Bara Sara

Idag var det actiondag på kollo minsann. Jag har hoppat studsmatta. Tihi. Jag hjälpte boll&lek-folket att montera ihop den och sedan blev jag kvar där lite. Vadå dubbla budskap? Ungarna får bara hoppa en och en medan vi bara råkar vara tre på den samtidigt. Ojdå. I och för sig hade inte alla bussar kommit då, så det var inte så många barn på plats. Äsch. Därefter tog Marie och jag och kollade in huruvida vattenrutschbanorna var i acceptabelt skick eller inte. Vi vecklade ut dem, ansåg att de fungerade och vek ihop dem igen. Det är ganska avancerat att vika ett massor med meter lång historia. På eftermiddagen anlitade jag expertis bestående av Linus och Micke att spänna upp dem. Tyvärr fanns det bara utrustning att spänna upp den ena, men det räckte rätt så bra. Den blev väldigt uppskattad. Jag, Hanna, Amanda, Frida, Jim och Jenny släpade vatten från sjön. Tungt. Efter ett tag flydde jag uppåt och försökte organisera ungarna som stod i led. De ville ha flera mil lång sats och stod ivägen för dem som ville spela fotboll. Efter ett tag började det regna. Då fick de inte åka mer. Vi vattenbärare plus Petter gjorde tappra försök att skölja av och vika ihop den gigantiska pressening som agerat landningsbana. Regntrökvädret gjorde att den blåste upp och det kändes som om den skulle lyfta med oss allihopa. Kul var det i alla fall. Till slut lyckades vi knöla ner skapelsen i sjön. Amanda och jag stod med vatten till midjan och då var det lika bra att doppa sig, jag hade i alla fall bikini under. När vi sedan lyckats släpa upp presseningen på land lyckades vi även på något sätt med att hyfsat snyggt vika ihop den. Elegant. Det var vattengruppens städdag idag, men på något mirakulöst sätt lyckades jag hålla mig undan. Marie, Andreas och Maddis städade, men jag erbjöd faktiskt min hjälp.

Tjohej tjoho. Imorn ska vi släpa ungarna till Edsken istället för Edskevall, får se hur det blir då.    

Mmmh folk. Idag var det kallt utav helvete på kollo, men det förstår inte alla känsellösa små barn. Jag satt på bryggan i t-shirt, tjocktröja, t-shirt igen, jacka, jeans under mjukisbyxor samt fingervantar och frös ändå. Ungarna badade. Jag fattar inte. Hade jag varit i kolloåldern hade jag inte ens åkt dit idag. Alla underskattar visst kylan. Tjejerna kommer i kjol och leggins och fryser direkt de kliver av bussen. Killarna har shorts och t-shirt. Ingen har extrakläder med sig. Korkade barn och korkade föräldrar som skickar iväg dem utan kläder. Jakob hade av någon anledning fyra på byxor med sig så han lånade ut åt både höger och vänster. Mycket bra. På förmiddagen satt man där på stenen och bryggan och huttrade och skakade och hackade tänder, tur att jag hade ett ljuddämpande tuggummi. Hanna och jag gjorde tappra försök att värma varandra. På eftermiddagen försvann i vanlig ordning halva vattengruppen till okänd ort. Jag och Andreas var de enda närvarande tillsammans med Hanna som flytt från boll&lek-stugan. Marie hade gått och skaffat sig uppgifter på annat håll, men hon fick komma tillbaka eftersom alla andra var borta. Hmm. Det funkar riktigt bra ibland. Vi stängde nästan en timme tidigare. Vi orkade inte befinna oss där och frysa mer.  

När jag kom hem ringde jag och surrade med Malin i en timme. Det var mycket trevligt. Jag saknar henne. Har inte sett henne sedan skolavslutningen. Mjooru. På lördag i alla fall (=

Efter det kom Lennart och Barbro hit och hjälpte mig att artbestämma botaniken. Mitt hem har förvandlats till ett växthus. Det är tamefan vegetation överallt. Vardagsrummets bokhylla innehåller för närvarande inga böcker. Dessa agerar nämligen växtpressar. De växter jag hittade igår ställde jag i en vas på terrassen. De praktexemplar jag hittat har jag placerat ute i vattentunnan. Nu har jag i alla fall koll på ett tiotal gräs och en himla massa blomster och träd och prylqar, så nästa gång ska jag förhoppningsvis inte behöva pressa så väldigt.


Nu är det snart sovning. Snart.

Eftersom jag håller med om att överbloggande är en mänsklig rättighet så passar jag på att meddela att JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ALLA GRÄS OCH FIBBLOR och alla andra jävla växter. Fy helvete. Idag har jag lekt botaniker hela dagen. Kul liv. Den där breddningskursen är verkligen tidskrävande och fruktansvärt tråkig. Imorse (eller ja, eftersom jag vaknade halv elva så var det väl vid tolvtiden) hjälpte mamma mig att klistra upp alla växter från min första inventering på papper så att jag kan få hjälp att få dem artbestämda. Vi hade inget lim så vi fick åka till Hofors och inhandla det. Då träffade jag på Amanda, tihi. När vi klistrat upp allt fanskap blev det återigen en inventeringsrunda i regnväder, dock inte lika ihållande och kraftigt som förra gången. Jag känner väl igen runt 50 arter, men det jag inte känner igen måste jag ju plocka hem och pressa. Även om jag plockat det förut så måste jag ju veta att jag hittade en sådan vid just den här inventeringen. Det suger, jag vet att jag har den hemma, men tar jag inte hem den igen kan jag inte minnas att jag hittat den fler gånger eller på fler ställen. Fyra inventeringssträckor har jag. Femtio meter på varje sida av vägen. Sammanlagt knatar jag 400 meter och tar med mig eller skriver upp precis varenda växt. Varje inventering tar ungefär en timme plus allt som ska göras efteråt. Jag gjorde två av mina sträckor idag, ska ta de andra två imorgon. Helt seriöst, det finns hur många olika sorters gräs som helst. Jag vet inte namnet på speciellt många, men jag har säkert tjugo arter i press nu. Fy helvete. Samma sak med de där jävla fibblorna. Gula blommor i fyrtioelva olika varianter med raka blad eller taggiga blad, håriga stjälkar eller ohåriga stjälkar, blad på stjälken eller inga blad på stjälken eller ett blad på stjälken, blad här eller blad där,  en blomma, två blommor, tre blommor, hur jävla många blommor som helst. Jag hatar dem, det är helt omöjligt att hitta rätt blommjävel i floran. Imorn är det breddning runt Hammardammen. Då ska Lennart få namnge sjutusen gräs och andra intressanta saker för mig. Det är jävligt nu och sedan ska det skrivas en fullständigt perfekt projektrapport som ska ge mig 150 mvg-poäng också. Sommarlovet är räddat.

Jag gör som Malin och berättar om en helpsycho dröm jag drömde inatt.

Det måste ha börjat uppe på kollot. Hanna och jag och Sjöberg satt i en av boll&lek-stugorna. Har ingen aning om vad vi gjorde där. Sjöberg drog en massa streck på en griffeltavla som om han räknade något. Linda, en annan människa jag jobbar med, blev sjuk och började kräkas en massa nere på fotbollsplanen. När hon tillfrisknade efter jättelänge började alla applådera. Har ingen aning om varför.

