottdragningen, jag var helt säker på att jag skulle göra det. Men hur som helst, de har något slags temadagar om materialdesign så vi ska dit och göra någon labb, lyssna på föreläsningar och kolla på skolan och studentlivet. Typ. Ska bli väldans roligt i alla fall.
Kemiprovet var bitvis fett svårt ska ni veta. Jag svarade min vana trogen på allt, men jag kan mycket väl vara ute och cykla mest hela tiden. Det är så svårt att hålla ordning på allt skit. Aja, vi får se hur det gick.
Körningen gick bra i alla fall. Det blev först några varv runt Klangberget som vanligt så att jag fick visa starten i backe och uppfångningen och allt vad det var. Han blev nöjd med det den här gången och han tyckte att min vändning var exemplarisk. Höhöh. Då fick jag avancera till en parkering och öva sidledsförflyttningar och det gick väl också rätt bra. Slutligen hann vi komma in på högerregeln, vilket han väl egentligen borde ha kollat från början kan tyckas, och spegelkontroll. Det är lite mycket nu. Tjow!
I Sandviken var jag återigen "tvungen" att fetta på McDonald's om jag skulle hinna käka före träningen. Det är inte roligt att träna efter en sådan kaloribomb, men wtf. Jag hann bara hem och hoppa i träningskläderna innan det bar av till Hofors igen för pump. Kom verkligen dit i sista minuten eftersom mammsan "tvingade" i mig ett fjärdedels granatäpple innan vi åkte. Träningen gick bra förutom att McChicken stod mig upp i halsen ungefär hela tiden, men det är smällar man får ta här i livet. Typ.
Nu ska jag hoppa in i duschen strax. Måste bara få gnälla lite till först. Mitt nya headset, som jag köpte så sent som för åtta dagar sedan, har redan gått sönder. Jävla skitgrejer. Visst, det är ett slitningsobjekt, men det ska inte behöva gå sönder efter bara en vecka då jag knappt använt det. Det är gummipluttarna som ramlar av så att det blir helt omöjligt att ha dem i öronen. Gaaah, skitgrejer.
Kemiprovet var bitvis fett svårt ska ni veta. Jag svarade min vana trogen på allt, men jag kan mycket väl vara ute och cykla mest hela tiden. Det är så svårt att hålla ordning på allt skit. Aja, vi får se hur det gick.
Körningen gick bra i alla fall. Det blev först några varv runt Klangberget som vanligt så att jag fick visa starten i backe och uppfångningen och allt vad det var. Han blev nöjd med det den här gången och han tyckte att min vändning var exemplarisk. Höhöh. Då fick jag avancera till en parkering och öva sidledsförflyttningar och det gick väl också rätt bra. Slutligen hann vi komma in på högerregeln, vilket han väl egentligen borde ha kollat från början kan tyckas, och spegelkontroll. Det är lite mycket nu. Tjow!
I Sandviken var jag återigen "tvungen" att fetta på McDonald's om jag skulle hinna käka före träningen. Det är inte roligt att träna efter en sådan kaloribomb, men wtf. Jag hann bara hem och hoppa i träningskläderna innan det bar av till Hofors igen för pump. Kom verkligen dit i sista minuten eftersom mammsan "tvingade" i mig ett fjärdedels granatäpple innan vi åkte. Träningen gick bra förutom att McChicken stod mig upp i halsen ungefär hela tiden, men det är smällar man får ta här i livet. Typ.
Nu ska jag hoppa in i duschen strax. Måste bara få gnälla lite till först. Mitt nya headset, som jag köpte så sent som för åtta dagar sedan, har redan gått sönder. Jävla skitgrejer. Visst, det är ett slitningsobjekt, men det ska inte behöva gå sönder efter bara en vecka då jag knappt använt det. Det är gummipluttarna som ramlar av så att det blir helt omöjligt att ha dem i öronen. Gaaah, skitgrejer.
when the moon's shining bright
Som en liten ljusgilmt i din annars så grådassiga vardag kommer här min dagsrapport. Den börjar för dagen med att gasta GRATTIS BELLS, 18 ÅR IDAG!!!.
Sen går vi vidare med lite torrt svammel. Skolan var så aptråkig som bara en måndag kan vara. Det är så att man somnar vid blotta tanken på både historia och filosofi, och för att toppa dessutom två timmar med Anders. Nej, måndagar kan dö.
På trafikskolan var det skojfriskare minsann. Teorin ägde allt idag när vi hade en annan lärare. Ursäkta men, den ordinarie damen är ganska kass. Idag var det kul. Ersättaren var bra och engagerad på ett helt annat sätt så det blev vansinnigt intressant. Jag måste börja anstränga mig med teorin nu. Idan, som fyller nästan tre veckor efter mig, har redan bokat tid för uppskrivning vilket nästan gav mig en släng av ångest. Jag måste verkligen ta och göra det jag med. Jag vill skriva upp på sportlovet och om jag ska få det så borde jag nog verkligen boka ungefär nu.
Jag har inte så mycket mer att säga. Kemiprov imorn och det får gå som det vill. Jag bemödade mig inte ens med att ta hem böckerna idag för jag visste att jag i alla fall inte skulle plugga något. Sån är jag ska ni veta.
Imorn blir det tredje körningen också. Ska bli skoj. Jupp.
Sen går vi vidare med lite torrt svammel. Skolan var så aptråkig som bara en måndag kan vara. Det är så att man somnar vid blotta tanken på både historia och filosofi, och för att toppa dessutom två timmar med Anders. Nej, måndagar kan dö.
På trafikskolan var det skojfriskare minsann. Teorin ägde allt idag när vi hade en annan lärare. Ursäkta men, den ordinarie damen är ganska kass. Idag var det kul. Ersättaren var bra och engagerad på ett helt annat sätt så det blev vansinnigt intressant. Jag måste börja anstränga mig med teorin nu. Idan, som fyller nästan tre veckor efter mig, har redan bokat tid för uppskrivning vilket nästan gav mig en släng av ångest. Jag måste verkligen ta och göra det jag med. Jag vill skriva upp på sportlovet och om jag ska få det så borde jag nog verkligen boka ungefär nu.
