now she's gone in the blink of an eye
Jag gick en halvtimme tidigare från datakunskapen idag. Orkade inte med det. Det är så fruktansvärt jobbigt och tråkigt. Bläh. Får bara ont ihuvudet. Istället gick jag tillbaka till posten och snackade med den där chefen. Han bara sade att det var så många som hade sökt att chansen att jag skulle få jobb där var minimal. Jag fick inte ens lämna namn och telefonnummer så nu är ju chansen obefintlig. Får ta och ragga på andra ställen. Jag måstemåstemåste få jobb i sommar, vill ha ny mobil ju.
Efter det orkade jag inte åka hem, jobbigt. Istället ringde jag till Malin och kollade om hon ville slå ihjäl ett par timmar med mig. Det visade sig att hon sällskapade sig med Malva och Måns utanför folkan så jag gick och var social med dem. Malva dunstade dock på en gång, hon åkte hem med bussen. Måns satt och drygade sig med pensionärer och annat folk och kommenterade deras olika färdmedel och väskor och jackor och allt möjligt, typ "varför låter din perkulator som en toalett?". Vi höll på att skratta ihjäl oss då, det heter ju liksom permobil. "Laglig U-sväng". Haha.
Kvart över tre dunstade Måns också, han åkte med 41:an till Sandviken för att köra upp med moppen. Hoppas att det gick bra så att han klarade det. Malin och jag gick och köpte choklad (eller, jag köpte choklad) och sedan väntade hon med mig på 46:an. Jag har alltid samma uppenbara problem att ta mig upp på det där räcket runt cykelstället vid busstationen. Känner mig jämt så himla smidig då. Den här gången kom jag i alla fall upp utan att behöva gå runt och kliva på själva cykelstället. Fniss.
Det här kommer att bli en plugghelg. Suck. Har två prov nästa vecka, kemi på tisdag och fysik på onsdag eller torsdag. Drygt utav helvete. Fysiken handlar om krafter, att det ska vara lika stor kraft uppåt som nedåt och åt höger som åt vänster. Egentligen är det ganska simpelt, men jag lyckas alltid röra till det för mig. Jag är ganska osäker inför det provet. Kemiprovet är mycket mer omfattande och ganska så svårt. En massa formler hit och dit som jag säkert kommer blanda ihop.
i know exactly who i am
Jippo-tillställningen var slut kvart över två. Fatta vad sugigt, kvart över två, då går ju för i helvete bussen. Det betydde att jag fick vänta i en och en halv timme på nästa buss. Hade jag inte haft skavsår hade jag gått hem. I och för sig släpade jag med mig Michaela och gick och köpte glass på Hanssons, men efter det så svek hon mig. Då satt jag vid busstationen och var social med Måns och lite annat folk istället. Måns är lite galen. Han fick en bit bröd (hmm..?) av Sofie, men den tog han och ritade på, hahah.
Jag har huvudvärk, inte roligt. Jag ska sätta mig framför tv:n och kurera mig med lite håkki nu.
you're a devil meaning well
Jag hade inget individuellt val idag. Jaaah. Det var inställt eftersom det är något lall med obligatorisk närvaro imorgon eftermiddag. Det betyder att jag skulle fått dubbelt individuellt val den här veckan om de inte ställt in. Jag slutar ju egentligen kvart i tolv på torsdagar. Michaela och jag satt ändå kvar i skolan på engelskan och "jobbade". Jag håller på och skriver om Australien och ska jämföra en samhällsfråga, typ skolan eller nåt. Det går lite segt just nu. Efter en halvtimme gav vi upp, då hade jag inte skrivit ett enda ord än. Istället gick vi en undersökningsride. Vi traskade till folkan och pratade med Ritva om sommarjobb och hon sade att vi skulle hålla utkik på internet efter ansökningsblanketter. Jag ska söka både som feriearbetare och fritidsledare. Måste ta och skriva mig en CV. Den kan jag ha användning för när jag söker på Lillåskolan också. Vi var till posten också, tänker undersöka om man kan jobba som reklamutdelare eller dylikt. Han som var där sa att vi skulle komma tillbaka på fredag när chefen var där.
Jag måste verkligen få sommarjobb i år eftersom jag måste köpa mig en ny telefon. Min håller på och sjunger på sista versen nu. Skärmen har tappat nästan all färg, det är nästan omöjligt att se vad man håller på med. Inte bra. I och för sig har den blivit lite till åren kommen, har haft den i tre år i september.
walk a mile in my shoes
Idag väckte min far min moppe ur sin vinterdvala. Röd och fin, men fruktansvärt dammig kom den fram i all sin prakt. Jag tycker om min moppe, men den har sina små skavanker. Exempelvis måste den äta batterier. Batteriet var nämligen tvärdött, trots att de inte ens suttit i moppen. Jag förstår inte riktigt hur det kommer sig. Elstarten var i alla fall tvärdöd, men pappa hjälpte mig att kicka igång den. Sedan åkte jag en liten provsväng och var livrädd att den skulle stanna och lägga av. När jag kom hem igen provade jag att kicka själv, och tro det eller ej, jag fick igång den. Då vågade jag åka en lite längre sväng. Dock vill jag inte åka ända till skolan med bara kickstart, vill inte stå där och kicka och se dum ut. Pappa får fixa ett nytt batteri när han får tid.
Idag har jag "pluggat kemi". Ännu en gång har jag hoppat över träningen till förmån för skolarbete som inte blir av. I och för sig hade jag ingen lust att träna, men det hade jag å andra sidan inte att plugga kemi heller. Jag läste i och för sig igenom lite anteckningar, men jag ägnade absolut inte hela de två timmar som jag skulle ha tränat åt det. Fy. Det känns inte alls bra inför det här kemiprovet, typ osäker på om jag kan det, men för säker för att orka lägga mycket energi på det. Det känns inte bra att skippa träningen heller. Känner mig tjåkkis då.
get your feet walk into a different song
I alla fall hade vi ofantligt jättekul på idrotten idag. Helt seriöst, man blir alldeles förvånad. Bortsett från alla stressmoment det innebär att ha idrott timmen före lunch när man har tio minuter på sig att gå dit och byta om och 45 minuter på sig att duscha, klä på sig, gå tillbaka och äta så var det jätteroligt idag. Vi spelade fotboll med amerikanska fotbollar. De såg ut ungefär som stora citroner, gula och vackra. Det var jättelöjligt, eftersom de inte är runda studsade de åt alla möjliga håll och i princip alla höll på att skratta ihjäl sig. Man sparkade liksom hål i luften otaliga gånger. Enda missen var väl att jag en gång missade bollen och istället träffade under Fredriks fot. Det blev liksom stumt då och sedan dess har jag haft jätteont i höger fot och hälsena. Inte så koolt. Hoppas att det inte gjorde ont på Fredrik bara. Hmm.