På något vis förflyttades jag sedan ner till bruket där jag skulle köpa hårfärg och en rulle marabou mjölkchoklad. Jag var stressad trots att jag hade ganska gott om tid. Klockan var fyra och jag skulle åka med en buss som gick tjugo över. Det fanns ingen hårfärg på någon affär, det visade sig att den jag skulle ha bara fanns på Kicks, men jag köpte i alla fall chokladen. När jag hade rushat igenom alla äffärer var klockan fortfarande fyra. Jag stod och väntade på bussen men höll ändå på att missa den eftersom den stod bakom en annan buss. Bussen jag sedan åkte med stod det Torsåker - Stockholm på. What..?.

Sedan var jag plötsligt på någon form av skolavslutning. Det var en massa barn som fick betyg. Relativt små barn (alldeles för små för att få betyg), bland annat Julia som gått ut tvåan. 

Ja, drömmar är sannerligen ett mysterium.  

Tihi. jag hade jättekul igår kväll. Jätteroliga människor. Jag åkte hem till Löken i alla fall. Hade på allvar ingen lust att spendera midsommaraftonskvällen ihop med fyra halvpensionärer.

Det blev moppe till Torsåker. Hade fått en halvhyfsad vägbeskrivning på telefon, men med lokalsinne noll är man ju inget att hoppas på. Jag kom ihåg att det var två vänstersvängar, sedan tog det stopp i minnet. Därför stannade jag och ringde när det kom en väg till höger. Jag skulle fortsätta rakt fram. Jahapp. Moppehelvetet hade dock andra planer. Den vägrade starta. Elstarten har sedan länge inte fungerat, men nu ville inte kicken heller. Fick lite lätt panik, men på sjuhundrafemtioelfte försöket så startade fanskapet. Det löjligaste var ju att jag nästan var framme. Hmm. Löken och Ida kom och mötte mig på cykel, jejj.

Hos Löken kollade vi på film. Dennis och Helen var också där och efter ett tag kom även Eklund. Vi såg en ytterst b-artad skräckfilm, minns inte ens vad den hette. Det var typ folk som berättade historier för varandra och på slutet visade det sig att det i början hade varit en bilolycka och att en av människorna som berättat historier var död. Sanningen att säga såg jag inte särskilt mycket av filmen. Löken och Eklund bedrev inbördes mobbing och Ida satt och slog Löken. Dennis tyckte jag var seg och jämförde mig med en Saab, 25 sekunders gasrespons. Tack för den, typ. Sedan gick jag, Ida, Eklund och Dennis ut och spelade vändtia med en av alla miljoner olika typer av regler som existerar. Jag tror att jag kom tvåa. Ida vann. Hon skulle springa in och jubla men det fanns ingen att jubla för. Haha. Sedan såg vi en film till. "Ett monster till svärmor". Vet inte om vi såg så mycket av den heller. Ida satt och kammade Löken och jag höll i hans arm. Det kom en muterad katt till mig. Jag tror att han hette Joel. Han var gul och hade sex klor på varje tass. En söt sak som lämnade halva pälsen i mitt knä. Efter filmen gick vi ut igen och spelade chicago. Jag ledde hela tiden, men Löken vann ändå. Vid ett tillfälle blev han deperimerad för att någon slagit i en spik under bordet, då fick jag en krukväxt. När vi spelat klart gick vi in och pratade lite skit igen. Löken satt och pickade kammen i mitt lår och jag försökte kidnappa den. Klockan två åkte jag hem. Som sagt. Jag hade hur kul som helst.

Då var det midsommar igen då. Jag skulle på allvar kunna kopiera förra årets midsommarinlägg och publicera det igen. I hela mitt liv har en midsommarafton sett precis lika dan ut. Fikakorg packad och prisbordet och lottringarna nedpackade i diverse påsar. Vandring till gräsplanen bakom Magnus där sjuhundra ungar springer omkring. Gubbarna reser stången. Kerstin spelar dragspel. Folk dansar till  "små grodorna" och "räven raskar över isen". Jag går runt och säljer lotter (det har jag gjort de senaste fem åren om inte längre). Folk är giriga och egoistiska. Alla vill ha alla lotter. Man inser inte att prisbordet egentligen bara består av saker som ingen vill ha. Inget av värde. Bara kaffepaket och reklamprylar från olika företag. 200 lotter hade vi iår. Jag hade hjälp av Linn och Lise att gå runt och sälja lotterna. Vi kom inte ens halvvägs innan de var slut. Jag bad en människa att inte köpa 40 lotter eftersom vi gärna skulle vilja hinna hela varvet runt. "Det gör du inte i alla fall" sa hon och slet åt sig tio lotter till. Det är så fruktansvärt dålig stil. Vad ska en tant med 40 lotter till när det finns en massa barn som tycker att det är jätteroligt med lotteri och behöver lotterna bättre. En annan människa traskade hem och hämtade en lottring till så alla kunde få lotter till slut. Som vanligt var det far och jag som stod för dragningen. Jag vann en t-shirt från scanarc. Jag är bäst. Det roliga var att jag egentligen inte ens betalat för den lotten. Jag tog den bara för att se att det inte var samma serie på de båda blå ringarna (ringen som Tommy gick hem och hämtade var nämligen ganska identiskt med en av dem vi hade innan). Det var det inte. Den ena hette G och den andra hette R. Pappa fick stå och gasta blå Gustav och blå Rickard för att kunna skilja på dem. Det gick det också.    

Ikväll ska mor och far gå ner till Farmor och umgås med Kurt och Margot. Jag får se om jag följer med. Det är ju inte sveriges roligaste sysselsättning även om jag inte brukar lida i deras sällskap. Löken ville även att jag skulle komma till Torsåker och kolla på film med dem. De skulle börja vid sju och så tidigt kommer jag inte kunna komma dit. Problemet är bara att jag inte vet vart de skulle vara och att jag vet vart nån bor och att jag inte hittar i Torsåker. Hmm. Annars blir det hemma vid datorn i vanlig ordning. Trökliv.     

Btw så har det ju vänt nu. Nu blir det bara mörkare och mörkare fram till den 21.a december. Det är väl ett glädjande besked. Me lööv mörker ^^, 

Den här listan är så kul så den vill Sara göra om. Nu kör vi.

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn't make sense.

NO CHEATING!

Will it be ok?
Ett Ögonblick - Linda Bengtzing. Ibland får man vara nöjd med det lilla. Blir det bara bra ett ögonblick så får det duga.

How are you feeling today?
We're In Heaven - DJ Sammy. Njaa, någon himmelsk känsla vet jag väl inte om jag kan åstakomma, men halvvägs kanske.

How do your friends see you?
Avundsjuk - Nanne Grönvall. Å fan. Det var väl kanske inte så bra. Vad någon skulle avundas mig kan jag väl kanske inte riktigt förstå då.

Will you get married?
Destiny Calling - Melody Club. Ödet kallar. Det får framtiden anvisa med andra ord.

What is your best friends theme song?
There's More To Me Than You - Jessica Andrews. Det här går precis lika bra som förra gången. Frågan är bara om det är jag som anser så om mina vänner eller om mina vänner anser så om mig. Inte särskilt positivt något av dem.

What is the story of your life?
You Can't Hurry Love - Diana Ross & The Supremes. Vissa saker kan inte bli mer pricksäkra än såhär tyvärr. Får väl försöka låta bli att stressa i framtiden också.

