Bara Sara

TJOHOOO! MALVA FYLLER 16 IDAG. GRATTIS!

Snö. Precis i rätt tid. Meningen var att vi skulle ha friluftsdag i Hoforsbacken på tisdag, men igår ställdes den in på grund av snöbrist. Så damn härlans. Nu har vi resursdag på tisdag och bättre kan det inte bli. Mwihih.

Min skola hade ett väldans bra rykte till den där hemska fredagen för två veckor sen, och idag har det förvärrats ytterligare. Tre okända personer knallade ogenerat in i en massa grupprum och länsade allt av värde. Jag fattar inte hur folk tänker. Det var många som blev av med mobil, iPod, plånbok och liknande och i hela skolan hängde frustration och vrede i luften. Stundtals har det känts lite nojigt att Lina och jag alltid är så petiga med att ständigt låsa grupprummet, men idag kom det verkligen till pass. Usch vad vidrigt, jag skulle ha fått panik om jag blivit av med något. Följande har jag endast hört ryktesvägen, men samma sak har kommit från tre håll med viss variation och från bland annat lärare. Besökarna hade tydligen frågat någon om vägen till Hoforshallen, vilken man kunde misstänka var en vilseledande manöver, så ett gäng lärare och elever åkte dit och lyckades hitta dem. De ringde polisen och fick till svar att de inte fick hålla dem kvar och polisen hade inga planer på att komma för de var "fast" i Sandviken. Inte ens en väktare fick hålla fast tjuvarna i väntan på polis utan de var tvungna att släppa dem fria. Jag har även hört att det ringdes till tidningarna så vi får hoppas på ett rejält uppmärksammande imorn. Sådana människor ska inte få finnas. Hata.

Jag är så begåvad jämt. På miljökunskapen gick vi till ica och knäppte en massa kort bland frukterna. Det var i slutet på lektionen så jag tog med mig matteboken och allt annat jag skulle ha med mig hem när vi gick dit. Men fotandet gick fortare än vi trodde så istället för att drälla omkring i 40 minuter innan bussen gick så knallade jag tillbaka till skolan. När jag sedan skulle gå ut till bussen så glömde jag matteboken kvar i grupprummet så det blev ingen matte när jag kom hem. Oj så ledsamt. 

För att förstärka begåvningen skulle jag försöka mig på matlagningskonsten när jag kom hem. Svagt VG i hemkunskap, here I am. Jag skulle koka spaghetti och så långt allt väl. Koka spaghetti fixar jag, faktiskt, men det visade sig knepigt att finna något att käka till dem så jag tänkte försöka mig på att göra en pastasås. Ost är ju gott till pasta tänkte jag och blandade hej vilt på gehör och då blev det som det blev. Det smakade fotsvett (eller ja, det smakade som fotsvett luktar) och var allmänt jätteäckligt så pastan fick bita i snön och förhoppningsvis bli käk åt en mindre kräsen skata eller dylikt. Själv tog jag mig en macka. Bra Sara. Det där med kockskola på individuellt val kanske inte skulle vara helt fel i alla fall även fast det låter som döden. Hata matlagning.

Sen blev det träning. Lite i alla fall. Herr T tänkte sig att det skulle genomföras ett syrapass men det var jag väl inte sådär jättesugen på. Den som tidigare läst in sig på mina hjärnspöken vet att jag inte gillar den där sortens verksamhet allt för mycket. Jag simmade i alla fall insimmet och lyckades med konststycket att krocka med Erika när båda simmade ryggsim. Pang på, skalle mot skalle. Det var nästan så att jag såg stjärnor och planeter ett tag. Simning är i sanning en skadedrabbad sport. Man kan krocka och man kan slå huvudet i väggen med lite otur. Hur som helst. Jag körde en tredjedel av syran innan jag packade ihop. Det var mycket lockande att hinna med en tidigare buss, så det gjordes. 