Matten var också rolig. Muppen (Michaela kallar honom Jörgen fast han heter typ Fredrik) hade genomgång om olikheter och vi höll väl på att somna som vanligt, man orkar liksom inte lyssna på honom. Istället satt jag, Emma och Michaela och skrev meddelanden till varandra på miniräknarna och fick lite skrattanfall då med. Vi var ju så diskreta också ^^
Ikväll ska jag ha tre simgrupper. Måste försöka bygga ett riktigt jobbigt pass åt medleygruppen. Muahah, Tyrann-Sara har ordet. Hajarna får göra exakt samma sak som i lördags, fast idag måste jag bygga på lite till eftersom de har 45 minuter istället för en halvtimme, men huvudsaken är att skylten räcker första kvarten.
we've gone a long long way
Det är jobbigt med sommartid, en timme kortare sömn sätter sina spår. Fy. Var ju tvungen att gå upp halv tio, trots att min inbyggda klocka bara var halv nio. Usch, det tar ju ett par dagar att ställa om sig. Senast alldeles precis nu gick jag miste om en timme. Jag sitter vid datorn i vardagsrummet och blänger då och då på klockan på stereon som står på 19,45. Aha tänker jag och startar TV:n, snart får jag se Playa del Sol. I helvete heller, klockan är ju kvart i nio och sportspegeln är i full gång. Åh så störigt. Jag är ju inte så smart att jag tittar på klockan i datorn som ställer om sig själv.
Hur som helst åkte mor och jag till Valbo imorse. Mor resonerar som så att åker man tidigt dit så kommer man tidigt hem igen, och det kanske ligger något i det. Vi åkte redan klockan elva, vilket kändes som tio och därmed fruktansvärt tidigt. När vi kom dit så visade det sig att Andreas Johnson skulle göra ett promotionuppträdande och signera skivor klockan tolv. Mycket trevligt. Jag hade bestämt att jag skulle köpa hans skiva, och det var ju ett lysande tillfälle att göra det nu. Nu fick jag den ju till och med signerad. Fniss.
Själva ärendet till Valbo var väl egentligen IKEA. Jag kommer att få ett renodlat IKEA-rum, men det gör inte så mycket eftersom de har jättefina och bra grejor på IKEA. Jag köpte idag en TV-bänk (äntligen), en bokhylla och en matta för pengarna som mormor sponsrade med. I övrigt köpte jag en cd-pelare och mor sponsrade med ännu en bokhylla samt en väggfast hylla. Nu är det bara soffan som fattas, eftersom vi inte lyckades få den med oss den här gången. Pappa har byggt ihop TV-bänken, den är jättefin.
När jag kom hem och hade tagit mig ikapp med matten tog jag fram den husliga sidan hos mig själv och ställde mig och strök en massa kläder. Eftersom min mor höl på och skurade golvet på mitt rum tänkte jag att jag kunde göra lite nytta samtidigt som jag tittade på hockey, eller mer lyssnade på hockey. Det tog mig en hel hockeymatch att stryka de gigantiska högarna som hopade sig i vardagsrummet, men jag kände mig duktig efteråt i alla fall.
Vi åt intressant mat idag. Mamma hade gjort någon sorts cyrryfisk med något äppeltjofräs till. Cyrry och fisk är en udda kombination tycker jag, men det var gott i alla fall.
Hottie <3
you're beautiful the way you are
Dagen idag har bara handlat om simning. Varför bli förvånad? Imorse var det ju hajarna som gällde. De var jätteduktiga som vanligt. Jag var tvungen att testa dem lite så jag skrev en skylt med vad de skulle simma och sedan fick de klara sig själva. Det är nämligen så att jag ska ha tre grupper själv på måndag, eller ja, baddaren är ju Malin med och har också. Grejen är den att baddaren och hajen krockar litegrann så hajarna måste simma ensamma i en kvart. Men det gick ju prima för dem att simma efter skylt imorse, så det gör nog det på måndag också.
När vi kom hem tog mor och jag en liten vårpromenad och sedan var det dags att åka till nästa badhus. Gästrikeserien i Sandviken som ledare för Max, Adam och Linnéa. Jag simmade själv också faktiskt. Tro det eller ej. Det gick väl inte så där lysande. Jag simmade 100m bröstsim, kan inte minnas när jag gjorde det senast. Simmade fyra sekunder över pers men kom i ala fall trea, heja mig. Därmed inkasserades en fin bronsmedalj. Jag är bäst. Det gick nog bra för i princip alla i övrigt också. Det belv jättemycket medaljer och pers åt alla möjliga håll. Det är så himla kul.
Pappa har nästan tapetserat färdigt mitt rum nu, det blir himlans snyggt. Nu sitter den vita tapeten uppe på nästan två väggar, bara en vägg kvar. Imorgon ska mamma och jag åka in till Valbo en sväng. Då ska jag köpa lite bokhyllor, ett cd-ställ och en tv-bänk, sedan ska det möbleras lite. Jag längtar verkligen efter att få flytta tillbaka till mitt rum. Jag har bott på en tältsäng i vardagsrummet i två veckor nu och min rygg tar verkligen stryk av det. Det är liksom för mjukt, jag ligger som i en grop ungefär. Inke skönt i längden.
I steal the sun from the sky for you
Mina lärare tycker att jag är negativ och har dåligt självförtroende. Undrar vad de grundar det på ^^
baby every little piece of the puzzle doesn't always fit
Mor min kom och hämtade mig halv två, i alla fall 45 minuter tidigare än om jag behövt vänta på bussen. Vi åkte en sväng till Sandviken där jag inhandlade en massa spännande saker på alla billighetsaffärer som finns där. Egentligen var vi dit för att shoppa TV-bänk på Jysk, men då jag inte hittade någon som jag tyckte var perfekt så fick det vara. Istället köpte jag:
* En fleacepläd som ska få agera överkast i min säng
* 2 påslakanset
* Ljus som luktar kaffe
* Hårmousse
* Dubbel uppsättning shampoo och balsam
* Två Böcker ( Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson och Hemma hos Martina av Martina Haag)
Allt till en ganska så lågkostnad. Mycket bra.
By the way så har tapetseringen av mitt rum påbörjats, men det går inte alltför fort. Iallafall så är den svarta väggen färdig, och den är jättekool. Lite migränvarningsmönstrad, men eftersom det bara är på en vägg så går det bra. D
Resten av rummet blir jättevitt med silveraktigt mönster som bara syns lite svagt. Fint fint fint blir det.