What was high school like?
Troubled Mind - Anna Ternheim. Ja, det är då inget jag ser tillbaka på med glädje direkt.

How can you get ahead in life?
Release Me - Oh Laura. Jodå, bara jag släpps fri så ska jag väl kunna komma någon vart kanske.

What is the best thing about your friends?
Only My Heart Talkin' - Alice Cooper. Insidan talar. Det är inte jag utan mitt hjärta som bestämt att de ska vara mina vänner, och vi kan väl säga att det har haft fog för sina beslut <33. 

What is tonight going to be like?
Twist Of Love - Sidsel Ben Semmane. Så pass? Hur ska jag lyckas med det då tro? ;)

What song describes you?
Now I Know - Jessica Andrews. Nu vet jag. Bäst såklart (=

To describe your grandparents?
If I Had Your Name - Martina McBride. Mormor heter Eva och farmor heter Silva. Det passar ju bra på dem, men jag behåller gärna Sara jag.

How is your life going?
Cowboy Guarantee - Jessica Andrews. Jajamen. På med hatten och chapsen och hit med hästen så kör vi.

What song will they play at your funeral?
Förlåtit - Caroline af Ugglas. Jag ska ha en dust med en långsint historia som ska komma på att denne förlåtit mig först på min begravning, eller?

How does the world see you?
Poison - Alice Cooper. Oj då. Världen behöver ett motgift. Medicinforskarna får ta fram ett Saraserum på stubben.

Will you have a happy life?
My Favourite Game - The Cardigans. Ja, spelar jag mitt favoritspel så är det väl just som lungt.

What do your friends really think of you?
Clamour for Galmour - The Ark. Ja men dåså. Det var väl det jag visste hela tiden. Det satt lite långt inne bara.

Do people secretly lust after you?
I Could Not Ask For More - Sara Evans. Det verkar nästan så va?

How can i make myself happy?
Över Gränsen - Lars Winnerbäck. Ibland måste man kanske tänja lite på gränserna för att det ska bli riktigt kul.

What should you do with your life?
Give Into Me - Takida. Jaha. Låter som en bra framtid det också.

Will you ever have children?
Juliette och Jonathan - Lotta Engberg. Bevisligen. Två stycken. Namnen kan ju diskuteras.

Har inte bloggat på ett tag nu. Sorgligt men sant. Har inte orkat slash haft nån lust slash vad fan som helst. Fy mig. Tänker inte återge varje dag i detalj. Det får bli en kortis.

Jag har överlevt tre dagar på jobbet nu. Sommarkollo i Edskevall. Jag är ute hela dagarna och vaktar barn som badar. Det är ganska nice att bli avlönad för sådant. Det är inte allt för ansträngande. Fast på sett och vis är det det. Sitter man för länge tappar man fokus tillslut.

Det är generellt en massa söta barn. Det finns dock sådana som man får vissa impulser av lust att dränka. Att paddla ut i en kanot och sedan lite diskret slänga i ungen. Synd bara att det inte finns några kanoter och synd bara att jag inte kan paddla.

Vet inte vad jag ska skriva mer.. Håll tillgodo. Sara har hamnat i en liten inspirationssvacka bara.

Lördag 16Juni 2007

Efter knappt fem timmars sömn ringde väckarklockan kvart över sju. Då var jag ingen vidare glad och pigg Sara. Trött utav helvete. Kände mig just då riktigt på hugget för sju timmar med hjärt- och lungräddning.

Pappa fick skjutsa upp mig till hembygdsgården till klockan nio. Det var ett place jag aldrig besökt förut. Jag visste inte riktgit vart jag skulle så jag stod och väntade utanför. Det fick till följd att ingen annan vågade gå in någonstans heller. Alla stod där utanför tills utbildarsnubben kom ut och hämtade oss. Han hette Bosse och var busschaufför. Skojigt. Först var det någon annan människa där också, men hon bara delade ut en broschyr och sedan gick hon igen. Knas.

Utbildningen var som vanligt. Intressant men jobbig, påfrestande. Man får lite panik. Man vill ju aldrig behöva praktisera det man lär sig. Jag vet inte ens om jag skulle fixa det. Fy. De hade ändrat på en del saker i utbildningen som i sig var lite märkliga. Man skulle exempelvis inte kolla pulsen på den medvetslöse längre utan bara utgå ifrån att den har hjärtstopp om den inte andas. Lite skumt. Man ska väl inte ge kompressioner på ett hjärta som slår trodde jag. Nu var det så i alla fall. Det var hur jobbigt som helst. Vi höll på i fem minuter med kompressioner, bestående ryggvärk och kramp i handledenpå direkten.
 
I slutet skulle vi iscensätta ett första hjälpen-läge. Utbildar-Bosse plockade ut tre personer, jag, Sara och Petter. Vi skulle agera offer, en andning, en blödning och en cirkulatuonssvikt. Jag fick blödningen. Utbildar-Bosse kletade något rött blodliknande gegg på min handled och ovanpå det något effekthöjande svart pulver. Sedan fick jag sitta och hålla i en jätteskitig och slö kniv. Det var den jag skurit mig med. Hur äckligt som helst. Det såg så äkta ut. Jag blev smärre illamående och fick typ psykiskt ont av det. När de andra kom och gjorde "första hjälpen" kändes det verkligen som om jag hade ett sår där. Usch. Gegget gick inte att tvätta bort helt och hållet heller. Min handled är helt rödskiftande nu, men inte lika mycket som direkt när jag försökte tvätta bort det. Då såg det ut som om jag hade en brännskada typ.

Efter utbildningen traskade jag hem till mormor för att hämta mopeden som fått övernatta där. Jag lyckades få ut den ut garaget och jag lyckades frakta upp den till shell. Hade återigen bensinkris. Visste inte om jag skulle komma hem ifall jag inte lyckades tanka. Jag lyckades tanka. Sara gör revolutionerande framsteg i teknikvärlden. Helt otroligt. All alone. Upptäckte även att jag just då hade åkt 199,94 mil. 600 meter kvar till 200 mil. Mätarsaken slog om till 200 mil alldeles före Lillåkiosken. Där stannade jag och plockade fram kameran och knäppte kort på distansmätaren. Det måste ha sett fruktansvärt löjligt ut, men vad gör man inte för konsten. Bilden går för övrigt att beskåda i min bilddagbok. 

När jag kom hem fick jag äntligen använda min prickiga klänning. Mor och far och jag åkte upp till Edsken och åt. Så länge jag kan minnas har vi gjort det varje skolavslutning. I år blev den dock några dagar förskjuten, men det gjorde inte så mycket. Det blev först lite minigolf med mor och sedan käk. Tacotallrik som vanligt. Jag vet inte om jag någonsin ätit något annat i Edsken. Det är standard det med. Så ska det vara och kommer alltid att förbli.

 

Torsdag 14 Juni 2007

Planen att ha klänning sprack ganska rejält när det kom världens regnskur. Jag tog mitt sanna förnuft till fånga och insåg att det skulle bli för kallt. Iställöet fick outfiten bestå av stuprören, röda linnesaken och svart kavaj. Mycket stiligt.