Jag satte mig här bara för att jag noterade att mammsen glömt datorn på. Egentligen tänkte jag sova nio, men man ser ju hur det kan gå med såna djävulska planer. Det blir i vilket fall som helst sova nu. Tjing.  

Igår var jag på trafikskolan och körde för andra gången. Jag tyckte att det gick bra men när jag tänker efter så gick nog faktiskt det allra mesta ganska fel. Det började redan på skolans parkering. Mamma kom och hämtade mig när jag slutade och så skulle jag köra därifrån. Jag var ju tvungen att backa ut från själva parkeringsrutan och jag var ganska så säker på att jag hade kollat in alla tänkbara speglar och mer eller mindre döda vinklar när jag hörde värsta dundertutningen. Helvete, nu höll jag på att backa in i någon tänkte jag och kollade åt alla möjliga håll igen när mamma upplyste mig om att det faktiskt var jag som tutade. Det fanns inte en enda annan bil i rörelse i min närhet liksom. På nåt sätt måste jag ha lyckats luta mig mot ratten mitt i mitt frenetiska backande. Pinsamt.

Jag var tvungen att köra ganska fort eftersom jag hade ganska knappt om tid. Vi kom iväg från skolan fem över två och skulle vara i Sandviken halv tre. Trodde jag. När jag kom in på trafikskolan med andan i halsen och två minuter tillgodo satt Tobbe där vid en dator och kollade på motorcyklar. Han upplyste mig om att lektionen faktiskt inte började förrän 14,50 men eftersom han var ledig så kunde vi börja tidigare. Jag är så bäst jämt. Jag skulle ju visa att jag kunde starta i backe nu då. Kunde jag starta i backe? Nej, självklart inte. Eller jo det kunde jag väl. Jag hittade dragläge och kom iväg, men jag gjorde alla tänkbara klantfel hela tiden. Om jag kom ihåg alla speglar så glömde jag blinkers och kom jag ihåg blinkers så var det någonstans jag inte hade tittat och hade jag full koll på båda dessa delmoment hade jag fel växel så att det blev motorstopp. Jävla skit. Att jag var tvungen att traggla det där jättelänge tog ju en massa värdefull tid. Sedan fick jag backa runt hörn och vända på vägen och det gick bra mycket bättre. Backningen gjorde jag två gånger och sen var han nöjd med det. Prima. 

Nu ska jag åka upp och träna mina gullfiskar.    

Jag är mycket ledsen, trogna läsarskara, att ej mäktat med att hålla er ständigt uppdaterade de senaste dagarna. I min häktiska värld har bloggen hamnat en aning i skymundan.

Jag tränade mina gullfiskar i onsdags och det gick väl bra. Jag har fått en hjälpledare nu. Det låter ju alla tiders minus att hon bara stod rakt uppochner och sa inte en bokstav. Mycket till hjälp med andra ord.

På onsdagskvällen var jag inblandad i världens mest seriösa öppet hus. Som fan. Kul att det var folk där överhuvudtaget. Det hade varit hela tre stycken på den första informationen och så många som två på den andra. Såna där saker kan bara dö. Jag hade ju kunnat stanna kvar på simhallen och köttat järnet i en timme istället men jag stressade ju plikttroget till skolan för att bara gå omkring i en timme. Kul. Hela NV-trean hade ju riggat upp värsta superseriösa labbarna som de skulle testa på folk och så var det nästan inga där. Måste kännas ganska trök. Jag lyckades i alla fall charma till mig lift med Catrin och Christin hem så jag slapp vänta på buss och jag slapp jaga ut mammsen, positivt.

Igår hade jag sovmorgon till halv ett. Det var så kungligt skönt. Anders var borta så vi hade ingne matte och då charmade vi Lennart till att ta bort våran kemi första timmen. Jag sov 11 timmar mellan onsdag och torsdag och kunde för första gången på länge kalla mig pigg. Oh yeh. Väl i skolan var det ganska seg miljökunskap som gällde. Vi gick till Prix och kollade frukter och fick ett telefonnummer till nån människa som hade koll på sånt där, men hon var tydligen mammaledig. Då fick vi numret till nån annan som vi inte ha fått tag på än. Hmm. Stackars Malin, hon får ringa och krångla en massa nu. Om de inte är på möten så är de på lunch eller nåt annat fjåll. vi satt inne hos Lennart och skulle mäta en massa avstånd i google earth, men det var roligare att kolla i gamla skolkataloger. Hmm, det blev med andra ord ingenting gjort alls. Hmm. 