Imorgon har jag utvecklingssamtal. Hmm, probably nice.
and how do you keep your feet on the ground
Igår hatade blogg.se mig igen, det händer rättofta nu faktiskt. Jag var dock lite finurlig den här gången och sparade det jag skrivit så här har vi det;
Tisdag 20 mars 22,53
Ååh, jag är så fett trött nu. Två timmars hårt tränande sätter sina spår. Uuh. Men det är ju så himlans roligt också. Maarit är en så bra tränare (instruktör?) att man blir superpeppad att lägga på tungt tungt tungt på pumpen. Jag har slutat ta astmamedicin före träningarna eftersom jag inte är helt hundra på dess effekt, men det gör att jag blir trött fortare eftersom jag inte får i mig lika mycket luft. Det blir av den anledningen också jobbigare varav jag inte kan lassa på ännu mer på stången. Jag känner mig dock ganska så stark ändå, jag är inte den som har allra minst på. Maarit mobbade mig lite idag. Hmm. Hon frågade först vad jag hade tänkt mig att jag skulle öka på och ansåg sedan att det var på biceps det skulle ske. Jaså tänkte jag då, inte en chans. När vi väl kom till biceps sa hon att alla skulle kolla hur mycket jag lade på (gömma mig bakom sax) och sedan höll hon koll på mig och såg till att jag överlevde. Fniss. Något pinsamt men ruskigt peppande var det. Taha. Boxen körde jag med Rebecka. En slutkörd Sara v.s en pigg Rebecka kan ju bara sluta på ett sätt. Hon är så himla stark. Det är inte kul att köra det där när man ska boxa över den andra till andra sidan. Jag lyckas inte rubba Rebecka en millimeter, så fruktansvärt frustrerande. Hon får liksom "vara snäll" och hjälpa till. När hon sedan boxar på mig så flyger jag som en vante, idag brakade jag till och med in i väggen. Hej klen.
Det mest raffinerade som hände i skolan idag var att vi gick igenom fysikprovet (igår fick vi bara se betyget). Jag kände mig så himla macho då. Jag hade förlorat 2,5 poäng bara varav två var på sista uppgiften som jag inte svarade på alls. Den andra halva poängen var ett avrundningsfel, hej irriterande. Jag är i alla fall himla nöjd med det. Jag tyckte att det var ett svårt kapitel och jag var osäker på massor av uppgifter, men jag är bäst.
Dubbeltimme i tyska är jättejobbigt, jag förstår inte varför folk vill ha det så. Nog för att kursen kommer ta slut fortare, men det är ju så jobbigt. Första timmen fick vi dock spela spel, det var kul. Det heter personality och går ut på att man ska veta vad folk anser om sig själva i olika frågor. Kul. Sofie får alltid typ familjefrågor, typ om hon vill adoptera barn och sådant. Andra timmer gjorde vi någon dryg vägbeskrivningsdialog där man skulle ta sig ett varv runt en stad med hjälp av den andras beskrivning. Trök. Sofie och jag läste upp våran snygga dialog också, den är bäst.
Imorgon är det långdag. Det är jobbigt. Jag vill inte gå sådär längre, fast jag älskar ju mina torsdagar. Fotomänniskan ville att jag skulle ta med mig en reklamannons imorgon, ingen aning om varför. Jag tror att jag tänker "glömma" det i alla fall. Suck.
Nu är det sovning.
Onsdag
Idag har det varit flytta-till-skolan-dagen. Onsdagar är riktigt jobbiga, tre olika språk plus lite fysik och tre timmar jättetråkigt individuellt val.
På tyskan hade vi lång dryg genomgång om prepositioner och annat fjåll som styr dativ. Det är så drygt med genomgångar, särskilt eftersom man alltid går i genom samma saker åttahundraarton gånger, och aldrig är det någon som kommer ihåg någonting. Usch. Skulle folk komma ihåg det som gås igenom minst lika många gånger på högstadiet skulle man behöva läsa språk i max två år.
De som fixar maten åt oss fick pluspoäng av många idag. Vi fick varma mackor till soppan och det var supergott. Varje gång mattanterna ställde fram en ny plåt så vallfärdade folk dit och halvt slogs om mackorna. Det såg jättelöjligt ut och folk som inte hann fram till mackorna blev jättesura, fniss.
Jag var iväg till biblioteket idag och lånade om min bok. Dessutom hittade jag en barnfaktabok om Australien som jag ska använda till mitt engelskaarbete. Det är så tråkigt att skriva arbeten, särskilt på engelska. Jag har hittills bara skrivit lite på svenska, men jag har fram till påsklovet på mig.
Fotohelvetet är så sanslöst tråkigt. Eftersom jag inte har photoshop hemma kan jag ingenting om det programmet. Jag sitter mest och leker lite och försöker förstå, sedan hinner jag glömma allt under den vecka som går till nästa gång. Usch. Idag smet jag lite tidigare, det är så bra att ha bussar att skylla på ibland. Jag gick ner på hoforshallen och lade mig och halvsov istället. Hade det inte varit för att läktaren är så himla hård hade jag säkert somnat.
Träningen gick inget vidare idag. Jag kämpade mig igenom hela träningspasset, men det kändes som om mina armar inte alls svarade när jag sade åt dem att anstränga sig lite. Det gick hur bra som helst att simma F3, alltså konditionsfart, men så fort det blev F4, alltså hårt, kändes det som om jag inte kom någon vart alls. Jättejobbigt var det. I och för sig har jag drabbats av en dos träningsvärk igen, eller inte riktigt träningsvärk, mer stumhet och seghet i musklerna. Ont i vaden har jag, men jag förstår inte hur jag kan ha det. Det ingår ingen träning för vaderna i pumpen, och inte i boxen heller tycker jag. Det är andra veckan i rad som jag fått ont i vaden efter träningen i alla fall, ska forska i orsaken.
Tjohej
baby, your'e as harmless as a garden snake
Igår hatade blogg.se mig lite. Jag hade tänkt skriva när jag kom hem från Gävle igår, men jag kunde inte ens logga in. Nu känns det som om jag är lite efter med bloggandet igen, och inte har jag tid att blogga heller.
I alla fall så var det femklubb i Gävle igår. Jag var med in som ledare för våra små hajar. De var jätteduktiga, Elin fick till och med medalj. De har faktiskt inte hållit på och simmat femtio meter särskilt länge, men de gör redan jättebra vändningar och sådant. Duktiga flickor. Dessutom lyckades Linnéa och Adam simma ur sig och kvalificera sig för Gästrikeserien, jätteroligt för dem. Det var flera andra fina resultat också och många medaljplaceringar. Det är ju dock aldrigt något att göra åt Gävle och Harnäs som alltid blir etta och tvåa totalt, men vi var tappra och slutade som vanligt trea.
Måndagar är som vanligt jättejobbiga i skolan.
* Svenskan var i vanlig ordning helt förjävligt tråkig. Jag vet inte för vilken gång i ordningen det var vi gjorde synonymövningar. Det är så fruktansvärt tråkigt. Den där fula gröna boken är uppbyggd på samma sätt rakt igenom och det är så tråkigt, man blir inte ens förvånad över vad man ska göra längre.
* Kemin är rätt tråkig just nu eftersom vi håller på med saker som jag inte fattar. Det är så mycket formler och olika beteckningar för saker att man blir förvirrad.
*Idrotten var ovanligt kul. Först gjorde vi nåt slags jaga där den som blev tagen skulle ställa sig på en plint och spela nåt instrument, typ luftgitarr, eller så och för att man skulle bli fri skulle två stycken ställa sig nedanför och digga. Fniss. Sedan gjorde vi någon heljobbig fotbollsvariant, typ som plankan fast ändå inte. Det var roligt men jobbigt, fast jag gjorde ett mål. Stolt.