Jag åkte till Hanna vid halvfyratiden. Mamma fick komma hem och hämta mig eftersom det regnade så in i helvete. Vi satt och snackade skit i ett par timmar innan vi gick och käkade på Parma. Kebab med bröd. Mums

Sedan gick vi och köpte tuggummi och därefter satte vi oss utanför folkan på stenmuren. I samma veva traskade Rednex ut ur parken, passerade oss och hejade. Status och makt åt oss. Bli hejade på av Annika i Rednex är ju inte nåt som händer varje dag. Haha.

I parken var det väl till en början ingen vidare action. 9:4 hade nyligen avslutat gemensam gråtstund. typ. Kan inte vara roligt att behöva splittra en sådan klass. Hmm. Vart jag än stod hade jag en mur av ryggar framför mig. Sociala föreningen typ. Rackarns att alla ska vara så fruktansvärt långa.

Första uppträdandet, Anton och Affe, var det värsta jag har varit med om. Först så stod vi där allihopa. Sedan gick Rebecka och satte sig med några andra hon kände. Malva och Måns avlägsnade sig, Malin och Gustav avlägsnade sig och Hanna gick till Rebecka. Kvar stod jag, Roghe, Jim och Viktor. Vi led. Ganska rejält. Enda anledningen till att jag stod där inne var att det var lite varmare än utanför.

Efter det lyckades jag få med mig Hanna och Rebecka på lite dansning. Det var rätt varmt på dansgolvet också nämligen. De andra fyra satt någonstans och ägnade sig åt inbördes uppätning.

Sedan var det Rednex. Av någon anledning får jag hela tiden för mig att de heter Rexnet. Jag måste ha drabbats av något slags datavirus eftersom jag blandar ihop dem med skolans mailprogram. De var i alla fall helt klart bäst av kvällens band. De spelar country. Jag älskar country. Jag tycker dock att Rednex är lite för redneck. De är för mycket hö och häst och kossa och läder och cowboyhatt och chaps och brunt och beige. Jag tror att det är för att de har så himla mycket banjo och andra konstiga westerninstrument i alla låtar. Ingen country utan banjo, men det ska heller inte vara bara banjo. Det jag lyssnar på mest är av mera balladaktig genre. Låtar som har redneck-text men ändå är lite mindre yeeha. Jag motsäger mig själv och jag vet egentligen inte vad jag menar, så vi slopar det helt enkelt.  Många låtar är hur bra som helst. Exempelvis Cotton Eye Joe. Snacka om att den sätter sig på hjärnan. De är en låt man nynnar på i flera dagar efter att man har hört den. De sjöng även någon som jag inte minns namnet på. Det handlade på något vis om Louisiana och kan ha hetat Take me home. Vet ej. Hur fin som helst var den i alla fall. Även Fe Fi (som precis lika gärna kan heta Fe Fy eller Fi Fy eller någon annan intressant kombination av dessa tre bokstäver.) och Wish You Were Here. Mjoru. Positivt överraskad blev jag.

Sedan blev det lite mera dansa. Denna gång med Malin. Hanna, Roghe och Rebecka åkte hem vid halv tolv och jag lyckades med lite möda få Malin och Gustav att slita sig från varandra ett tag.

När sista bandet (Robins Newsflash) spelat ett tag åkte jag hem. Klockan var ett då och jag var hur trött som helst. Sammantaget var det en ganska lyckad dag i alla fall, trots de ganska höga doser av osämja som förekommer här och där. Man får vara lite flexibel så går det bra.

Namn: Sara Louise Maier
Alias: Zaarah
Hemligt alias: Skulle jag skriva upp det om det vore hemligt?
Ålder: 17
Hemort: 7 kilometer utanför Hofors.
Bostad: Ett gult hus som jag delar med mor och far.
Födelsedag: 23 Februari 
Stjärntecken: Fisk
Ditt bästa minne: Allt jag gjort med gänget och alla roliga konserter och spelningar jag varit på.
Ditt sämsta minne: Morfars begravning
Pinsammaste du gjort: Kan inte komma på något jag vill delge nu. 
Din bästa sida: Det vet bara min omgivning
Din sämsta sida: avundsjuk och har vissa tendenser att bli egocentrisk.
Beskriv dig själv: glad, smart, snäll.. vet inte. svårt.
Kärlekslivet: Öken
Klädstil: Varierande
Komplex: De kommer och går.
Vad finns i fickorna: Ett lypsyl och en mobil och en mp3
Jacka: Vid behov använder jag denna årstid min beige vår/höstjacka.
Bästa personen du vet: Mamma
Sämsta personen du vet: Det håller jag nog helst för mig själv.
Drömyrke: fJag har haft sjuhundratusen olika drömyrken. Ibland drömmer jag om att bli arkitekt. Jag vill kunna rita och låta bygga mitt drömhus i skärgården. Bara för att det är så himlans kul att knäppa kort vill jag andra stunder bli fotograf. Läkare skulle jag kunna tänka mig att bli bara för att få titulera mig högutbildad. Annars är jag väl inte så speciellt sugen på det. andra stunder vill jag bli naturvetare (typ fysiker, biolog eller kemist), bara för att jag tycker att de ämnena är så skojsiga. Som synes, min framtid är synnerligen oviss.
Dröm: Att alla mina närstående har det bra.
Det första du tittar hos killar: Utseendet bör vara det första man ser, även om det inte säger så mycket.
Det roligaste du gjort: Göteborg på 24 timmar med Malin och Hanna. Det var en galen tripp det.
Piercingar: Tre i öronen, om det gills. Vill inte ha någon annan stans.
Tatueringar: Jag vet inte om jag skulle våga, men jag skulle kunna tänka mig att tatuera fiskarnas tecken på skuldran.
Samlar på: När jag var liten samlade jag på allt; stenar, snäckor, kapsyler, you name it. En gång samlade jag på femtioöringar. Jag kom upp i 936 kronor innan mamma satte in dem på banken åt mig.
Intressen: simning, bloggen, vännerna, familjen, fota, musik, skriva, böcker...
Höger- eller vänsterhänt: Jag skriver med höger, men fixar mycket med vänster också. Exempelvis kan jag aldrig släppa vänster hand när jag cyklar. Där sitter balansen.
Humör just nu: Lite förvirrad. Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända.
Favoritgodis: Marabou Daim, Fruxo, Kexchoklad
Är det nåt du absolut inte äter: Allt som kommer från havet (minus torsken som är smaskens)
Kläder just nu: Svarta piratbyxor och blå urtvättad t-shirt.
Musik just nu: Marie Lindberg - Suppose I Don't Love You. Galet fin låt det är.
Vad sa du senast: 'Okej' när pappa sa att han skulle gå ner till farmor.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Jag skulle vara adlig på stormaktstiden
Sommarplaner: Jobba tre veckor, kanske jobba lite till, en tripp till Stockholm, sedan slappa.
 Är du bra på matte: MVG på matte A och B med viss möda. Men jodå, hyfsat. 
Fisk eller badkruka: Fiiiisssssk
Längd och vikt: 158 cm och 54 kg.
Hur många kuddar sover du med: Två jättetunna historier som blir som en normaltjock.
Favoritväder: Sommar och sol
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig: Jag ska se till att aldrig hamna i en sådan situation.
Spelar du nåt instrument: Jag spelar plinketiplink-låten på min gitarr. Vill jättegärna lära mig spela riktigt. Kan förresten hela "blinka lilla stjärna" nu. Jag är ett musikaliskt geni.
Morgon- eller nattmänniska: Mer natt än morgon.
Sparare eller slösare: Något mellanting
Vem är viktigast för dig: Mamma
Bästa film: Livet är en Schlager. Jag bara älskar alla karaktärerna i den filmen.
Tror på liv på andra planeter: Inte i vårt solsystem. Däremot är jag säker på att det existerar liv på jordliknande planeter i andra solsystem och galaxer.
Kommer du ihåg din första kärlek: Om vi ska kalla det kärlek så, ja.
Älskar du henne/honom fortfarande: Kan jag väl inte påstå att jag gör.
Har du några homosexuella vänner: Nej. Det närmaste jag kan komma på är min brors låtsasbror. Dennes pojkvän medverkar för övrigt i Så Som I Himmelen i hela fem sekunder.
Tror du på mirakel: Njaee. Inte direkt.
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Borde gå.
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Måttligt. Jag har faktiskt ganska dåligt tålamod ibland.
Ser du på kärleken som ett misstag: Vet itne.
Bio eller promenad: Bio sen promenad.
Är du kittlig: Mjo, lite. Ganska mycket kanske.
Snarkar du: Vet inte.
Rädd för insekter: Ganska så. Stora saker är läskiga.
Äckligaste insekten: Fästingar, spindlar, stora saker.
Största svaghet: Avundsjukan kanske, samt mitt dåliga självförtroende.
Det här är jag bra på: Som sagt har jag dåligt självförtroende. Hatar att säga att jag är bra på något.
Bästa bok: Det mesta av Liza Marklund. Hon skriver verkligen med känsla. Ordentligt med research gör hon också.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Jag vill ha alla superkrafter i en perfekt blandning. Jag vill kunna flyga, bli osynlig, läsa folks tankar. Tjaa. Kanske inte egentligen. Det är nog rätt bra utan dem.
Chips, morötter eller godis: Det beror på vad jag är sugen på. Generellt går väl morrötterna bort, tyvärr. Erkänner att jag oftast lämnar chips åt sitt öde också.
Pizza eller hamburgare: Pizza
Skriver du dagbok: Jag skriver blogg.
Har du nån flickvän/pojkvän: Njet
Stökigt eller välstädat: Välorganiserat kaos.
Gungar du på stolen: Ibland. fast inte så långt.
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump: Nej, det tvivlar jag starkt på att jag skulle.
Vilken hand håller du gaffeln i: Enbart gaffel, höger. Kniv och gaffel, vänster.
Hur är din drömtjej/kille: Det vet jag när jag träffat honom.
Hur många syskon har du: En halvbror.
Vad är du mest rädd för: Allt
Saltar du på maten: Nej, i allmänhet inte.
Gillar du att sjunga: Jaa verkligen! Dock är det inte skonsamt för åhörarnas öron.
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför: Jag läser på NV för att jag vill ha en bred utbildning som tar mig in på precis vad som helst. Mina framtidsplaner är som sagt inte så utarbetade. En annan bra orsak till att jag valde NV är att jag gillar ämnena det handlar om. Jag tycker om matte, fysik och kemi. Det är något av en förutsättning.
Anser du att du är stark: Nej, det gör nog ingen.
Brukar du sola: Jao, det händer väl ibland
Vad gör du om du får hicka: Hickar. Kan man göra något annat?
Röker du: Nej. Skulle aldrig få för mig att ens testa. Röken luktar så inihelvete illa och inte kan det vara "gott" heller.
Snusar du: Nej. Det är väl det äckligaste som finns? Skulle aldrig få för mig att testa det heller.
Använder du knark: Nej du.
Kaffe, te eller inget: Tyvärr inget. Jag vill tycka om både kaffe och te, men det hjälper inte.
Har du en besatthet: Nej, inte vad jag vet.

