Bara Sara

Riktigt upplyftande. Imorse var jag helt sjukt trött. Jag visste att jag egentligen kunde sova i minst två timmar till, eftersom jag inte börjr förrän 10,40, men ändå var jag tvungen att taffla mig upp. Hade den stora glädjen att få en tandläkartid 8,40 i morse. Jag åkte med mamma upp efersom det regnade, varav jag var i skolan redan kvart i åtta. Så roligt. Nu är jag återkommen från tandläkaren och sitter i grupprummet och fördriver tid.

_________

Igår slöt jag mig till de lyckligas skara, till dem som sett tredje pirates-filmen. Jag kan villigt erkänna att jag absolut inte ser tjusningen med de där filmerna. Jag förstår inte syftet. Vad är det de vill få ut. Okej, kalla mig korkad, men någon kan gärna få upplysa mig om vad filmerna egentligen handlar om. Bara en massa krig, men vad sjutton krigar de om? Ettan har jag sett två gånger, men den fattar jag inte alls.

Det är inte så att jag tycker att filmerna är dåliga. Det är bara det att jag inte alltid riktigt förstår vad jag sitter och tittar på. Tvåan och trean är stundtals riktigt roliga, skratta-roliga. Det är mest Jack Sparrow som är kul. Hans ego-schitzofreni i trean var ju riktigt skojig och när han sprang omkring som grillspett i tvåan höll jag på att skratta ihjäl mig. Det förhastade brölloppet mellan Will och Elizabeth under brinnande krig var ju också rätt skojfriskt. "Vi har samlats här idag för att.. linda dina inälvor runt masten"

Hmm.. Jo.. Men så är det kanske

Torsdagen skulle komma att bli en tämligen händelselös dag, vilket betyder en dag som helt och hållet spenderades vid poolen. På förmiddagen gick i och för sig jag och mor min ner till receptionen och bokade in oss på en katamaranutflykt på fredagen. Alla utflykter behövde bokas senast klockan 11,00 dagen före.

I övrigt var det, som jag just skrev, enbart poolen som gällde. Detta var dock en dag av blåsig modell, vilket gjorde att man ständigt fick vara beredd på att det kunde komma flygande plastglas eller badringar eller andra flytföremål som folk inte vaktade ordentligt. Exempelvis blev jag anfallen av en uppblåsbar hund som någon glömt att koppla.

När vi käkat på kvällen (kyckling på restaurang Edelweiß) blev det i vanlig ordning en vandring längs affärsgatan. Dagens mål var att hitta en hyfst billig solkräm med hög skyddsfaktor. Anlednigen till att vi tarvade hög faktor var dels att vi skulle ut och åka katamaran dagen efter, vilket skulle betyda en hel dag på havet i gassande sol. Dessutom började solbrännan (alltså, den röda) göra sig påmind. Det var dock fullständigt omöjligt att hitta något i acceptabel prisklass. Solskyddsfaktor 25-30 kostade någonstans mellan 6 och 8 pund, vilket innebär uppemot 100 kronor och strax där över. Pappa lyckades dock pruta ner den marginellt. Vi fick den för 7,50 istället för 7,90. Avancerat.

Fredag 4/5 - dag 5
Fredag = katamarandag. Jag var för första och enda gången under veckan tvungen att ställa min veckarklocka. Min mobil är charmig nog att spela den svenska nationalsången varje gång man ber den om veckningsassistans. Till tonerna av Du gamla, du fria vaknade jag alltså klockan halv åtta. Bussen skulle hämta upp oss tio i nio ute vid huvudgatan.

Det var vi och två människor till från vårt hotell som skulle åka. Bussresan var det meningslösaste jag har varit med om. Den tog en halvtimme och transporterade oss på sin höjd en kilometer. Bussen hämtade upp folk på några hotell efter vårat, innan den vände och åkte till baka igen. En bit åt andra hållet låg nämligen hamnen där katamaranen skulle utgå ifrån.