* Samhällskunskapen är också jobbig för tillfället. Vi pysslar med ekonomi, och det är också sådant jag inte riktigt begriper. Det är jobbigt att lyssna på långa genomgångar om saker som man inte fattar. Usch.
* Matte med muppen är inget annat än sömnpiller. Jag hoppas att hans praktik är klar snart. Jag tror att jag gjorde två uppgifter idag, så företagssamt. Det enda positiva var att vi fick se resultatet på fysikprovet och jag hade MVG- som på nåt sätt känns mycket bättre än VG+. Jag är nöjd eftersom jag tyckte att det var svårt och inte ens svarade på sista uppgiften.
Nu ska jag åka och träna mina småbarn.
these are the moments, i know heaven must exist
Jag ljög igår, så in i helvete jag ljög. Jag tänker inte hålla käften om hockeyn, jag ska nämligen dit. fatta vad härligt, häftigt bäst. Mamma hade tävlat på Canal Digital om matchbiljetter, och lyckats vinna två. Ojojoj, det ska bli sjukt kul. Nu får vi ta och hejhejheja ordentligt den här gången. De kan ju inte vara sämre än mot Linköping sist i alla fall. Wiehooo. Såååå kul.
Uppdatering 23,30
JAAAA!!! KLAPP Klapp klapp klapp. Matchen var helt freakin' underbar. Det var så kul, och bra platser hade vi också. Vi satt på M3, översta våningen parallellt med ena blålinjen vilket betyder att vi hade överblick över allt som hände, även om det var för långt ifrån för att man skulle se namn på tröjor och sådant, men det är ju inte det viktigaste. Första perioden var bra, men andra var totalt bäst. Shit vad de ägde ut HV då. Bäckis 3-0 mål var så himla snyggt, mer bortfintade HV-målvakter åt folket. Synd att Dackell skulle drulla till det och släppa upp dem till 3-1 sedan, det var inte bra. Det väckte ju HV så att Brynäs tappade allt i sista perioden. Det var ju rent plågsamt att titta på, jag hade en puls på typ 340 när slutsignalen gick. Usch. Jag ville verkligen inte att HV skulle kvittera och få till en förlängning, nej jag är så glad att de höll undan. Sperrle var helt underbart bäst i målet också. Ååh så skoj, nu ska de ner till Jönköping och kötta järnet på söndag. Heja heja.
JAAA!! Helt underbart bäst. Superduon Månsson och Bäckis efter 1-0
Men han var nog fasen bäst på plan och räddade segern, 3-3 i matcher nu.
(Bilder från Aftonbladet)
and when the day is done, my momma's still my biggest fan
Torsdagar är tröttsamma tillställningar. Det är så drygt att gå till skolan för en lektion, första timmen dessutom. Matten imorse var som vanligt ett sömnpiller. Muppen var där och hade genomgång, och då somnar man nästan. Han pratar så fruktansvärt långsamt och monotont och uschusch. Jag ljög litegrann, jag hade faktiskt två lektioner idag. Jag stannade kvar och hade tyska också. Sofie och jag skrev en dialog om en snube som ville köpa en röd mössa med gröna blommor, men fick finna sig i att köpa en rosa pullover istället. Hmm. Ibland har man fantasi. På håltimmen innan hatade datorn mig. Jag satt i grupprummet och skrev rent våra uppfattningar om svenskadikterna när det helt plötsligt blev något tjall på tillställningen. Då blev jag riktigt sinnig, allt jag hade skrivit hade ersatts av en massa fyrkanter bara. Strange. Som tur var hade jag sparat ett par gånger, så allt försvann inte.
Eftersom jag slutade kvart i tolv och inte kunde åka hem förrän kvart över två så gick jag ner till Hagaskolan när jag hade ätit. Där träffade jag på Malin och Rebecka och Malva och Måns och Roghe och Gustav. Tjohej tjoho. Jag hade tänkt mig att jag skulle träffa på lite lärare också, men så blev det inte. Jag bytte bara ett par ord med Åsa, min gamla tyskalärare. Hmm. Jag traskade in till Ove också, men dörren in till det rummet var stängd och dssutom var jag tvungen att gå till bussen då.
Jag tränade idag också. Eftersom jag inte simmade något igår så fick jag för mig att gå dit och göra en insats idag istället. Det var jättejobbigt och drygt och tungt och alla möjliga synonymer till den betydelsen. När Tony förtäljde att det hela handlade om ett syrapass blev jag ju så glad. Jag överlevde det dock och simmade fem femtior bröstsim på hyfsade tider. Jag är ganska nöjd med det.
do our ways converge, or do they separate to nowhere?
Skoldagen har varit helslapp. På tyskan fick vi sitta i grupprummet ochj jobba i den där dötrista blå grammatikboken. Jag är så glad att jag är i princip klar med den, för det är det värsta som finns. Vi hade något muntligt tjofräs igår som kändes jättedåligt. Sara, Sofie och jag pratade om simning, men det gick ganska åt helvete för mig. Jag hatar att prata. I alla fall så hade Guido två grupper kvar att lyssna på idag, därför fick vi jobba själva.
Svenskan sög som vanligt. Vi hade redovisning av de där dikterna vi jobbat med i typ tre veckor. Man skulle presentera en dikt med bild och musik. Det sög, verkligen. I och för sig var våran dikt ganska fin, men ändå, så himla töntigt. Dikten hette Ur idyll och epigram (fjåll) och var skriven på 1800-talet någon gång. Det enda positiva var att redovisningarna gick så himla fort att lektionen var klar på tjugo minuter, och hon hade inte planerat in något mer. Alltså fick vi långlunch, skönt. Vi har i vanliga fall lång lunch på onsdagar, men idag fick vi två timmar. Då traskade jag, Lina, Josse, Emma och Michaela ner på bruket och köpte glass. Nice.
En timme fysik var i princip det ända vettiga jag hade idag. Engelskan var inställd på grund av att lärarna hade studiedag på eftermiddagen. Jag och Michaela satt kvar i skolan ändå, men jag fick inte så mycket gjort. Vi ska typ skriva något lall om ett engelskspråkigt land, och jag har såklart valt Australien. Det går lite segt just nu, men det ska nog fixa till sig. Jag behövde ju inte ha något fotolall heller eftersom lärarna studiedagade sig, jisses vad skönt att få åka hem.
Ikväll ska jag kolla på hockey och heja som en tok. Lyckas Brynäs vinna ikväll finns det en stor risk att de klarar matchen hemma på fredag och därmed tar sig till semifinal. Går de till semifinal ska jag, Frida, Josse och Sofie in och se första matchen som väl blir på onsdag tror jag. Det skulle vara jättekul att få gå på hockey igen, så nu ska det hejas.