Jag har inte så mycket mer att säga. Kemiprov imorn och det får gå som det vill. Jag bemödade mig inte ens med att ta hem böckerna idag för jag visste att jag i alla fall inte skulle plugga något. Sån är jag ska ni veta.
Imorn blir det tredje körningen också. Ska bli skoj. Jupp.
woke up in the middle of the night
Med risk för att jag egentligen inte har sådär väldans mycket vettigt att säga kommer här en dagsrapport med början någonstans i mitten av gårdagen. Ja, jag åkte ju då till Gävle och kollade Gästrikeserien bara för att hålla mig undan från både dator, kemibok och körkortsbok. Jag är ju som bekant expert på det där med att ta mig för med saker som jag verkligen borde göra, dit då tyvärr inte datorn hör men väl den sistnämnda literaturen hör. Hur som helst. Det första jag fick bekräftat när jag kom till Hoforshallen tio i två var att tränare T har ett minnesspektra på hela två timmar. Jo visst, så lång tid hade det gått sedan jag talade om att jag skulle följa med och nu höll jag ändå på att bli ifrånåkt trots att jag var tio minuter tidig. Alla simmare var ju på plats så jag tyckte vi kunde åka, sa tränaret. Hade jag kommit en halv minut senare hade jag missat dem och det hade väl egentligen varit lika bra det. Det hade kanske kunnat bli någonting gjort om jag stannat hemma, men nu fick jag i alla fall se en massa bra simning med en himlans massa personliga rekord och trevligheter. Kom hem halv åtta och hade därmed slängt bort sex timmar. Så skönt.
När jag kom hem var det så dags för den ärade melodifestivalcirkusen att dra igång igen. Jag gillar fenomentet melodofestivalen även om jag inte på något vis kan säga att jag längre gillar musiken. I alla fall inte igår. Det känns nästan pinsamt att erkänna att Amy Diamond var bäst tätt följd av E-Type & Poodles. Ursäkta men, vilka i hela fridens namn är det som röstar på Christer Sjögren? Sveriges tant&gubb-elit? Så komiskt att hälften vore nog. Han ska hålla sig till julsånger och inget annat. Och de där tjejerna som sjöng om sina gamla ex, vem släppte in dem i tävlingen? De lät ju för sjutton som smurfarna. Det kändes verkligen som småbarnsvarning, något som skulle kunna komma att visas upp på bessemerstjärnorna i fem olika exemplar. Det var då för väl att inte de gick vidare. Det som var bra var väl Kristian Luuk. Han är charmig och rolig. Me like.
Idag har det varit slappo-Sara för hela slanten. Jag stationerade mig raklång i soffan och följde vintersport på tv hela förmiddagen. Super-G och skidskytte blev det först, sen fick jag med moderskapet ut på en promme under längdsprinten och så blev det ännu mer skidskytte sen. Det gick väl inte sådär hundraprocentigt för de svenske så det var ju kanske inte så kul.
Har även hunnit med att köra lite bil idag. Mammsen skulle åka och handla så då följde jag med. Det blev en runda på hofors med en massa backande och vändande vilket jag faktiskt tycker att jag behärskar rätt bra nu. När vi kom hem fick jag återigen köra in i garaget. Denna gång gick det faktiskt utan något enda motorstopp. Power.
try to catch some sleep
Jag hängde med mammsan till simhallen imorse för att få mig en simtur i den tidiga morgonstunden. Det blev lite ryckigt men det funkade. Jag slängde mig i på en ledig bana och hann simma 300 meter innan det kom en simgrupp och körde bort mig. Då drällde jag omkring lite och bytte några ord med en av föräldrarna i "monstergruppen" som mamma nu ärvt. Det var ju så löjligt. Den här mamman jobbar på trfikskolan och är Idas körlärare. De första gångerna i Sandviken gick jag omkring och funderade varifrån jag kände igen den där människan utan att komma fram till något. När Ida körde första gången hade de av någon anledning börjat prata om mig och då hade den där mamman konstaterat att jag hade hennes barn i simgruppen. Jag håller med Jessica, världen är liten ibland.
Jag fick ha hand om crawlisarna själv idag och det blev vändningar för hela slanten. Jag känner mig så nöjd med min insats för jag märkte verkligen att de förstod och tog till sig vad jag snackade om. De ändrade på saker och det blev så himla mycket bättre. Jajamensan.
Nu sitter jag här och ugglar och har efter visst velande bestämt mig för att åka in till Gefle och kolla på Gästrikeserien. Min egentliga tanke var att försöka locka Malin och Hanna att komma hit och checka melodifestivalen med mig men båda hade annat för sig. Då kan jag skjuta städandet av rummet på framtiden och jag är heller inte lockad av att plugga kemi. Jag vet att om jag inte åker så kommer jag att spela tetris precis hela dagen och det känns så vansinnigt hjärndött.
Jag fick ha hand om crawlisarna själv idag och det blev vändningar för hela slanten. Jag känner mig så nöjd med min insats för jag märkte verkligen att de förstod och tog till sig vad jag snackade om. De ändrade på saker och det blev så himla mycket bättre. Jajamensan.
Nu sitter jag här och ugglar och har efter visst velande bestämt mig för att åka in till Gefle och kolla på Gästrikeserien. Min egentliga tanke var att försöka locka Malin och Hanna att komma hit och checka melodifestivalen med mig men båda hade annat för sig. Då kan jag skjuta städandet av rummet på framtiden och jag är heller inte lockad av att plugga kemi. Jag vet att om jag inte åker så kommer jag att spela tetris precis hela dagen och det känns så vansinnigt hjärndött.
that seems so strange to me
Tjow!
Befinner mig at Ida's place och kollar Let's dance, men nu när det blev paus så nu kidnappade jag hennes dator ett tag. Ehum. Idan är lite förkyld och sjukling, men min blotta närvaro är i sanning uppiggande. Vi sitter mest och ugglar omkring för tillfället och snackar en massa skit, myys.