---

Idag hade vi en helstörd friluftsdag på Stålringen. Det hade valt att kalla den "lekar och tävlingar som inte ofta förekommer på en idrottsplan". Vi tävlade klassvis och vi, NV06, vann närvaropriset. Hela klassen kom, helt bäst. Vi fick ett presentkort på hanssons på 300 kronor. Det blir väl typ 25 spänn var. Inte mycket, men dock.  I övrigt var vi väl inte direkt jättebra. Tror att vi kom fyra totalt. Johan var dock superbra på att skjuta golfbollar i paraply. Han såg ut lite som golfmaskinen som "Stig-Helmer" använder i sällskapsresanfilmen. Kallt utav helvete var det också. Jag tror att friluftsdagar har någon sorts förbannelse vilande över sig. Det får inte vara fint väder då.

Just nu har jag bara hur tråkigt som helst. Helt sjukt. Desperat. Det är sjuhundratusen timmar kvar på den här jävla dagen .Booring.

Shit vad surt. Jag fyllde nyss i världens mest seriösa lista och sedan försvann alltihop. Vilken miss. Får ta och göra om den helt enkelt, det har jag dock inte lust med nu.

Idag sov jag över för första gången i mitt liv. Lina skulle komma hit halv tio så skulle vi åka till edsken tillsammans. Något ändrade planer blev det. Jag vaknade tjugo i tio. Tio minuter efter att vi skulle ha åkt. Mina planer var att gå upp kvart över åtta. Jag vet att klockan ringde då. Jag vet att jag snoozade ett par gånger och sedan tröck på fel knapp så att den stängdes av. Vad jag inte förstår är hur jag kunde bli så himla medvetslös sedan. Lina hade ringt på hemtelefonen två gånger och hon hade plingat på dörren flera gånger. Hon fick ju åka ensam i alla fall. Sista gången hon plingade på hann jag öppna och säga att jag hade sovit över. Som sagt vaknade jag tjugo i tio. Då blev det ju lite bråttom. Tjugo minuter senare skulle jag liksom infinna mig i edsken. Jag skulle klä på mig, äta frukost, packa badkläder, packa matsäck och åka över en mil på moped på tjugo minuter. Någonstans sprack det. Frukosten fick hoppas över, lika så packandet av matsäck. Tio i tio drog jag ut moppen ur garaget. ganska snabbt marscherat ändå. Sedan blev det sextio knyck hela vägen upp till Hofors. Ett snabbstopp på sparköp fick hinnas med för inköp av macka och dricka. Kvart över var jag vid edsken.  

Vi gjorde något slags tipspromenad som handlade om lärarnas bakgrund och så vidare. 16 frågor som vardera passade på en av de fem NV-lärarna. Nu vet jag tillexempel att Anders vid något tillfälle somnat på cykeln. Hur fan kan man lkyckas somna på cykeln?. jag vet även att Risberg har kört på en get. I mitt elaka sinne gissade jag på Tomas. Jag tänkte att det kanske var så han tog över getens ande. xD. Nej, vad elak jag är. Fy Sara, dum Sara. Hur som helst så fick jag hela ett rätt. Jag är så bäst.

Därefter spelade vi kubb med treorna. De hade bestämt att de skulle krama en varsin etta och sedan spela kubb med denne. Lagen blev alltså mixade. Typ tre ettor och tre treor i varje. Mitt lag vann såklart, fast vi hann inte spela färdigt. Vi skulle visst spela volleyboll istället. Jag hatar volleyboll. PÅ tre matcher idag rörde jag inte bollen en enda gång förutom då jag servade. Fy fan. alla bollsporter kan bara ta och dö någonstans. Jag hatar alla sporter som heter något med boll eller på annat sätt har en boll inblandat. Bläh.

