Brinelldagarna
Det visar sig finnas tendenser som tyder på att besökssiffrorna håller sig nere när man inte uppdaterar på ett par dagar, och det är väl förklarligt. Jag är välrdens sämsta bloggare just nu. Skriver alldeles för sällan och alldeles för långt och förutsägbart och tråkigt. Nu är det förvisso så att jag har varit borta i dagarna två, men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera oftare
Igår morse lämnade jag sängen tjugo över fem för att påbörja resan mot Stockholm och KTH. Först blev det buss till Gefle och sen tåg mot hufvudstaden. LinaSaraAnders var mina följeslagare. Först fick "skogslodisrarna" lära "innemänniskan" att åka tåg (eller i alla fall hur man tyder en tågbiljett) och väl framme fick vi lära honom att åka tunnelbana. Ojoj, vilka bristande rutiner. Vi kom i alla fall fram till KTH, och även till just den av de tusen(?) byggnaderna dit vi skulle.
Det blev fyra föreläsningar. Först en långsamt pratande proffessor som i dryg stämma snackade om olika sorters material. Därefter en präktig affärsnisse med underbett som, förvisso något humorbetonat, beskrev sin vardag som ingenjör på SSAB. Efter detta kom en ovant talande tredjeårsstudent, eller teknolog som det så flott heter, som på krångligt fikonspråk och med fullständigt stöd av powerpoint drog upp ett utdrag ur sin forskning om material i människokroppen. Sist visade sig en dryg och stockholmsbratig kompositsnubbe som var inblandad i alla världens projekt och byggen och skickade runt mängder av prylar och skröt om sin lön. Låter som om jag tycker att det sög, jag vet. Det intresserade mig inte alls så mycket som jag trodde och det mesta var segt. Sant.
Efter lunch blev det rundvandringar i smågrupper. Jag hamnade i grupp I och vi fick den stora äran att lyssna på:
- en utländsk snubbe som på engelska visade hur man gjuter i tenn utan att det krymper
- en flintskallig plastforskare (alltså, en äkta forskare, som forskar om plast) som ständigt upprepade sig och berättade att man inte behöver vara expert för att forska (på slutet hörde man bara forska forska forska forska)
- en gravid dam som snackade komposit och visade exakt samma saker somstockholmsbraten nyss gjort. Men hon var lätt bäst på att prata.
- en skånsk proffessor med största gluggen mellan framtänderna som visade hur man kan göra mjukt och hårt och sprött stål genom att värma det och kyla det olika fort.
- en långsamt pratande och ständigt blinkande doktor som förklarade och visade vad supraledande svävning är.
Det måste ha funnits intressantare saker att se. Ska jag plugga på KTH blir det kemi. Punkt.
På kvällen var det middag och spex innan vi skulle ta oss till det vandrarhem där vi skulle spendera natten. Zinkensdamm. Tunnelbana långt åt helvete och sen gå något som också kändes som långt åt helvete innan vi kom fram. Då visade det sig att vi skulle vara fyra i rummen och vi var ju tre (lärarna fick bosätta sig någon annanstans). Projektet blev att hitta en ensammänniska. Vi kidnappade en Tierp-Ida som fick bo med oss. Vi spelade kort till halv ett (neger och president ftw) och sen blev det sova. Eller ja, sömnförsök i alla fall. Det var längesen jag hade en sån jobbig natt faktiskt. Jag tänker förmycket och är för närvarande i ett tillstånd av stegrande nervositet så det var mycket ångest och illamående där ett tag. Det är såna gånger jag ska ha atarax och det är såna gånger det är så skönt att de hjälper och tar bort alla spänningar.
Imorse vaknade vi av ett SMS från min favvo-mamma. 14 minuter över sju blev det bilkrasch följt av Jönssonligan-dialog som fick folk (eller i alla fall mig) att flyga en halvmeter ur sängen. En minut senare skulle mitt larm gå igång så det var en jäkla tur för modren att hon inte var mycket tidigare med sina godmorgonhälsningar.
Frukost, packning och tillbaka till KTH och fyra föreläsningar. Först var det studie- och yrkesvägledaren, sen en mer verbalt begåvad student som berättade hur det var att plugga på KTH. Efter bullfest kom en panel med välbetalda ingenjörer som svarade på allehanda frågor i en och en halv timme. Höll på att somna ett tag där innan jag fördrev tid med kameran. Sen fick vi lunch då vi fick fylla i en mindre seriös enkät vilket belönade oss med fleecetröjor. Snällt. Sista passet skulle motsvara en KTH-lektion i ståltillverkning. En väldigt vältalig proffessor snackade en massa, bland annat nämnde han att Hofors har världens bästa stålverk (hej lokalpatriot). På slutet visade en annan engelsksnackande snubbe en animation om ståltillverkning. Det är väldigt diffust i mitt minne eftersom jag halvsov genom hela. Jag hörde honom men det flöt ihop med mina ytliga drömmar så jag fick inget sammanhang. Pinsamt.
Under hemresan stod en inte allt för nykter läskighet läänge vid våra platser och snackade utan vidare respons. När vi sa att vi hade varit på KTH frågade han Anders vad han planerade att göra när han blir äldre. HAHAH. Anders bara "jag är LÄRARE, och det här är mina ELEVER". Komiskt. Mycket komiskt.