Blir han hjälten ikväll också?
the winner takes it all
Ikväll är det, för den som händelsevis lyckats undgå det, final i melodifestivalen. Årets höjdpunkt på många sätt. Idag är det också så när som på en vecka (kommer aldrig glömma 17:e mars 2006) sedan Malin och jag var på genrepet till finalen i Stockholm. Det var så gräsligt roligt och häftigt och jag avundas alla som får vara där på plats ikväll och se the real stuff liksom. Även om man ser bättre på TV och bla bla så är det ju helt sjuk stämning och känsla att vara på plats.
Givetvis har jag gjort ett litet önsketänkande tips. Det visar inte hur jag tror att det kommer gå, men väl hur jag vill att det ska gå. Jag tror att The Ark kommer att vinna, men får jag som jag vill så går det så här:
1. Marie Lindberg (för att hon är så söt och har så söt låt och för att jag vill se en skräll)
2. Andreas Johnson (för att han är proffsig, snygg och har bra låt)
3. The Ark (för att jag gillar låten men tycker att de ska hålla sig till radio och skivor så att jag slipper se dem)
4. Sarah Dawn Finer (för att hennes låt var sanslöst vacker)
5. Sanna Nielsen (för att hon har sjukt bra röst men sjukt ful frisyr)
6. Sonja Aldén (för att jag håller på att somna när hon sjunger, men låten är fin)
7. Måns Zelmerlöw (för att hans låt är medryckande, men han är ännu en idoltönt i förskingringen)
8. Sebastian (för att han är så schlibbig att jag inte kan se honom utan att äcklas, han bör också hålla sig till radio)
9. Tommy Nilsson (för att han är så uttryckslös att man inte ser skillnad om han sjunger om kärlek eller döden)
10. Anna Book (för att hon såg så malplacerad ut, hela alltet var ett skämt. back to let's dance, Anna)
Byter vi plats på The Ark och Marie och slänger upp Sebastian en bit så ser vi hur jag tror att det kommer gå.
Uppdatering 22,56
Ni märker mina damer och herrar, att jag inte är helt sämt på att tippa trots att det bara var en önsketanke. Tvåan, fyran, sexan, åttan och i princip nian och tian rätt, det är mer än hälften det. Jag trodde inte att Marie skulle vinna, men jag skulle ha tyckt att det vore fantastiskt roligt. Att hon var fyra hos folket visar bara att juryn röstade som arslen. Jag antar att The Ark som segrare inte var någon högoddsare, jag tippade ju liiiite motvilligt dem jag med men jag hade inte gråtit om någon annan vunnit. Jag gråter inte nu heller, låten är tvärbra och jag är övertygad om att det kommer att gå bra för den. Det som gnager lite är att jag inte tycker att det är en "melodifestivallåt". Jag vet att det inte längre heter schlagerfestivalen, men jag har ändå vissa fördomar om hur det ska låta och se ut.
Strunt samma. Åter till min tippning. Bland topp fyra har jag som synes tre rätt om vi kastar om lite. Jag är i alla fall glad att det var Måns, och inte Sebastian, som kom trea och spräckte mitt tips. Min bottentrio är ju faktiskt helt rätt sånär som på att vi byter plats på Anna och Tommy på grund av hennes ensamma lilla poäng. Sonja på sjätte och Sebastian på åttonde stämmer ju också. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så dåligt för Sebastian, men jag är himla glad att det gjorde det, och jag är bevisligen inte den enda i detta avlånga land som inte gillar honom. Tommy och Anna skulle inte ha några poäng alls, så var det. Det bevisar bara att första deltävlingen inte hade ett skit att komma med. Det gick ju även lite för dåligt för Sanna och lite för bra för Måns, men det är ju bara av akademiskt intresse som det så fint brukar uttryckas.
Jag ska avsluta med att citera min mor som kom med en sund åsikt angående Anna Book:
"Man får negativ gåshud när man ser henne"
Fundera på den du.
the world says you gotta be super man
whose lives are twisted and torn
so hold me while i cry tonight
and i will be reborn
i can feel the healing started
blessed are the broken hearted
Var in till Gävle igår kväll och såg en spelning med Jill Johnson. Det var helt underbart. Varje gång jag ser henne live (nu lät det som om det sker ofta, men det här var i alla fall fjärde gången) så inser jag att det är hon som är min största musikaliska förebild. Hon är helt enkelt bäst. Texterna är helt underbara. De flesta av texterna, kanske till och med alla, är tillägnad verkliga personer. Det gör att man blir extra berörd av texter som Nathalie och Breakfast in New York. Alla borde se till att lyssna på Breakfast in New York, det är nog den finaste låt jag vet. Hon sjöng inte den igår, annars hade jag garanterat gråtit en skvätt. I och för sig gjorde jag det när hon sjöng Blessed are the broken hearted istället. Den låten beskriver ganska exakt min sinnesstämning just nu.
Call me cool 8)
until she walked into his world
she was an angel send to save him
give him the love that he deserved
she knew she wouldn't make it
she only had so much time
that inner peace she carried with him
touched so many lines
but they would not grow old together
he thought of all the things they missed
'cause heaven made other plans for her
she left him with one last wish
let there be no tears for me
spread my ashes in the see
and say a prayer for us
celebrate what was
you can say goodbye
while the sun begins to rise
let the champagne pour
over breakfast in new york
her memory was honoured
by her family and friends
but there was a moment yet to come
that was only ment for him
he didn't even pack a bag
he just got on a plane
and flew halfway across the world
so that she would smile again
no they did not grow old together
he thought of all the things they missed
'cause heaven made other plans for her
she left him with one last wish
let there be no tears for me
spread my ashes in the see
and say a prayer for us
celebrate what was
you can say goodbye
while the sun begins to rise
let the champagne pour
over breakfast in new york
Den som nu har tagit sig tid att läsa igenom texten till Breakfast in New York kanske förstår varför jag garanterat skulle ha gråtit en skvätt. Jag har inte tagit texten på internet så jag ber om ursäkt om jag har skrivit fel, har bara skrivit direkt ur minnet. Alla borde känna någonting av den texten. Jag tänker både på mannen och på kvinnan och på hur fruktansvärt hemskt det måste ha varit för båda. Jag minns inte exakt hur det var, men Jill berättade en kort story om låtens bakgrund på förra konserten jag var på. Låten handlar om en av hennes kompisar tror jag. Han hade träffat en tjej och de hade hunnit vara gifta i bara ett par månader när hon fick cancer och dog.
like asking Niagara not to fall
Som sagt, träningsvärk on idag. Min träningsvärkande rygg höll på att gå av när jag transporterade mig hemifrån till bussen och från bussen till skolan. Dels är onsdag min flytta-till-skolan-dag med massor av packning och dels gick jag och spände mig för att inte halka omkull i slasket. Usch, hatväder.
Fick reda på engelskaprovet idag. Fy faan. Bara VG. I och för sig är jag ingen hejare på engelska, så jag krävde inte att jag dkulle ha MVG på det, men för den sakens skull behöver man ju inte klanta till det och göra en halv miljon slarvfel. Jag kan böja verb, jag kan det, jag kan det, jag kan det. Hon drog av säkert sex poäng bara för sådant. BLÄ. I och för sig förstår jag inte riktigt hur hon har rättat, men det spelar ingen roll. Engelskan kommer sabba allt. Kommer inte kunna få MVG i det, inte en chans.