Puss på fredagar. Puss på idrott sista timmen. Puss på att komma hem halv fem. INTE. Det suger. Särskilt när vi ska spela volleyboll som är den helt klart värsta sporten som finns. Jag hatar volleyboll. Det kan bara dö. Mitt i den eländiga mindrevärdessporten kläckte jag, med hjälp av Lina och Guido, en ganska briljant idé i alla fall. Om vi får Christin att gå med på att börja våran svenska typ kvart i ett som vi gjorde förut så kan vi börja idrotten tio över två och då kan jag hinna med tjugo över tre-bussen om jag går fem minuter tidigare. Kungligt härligt det skulle vara. 

Ikväll ska Ida och jag kolla Let's dance. Myys.  

Nu vänner, ska Sara försöka författa några rader igen. Jag vill att min blogg ska uppdateras kontinuerligt, men jag har bestämt mig för att släcka lampan och försöka snarka senast 22,30 om kvällarna. Sara ska bli pigg och då måste vissa saker offras. Eller så får man göra flera saker samtidigt, som nu. Försöker kolla på en dansk thrillerserie och blogga samtidigt, men det går väl sådär. Jag är ingen hejare på danska så jag fattar ju inte ett skvatt av vad de säger när jag tittar på datorn.

Jag fick en insikt i skolan igår. Mina lärare har väldigt olika inställning till betyg och sånt. För det första påbörjade vi svenska B och fick en rejäl utläggning om kursinnehåll och bedömning och sådant och för det andra fick jag tillbaka mitt matteprov och betyget i matte C. Christin sa något i stil med detta på svenskan: Jag undrar när eleverna ska sluta säga att de fick ett betyg och istället inse att de uppvisat kvalitéer och uppfyllt kraven för ett visst betyg. Det är ju inte så att det är en gåva från mig till er. Jag kommer aldrig sätta betyg på vad jag tror att ni kan utan bara på vad ni visat att ni kan. Och av Anders fick jag denna kommentar på matten: Men jaa, jag är ju inte nöjd med ett VG- på första provet. Men ääääääh vafan, vi säger väl att det blir MVG i alla fall. Det är ju verkligen svart eller vitt, upp eller ner, fram eller bak, hit eller dit. Man kan ju fundera vilket som är bäst, och jag tror att jag föredrar den första varianten. Då vet man ju i alla fall att man kan det man ska och att man verkligen gjort sig förtjänt av betyget som sätts. Varför fick du MVG i matte C Sara, jo för din lärare orkade inte bygga dig ett kompletteringsprov. Är du egentligen vär det? Antagligen inte.

Men shit alltså. Jag förstår mig verkligen inte på min hjärna. Hur kan jag orka gnälla över ett MVG? Fy fan Sara, gå och göm dig i nån jefla snöhög som inte finns. Jag fattar inte vart alla funderingar kommer ifrån. Varför måste jag alltid analysera och vända på allting? Varför måste jag ens fundera på om jag var värd det eller inte. Dra åt helvete allt dåligt självförtroende. Jag orkar inte leta negativiteter hela tiden. Jag hade verkligen inte väntat mig MVG i matte C bara för det där första provet, så det var ju positivt att sista provet gick så bra att det räckte.
 
Hur som helst. Jag började med mina minisimmisar igår. Naaw, jag har verkligen saknat dem. De var så duktiga allihopa. Nu när vi har onsdagar får de bara vara i stora, men de fixade det jättebra. En unge fick ett litet psykbryt, men annars var det prima virke. Jag ska göra supersimmare av den här skaran. Vi är på god väg.