När vi var klara vid Edsken, vid ettiden någon gång, åkte Lina och jag ner till skolan för att städa ur det sista ur vårat gamla grupprum. Dessutom gjorde vi en rokad i det nya grupprummet också. Vi slängde ut allt skräp, alla böcker och allt annat i en hög på golvet i det lilla utrymmet utanför. Bland annat hade någon, sedan igår, hivat in en itusågad soffa i vårat rum. Den åkte ut. Andra trevligheter var glas med raklödder, trasiga klockor, en tillbringare med vatten, cd-fodral, vimplar, allt möjligt. Allt åkte ut. Nu ser det acceptabelt ut där inne, men inte lika acceptabelt ut utanför.

Sedan var det breddningskurs på industriområdet. Det blev en timmes vandring. Jag hade såklart inget block eller penna med mig. Det var ju som sagt lite stressigt imorse. Det är svårt att lära sig när man inte kan skriva upp, men jag får ta tag i det här nu.

Efter breddningen var det direkt till Hoforshallen för att avlägga simprov inför sommarjobbet. Det är riktigt jobbigt att hämta upp dockan på den djupa delen. Särskilt när man har simmat en längd och är lite andfådd innan. Usch. Klarade det utan problem i alla fall. Förhoppningsvis blir man, genom att visa upp lite färdigheter i simningen, placerad som badvakt på kollot.

Det här var verkligen en dag när händelserna avlöste varandra. Efter simprovet åkte jag tillbaka till Edsken där vi hade lite avslutning med simningen. Vi grillade korv och spelade brännboll. På brännbollen fick jag vara med om en riktigt läskig grej. Pia slog ett helt perfekt slag som jag skulle ta lyra på. Det var som gjort för det. Bollfan studsade dock ur mina händer och rätt upp på halsen. Mitt på struphuvudet. Jag tappade luften en aning och blev helt tårögd. Det var jätteläskigt.

Nu åskar det här, så nu måste jag sluta skriva.

Tjingeling. Idag var det tömning av grupprum som gällde och därefter flytt ner till grupprummen vid sal 6. Givetivs fick jag, Lina och Michaela det sämsta, det längst ut. Grupprummen där är fruktansvärt tråkiga allihopa. Inget av dem har fönster utåt utan samtliga ligger mitt i huset. Två av rummen har fönster mot klassrum, vårat har bara fönster mot den lilla korridoren mellan den stora korridoren och klassrummet. Alla fattar, jag är nöjd. Ingen fattar, jag skiter i det. 

Klockan tio såg vi en teater som NV04 gjort på sin estetiska verksamhet. De spelade någon sorts leksaker som skulle ta sig från en låda till en fin affär i staden men hamnade på en soptipp. Hur som helst, den var bra och den var lite småkul.

Efter lunch gjorde jag och Lina vårat så efterlängtade kompletteringsprov. Jag tror faktiskt att det gick bra. Det kändes bra, till slut. Jag satt dock i tre timmar och blev bara mer och mer frustrerad över sista uppgiften som tedde sig mer och mer omöjlig. Sedan löste sig allt och Sara blev en glad hest. Förhoppningsvis ger detta nu mig ett, om än uppkompletterat, MVG på matte B. Lite nervös väntan innan Anders har sett över det. Förhoppningsvis har han gjort det tills imorn.

Gjorde ett litet halvhjärtat försök att träna lite idag också. Åkte upp och simmade hela 1000 meter tror jag. Från början kändes det super, men sedan blev det bara segare och segare och sedan gav jag upp.

Var en sväng till Valbo idag. Köpte en ny mobil, en Nokia 6300. Än så länge har mor betalat hela, men när jag får min lön ska jag betala halva själv. Mor och far sponsrar den andra halvan eftersom jag är så duktig och begåvad i skolan. Hmpff. För utom telefonen resulterade besöket i en grön klänning från Gina, en svart tunika från Gina och svarta och vita tights. Dessutom köpte jag hårfärg. Ska se om jag kan gå och bli lite brownhair nu. Scary.

GAAAAAH!!!!! Synden har kommit till församlingen. Jag menar det. På största allvar. Pappa köpte Foppa-tofflor imorse (dock inte den äkta varianten crocs, utan kopian clox). Det är en akut katastrof. Världens fulaste skor har gjort intrång i mitt hem. Mossgröna är de. Han är jättemallig över dem. Mest för att irritera mig skulle jag tro. Han frågar hela tiden om han inte skulle ha köpt ett par åt mig också. Jag döör.

Var upp på Bessemerfesten en sväng på eftermiddagen och tittade på Bessemerstjärnorna med Hanna, Malin och Rebecka. Det är så roligt att se alla tuffa små barn. Alva från min simgrupp var med. Hon var Pink med U + Ur Hand. Hon var jätteduktig men det fattade inte töntjuryn som gav segern till några utspökade barn med toarullar. I och för sig var väl de duktiga också. Jo.

Efteråt hängde Hanna och Malin med hem hit och badade och den här gången lyckades vi få ner Malin helt under vattnet. Rebecka kunde tyvärr inte vara med. Vi skjutsade i alla fall hem henne. Hon fick typ ligga på rygg över oss i baksätet. Komfortabelt det måste ha varit.

När vi badat och käkat lite kyckling gick vi återigen till Gustavs brygga ute i skogen. Det är så mysigt där, men idag var det även myggigt. Jag fick nog ungefär tiotusentvåhundrasjuttionio myggbett. Vi satt på bryggan och badade fötterna och dödade myggor. Efter ett tag kom Gustav och Roghe och Pontus och Nisse dit. Meningen var nog att de skulle bada, men det gjorde de aldrig. Inte frivilligt i alla fall. Först knuffade Pontus i Gustav och sedan slängde Roghe och Gustav i Pontus. Båda badarna var fullt påklädda. De är riktigt snälla mot varandra. När vi gick tillbaka tog vi vägen genom skogen. Vi var ju riktigt skogsklädda; leggins och flip-flop. Det gick i alla fall och vi kom fram efter diverse klivande i lerpölar och dylikt. Hanna klev i min sko så att ett av banden gick av. Måste tilläggas att det hängt i två trådar sedan vi var på Cypern. Detta blev bara en bekräftelse på att jag måste ha nya skor nu.

När Hanna och Malin avlägsnat sig tittade jag på Göta Kanal 2 med mor och far. Den är riktigt bra, trots att det är exakt samma story som i ettan. Karaktärerna är skojiga. Jag gillar Pia Johanssons roll som parkeringsvakt och kronofogde. Det förekommer dock massor av smygreklam i den. De äter tillexempel bara mat från Findus.

Jag älskar det här stället. Det känns som en annan värld <33

Skoldagen idag bestod inte av några särskilda trevligheter. Två igenomstressade mattelektioner där vi måste stressa igenom det sista kapitlet för att vi ligger en massamassa efter med kursen. Timme tre bestod i ett tillbakafått (vilket ord xD) fysikprov. Det var precis så otrevligt som jag förutspått, om inte än mer otrevligt. Vet inte. Ett VG- kan jag aldrig vara nöjd med. Det är ett komplett misslyckande hur svårt provet än må varit. Orkar inte beskriva mer än så. Parkbänken väntar. Typ.