På fototjossanhejsan fick jag redovisa mitt arbete om döden. Så himla snyggt, eller inte. Aja, hon gnällde inte i alla fall. Positivt. Sedan gick jag ner och tränade. Det var skönt att simma lite, har ju inte gjort det på över en vecka heller. Det var väl inget värstingpass, sammanlagt 2000 meter bara, men det var väldigt mycket fart. Först 900 insim och sedan hade Tony byggt ihop lite femtior och tjugofemmor med lite fartlekar som krävde viss tankeverksamhet sedan avslutade vi med lite starter och en femtia på tid. Jag simmade bröstsim och amnade mindre än en sekund över pers trots att det brände i låten och kändes som om jag bara vevade i luften på slutet.
Tjohej tjoho. Det blir till att gå och lägga sig nu tror jag. Jag borde se till att skaffa mig några fler timmars sömn än jag gjort de senaste dagarna. Jag orkar inte vara trött varenda dag. Imorgon har jag bara en lektion och det suger att det är första timmen. Fy. Ska försöka orka gymma sedan och ta 11,15-bussen hem.
Imorgon kväll ska jag se Jill Johnson i Gävle. Det ska bli så kul.
Brynäs vann igår, så himla kul. 1-0 i matcher nu. Wiehoo
tänk dig att ha en man i byrån
Let's leave the saturday. Det hände ju som väntat ingen större sensation då heller. Såg i och för sig andra chansen. Shit vilket jobbigt upplägg. Jag ville ju att Sanna och Jessica skulle gå vidare, men man visste ju redan på förhand att det inte kunde bli båda dem. I och för sig blev det nog rätt ändå. Sonja var bra medan Jessica var sämre än jag mindes. Sanna var lika tvärbra som i Gävle, fast hon hade samma hemska frisyr. Det var givet att hon skulle vidare. Sedan ägnades kvällen åt att packa till Ålandsresan och sedan till att sorgeblogga.
På söndagen klev jag upp halv åtta. Fan, halv åtta, två dagar i rad. När jag ändå var tvungen att gå upp sådär fettidigt kunde jag ju lika gärna kolla på Vasaloppsstarten. Det är ju det enda som är roligt. Sedan hann jag med att duscha, trippelkolla min packning och se till att mp3:n var fulladdad samt innehöll det mesta av lyssningsvärda låtar
Margot skjutsade oss till bussen som gick tjugo i elva. Bussresan var i vanlig ordning aptråkig. Usch. Jag hatar att åka buss. Det är trångt, det tar lång tid och man drabbas av tristess i mängder. Tur att jag hade min mp3. Satt och diggade en massa Sara Evans-låtar (alltså, shit vad bra hon är <33) och en massa annat. Sedan ställde jag in den på radio, sökte in p4 och lyssnade på friidrotten på sportradion. Ooh, bra grej. Hörde en bra låt med Orup då också. Den hette typ Indydrottning, ska ta och skaffa mig den. Hade även gjort misstaget att köpa en veckorevyn när jag stod och velade om vilken tidning jag skulle ha. Fan, jävla överklasstidning. Jag hatar sådana modekrönikörer som Ebba von Sydow. Hur kan hon vara så säker på att alla tycker som hon. Alltså, folk till och med skriver in till tidningen och frågar om det de tänkt sätta på sig är "rätt", och så svarar Ebba att "ja, det går bra", eller "nej, det funkar inte alls i vår". Ååh vad förbannad jag blir. Hennes åsikter kan väl inte representera hela världen. Hur kan hon veta vad som är rätt? Nej usch. Aldrig mera veckorevyn. Det enda positiva var att jag såg bilder på ett par jättefina converse som skulle finnas på Nilson, hoppas de finns någon annanstans också.
Vi kom till Stockholm halv fyra och man får börja kliva på båten kvart över fem. Det är fan nästan två timmar. Det var förresten en hel höjdhoppsfinal och lite till. I och för sig verkade höldhoppsfinalen ha ganska dålig standard men det hör inte hit. På terminalen (och överallt annars också) vimlade det av stressade pensionärer. Det kändes verkligen som om det bara var vi, småbarnsfamiljer och stressade pensionärer på hela båten.
Vi hängde ju med på POOL-resors reseträff vilken skulle inledas med en välkomstdrink och något slags uppträdande. Jag tänkte först att jag skulle vara fräck och sno åt mig en av den alkoholhaltiga varianten, men när det framkom att det var mousserande vin så backade jag. Fan, vin, det kommer jag aldrig lära mig att dricka. Det smakade jäst äpple och alkohol, hur kan man ens tycka att det är gott? Det alkoholfria alternativet var inte mycket bättre. Från början smakade det bara socker i vätskeform för att senare gå över till något i stil med mandelmassa. Inte gott. Uppträdandet var mycket bättre. Systrarna K. De var jättekoola. Först hade de något slags 50-60-talstema (tänkte väl antagligen på alla stressade pensionärer X'D). Då hade de jättesöta prickiga kjolar på sig. Jag kände mig personligen väldigt malplacerad där då. Det var mor&far&jag och alla pensionärer. Jag tyckte att jag överlevde ändå. Musiken var så söt. Jag stod där och nynnade med lite halvengagerat i de låtar jag kunde och plötsligt kom en av de där Systrarna K, tror att hon hette Åsa, och köde upp en mikrofon i nyllet på mig. Hjälp. Reflexmässigt ryggade jag tillbaka, men hon hade ju lite armlängd också. Det var bara till att försöka gasta leende guuuuldbruuuna öööögon bäst jag kunde. Shit, det är ungefär den textraden jag kan, fortsatte bara nynna halvengagerat. Gjorde nog inget imponerande intryck, men jag fick en "idolbild" på dem HAHA. Sedan bytte de om till någon totalglittrig kreation och körde lite mera discofeeling. Fortfarande engagerat, proffsigt, roligt och jättebra. Ja, jag diggade verkligen dem.
Sedan tog jag en runda på parfymavdelningen i tax free-butiken. Även om jag inte skulle köpa parfym så är det roligt att traska omkring och sniffa lite. Sprayade på sådana där remsor och lyckades lägga lite på idolbilden också. Den luktar jättegott nu, fniss.