Annars då. Jag velade länge och väl om jag skulle vara med på idrotten eller helt enkelt skita i det, och valet föll konstigt nog på det första alternativet. Jag åkte längdskidor. Hela min klass gav sig ut i skogen runt 2,5'an, men jag ansåg att risken fanns att jag skulle ta längre tid än brukligt på mig och på så sätt missa bussen, vilket jag inte hade någon lust med. Därför stannade jag kvar på stålringen och tafflade mig fyra varv runt löparbanan med bländande teknik. Not at all.
När jag stod och väntade på bussen kom Ida-mamman och for förbi i den lilla gula bilen. Hon erbjöd mig lift hem. Mycket snällt. När jag kom hem spelade jag blockwar i två och en halv timme. Jag fattar inte. Jag tycker ju inte ens att det är roligt med tetris. Ett ypperligt beroendeframkallande tidsfördriv är det dock. Det är så hjärndött och det går inte att sluta spela bara man börjar.
Vet inte om jag har så mycket mer att skriva. Idan kollar på nåt skumt på femman och skrattar konstant, så det måste ju vara kul i alla fall. Ser ut som en av alla dessa serier som överbefolkar samtliga tv-kanaler och gör mänskligheten ständigt uppbokade. Jag fattar inte att det kan finnas så mycket serier. Jag följer inte en enda och det är definitivt inget jag saknar. Jag tar nog och kollar lite bilddagböcker istället. Hmm.
Befinner mig at Ida's place och kollar Let's dance, men nu när det blev paus så nu kidnappade jag hennes dator ett tag. Ehum. Idan är lite förkyld och sjukling, men min blotta närvaro är i sanning uppiggande. Vi sitter mest och ugglar omkring för tillfället och snackar en massa skit, myys.
Annars då. Jag velade länge och väl om jag skulle vara med på idrotten eller helt enkelt skita i det, och valet föll konstigt nog på det första alternativet. Jag åkte längdskidor. Hela min klass gav sig ut i skogen runt 2,5'an, men jag ansåg att risken fanns att jag skulle ta längre tid än brukligt på mig och på så sätt missa bussen, vilket jag inte hade någon lust med. Därför stannade jag kvar på stålringen och tafflade mig fyra varv runt löparbanan med bländande teknik. Not at all.
När jag stod och väntade på bussen kom Ida-mamman och for förbi i den lilla gula bilen. Hon erbjöd mig lift hem. Mycket snällt. När jag kom hem spelade jag blockwar i två och en halv timme. Jag fattar inte. Jag tycker ju inte ens att det är roligt med tetris. Ett ypperligt beroendeframkallande tidsfördriv är det dock. Det är så hjärndött och det går inte att sluta spela bara man börjar.
Vet inte om jag har så mycket mer att skriva. Idan kollar på nåt skumt på femman och skrattar konstant, så det måste ju vara kul i alla fall. Ser ut som en av alla dessa serier som överbefolkar samtliga tv-kanaler och gör mänskligheten ständigt uppbokade. Jag fattar inte att det kan finnas så mycket serier. Jag följer inte en enda och det är definitivt inget jag saknar. Jag tar nog och kollar lite bilddagböcker istället. Hmm.
waltzing right in here
Weii. Det gick bra med simmisarna igår med ett enda undantag. Nu har jag seriösa tvillingproblem. Nu är det kört på allvar alltså, stackars barn. Fram till igår har det gått bra bara jag inspekterat halsarna och sett vem som har halsband. Även om det är lite svårt att se i vattnet så har det i alla fall funkat hjälpligt. Nu har båda halsband. Skit. Dock är de i olika färger, men man måste upp på meteravstånd för att klart se vilket som är rödvitt och vilket som är blågrönt. Nästa problem är att hålla koll på vem som har vilken färg. Åååh, det är så svååårt.
Efter att jag tampats med minisimmisarna slängde jag mig handlöst i bassängen för lite egen aktivering. Kände mig dock som ett kassaskåp, tunga armar och okoordinerade ben. Inte roligt när det går så segt och det är helt omöjligt att sätta fart på tillställningen för att armar och ben inte funkar ihop. Tur att det var mest teknikträning med vändningar och lite annat stuf för jag hade inte fixat något annat. Den avslutande lagkappen, det underliga påfundet idioten, kändes dock rätt bra faktiskt.
Idag var vi på något don't drink & drive tjossan i skolan. Förutom att jag blir så otroligt depp och opepp av sådant där så var det väldans intressant och tankeväckande. Ännu en rattfyllefilm med en massa onödig död och förstörda liv. Alkoholen är ett helvete när folk inte vet vad de gör eller vad de borde göra alternativt låta bli att göra. Usch. Efter filmen fick vi göra en massa fyra hörn-övningar och tycka en massa saker. Det var skönt att ventilera lite samtidigt som jag blir störd på att vissa inte inser allvaret och bara ska skämta bort allt. Jag roffade för övrigt åt mig en knapp, en kapsylöppnare(något dubbla budskap kanske?) och en isskrapa. Mycket trevligt. Mycket bättre att få sig en sån här tankeställare än att traggla sig igenom en dubbeltimme matte.
Mammsan hade nåt it-fjåll på björkhaga idag och slutade ungefär samtidigt som jag så jag kunde åka med henne hem. Eller rättare sagt, hon fick åka med mig. Jag hade redan bestämt att jag skulle dissa träningen så jag behövde inte stressa hem, därför kunde vi åka en sväng. Det blev silverdalen igen där jag backade runt hörn och saxvände i snömodden. En människa som skottade snö måste ha trott att vi var dumma i uvudet när vi åkte förbi honom fyra gånger på mindre än tio minuter. Haha. En annan människa som skottade snö var för övrigt kemiläraret, men han osåg mig när jag svishade förbi. Höh. Jag fick även vidareutvecklade kunskaper i tankandets konst och när vi kom hem fick jag köra in i garaget. Uuuh. Mammsan är en tuff skit minsann. Det fattas väl sisådär tre centimeter till varje backspegel så det är lite precision som gäller. Ett motorstopp på mitte, sen gick det bra.