Katamaranen kunde inte gå ända in i hamnen, så vi fick börja med att åka transferbåt. Ombordstigningen sedan, från båt till båt, var ganska läskig. Det fanns bara golv (okej, jag vet att det heter durk) i halva katamaranen, men det hade de löst genom att spänna upp ett nät som de sedan slängt en massa gröna madrasser avsedda för solning på. Det var lite halvtäskigt att ligga på det där nätgolvet, och man fick febrilt hålla i alla små ting som riskerade att ramla igenom nätmaskorna, och därmed rakt ner i medelhavet. 

Man hade inte skydd av någonting, och jag kände ganska tidigt hur solen brände i huvudet. Jag hade ingen lust att få solsting, varav jag byggde mig en improviserad huvudbonad. Jag slängde mitt linne på huvudet och knöt fast banden i solbrillorna för att det inte skulle blåsa av. Inte jordens vackraste skapelse, men väl så funktionellt.

Efter kanske en halvtimme gjordes första badstoppet. Det var, som den gode Tony brukar säga, bara att kasta sig handlöst i. Fast jag tog det lite mer metodiskt. De vänliga katamaranmänniskorna hissade ner en trappa som man kunde traska i från. Vattnet var fullkomligt iskallt vid första doppet. Det var ju dock ändå bara att häva sig i eftersom det stod en massa folk i trappen bakom så att jag inte kunde vända. Jag var tapper och simmade ett halvt varv runt båten och gick upp på andra sidan istället. Man blir så himla mysig av saltvatten, håret blir strävt och när man torkat kan man borsta salt från armarna. mysigt.

Efter att vi åkt en bit till och gjort ännu ett badstopp, denna gång vid Cape Greco, fick vi mat. En bra grej med det hela var även att mat och dryck ingick i priset. Man fick dricka hur mycket man ville av vad man vill och när man ville. Väldigt positivt. Jag hinkade i mig säkert tio glas av diverse trevligheter. Maten var ett slags buffé av diverse olika grekiska saker och lite annat. Tzatzikin var hur god som helst. Måste få mor min att göra det hemma någon gång (eller ska jag försöka själv tro?).

Etrt tredje badstopp hanns också med. Detta ägde rum någonstans utanför Fig Tree Bay, där vi bodde förra gången i besökte Cypern. Mor och far försökte lokalisera hotellet vi bodde på då, men jag tror inte att de lyckades. Den sista biten mot slutdestinationen skulle båten gå för segel. Det var ett otyg (haha, fast av tyg var det ju xD), seglet skymde solen. Det blev ganska kallt. Jag är glad att de kom underfund med det och tog ner seglet igen.

Båtens slutdestination var spökstaden Famagusta, en stad med en ganska så intressant historia. Famagusta blev 1974 belägrat av Trukarna och har sedan dess utgjort en militäriserad zon. Inte en enda människa bor där längre. När turkarna kom hade invånarna i Famagusta en vecka på sig att flytta därifrån. Innan dess hade staden varit den främsta turistorten på Cypern med de bästa stränderna och världens enda sexstjärniga hotell. Ingen har tillträde i Famagusta. Katamaranen var tvungen att hålla sig utanför de svarta bojar som placerats i havet för att inte riskera att bli nedskjuten. Läskigt.

I Fig Tree bay slutade sedan katamaranfärden. Det blev transfärbåt in till land och sedan bussresa tillbaka till hotellet. Klockan var strax efter 16,00 när vi kom tillbaka. På hotellet blev det ett snabbdopp i poolen varav salt ersattes av klor. 

På kvällen blev det mat på Paula's. Någon form av friterad kyckling åt vi alla tre. Jag åt i och för sig mest kyckling, fritering är lite halvläskigt enligt mig. Gott var det i alla fall.

Lördag 5/5 - dag 6
Lördagen spenderades till största delen vid poolen. Det var helt enkelt behagligast att bada där, stranden var ju inte av allra behagligaste modell. Poolen var i vilket fall som helst helt lovely, så det gjorde ju inte allt för mycket. Det är så roligt att ligga där i en solstol och flukta in folk. Med solglasögonen som skydd så behöver inte folk märka att man stirrar heller. I övrigt var det väl inget annat som hände.