Efter att vi käkat den sedvanliga Vikingbuffén traskade vi upp i baren och hittade ett bord alldeles bredvid själva bardisken. Vid ett bord längs väggen satt en ensam kille i 25-årsåldern och rökte. Märkte på en gång att han började stirra på mig. Det var verkligen jätteäckligt. Jag fick för mig att han jobbade där. Han hade på sig en stor grå urtvättad t-shirt som det stod med något företags logga på (verkligen uppklätt) och fick efter ett tag sällskap av en städtant och då och då traskade han in bakom bardisken (där de går in med disk och sådant). Hur som helst så beställde mamma och pappa varsin drink. Mamma hade någon jordgubbsgrej som jag for och nallade av. Den var jättegod. Tröjtönten fortsatte stirra på mig. Efter ett tag kom han fram till vårt bord och frågade mamma och pappa om jag var deras dotter, sedan frågade han om jag var på gränsen att fylla arton. Shit tänkte jag, han jobbar där och ser att jag nallar av mammas drink, nu blir det påföljd för att jag inte är arton. Istället frågade han om han fick bjuda mig på en drink. Helvete. Han bara "ja, jag såg ju att hon tog av din och tänkte att hon kanske ville ha en egen". Hjälp. Mamma svarade kvickt att "nej det vill hon inte, hon vill bara smaka". Jag fattar inte, mamma svarar alltid för mig. Jag hinner sällan vara först med att få en syl i vädret. Det är ännu ett hinder i mitt lära-mig-att-klara-mig-själv-dilemma. Jag hade kunna bett tröjtönten att dra åt helvete om jag fått chansen, men istället lamslås jag av min feghet och hittar inte ett enda ord. Fan. Jag hade kunnat säga åt honom att om jag vill ha en egen drink så köper jag en egen drink, eller så lyckas jag charma mamma att köpa den åt mig. Han stövlade tillbaka till sin plats och pratade med den där städtanten om att mina föräldrar minsann verkade tro att jag var femton. Han kunde dö. Jag ville bara rymma då.
Jag skyllde på att jag fick ont i huvudet av röken och stack ut i korridoren och satte mig i ett fönster. Den där människan äcklade mig, verkligen. Lyckades så klart hitta på systrarna K igen. De ställde sig precis där jag satt och omsvärmades snabbt av lysiska pensionärer. Sedan kom hon som körde mikrofonen i nyllet på mig fram till mig och frågade om det var jag som hade sjungit. Hrmm. Sjungit kanske var att ta i hördudu. Då ville jag fly igen. Jag tror att allt gick emot mig just då. Nej då. Jag hittade ju en pokermaskin, det är fetkul. Mitt syfte med det där är dock inte att vinna pengar (alltså mycket pengar), utan att få pengarna att överleva så länge som möjligt. Jag stod och spelade för min femma i en kvart. Det var kul.
När jag kom tillbaka till mor&far i baren hade drink-och-tröjtönten gått. Pust. Istället kunde jag i lugn och ro, sittandes på golvet, bevittna ett halvtaffligt framträdande med Charlotte Perrelli. Hon tillhör inte mina favoriter, men hon har bra röst. Anledningen till att jag satt på golvet var för övrigt att människan hade ställt sig längst in i hörnet på scenen och var omöjliug att se från våran position. Inte för att hon är så mycket att se, men ändå. Hon hade kass repertoar (stavning?). Hon körde kanske fem låtar och när hon blev ombedd att köra ett extranummer tog hon samma låt en gång till, fast på svenska. Det var givetvis hennes vinnarlåt Take me to your heaven. Jag har faktiskt sjungit den, karakoe på Malta, vi var så bäst då.
Natten var till en början i halvpanik med en mssa ångesttankar och dylikt, men atarax löser allt. Jag älskar verkligen dem just nu. Jag försöker låta bli dem, men de hjälper mig verkligen att koppla av och koppla bort. I alla fall så inbillar jag ju mig det. Somnade i alla fall tillslut, och det var ju bra det.
Idag har det varit mest segt. Dock en härlig frukost imorse. De har något frallaaktigt bröd som är jättegott. Mumma. Efter frukosten blev det mer tax free. Jag köpte en mascara och ett skärp som passade jättebra i mina dieseljeans. Det är svart med stora metallhål. Köpte en massa godis också, hmm.
POOL-resor hade något slags tävling där man kunde vinna kryssningar och annat och självklart deltog vi i den. Man skulle bara bläddra lite i en katalog och hitta lite bilder. Det var prisutdelning i något café klockan två. Vi var där redan halv ett. Vi satt efter många om och men alldeles bredvid scenen där pensionärerna dansade chottis till klämmig musik. Vi fikade lite och hade oss. Sedan blev det någon clownföreställning för småbarnen och sedan lyckades vi tajma in ännu ett framträdande av systrarna K. Jag tror att jag förföljde dem, stackars människor. De körde en kortare version än igår, men med samma låtar. Jag kan inte låta bli att nynna med i de låtar jag kan, även om de töntförklaras. Jag har exempelvis haft en man i byrån på hjärnan hela dagen. De sjöng bara en textrad, men typ arton gånger istället. Inte konstigt att den fastnade. Ojoj. De måste ha sett att jag satt och nynnade med för när de var klara kom en av dem, tror att det var samma som igår, och satte sig vid vårat bord och berömde min sånginsats. Sedan pratade vi ett bra tag om både det ena och det tredje. I vanlig ordning pratar mamma mer om mig än vad jag hinner göra själv. Tror jag ska påpeka det vid något bra tillfälle.
Bussresan hem var värre än bussresan dit, jag hade ju ingen veckorevyn att bli förbannad på. Fniss.
Nu måste jag verkligen sova. Det är ju fukking skolan imorn. Ååh. Bilder kommer imorgon.
Lilla flicka sorgsen
vad har du mer för val?
jag vet hur det känns, ja, hur det känns att vara slut
sitt där, ja räkna dina fingrar
min olyckliga, å lilla vän, lilla vän sorgsen
Detta inlägg är till största delen en återskapning av det jag skrev för hand inatt. Det var dystert då, det är dystert nu. Jag låg och vred mig och kunde inte sova, hade smått panik och kände att jag bara måste skriva. Orkade dock inte starta datorn så jag letade på en gammal skrivbordslampa och satt i sängen och skrev.
3 mars 2007 kl 01,52
Det är mörkt och tomt, lika mörkt och tomt i mitt rum som i mitt sinne. Väckarklockan ringer om fem och en halv timme. Halv åtta. Fettidigt. Jag vet, jag borde sova nu, men saken är den att jag kommer inte sova någonting alls om jag inte får skriva det här först. Jag kommer att vara som en zombie imorgon när jag ska träna simungarna. Skitsamma.