Jag måste även meddela att jag fastnat i något så löjligt som tetris. Ett mer hjärndött spel får man leta efter, men det är svårt att sluta när man väl börjat. Spelade först på hamsterpaj, men det var så enformigt så jag flyttade över till blip. Där kan man ju spela mot andra och slänga saker på varandra, mycket intressant. Inte.
Hur som helst har jag sovmorgon imorn. Så nice. Jag har även charmat in mig hos kemiläraret och fått klartecken att komma fem minuter för sent vilket betyder att jag kan sova till ÅTTA! Hell yeah. Det känns lite kört orättvist. Folket som bor precis bredvid skolan kan sova nästan så länge även om vi börjar kvart över. Fusk. Men men. Ingen sömnig historia på morgonen får mig för tillfället att hoppa högt av glädje då jag tycker att jag får sova så sjukt länge. Heh.
För att avsluta lagom gnälligt måste jag meddela att tanken är att vi ska åka längdskidor på idrotten imorn. EAT SHIT AND DIE!!!!11ett. Fatta att det är plusgrader ute. Det är slask ute. Det är blött ute. Om man ramlar och tvingas bita i snön, vilket jag gör konstant, blir man för evigt blöt. Jag vill inte, men jag kan inte dra på mig hur mycket frånvaro från idrotten som helst. Jag kan inte fatta att jag klassades som bra på idrott på högstadiet. Jag är ju för i helvete det mest osportiga man kan hitta. Jag kan inte ingå i ett lag, jag kan inte hantera en boll, jag kan inte gymnastisera, jag kan inte åka skidor, jag kan inte åka skridskor, jag kan inte hoppa/springa/kasta. Jag kan simma, and that's it. Vem sa att jag var bra på idrott?
Efter att jag tampats med minisimmisarna slängde jag mig handlöst i bassängen för lite egen aktivering. Kände mig dock som ett kassaskåp, tunga armar och okoordinerade ben. Inte roligt när det går så segt och det är helt omöjligt att sätta fart på tillställningen för att armar och ben inte funkar ihop. Tur att det var mest teknikträning med vändningar och lite annat stuf för jag hade inte fixat något annat. Den avslutande lagkappen, det underliga påfundet idioten, kändes dock rätt bra faktiskt.
Idag var vi på något don't drink & drive tjossan i skolan. Förutom att jag blir så otroligt depp och opepp av sådant där så var det väldans intressant och tankeväckande. Ännu en rattfyllefilm med en massa onödig död och förstörda liv. Alkoholen är ett helvete när folk inte vet vad de gör eller vad de borde göra alternativt låta bli att göra. Usch. Efter filmen fick vi göra en massa fyra hörn-övningar och tycka en massa saker. Det var skönt att ventilera lite samtidigt som jag blir störd på att vissa inte inser allvaret och bara ska skämta bort allt. Jag roffade för övrigt åt mig en knapp, en kapsylöppnare(något dubbla budskap kanske?) och en isskrapa. Mycket trevligt. Mycket bättre att få sig en sån här tankeställare än att traggla sig igenom en dubbeltimme matte.
Mammsan hade nåt it-fjåll på björkhaga idag och slutade ungefär samtidigt som jag så jag kunde åka med henne hem. Eller rättare sagt, hon fick åka med mig. Jag hade redan bestämt att jag skulle dissa träningen så jag behövde inte stressa hem, därför kunde vi åka en sväng. Det blev silverdalen igen där jag backade runt hörn och saxvände i snömodden. En människa som skottade snö måste ha trott att vi var dumma i uvudet när vi åkte förbi honom fyra gånger på mindre än tio minuter. Haha. En annan människa som skottade snö var för övrigt kemiläraret, men han osåg mig när jag svishade förbi. Höh. Jag fick även vidareutvecklade kunskaper i tankandets konst och när vi kom hem fick jag köra in i garaget. Uuuh. Mammsan är en tuff skit minsann. Det fattas väl sisådär tre centimeter till varje backspegel så det är lite precision som gäller. Ett motorstopp på mitte, sen gick det bra.
Jag måste även meddela att jag fastnat i något så löjligt som tetris. Ett mer hjärndött spel får man leta efter, men det är svårt att sluta när man väl börjat. Spelade först på hamsterpaj, men det var så enformigt så jag flyttade över till blip. Där kan man ju spela mot andra och slänga saker på varandra, mycket intressant. Inte.
Hur som helst har jag sovmorgon imorn. Så nice. Jag har även charmat in mig hos kemiläraret och fått klartecken att komma fem minuter för sent vilket betyder att jag kan sova till ÅTTA! Hell yeah. Det känns lite kört orättvist. Folket som bor precis bredvid skolan kan sova nästan så länge även om vi börjar kvart över. Fusk. Men men. Ingen sömnig historia på morgonen får mig för tillfället att hoppa högt av glädje då jag tycker att jag får sova så sjukt länge. Heh.
För att avsluta lagom gnälligt måste jag meddela att tanken är att vi ska åka längdskidor på idrotten imorn. EAT SHIT AND DIE!!!!11ett. Fatta att det är plusgrader ute. Det är slask ute. Det är blött ute. Om man ramlar och tvingas bita i snön, vilket jag gör konstant, blir man för evigt blöt. Jag vill inte, men jag kan inte dra på mig hur mycket frånvaro från idrotten som helst. Jag kan inte fatta att jag klassades som bra på idrott på högstadiet. Jag är ju för i helvete det mest osportiga man kan hitta. Jag kan inte ingå i ett lag, jag kan inte hantera en boll, jag kan inte gymnastisera, jag kan inte åka skidor, jag kan inte åka skridskor, jag kan inte hoppa/springa/kasta. Jag kan simma, and that's it. Vem sa att jag var bra på idrott?
he had a heart of stone
Ja folk, det är roligt att vara omtyckt. Vi gjorde esterlabben på kemin idag vilket betyder att vi blandade ihop två ämnen som var för sig luktar helvete och fick efter lite mixtrande ett tredje som med lite otur luktade ännu värre. Det luktade spyor och ättika och sprit och linement och aceton och päroncider och bananlack i en salig blandning. Lite jobbigt var det i början men efter en timme i denna miljö var luktsinnet rätt avtrubbat och allt luktade lika. Det mest komiska är att vi har kemi timmen precis före lunch vilket betyder att matsalen öppnar ungefär mitt i våran lektion. Betänk de hatiska blickar som folket i matsalen skänkte oss när vi kom ut som vandrande doftpelade ångandes av dessa underbara doftsensationer. Faktum är att det, efter minst fem grova handtvättar, fortfarande luktar apa om mina fingrar och pennan jag använde ska jag kremera och begrava.
Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska sysselsätta mina små simmisar med idag. Idag börjar vi en kvart senare och nu ska de även ha tid i lilla bassängen. Mycket skönt. Man blir så mycket flexiblare då och utbudet av saker att aktivera dem med blir inte lika begränsat. Dessutom är en del så små så de blir så trötta när de ska simma hela tiden. Tänkte även att jag skulle simma lite själv idag. Joh.
Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska sysselsätta mina små simmisar med idag. Idag börjar vi en kvart senare och nu ska de även ha tid i lilla bassängen. Mycket skönt. Man blir så mycket flexiblare då och utbudet av saker att aktivera dem med blir inte lika begränsat. Dessutom är en del så små så de blir så trötta när de ska simma hela tiden. Tänkte även att jag skulle simma lite själv idag. Joh.
how do you like that furnishroom?
YAY!! Resursdagar kicks ass. Sant. Så skönt att bara slappa runt i skolan och göra det man känner för utan press. Jag har lyckats göra färdigt fysikdiagnosen, jag har gjort två papper med kemiuppgifter och jag har kommit ikapp med matten. Ungefär det jag skulle ägna dagen åt. När det sedan kom till filosofin tog det i vanlig ordning stopp. Jag är ingen filosof och jag kommer aldrig att bli någon. Uppgiften skulle ha lämnats in den 5 november men jag har inte ens börjat på den. Så svårt. Formulera en hypotes om klimatförändringarna efter givna förutsättningar och sedan testa om den stämmer. Inte alls svårt egentligen, men det är bara det att jag är så himla omständig. Efter tio minuters förklarande skulle jag tralla iväg och formulera den där hypotesen, för att sedan komma tillbaka och se om jag är helt fel ute. Det har jag gjort. Den är formulerad, men läraret hade dunstat mot vidare öden och äventyr. Typ. Jag tänker inte ens försöka mig på resten innan han har godkänt, alternativt dömt ut, den. Anledningen till att jag inte åker hem ungefär just nu är att jag för en gångs skull ska tralla iväg och träna lite spinning. Jag kommer avlida på fläcken. Sant.
shot through the heart
Jag bestämde mig för att besöka innebandyfjållet trots allt, men jag tog mig en hyfsat rejäl sovmorgon. Sov till nio och hade inte det minsta dåligt samvete, faktiskt. Jag kom dit tolv och ställde mig genast frågan "vad gör jag här?". Av den enkla anledningen att jag inte kunde finna ett vettigt svar på frågan gick jag därifrån redan efter en timme med tristessen sprutande ur öronen. Faktiskt. Så jävla tråkigt. Jag såg två och en halv match, även om jag mer kollade in folket som satt på läktaren. Det verkade vara mer anti-björkhagafolk än björkhagafolk där. Alltså behövde jag inte skämmas över att jag inte hade någon lust att spendera dyrbara timmar av mitt liv på den där stenhårda bänken stirrandes på en sport som kändes ungefär lika intressant som att titta på när målarfärg torkar eller när gräs växer. Sömnigt.
Därför åkte jag till Sandviken och gjorde en massa intressanta saker. Först gick jag till trafikskolan och kontrollerade att morgondagens körlektion blivit avbokad ordentligt. Jag ringde i morse men misstänkte lite svagt att snubben jag snackade med i telefon avbokade bara halva min dubbellektion, men så var inte fallet. När jag ändå var där gjorde jag ett körkortstest och lyckades bli godkänd på fas B för andra gången vilket kändes mycket bra. Sen knallade jag mot Sibylla och intog diverse ätbarheter. Mums. Jag hann även med att besöka Teliabutiken i gallerian och inhandla ett nytt headset till min telefon eftersom jag för andra gången lyckats med konststycket att lyssna sönder det. Bra gjort. Nu har jag ett med två lurar igen, om det är bättre eller sämre vet jag faktiskt inte. Sista etappen blev ica där jag införskaffade lite nytt hårklet innan jag knallade tillbaka till trafikskolan. Eftersom jag kom dit redan halv gjorde jag ett test till och denna gång försökte jag mig på fas C. Måste säga att det gick sådär. Det handlade dels väldigt mycket om själva bilen och släpvagnar och elände vilket jag inte läst in mig på än, och dels blev jag lite stressad över att jag inte hade så mycket tid på mig. Jag gjorde testet på 19 minuter av de 50 man har på sig vilket betyder att det inte var med så stor eftertanke jag fick ihop 58 rätt. 63 ska man ha för att bli godkänd så jag får traggla ett par gånger till
Mammsen kom just och upplyste mig om att det har varit väpnat rån på Sibylla i Sandviken nu på kvällskvisten. Scary Shit med tanke på att jag var dar bara tre timmar tidigare. Hmm.
Nu ska jag sova. Imorn är det resursdag för hela slanten vilket gillas ordentligt.