När vi käkat i skolan drog Michaela och jag ner på bessemerfesten. Det som en gång var Hofors stolthet, då precis varenda invånare gick man ur huse, blir bara sämre och sämre och rasar mot avgrunden. Det har tappat all sin status. Det finns verkligen ingenting. Det enda som säljs är piercingar, godis och strumpor. För övrigt var det fruktansvärt varmt. Det gick inte att gå omkring där utan att drabbas av akut solsting. Jag lämnade stället ganska snabbt.

När jag kom hem, efter att även ha hunnit med ett snabbt besök hos mormor, ringde jag till Malin och frågade om hon ville komma och bada med mig. Det ville hon. Eller ja, vi halvbadade i alla fall. Jag joinade Malins i sakta mak skridande ut i sjön. Till slut, när vi stått där med vatten upp på halva magen i typ en halvtimme så tyckte jag att det blev rätt kallt. Jag doppade mig, Malin lät bli med det, sedan gick vi upp.

Back from the bad åt vi lite glass och gick på en promenad. Vi hamnade, efter att ha blivit utskällda av diverse små hundar, vid Gustavs brygga ute i skogen och satt och filosoferade där ett bra tag. Det är så fint och idylliskt där. Det enda störande momentet är en vattenpump som står och slurpar och fräser lite titt som tätt.

Nu säger vi OBS! ironi, även om det förhoppningsvis framgår. Men allt som följer har faktiskt hänt.

Det var full action i kanalen. Det som nu följer innehåller mycket grova händelser och jag varnar känsliga läsare. Verkligen. När vi satt där som bäst kom det en grön liten larv i en tråd farande genom luften. Det var en självmordsbenägen liten larv som störtade i sjön. Min instinkt sa mig att denna lilla varelse måste omvändas. Han måste återfinna livsglädjen och återigen bli en glad samhällsmedborgare. Jag tog tag i snöret och var plötsligt ägare till en larv i koppel. Vi dresserade larven och när vi var säkra på att han kommit på andra tankar försökte vi få honom att bli fiskmat. Det var dock ingen som visade något intresse och vi misstänkte att vi skulle bli tvungna att dränka vår larv, något som skulle vara en mycket traumatisk upplevelse både för larven och för oss, nu när vi fått sådan bra kontakt. Före dödens inträde var kände vi oss skyldiga larven ett namn. Givetvis fick han universalnamnet Jörgen. Det fungerar på allt och alla. Mitt under vår minnesstund med Jörgen kom en skräddare, som med hundra procents säkerhet hette Sture, och dödade honom. Han hade av Jörgen på mitten så att Jörgen tappade tråden. Han blev helt enkelt en skräddarsydd måltid. Sture släpade iväg med Jörgen och vi såg framför oss tidningen LarvNytt's braskande rubriker imorgon då de sorgsna vännerna går ut i pressen och berättar om sin sorg efter Jörgen. Sture fann dock strax ett mycket större nöje i skräddarpinglan Birgit. Han lämnade helt enkelt den döde Jörgen åt sitt öde och började göra hemligtstämplade saker med Birgit. Vi märkte snart att nästan alla skräddare gjorde barnförbjudna saker med varandra. Vi började inse olämpligheten i vår närvaro och insåg att det nog var dags att lämna skräddarna ensamma med sina fritidsaktiviteter. När vi skulle avlägsna oss blev vi anfallna av en hel hjord med spindlar. de myllrade upp ur alla springor i bryggan och omringade oss. Det var en verkligt traumatisk upplevelse som jag verkligen kommer ha svårt att komma över. Ojojoj, att de inte sätter upp varningsskyltar. 

Mitt liv är lite torrt. Jag dissar allt och sitter på en brygga i skogen och dresserar en larv. Haha. Jag bestämde mig dock för att göra en revolution i mitt hemmatrökande liv. Jag bestämde mig för att återigen åka upp på bessemerfesten och checka läget. Den här gången i parken där det skulle vara some kind of disco. Jag tänkte att någon kanske är där, någon som jag kan byta ett par ord med. Jag satte mig på en bänk och såg dum ut. Jag satt och tittade på folk och lyssnade på "musik". Jag blev lite rädd och förvånad. Det var nästan bara mellanstadieelever. Barn. Små fjortistjejer som springer omkring utmanande klädda och hur fulla som helst. Klart att det var äldre folk också, även dessa fulla. Jag är ganska glad att jag nästan inte kände någon. Jag är glad att jag inte umgås med sådant folk. Det är klart, folk får bli hur pinsamt fulla de vill, men jag är glad att jag inte är sådan själv och att jag inte har sådana kompisar. Jag tror säkert att jag hade kunnat haft roligt på detta disco om jag haft någon med mig, men nu var jag ensam och bara iakttog. Bara utforskade och vidgade mina vyer. Jag saknade dock säkerheten, lugnet och ensamheten framför datorn i mitt rum och åkte därifrån efter en dryg timme. Uteliv ska skaffas i måttlig dos. På torsdag blir det roligt. Då är det skolavslutning och då ska Sara skaka rumpa med sina nyktra vänner.

Idag har jag cyklat en och en halv mil och städat en badplats, ganska bra för att bara vara hemma och ta det lugnt. Mor och far skulle ut och cykla i morse, eller ja klockan var väl elva, och jag tänkte att jag kan väl lika gärna hänga på. Jag följde med på de villkoren att de inte skulle cykla ifrån mig och att de inte skulle störa sig på att jag cyklar sakta. Jag hatar att cykla. Jag hatar allt som är träning för benen, det är så fruktansvärt jobbigt. Vi cyklade fram till Hästboskylten sen ner till vänster genom Prästhyttan så att vi till slut kom fram i Torsåker. Det är rätt fint där ute i bondemarkerna om man tänker efter. I Torsåker blev det en glass före hemtrampandet. Alltså, att cykla hem från Torsåker är det värsta som kan hända mänskligheten. Jag lovar, det är sjuhundra procent uppförsbacke. Det är sju gånger mer uppförsbacke än vad som är möjligt. Först gigantbacken upp till prästgården och sedan sluttar Torsåkersvägen lätt uppför hela vägen. Avlidning på fläcken.

När vi kom tillbaka gick jag raka vägen ner till sjön. Det var inte alls lika kallt som då för tio dagar sedan, men dock fortfarande kallt. Mor tog med sig en kratta ner, hon hade bestämt sig för att förvandla badplatsen från ett vasstäckt ställe till ett lite mindre vasstäckt ställe. En av våra grannar såg när mor spatserade förbi med krattan och följde med själv också. När hon sedan gick hem och hämtade en skottkärra lyckades hon få med sig ett par människor till. Det var hur mycket vass som helst, både ovanpå, i och under sanden. När de förra året försökte förvandla badplatsen till playa måste de ha slängt sanden ovanpå ett tjockt lager med vass. Det var inte helt trevligt, men nu ser det i alla fall bra mycket bättre ut än innan vi började.

Ikväll är det fotboll igen. Sverige - Island. Egentligen är jag inte alltför intresserad, jag tittar mest bara för att titta. Får hoppas att de kan vinna utan hjälp av galna supporters idag. Haha.