På kvällenåt vi taco-buffé på hotellet. Det var så att de hade olika bufféer varje dag, och vi ansåg visst att vi skulle prova på den i alla fall en dag. Anledningen till att det blev just denna dag var att det senare på kvällen skulle bli en ABBA-Show, vilket kanske kunde vara något sevärt. 

Maten var helt okej, inte som hemma, men helt okej. Efter maten, vid åttatiden eller så, bjöds en show av trollkarlen Dr Who. Han var också helt okej, inte precis någon Joe Labero, men som sagt helt okej. Det första han gjorde var att trolla fram fem duvor och tre paraplyer, det är sådant man inte förstår. Att förflytta bollar från punkt A till punkt B förstår man ju hur det går till, även om det går så fort att man inte hinner se det.

När trollkarlen trollat färdigt och folk hade städat upp alla duvor och skit från scenen började den så kallade "ABBA-Showen". Det var bland det löjligaste jag har varit med om. Det var två engelska tjejer som uppenbarligen trodde att de kunde göra en lyckad kopia. Om de bara hade låtit bli att spöka ut sig så förjävligt. Det finns bara ett ABBA, att försöka efterlikna dem är bara dömt att misslyckas. Det borde inte ens vara tillåtet, uuh så patetiskt. Det var dessutom bara en av dem som kunde sjunga, den andra lät bara illa. Usch. Självklart visar man dock sitt lilla engagemang genom att sitta och nynna med lite halvhjärtat.

Efter ABBA-Showen tog jag en snabbis ut på affärsgatan. Köpte en gosdjurskossa som Bella ska få av mig när hon fyller år. Hon blir två år i juni, jättestor nu.

Söndag 6/5 - dag 7
På söndagen var det fullt tillåtet att konstatera att semestern gick emot sitt slut. Sorgligt men sant, så var det. Därför passade det ju bra att söndagen var dagen som innehade alla former av superlativ. Det var helt klart den varmaste dagen och helt klart den blåsigaste.

Inleddes gjorde den dock med en utvärdering som folket på Ving ville att vi skulle fylla i om hur vi upplevt servicen och dyikt. Därefter gick vi ner för att spendera den sista dagen vid poolen. Det var då jag till min sorg upptäckte att min sko gått sönder. Helvete. Mina kära flip-flop som jag i det närmaste brukar bo i om somrarna hade sagt upp bekantskapen med mig. Själva tjofräsen som man kör in foten i hade släppt på ena sidan och hängde lös i en tråd. De fick duga för dagen i alla fall.

Vid poolen fick man återigen se upp för att inte överfallas av diverse omkringblåsande tingestar såsom uppblåsbara hundar och dylikt. Det blåste rätt så rejält. Dagstemperaturen uppmättes till 31 grader, varmast under veckan, men blåsten dämpade det en aning. 

På kvällen gick vi samma sväng som vanligt, så av viss erfarenhet visste jag att vi skulle komma att passera en Puma-affär. Jag tänkte att de kanske möjligtvis skulle kunna ha ett godkänt substitut till mina skor där. Och jo då, jag gick ut därifrån med ett par gul-svarta flip-flop av modell badtoffla rikare, och 150 kronor fattigare. Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt, men de duger. Det såldes hur mycket billiga märkessaker som helst, och då tänker jag inte bara på Puma-affären. Det verkade generellt som om man i stort sett bara behövde betala för själva produktern. Det tyder garanterat på att det bara är kopior, men det behöver väl inte jag bry mig om. 

Vi hamnade till slut på restaurang Palazzo Bianco, veckans andra besök på italiensk restaurang. Även här käkade jag pasta. Denna gång med kycklingsås. Detta verkade vara den restaurang på Cypern som lagt beslag på öns alla kryddor, jösses vad starkt det var. Tidigare under veckan hade maten generellt varit tam, näst intill smaklös, men inte denna inte. 