Nattski
Därför åkte jag till Sandviken och gjorde en massa intressanta saker. Först gick jag till trafikskolan och kontrollerade att morgondagens körlektion blivit avbokad ordentligt. Jag ringde i morse men misstänkte lite svagt att snubben jag snackade med i telefon avbokade bara halva min dubbellektion, men så var inte fallet. När jag ändå var där gjorde jag ett körkortstest och lyckades bli godkänd på fas B för andra gången vilket kändes mycket bra. Sen knallade jag mot Sibylla och intog diverse ätbarheter. Mums. Jag hann även med att besöka Teliabutiken i gallerian och inhandla ett nytt headset till min telefon eftersom jag för andra gången lyckats med konststycket att lyssna sönder det. Bra gjort. Nu har jag ett med två lurar igen, om det är bättre eller sämre vet jag faktiskt inte. Sista etappen blev ica där jag införskaffade lite nytt hårklet innan jag knallade tillbaka till trafikskolan. Eftersom jag kom dit redan halv gjorde jag ett test till och denna gång försökte jag mig på fas C. Måste säga att det gick sådär. Det handlade dels väldigt mycket om själva bilen och släpvagnar och elände vilket jag inte läst in mig på än, och dels blev jag lite stressad över att jag inte hade så mycket tid på mig. Jag gjorde testet på 19 minuter av de 50 man har på sig vilket betyder att det inte var med så stor eftertanke jag fick ihop 58 rätt. 63 ska man ha för att bli godkänd så jag får traggla ett par gånger till
Mammsen kom just och upplyste mig om att det har varit väpnat rån på Sibylla i Sandviken nu på kvällskvisten. Scary Shit med tanke på att jag var dar bara tre timmar tidigare. Hmm.
Nu ska jag sova. Imorn är det resursdag för hela slanten vilket gillas ordentligt.
Nattski
Hockey i Stockholm - allt utom matchen
Tjo!
Måste säga några ord, som iofs riskerar att bli ganska många när jag väl sätter igång, om gårdagen innan jag packar ihop och nattar.
Igår gjorde jag den svenska hufvudstaden osäker med min närvaro. Det var hockey minsann. Frida och jag åkte med brynäståget till Globen och kollade Djurgården-Brynäs och det var bra mycket roligare än de halvdöda matcherna hemma i läkerolen. Med 1100 tillresta brynäsare var det stämning tretusen i världens största sfäriska byggnad då folk verkligen lät sig höras, och det hade väl sina förklaringar.
Redan när vi kom till Gefle tågstation strax efter halv tio på förmiddagen vimlade det av folk av typen "jag var nykter när jag vaknade men nu börjar det ordna upp sig tror jag". Jag förstår inte vitsen. Vi lyckades på något vis sätta oss i restaurangvagnen på vägen ner. Restaurangen fick inte sälja alkohol före klockan elva och de soh hade med sig eget fick inte dricka i den vagnen. Därför var det ganska lugnt till en början, förutom att de som skulle stärka sig rände som galningar fram och tillbaka. Sen blev det ett jäkla spring på hela världen när klockan blev elva. Det var inte sällan folk hann få i sig fem-sex öl mellan elva och tolv och ljudnivån i kupén togs till en annan nivå. Därför var det rätt skönt att få komma av tåget. Det var lite koolt när en strid ström av brynäsare under poliseskort följde publikvärdarns flaggor genom hela Stockholm centralstation och ner i tunnelbanan ivrigt gastandes hejarramsor och liknande. Tunnelbanefärden var dock plågsam. Den var packad i dubbel bemärkelse. Tydligt är att alla kliver på i mitten av ett tåg, så även vi. Vi fick stå och det var trångt så in i helvete. Givetvis hamnade vi mitt i en skara högljudda töntar som gruffade och utövade olika former av kroppskontakt vilket fick till följd att det var ständiga armbågar i sidan och andra irritationsmoment varför det var ännu trevligare när den tågresan var över.
Vi knatade på rad till Globen och där blev det visitering innan vi släpptes in, två timmar och tjugo minuter före matchstart. Suck. Vad gjorde vi då? Tja, vi kollade in våra platser till att börja med. Strategiskt placerade precis bakom det ena målet, dock en bra bit upp i luften. Där satt vi och tittade på när två lagknäppte lagbilder nere på isen, varav det ena bevisligen trodde att det skulle bli ljudbild av det hela som de gastade. Hmm. Det andra laget lät även domarna vara med på bild. Sen gick vi ett varv runt våning B och avancerade sedan upp på C för att kolla läget från ännu högre höjd. Jobbigt att gå upp var det, så vi gick ner igen. Då blev det käk i Brynäsbaren. Hamburgare för 95 spänn. Ehe? Vi blev lite snåla och delade på en. I kön frågade en snubbe mig ifall jag verkligen var brynäsare (nej tönt, jag har bara min brynäströja i största allmänhet sådär) och tänkte sjunga med i alla hejarramsor och klappa ordentligt. Får hoppas att han blev nöjd med min insats, ehumm.
Sen blev det match efter många om och men, och den var trevlig. Första perioden var jättetrevlig stämningsmässigt och även spelmässigt. Två skitmål senare hade Brynäs förlorat och folk var lite halvdepp, men som sagt. Kul var det.
När vi gick från Globen var det snöstorm vilket inte var så koolt. I tunnelbanan tog vi fel tåg, fast ändå inte. Det kom ett mot Hässelby strand och vi skulle åka mot Hässelby strand så vi gick på, och lyckades till och med få sittplats, men det ropades ut i högtalarsystemet att brynäsarna skulle få ett eget tåg så vi fick inte vara där. Det blev till att stå ute i blåsten några minuter till innan det rätta tåget kom. Tåget som kom var skyltat Vällingby vilket gjorde alla helt förvirrade, men vi kom rätt så det var ju bra. Sen fick vi vänta en halvtimme på centralen innan tåget kom in. Vi kunde i alla fall stå inne så vi slapp blåsa bort. Vi stod i närheten av två poliser (jag är rädd för poliser men jag övervinner den rädslan hela tiden) och konstaterade halvt i kör att den ena av dem använde försvarets hudsalva.