Igår morse lämnade jag sängen tjugo över fem för att påbörja resan mot Stockholm och KTH. Först blev det buss till Gefle och sen tåg mot hufvudstaden. LinaSaraAnders var mina följeslagare. Först fick "skogslodisrarna" lära "innemänniskan" att åka tåg (eller i alla fall hur man tyder en tågbiljett) och väl framme fick vi lära honom att åka tunnelbana. Ojoj, vilka bristande rutiner. Vi kom i alla fall fram till KTH, och även till just den av de tusen(?) byggnaderna dit vi skulle.
Det blev fyra föreläsningar. Först en långsamt pratande proffessor som i dryg stämma snackade om olika sorters material. Därefter en präktig affärsnisse med underbett som, förvisso något humorbetonat, beskrev sin vardag som ingenjör på SSAB. Efter detta kom en ovant talande tredjeårsstudent, eller teknolog som det så flott heter, som på krångligt fikonspråk och med fullständigt stöd av powerpoint drog upp ett utdrag ur sin forskning om material i människokroppen. Sist visade sig en dryg och stockholmsbratig kompositsnubbe som var inblandad i alla världens projekt och byggen och skickade runt mängder av prylar och skröt om sin lön. Låter som om jag tycker att det sög, jag vet. Det intresserade mig inte alls så mycket som jag trodde och det mesta var segt. Sant.
Efter lunch blev det rundvandringar i smågrupper. Jag hamnade i grupp I och vi fick den stora äran att lyssna på:
- en utländsk snubbe som på engelska visade hur man gjuter i tenn utan att det krymper
- en flintskallig plastforskare (alltså, en äkta forskare, som forskar om plast) som ständigt upprepade sig och berättade att man inte behöver vara expert för att forska (på slutet hörde man bara forska forska forska forska)
- en gravid dam som snackade komposit och visade exakt samma saker somstockholmsbraten nyss gjort. Men hon var lätt bäst på att prata.
- en skånsk proffessor med största gluggen mellan framtänderna som visade hur man kan göra mjukt och hårt och sprött stål genom att värma det och kyla det olika fort.
- en långsamt pratande och ständigt blinkande doktor som förklarade och visade vad supraledande svävning är.
Det måste ha funnits intressantare saker att se. Ska jag plugga på KTH blir det kemi. Punkt.
På kvällen var det middag och spex innan vi skulle ta oss till det vandrarhem där vi skulle spendera natten. Zinkensdamm. Tunnelbana långt åt helvete och sen gå något som också kändes som långt åt helvete innan vi kom fram. Då visade det sig att vi skulle vara fyra i rummen och vi var ju tre (lärarna fick bosätta sig någon annanstans). Projektet blev att hitta en ensammänniska. Vi kidnappade en Tierp-Ida som fick bo med oss. Vi spelade kort till halv ett (neger och president ftw) och sen blev det sova. Eller ja, sömnförsök i alla fall. Det var längesen jag hade en sån jobbig natt faktiskt. Jag tänker förmycket och är för närvarande i ett tillstånd av stegrande nervositet så det var mycket ångest och illamående där ett tag. Det är såna gånger jag ska ha atarax och det är såna gånger det är så skönt att de hjälper och tar bort alla spänningar.
Imorse vaknade vi av ett SMS från min favvo-mamma. 14 minuter över sju blev det bilkrasch följt av Jönssonligan-dialog som fick folk (eller i alla fall mig) att flyga en halvmeter ur sängen. En minut senare skulle mitt larm gå igång så det var en jäkla tur för modren att hon inte var mycket tidigare med sina godmorgonhälsningar.
Frukost, packning och tillbaka till KTH och fyra föreläsningar. Först var det studie- och yrkesvägledaren, sen en mer verbalt begåvad student som berättade hur det var att plugga på KTH. Efter bullfest kom en panel med välbetalda ingenjörer som svarade på allehanda frågor i en och en halv timme. Höll på att somna ett tag där innan jag fördrev tid med kameran. Sen fick vi lunch då vi fick fylla i en mindre seriös enkät vilket belönade oss med fleecetröjor. Snällt. Sista passet skulle motsvara en KTH-lektion i ståltillverkning. En väldigt vältalig proffessor snackade en massa, bland annat nämnde han att Hofors har världens bästa stålverk (hej lokalpatriot). På slutet visade en annan engelsksnackande snubbe en animation om ståltillverkning. Det är väldigt diffust i mitt minne eftersom jag halvsov genom hela. Jag hörde honom men det flöt ihop med mina ytliga drömmar så jag fick inget sammanhang. Pinsamt.
Under hemresan stod en inte allt för nykter läskighet läänge vid våra platser och snackade utan vidare respons. När vi sa att vi hade varit på KTH frågade han Anders vad han planerade att göra när han blir äldre. HAHAH. Anders bara "jag är LÄRARE, och det här är mina ELEVER". Komiskt. Mycket komiskt.
Meddela din åsikt
Jag heter: malin
kan ju bara säga att jag aldrig skulle vilja plugga på kth. stål lixx! ja, hujedamig. :)
Trackback