Hej people!

Det blev som sagt inget Hedemora idag. Jag skulle ju plugga. Alla som tror att jag pluggade räcker upp en hand och får en kaka som tack för förtroendet. HAH! Inte sjutton pluggade jag. Vem blev förvånad. I ärlighetens namn, definitivt inte jag. Jag har inte läst allt jag ska i körkortsboken, men i alla fall två av tre kapitel. Jag sket i vartenda kolväte och jag la mitt hemprov på framtiden. Sån är jag.

Träning blev det däremot, det känner jag. Tre halvtimmespass på Aerostep och träningsvärken lär komma som ett brev på posten. Halvtimmen spinning var värst. Jag höll seriöst på att ramla av cykeln. Eftersom det var så kort så hanns det inte direkt med någon uppvärmning och min kropp, som inte rört sig nämnvärt på tre veckor och dessutom dragits med en förkylning, fick ju tidernas chock. Jag fick ingen luft och var helt död efter de blott fyra låtarna, av vilka jag var kapabel att ta i fullt på knappt två. Suck. Var tvungen att hoppa över Step-up:en. Jag vet ju av erfarenhet att jag inte har någon koordination, så det vore ju dömt att misslyckas, plus att jag var så himla trött efter spinningen. Det blev en halvtimmes vila och sen var det dags för pump. Jaaaa. Vill. Så kul. Det gick så bra också, jag fattar inte. Wiehoo, om jag kan röra mig på tisdag så blir det ett pass pump då. Alla gånger. Pass fyra på dagordningen var Aerobics och sådant pallar jag verkligen inte. Dessutom var det mer Anaerobics eftersom allt syre var förbrukat i den där lokalen. Väntade på coren istället. Ett skönt avslut, fast det var en magövning som sannerligen knäckte. Får se var den tillfettade julbordsmagen har att säga om den behandligen.

Blossom uttalade sig så på toppform igår, jag måste börja leva efter det jag med.

Nästa sak på dagordningen är att rapportera att mitt PROJEKTARBETE är färdigskrivet. Jag är så duktig, jag är så bäst. Betänk att jag är en liten tafflig tvåa som egentligen inte förväntas ha producerat detta förrän om ett år. Vad jag har fått höra så är det en trea som är klar, och lilla jag. Sara med framförhållningen. Känns så himla bra. När höstterminen börjar ska jag sitta där och fånle åt alla som förvirrat ränner runt och inte vet vad de ska skriva om. Det ska bli så skönt att slippa fundera mer på det där. Det mest lustiga är att jag var helt säker på att jag inte skulle gå breddningskursen. Jag tyckte att det verkade så tråkigt, och det var det väl också. Nästan. Eller, själva breddningen med Barbro och Lennart var kul men det var jobbigt när man skulle inventera själv. Men just nu är jag väldigt glad att jag gjorde det.

Ochslutligenfickjagredapåattjagfårvgiengelskamenjagharbestämtmigförattjagskavaraegladändå!

Godnatt kära läsare!

Jag har raderat delar av förra inlägget. Det var väl ytterligare en sån där dum ventilering av en massa skit som jag egentligen inte borde publicera. Folk känner sig uthängda och kränkta och allt vad det kan vara och jag beklagar detta. Jag vet inte varför folk alltid väljer att undanhålla mig allting. Det tycks ha varit något som hände igår, men det har jag tydligen inte rätt att veta. Jag upplever att jag aldrig har rätt att få veta något. Får jag vara med bara för att ni inte vill vara elaka, eller varför måste det alltid vara en massa hemlighetsmakeri? Just detta spelar väl ingen roll, det som spelar roll är att jag har sårat folk med mina vassa och obetänksamma fingrar och det är jag ledsen för. Jag försöker spela med öppna kort, och det visar sig att de blir för öppna.
 
De inblandade vet vilka de är och jag försöker säga förlåt såhär. Hoppas att jag inte har förstört något.