När tåget väl kom in, efter att vi även stått tio minuter ute på perrongen, såg vi till att gå absolut längst fram. Uträkningen att alla kliver på i mitten höll även här för vi hade en vagn nästan helt för oss själva och det var kungligt skönt. De enda som passerade var vilsna medresenärer som av olika anledningar besökte toaletten (medveten risk för misstolkningar men två killar försökte faktiskt ladda mobilen i ett rakapparatsuttag där inne, vet ej om det lyckades). En dam slash tant frågade varför vi satt där helt själva när de hade värsta draget i nästa vagn. Jo tack, det är just det draget vi undviker. En annan människa lyckades passera vårat lilla tillhåll precis när tåget krängde till varför han ramlade in över vårat bord och blev liggande där i vad som kändes som en evighet innan han reste sig och knallade vidare. Jag var helt säker på att han skulle vicka min nyöppnade dricka, men den överlevde. Sist ut var en som sannerligen sett på djupet i diverse vätskor som började sin långa utläggning med "hörrni grabbar.. eller tjejer eller vad fan ni är" sen gick han in på toaletten och när han kom tillbaka började han om med samma sak igen och lyckades tillslut komma till en fundering om vi åkt till stockholm bara för den där matchen och om vi inte skulle ha något ur baren. Usch, försvinn kände jag bara.
När vi anlänt till Gävle igen stod mammsan där och väntade och jag fick köra hem.
Shittans så långt inlägget blev. Nu ger vi oss. Hur som helst är det skrivet mest av egenintresse för att jag ska kunna läsa det senare om jag känner för det. Jag vill kunna minnas själva resan, varför jag i princip skiter i att nämna något om matchen. Det där med att analysera och bryta ned och vara efterklok är som bekant inte min starka sida.
God natt.
Måste säga några ord, som iofs riskerar att bli ganska många när jag väl sätter igång, om gårdagen innan jag packar ihop och nattar.
Igår gjorde jag den svenska hufvudstaden osäker med min närvaro. Det var hockey minsann. Frida och jag åkte med brynäståget till Globen och kollade Djurgården-Brynäs och det var bra mycket roligare än de halvdöda matcherna hemma i läkerolen. Med 1100 tillresta brynäsare var det stämning tretusen i världens största sfäriska byggnad då folk verkligen lät sig höras, och det hade väl sina förklaringar.
Redan när vi kom till Gefle tågstation strax efter halv tio på förmiddagen vimlade det av folk av typen "jag var nykter när jag vaknade men nu börjar det ordna upp sig tror jag". Jag förstår inte vitsen. Vi lyckades på något vis sätta oss i restaurangvagnen på vägen ner. Restaurangen fick inte sälja alkohol före klockan elva och de soh hade med sig eget fick inte dricka i den vagnen. Därför var det ganska lugnt till en början, förutom att de som skulle stärka sig rände som galningar fram och tillbaka. Sen blev det ett jäkla spring på hela världen när klockan blev elva. Det var inte sällan folk hann få i sig fem-sex öl mellan elva och tolv och ljudnivån i kupén togs till en annan nivå. Därför var det rätt skönt att få komma av tåget. Det var lite koolt när en strid ström av brynäsare under poliseskort följde publikvärdarns flaggor genom hela Stockholm centralstation och ner i tunnelbanan ivrigt gastandes hejarramsor och liknande. Tunnelbanefärden var dock plågsam. Den var packad i dubbel bemärkelse. Tydligt är att alla kliver på i mitten av ett tåg, så även vi. Vi fick stå och det var trångt så in i helvete. Givetvis hamnade vi mitt i en skara högljudda töntar som gruffade och utövade olika former av kroppskontakt vilket fick till följd att det var ständiga armbågar i sidan och andra irritationsmoment varför det var ännu trevligare när den tågresan var över.
Vi knatade på rad till Globen och där blev det visitering innan vi släpptes in, två timmar och tjugo minuter före matchstart. Suck. Vad gjorde vi då? Tja, vi kollade in våra platser till att börja med. Strategiskt placerade precis bakom det ena målet, dock en bra bit upp i luften. Där satt vi och tittade på när två lagknäppte lagbilder nere på isen, varav det ena bevisligen trodde att det skulle bli ljudbild av det hela som de gastade. Hmm. Det andra laget lät även domarna vara med på bild. Sen gick vi ett varv runt våning B och avancerade sedan upp på C för att kolla läget från ännu högre höjd. Jobbigt att gå upp var det, så vi gick ner igen. Då blev det käk i Brynäsbaren. Hamburgare för 95 spänn. Ehe? Vi blev lite snåla och delade på en. I kön frågade en snubbe mig ifall jag verkligen var brynäsare (nej tönt, jag har bara min brynäströja i största allmänhet sådär) och tänkte sjunga med i alla hejarramsor och klappa ordentligt. Får hoppas att han blev nöjd med min insats, ehumm.
Sen blev det match efter många om och men, och den var trevlig. Första perioden var jättetrevlig stämningsmässigt och även spelmässigt. Två skitmål senare hade Brynäs förlorat och folk var lite halvdepp, men som sagt. Kul var det.
När vi gick från Globen var det snöstorm vilket inte var så koolt. I tunnelbanan tog vi fel tåg, fast ändå inte. Det kom ett mot Hässelby strand och vi skulle åka mot Hässelby strand så vi gick på, och lyckades till och med få sittplats, men det ropades ut i högtalarsystemet att brynäsarna skulle få ett eget tåg så vi fick inte vara där. Det blev till att stå ute i blåsten några minuter till innan det rätta tåget kom. Tåget som kom var skyltat Vällingby vilket gjorde alla helt förvirrade, men vi kom rätt så det var ju bra. Sen fick vi vänta en halvtimme på centralen innan tåget kom in. Vi kunde i alla fall stå inne så vi slapp blåsa bort. Vi stod i närheten av två poliser (jag är rädd för poliser men jag övervinner den rädslan hela tiden) och konstaterade halvt i kör att den ena av dem använde försvarets hudsalva.