Sommar <33

Just nu sitter jag i sängen med datorn i knät och skriver. Foten hamnade i någon skum vinkel så att det stramar lite lätt i hälsenan, annars går det rätt bra. Lite omständigt och trångt att komma åt tangenterna är det dock. i-landsproblem. Det var för jobbigt att sitta på en stol, jag fick ont i ryggen. Ännu mera i-landsproblem. När jag låg på mage med datorn framför mig var det jobbigt att hålla upp huvudet, fick ont i nacken. Skivan tystnade för ett tag sedan men jag orkar inte gå och starta den igen. Det är hela tre meter till stereon, riktigt långt. Jag har ganska starka planer på att gå och lägga mig också, men det är också fruktansvärt jobbigt. För det första måste jag gå ner och borsta tänderna och tvätta bort sminket. Det är nackdelen med att bo på övervåningen när badrummet ligger nere. Det är fruktabnsvärt långt. För det andra måste jag börja med att flytta på datorn, en sanslös ansträngning det med. Det är verkligen tungt att leva ett så här ansträngande liv. Jag tror att jag tar semester. Sängen kallar. Får ta och försöka ta mig igenom dessa två sista ansträngande manövrar.

Såg just filmen "nine months". Den var verkligen helt störd. Helt störd. Lite kul ibland, men mest.. störd. Hugh Grant är i och för sig alltid bra, men resten var ungefär bara bli-störd-och-förbannad-på-karaktärer. Robin Williams har alltid sådana karaktärer. Blir bara nervös på honom. Se den inte, den frambringar bara konstiga känslor i form av "ta hand om dessa människor, de förtjänar ett bättre öde än detta". typ. Vad menade jag med det där då?. Aja.

Skit samma. Det jag egentligen skulle skriva var att när jag stängde av dvd:n så kom jag in på något medicinskt program. Det var en kille som opererades i hjärnan. De mölade fast en järnställning i huvudet på honom med långa, tjocka spikar. Helt sjukt äckligt. Jag satt och dog ganska rejält då. Det gjorde ont i hela systemet. Men det räckte inte. När de öppnade huvudet på honom använde de svängborr, stämjärn och hammare. Precis som om det vore någon jävla träslöjdslektion. Uuuh. Jag fattar inte att man kan utsätta sig för något dylikt. Till råga på allt var han vaken och medveten om allt som hände bara för att hjärnan inte skulle bete sig annorlunda. typ. Äckligt var det i alla fall. Jag gömde mig bakom tv-tidningen. Samtidigt är man alltför nyfiken för att byta kanal eller helt enkelt gå därifrån. Det är ju motvilligt intressant också. Ojoj. Tänk om man skulle ta och bli neurokirurg kanske. Njeeet.
_____

Jag kom bara just precis nyss till en ganska intressant insikt. Det enda jag har kvar i skolan i form av vanliga lektioner är ett matteprov, två vanliga mattelektioner och två fysiklektioner. Sedan är det sommarlov, om jag bortser från breddningskursen då. Det känns överväldigande trevligt faktiskt. Jag längtar efter mitt sommarjobb. Jess.

Jajamensan. Jag tror att den har gått minst fem varv idag <33 
Jag älskar varje låt. Det här är äkta musik

Sista måndagen!!!!! Vad härligt det låter. Mwuahaha. Nästa måndag ska vi städa och fjålla omkring s¨å idag var det sista måndagen med vanliga lektioner.

Vi hade fysik istället för kemi timme 2. Anders ansåg att vi minsann inte skulle ha någon sovmorgon där inte. Jag förstår inte riktigt varför vi måste traggla med fysiken in i det sista. Vi ska tydligen inte ha prov på det här sista kapitlet. Kursen tar inte slut, utan fortsätter fram till jul. alltså kan det inte göra så mycket att vi ligger lite efter med tid. Vi måste ju kunna ta igen det i höst. Baah.

Idrotten var ju riktigt kul idag. Vi var fem stycken. fem av tretton, det är inte ens halva klassen. Det var jag, Fredrik, Simon, Daniel och Mattias. Vi spelade fotboll nere på stålringen. Det var två killar i SP04 som hade oss. Jag älskar fotboll. Verkligen. Fotboll borde inte få existera. Det är inte bra för mänskligheten. Jag kan inte hantera en boll. Bollar hatar mig - jag hatar bollar. Först gjorde vi något slags passningsövningar. Jag kan fan inte ens få iväg bollen rakt. Det är så roligt. Sedan får man en upplyftande kommentar av Guido; "när a-laget gör det här brukar det också missas en hel del". Ser jag ut som en a-lagsspelare? Nej, jag ser ut som om jag aldrig har sett en fotboll. Fan.

På samhällskunskapen gjorde jag ingenting som vanligt. Fan. Jag bordebordeborde ha gjort det där lilla arbetet för längesen så skulle jag kunna sitta och spela kort med gott samvete. Hmm. Meningen är att jag ska syna svenska medier. Det låter ju lite roligt, men saken är den att jag inte riktigt begriper hur han vill att det ska se ut. Idag avr det fjärde veckan irad vi satt och spelade kort på samhällskunskapen. Det är egentligen inte så fruktansvärt smart, men bara jag ser till att få in det där lilla arbetet till nästa torsdag så borde det vara lungt. Den här kursen tar ju inte heller slut, så det kan inte vara hela världen om det int kommer in heller..

Sista timmen gick vi igenom mattediagnosen. Andragradsfunktioner. Det finns sisådär fyra-fem metoder att lösa dem med. Förutom att jag aldrig vet vilken metod jag ska använda så känns det rätt bra. Det är bara förvirrande alltihopa. Jag krånglar till allting, men kommer ändå fram till rätt svar till slut, i alla fall lite positivt. Provet imorn måste gå bra. Måstemåstemåste få MVG på det. Får jag inte det så är den här kursen ganska körd. Det är lite konsigt att tre prov kan avgöra vad man får på en hel kurs.
_______

Förövrigt är jag sjuk. Igen. Förkyld, fast inte lika mycket som förra gången. Frida måste ha smittat mig i Falun i Fredags. Baah. Annars borde jag ha simmat idag. Det var sju evigheter sedan jag gjorde det. Det var för den delen sju evigheter sedan jag tränade över huvud taget. Jag tror inte att jag har rört en muskel sedan Vårruset. Skamligt. På onsdag blir det inte heller någon träning, nationaldagen som det är. Får se hur det blir. Ska försöka hålla igång lite i sommar i alla fall.   

Imorse hade vi avslutning med Hajen-gruppen. Det var faktiskt riktigt roligt. Vi körde en massa roliga lagkapper tillsammans med medleygruppen och några föräldrar var också med. Jag var också "tvungen" att vara med. Simmade med föräldralaget så att det skulle bli jämt antal. Först simmade vi med t-shirt. Det var jättesnuskigt när det korvade sig mot halsen. Krånglig att få av och på sig också, blöt och jävlig. Därefter lades det till en stickad mössa och lovikkavantar. Rackarns vad jobbigt det var. Barnen körde utan t-shirt och behövde bara hålla i sina vantar utan att ha dem på sig, därför vann de denna andra övning. Fusk. Som avslutning körde vi en vanlig lagkapp som de såm barnen också vann. Attans. 

Efter detta utövande hängde jag på mor och far in till Valbo. Syftet var att byta DVD:n som gått sönder. För mig resulterade besöket i Marie Lindbergs skiva och en bricka att ställa ljus på. Jag är i någon sorts av-snålhets-sparande-av-pengar-period så jag hade inte lust att handla särskilt mycket.