Jag mår inte alls bra just nu. Allt känns bara jobbigt. Jag känner mig instängd. Instängd och ensam, lite som i en bubbla. Jag tror att jag tänker för mycket. Det är en massa onödiga tankar i omlopp. Mest om framtiden. Jag hatar att tänka på framtiden. Det får mig att vilja gråta, vilja fly, vilja gömma mig. Jag känner mig liten, liten och åter igen ensam. Jag kan inte fatta att jag har fyllt sjutton år, jag känner mig som ett barn. Om 353 dagar fyller jag 18 och blir myndig och om två och ett halvt år flyttar jag med största sannolikhet hemifrån. Jag får panik när jag tänker på hur fort tiden går. Vi är redan i mars, snart har jag gått mitt första år på gymnasiet. Det är som sagt bara två och ett halvt år kvar, det är ju ingenting. Hur i helvete ska jag klara det? Jag har ju ingen erfarenhet av någonting. Vad spelar det för roll att jag satsar på skolan och skaffar mig toppbetyg när jag ligger flera år efter andra sjuttonåringar vad gäller ansvarstagande och självständighet. Jag har ju aldrig behövt klara någonting själv. Jag har alltid haft mamma med mig över allt. I efterhand ser jag det som negativt att hon alltid varit med på mina träningsläger och skolresor. Jag borde ha släppts iväg själv för att lära mig att ta hand om mig själv, men jag hade aldrig vågat. Jag hatar tanken på att bli vuxen. Jag vill inte. Hjälp. Ge mig några fler år av barndom och lär mig att bli vuxen. Jag kommer aldrig kunna leva utan mamma. Mamma är allt. Det är ju hon som har koll på hela mitt liv. Hon fixar och grejar, städar och lagar mat, allt. Själv gör jag ingenting. Det ger mig så himla dåligt samvete, men jag kan ju ingenting. Jag kan inte laga mat, kommer att behöva leva på korv och makaroner när jag flyttar. Jag vill inte.
Hur ska jag klara av att leva ett liv som vuxen när jag inte ens har lyckats leva ett liv som tonåring. Jag skulle lika gärna kunnat vara tolv. Jag spenderar mina helger i tv-soffan med mamma och pappa. Det är varken roligt eller upplyftande. Jag vet dock inte om jag skulle vilja ha det på något annat sätt. Jag har funderat på att gå på någon av alla dessa skoldanser. Bara för att göra något, för att passa in och vara lite mer som andra. Jag ser dock aldrig till att skaffa mig någon att gå med. Precis som om jag väntar mig att folk ska köa för att få gå med mig. Det är nog för att jag inte är säker på om jag vill gå själv ens. Måste man vilja det? Jag velar fram och tillbaka. Frågar folk om de ska gå och får till svar att det ska de, men att de ska gå med den och den. Jag ställer aldrig följdfrågan "får jag hänga på?". Jag vill inte känna att jag inkräktar, känna att de vill nog inte ha mig med egentligen utan de vill bara inte vara taskiga och säga nej. Jag säger något i stil med att jag vill gå, men inte har någon att gå med och får ständigt till svar att "men släpa med dig Malin och dem då". Det är väl klart att jag helst skulle gå med dem eftersom det är de personer som jag står närmast och har roligast ihop med. Men det betyder också att jag tror mig känna dem så väl att jag på förhand utgår ifrån att de inte vill gå. Det är ju jätteknasigt, jag vet. Man ska inte ta saker för givet, men de senaste gångerna jag har frågat Malin har hon inte velat gå, och jag hatar att tjata. Att Hanna vill spendera helgerna med Roghe är det ju ingen tvekan om, precis lika lite som att Malva vill vara med Måns. Rebeckas kommentar "nej, fy fan" tycker jag talade sitt tydliga språk. Det är då jag märker hur mycket mina vänner betyder för mig och hur mycket jag saknar dem. Det är då jag känner mig ensam i skolan för att de viktigaste finns på andra ställen. Det är då jag vill tillbaka till Haga trots att jag helst vill glömma stället. Det är då jag känner att det inte riktigt finns någon annan, någon som tillfälligt kan ersätta dem. Jag har ännu inte riktigt kommit in i min nya klass. Det blev gängbildning på en gång med ganska så tjocka fasader. Bland tjejerna är det så tydligt vilka som kom från Haga och vilka som kommer från Petré (med Emma som enda undantag) och vi umgås inte över de gränserna, även om ingen på något sätt är otrevlig. Emma och Lina är väl de jag står närmast och flyrttar Emma nästa år kommer det att bli fruktansvärt tomt. Då får jag hänga efter Lina och inkräkta bland dem som hon står närmast och det känns så fel.
Usch vilket sidospår det här blev. Det jag skulle komma till var att jag hur som helst alltid hamnar där i soffan på lördagskvällarna framför tv:n. Det är tur att det har varit melodifestivalen de senaste veckorna så att man inte har behövt gräva ner sig fullständigt. På MSN kan man i bästa fall hitta någon annan hemmasittare att prata med och vältra sig i självömkan tyst för sig själv. Därför inbillar jag mig att jag alltid kommer att vara ensam. Jag kommer aldrig att träffa någon. Jag fattar ju så klart att jag måste bjuda till lite själv, men jag törs inte. Jag har inte tillräckligt med självförtroende till att ta kontakt med människor. Jag har alltid kännt mig liten, ful och obetydlig och upplever ofta att det känns som om folk ser ner på mig. Jag vet att de med största sannolikhet inte gör det. Usch vad äcklig jag låter nu, men jag vet allvarligt inte hur man gör.
Nu är klockan 03,21 och jag har suttit och skrivit i en och en halv timme. Om fyra timmar ska jag kliva upp, men det lär bli som det blir. Det var fruktansvärt skönt att få skriva det här och jag vill tacka dig som läst. Jag söker ingen sympati och vill inte ha några fy-fan-vad-du-tycker-synd-om-dig-själv,-det-finns-många-som-har-det-mycket-värre-än-du-kommentarer, om nu någon skulle få för sig att skriva en sån. Ge mig gärna goda råd, jag kanske behöver dem.
The hills are alive with the sound of music
Trött, Trött, TRÖTT, helvetes trött, helvetesnatt. Jag har inte alls sovit särskilt bra inatt och det suger. Först så satt jag uppe till ett och skrev. Jag hade värsta uppslaget till en novell som gnagde i huvudet så jag var bara tvungen att börja på den. Jag vet inte om den blir så bra som jag hade hoppats, men det är ju ingen som ska behöva läsa den så det spelar ingen roll. Sedan lyckades jag inte somna heller. Det är så himla psykologiskt, går jag och lägger mig sent, låt oss säga efter ett, så somnar jag inte. När jag är medveten om det på förhand så går det ju absolut inte. Hmm. Tre traskade jag ner och tog ett par av mina psykologiska mirakelpiller som jag egentligen inte alls ska ta för att jag inte kan sova, utan av helt andra orsaker. Men jag vet att tar jag dem så somnar jag, det sitter liksom i huvudet. Usch, jag skulle säkert kunna ta något godispiller och bestämma mig för att det skulle funka. Jag hatar det. Kvart över sju ringde telefonen här. Mamma tvärsov tydligen, så jag fick traska upp och svara. Det var någon jävla reparatör som ville komma och installera våran värmepump. Vad fan, kan de inte fatta att folk kanske sover vid den tiden när de är lediga. Usch hata. Installationsmänniskan kom vid halv nio och började borra i väggen alldeles utanför mitt rum. Jag hatade honom då. Jag ville sova, fatta. Usch. DÖÖÖ.
Såg Moulin Rouge morse. Jag lånade den av bror min och var tvungen att se den nu eftersom jag ska lämna tillbaks den morn. Det var en fin film, även om inte musikaler hör till min favoritgenre. Jag tyckte så synd om Christian när Sandine var tvungen att välja den där schlibbiga hertigen bara för att "show must go on". Usch på dem då.