När tåget väl kom in, efter att vi även stått tio minuter ute på perrongen, såg vi till att gå absolut längst fram. Uträkningen att alla kliver på i mitten höll även här för vi hade en vagn nästan helt för oss själva och det var kungligt skönt. De enda som passerade var vilsna medresenärer som av olika anledningar besökte toaletten (medveten risk för misstolkningar men två killar försökte faktiskt ladda mobilen i ett rakapparatsuttag där inne, vet ej om det lyckades). En dam slash tant frågade varför vi satt där helt själva när de hade värsta draget i nästa vagn. Jo tack, det är just det draget vi undviker. En annan människa lyckades passera vårat lilla tillhåll precis när tåget krängde till varför han ramlade in över vårat bord och blev liggande där i vad som kändes som en evighet innan han reste sig och knallade vidare. Jag var helt säker på att han skulle vicka min nyöppnade dricka, men den överlevde. Sist ut var en som sannerligen sett på djupet i diverse vätskor som började sin långa utläggning med "hörrni grabbar.. eller tjejer eller vad fan ni är" sen gick han in på toaletten och när han kom tillbaka började han om med samma sak igen och lyckades tillslut komma till en fundering om vi åkt till stockholm bara för den där matchen och om vi inte skulle ha något ur baren. Usch, försvinn kände jag bara.
När vi anlänt till Gävle igen stod mammsan där och väntade och jag fick köra hem.
Shittans så långt inlägget blev. Nu ger vi oss. Hur som helst är det skrivet mest av egenintresse för att jag ska kunna läsa det senare om jag känner för det. Jag vill kunna minnas själva resan, varför jag i princip skiter i att nämna något om matchen. Det där med att analysera och bryta ned och vara efterklok är som bekant inte min starka sida.
God natt.
she was in the back yard
Skojfriskt värre! Jag åkte ifrån mitt smink i skolan. Hata hela världen. Inte för att mitt liv är förstört av den lilla detaljen, men. Men. Vad jobbigt. Ska hem till Lök ikväll och kolla film med ett gäng trevliga människor och det vore ju trevligt om jag slapp visa en finnig nuna för dem. Ehum. Jag får leta i faggorna och se om jag kan finna något gammalt klet där.
Hur som helst var det en ganska nice dag idag. Slapp och trevlig. Först info från Uppsala Universitet första timmen vilket betydde att vi slapp den sömniga historian. På kemin satt jag och byggde molekylmodeller och försökte komma på hur aldehyder och ketoner ser ut. På matten hade vi resurs men jag är fortfarande en massa efter. Börjar mer och mer gilla att det är resursdag på tisdag. Mmmh. Jag meddelade även att jag inte tänker närvara på innebandyns dag på måndag och det möttes väl inte av jubel direkt, men jag har faktiskt inte en enda ogiltig frånvaro så här långt så jag iggade det. Om jag får samvetskval och visar mig där ändå så blir det på eftermiddagen. Sovmorgon ska jag ha i alla fall. Höhöh. På svenskan fick vi blogga åt en av 1600-talets adelsnobbar. En ung kvinna vid namn Agneta Horn som just dissat en potentiell kavaljer som på något sätt gjort bort sig. Kul var det i alla fall. Vi fick skriva om en del ur hennes biografi från äldre nysvenska till en modern bloggtext.
Det där med charmandet hade i alla fall gått hem för vi fick börja tidigare med svenskan och idrotten så jag hann med kvart över trean hem. Grymt. Idrotten var motvilligt lite kul mitt i allt eländigt volleybolltrams. Ni ska veta att jag fortfarande hatar volleyboll och tycker att det är ungefär den mest nedvärderande sporten som finns. Man måste för det första vara lång. "Ställ er vid nätet och lägg händerna ovanpå" sa läraret lite klämmigt. Kul. Det fattades ju för i helvete mer än en decimeter när jag sträckte armarna rakt upp. Vi skulle försöka blocka varandras bollar. Ofta jag vågar satsa. Ofta jag ens kommer upp till nätet om jag anstränger mig. Skitsport. Sen skulle vi spela också. Jag upprepar. Skitsport. Det enda som var lite roligt var att jag drog in 16 raka poäng till mitt lag för att jag var så jefla bäst på att serva. Fick seriöst stå där i en evighet och när jag tillslut lyckades slå bollen in i väggen var min handled helt röd. Skitsport.
Hur som helst var det en ganska nice dag idag. Slapp och trevlig. Först info från Uppsala Universitet första timmen vilket betydde att vi slapp den sömniga historian. På kemin satt jag och byggde molekylmodeller och försökte komma på hur aldehyder och ketoner ser ut. På matten hade vi resurs men jag är fortfarande en massa efter. Börjar mer och mer gilla att det är resursdag på tisdag. Mmmh. Jag meddelade även att jag inte tänker närvara på innebandyns dag på måndag och det möttes väl inte av jubel direkt, men jag har faktiskt inte en enda ogiltig frånvaro så här långt så jag iggade det. Om jag får samvetskval och visar mig där ändå så blir det på eftermiddagen. Sovmorgon ska jag ha i alla fall. Höhöh. På svenskan fick vi blogga åt en av 1600-talets adelsnobbar. En ung kvinna vid namn Agneta Horn som just dissat en potentiell kavaljer som på något sätt gjort bort sig. Kul var det i alla fall. Vi fick skriva om en del ur hennes biografi från äldre nysvenska till en modern bloggtext.
Det där med charmandet hade i alla fall gått hem för vi fick börja tidigare med svenskan och idrotten så jag hann med kvart över trean hem. Grymt. Idrotten var motvilligt lite kul mitt i allt eländigt volleybolltrams. Ni ska veta att jag fortfarande hatar volleyboll och tycker att det är ungefär den mest nedvärderande sporten som finns. Man måste för det första vara lång. "Ställ er vid nätet och lägg händerna ovanpå" sa läraret lite klämmigt. Kul. Det fattades ju för i helvete mer än en decimeter när jag sträckte armarna rakt upp. Vi skulle försöka blocka varandras bollar. Ofta jag vågar satsa. Ofta jag ens kommer upp till nätet om jag anstränger mig. Skitsport. Sen skulle vi spela också. Jag upprepar. Skitsport. Det enda som var lite roligt var att jag drog in 16 raka poäng till mitt lag för att jag var så jefla bäst på att serva. Fick seriöst stå där i en evighet och när jag tillslut lyckades slå bollen in i väggen var min handled helt röd. Skitsport.