När vi käkat klart fick mor min erfara att man kanske inte alltid gör klokt i att vänta till sista dagen med att handla. Vi hade vant oss med de minst sagt generösa öppettiderna. Ingen butik stängde ju någonsin före klockan 23, trodde vi. Söndagar visade sig dock vara ett undantag. Precis vartenda ställe hade klappat igen klockan 20, något man i Sverige skulle se som ganska normal stängningstid för en vardag. Mor hade varenda dag under veckan gått och tittat på alla billiga resväskor som såldes överallt och bestämt sig för att införskaffa en. Nu verkade det som om hon skulle bli snuvad på den konfekten. Det fanns inte så mycket annat att göra än att traska tillbaka till hotellet. 

Den varmaste dagen slutade givetvis i den varmaste kvällen och sedan även i en ganska plågsamt varm natt. Det var första och enda natten som det var riktigt snuskigt varmt hela natten. 

måndag 7/5 - hemresedag
Tidigt utav helvete på måndagsmorgonen rusade mor min ut och köpte sin efterlängtade resväska. Hon kunde ju glädjas åt att affärerna tydligen kör med generösa öppettider även på morgnarna. Därefter kunde vi påbörja den ganska intressante ihoppackningen. Eftersom vi hade tre väskor dit ansåg mor att vi inte skulle ha mer än tre väskor hem heller. Därför packade jag ner mina prylar i min resväska som jag sedan fick ner i pappas väska. Pappa fick sedan packa sina saker runt min väska och i den nya väskan. Efter diverse pressande gick det hela ihop. 

Vi checkade in bagaget på hotellet klockan tio och hade sedan två timmar på oss innan bussen till flygplatsen skulle avgå. Dessa utnyttjades inte till särskilt mycket mer än väntan. En snabbvisit på ett bageri för införskaffning av kall dricka hanns med, samt lite andra mindre inköp. Man kan inte gärna handla stora saker när man redan har checkat in bagaget. Det som handlades fick bäras i handbagaget.

Från fönsterplats i buss nummer 26 satt jag och betraktade landskapet som for förbi på väg mot flygplatsen. Solsemestrar har många fördelar, men naturen är definitivt inte ens i närheten av Sveriges och vinner inga skönhetspriser. Allt är grått och kargt. På den rödbruna jorden växer bara torra ökenväxter. Husen består av gråa betongklumpar som står utslängda här och där. 

När vi kom till flygplatsen lyckades jag, precis som på vägen därifrån, missa sjön med flamingosarna. Mor och far såg dem, men inte jag. Äsch.

Inne på flygplatsen tog jag mig återigen tid till att fundera över EU:s säkerhetskontroller. Varför stifta lagar som inte kontrolleras och följs. Mor hade nämligen glömt att packa ner solkrämerna i resväskan. Två flaskor som definitivt rymmer mycket mer än 100 ml var. Hon tänkte att det var onödigt att slänga bort dem, utan chansade och hade dem i ryggsäcken. De fick väl ta dem om de ville det. Ryggsäcken genomlystes av röntgensaken på det där bandet och jag såg solkrämsflaskorna på tv-skärmen som kontrollantmänniskan hade framför sig. Dock brydde han sig inte det minsta om dem. Egendomligt.

Vi fick vänta bra länge i den lilla trånga gaten innan vi fick kliva på flygplanet, som var försenat med drygt en halvtimme. Den här gången fick vi i alla fall platser vid förnstret på flygplanet, positivt enligt mig. I och för sig ägnar jag inte jättemycket tid åt att titta ut genom fönstret, men det känns ändå som om man i alla fall har lite överblick. 

På Arlanda gick det denna gången lite fortare att få ut bagaget. Våra väskor kom absolut inte först, men det var bra många som stod kvar när vi hade fått våra. 

Jag fick köra hem från Måby. Det var jätteroligt. Jag älskar att köra bil, särskilt på motorväg. Lite drygt var det dock att det var så pass långt. På hemvägen stannade vi till i Månkarbo (skumt ortsnamn det där) och köpte hamburgare. Jag lovade mig själv att det var sista gången på väldigt länge som jag konsumerade pommes frites och coca-cola. Jag hade nog överförbrukat coca-cola under veckan, men jag dricker ju nästan inget annat. Ehumm.

Klockan 11 på kvällen var vi hemma. Det första jag såg var ett brev från Hofors kommun som förkunnade att jag fått sommarjobb. Yippie.