walking all around in the bright sunshine

Men jässs. Jag är så bäst. Det är alltid så att jag glömmer att skriva det jag egentligen tänkt blogga om. Igår skulle jag liksom jubla och hurra och allmänt förtälja att jag fått tillbaka min dator. Alltså min dator. Den sjukskrivna som varit till doktorn och fått ett nytt minne och en ny mamma. Typ. Äsch jag vet inte. Skulle i alla fall logga ut på MSN och blev helt förvirrad när det inte fungerade. Sen kom jag på att jag bytt lösenord, men det funkade inte i alla fall. Förbannad, suck, damp. Det visade sig att datorn typ blivit inställd på juli 2006, Vet ej hur det kan ha gått till, men när jag ändrade tillbaka datumet så funkade det igen. Tjohej.

En annan sak som jag borde skrivit, men såklart förirrat bort, var att Ida och jag var och träffade en massa sydafrikaner igår. Gunnie hade sagt åt Ida att ta med mig till HAIF:s kansli för att lyssna på dem. Okej då, jag hängde väl på då. Det var ganska intressant faktiskt, och jag fick friska upp min engelska lite. Nyttigt minsann. När de snackat i två timmar skulle de knäppa sjuhundra bilder på mig och Ida. Dels på bara oss och dels när de var med själva. Ojoj.

Det näst löjligaste var i bussen i morse. När vi kom upp till busstationen såg vi hela sydafrikatruppen stå där. En av dem såg oss genom bussrutan och började vinka en massa. Vi var väl tvugna att vinka tillbaka då.

Det allra löjligaste var att vi även såg dem i Gävle när vi åkte och handlade efter skolan. Ida tyckte först att hon såg en av dem genom bussrutan men jag ansåg att hon nog var nipprig och hade sydafrikaner på hjärnan. Sen såg vi två av dem inne på nian. Ida bara halvskrek "där är de ju, jag sa ju att de skulle vara här". Haha. Gävlebesöket slutade för övrigt i en svart tunikasak till skoldansen på fredag, ett långt silvrigt halsband med hjärthänge, två beige BH-ar, ett dökoolt block med dödskallar och ett olivlypsyl.  Bra handlat Sara.

Imorn slutar jag elva. Inget individuellt val betyder en massamassa tid att ta ikapp matten. Tror för övrigt inte att jag ska läsa individuellt val den här terminen. Breddningskursen har gjort att jag har femtio poäng extra. Därför kan jag ägna kommande torsdagseftermiddagar åt projektarbetesskrivning. Smart Sara.  

one storm can come and throw it all away.

Men ja. Hej. Jag ligger en massa massa massa efter nu, och jag vill egentligen sova, men vi tar det lite kortens.

I torsdags var vi en massa ute i skogen och lallade omkring och lekte biologi med Lennart. Det var varmt och äckligt att gå i gummistövlar hela dagen. Annars var det rätt så kul. Vi kollade en massa växter och mätte ljus och luftfuktighet på en himlans massa ställen. Hela fredagen ägnade vi åt att skriva en hemsk lång rapport. Usch.

Sen åkte jag till Falun och lekte ledare på träningsläger för en massa små söta barn. Jag och Malin hade tillsammans med Rollo hand om dem helt själva på fredagen. Det var jätteroligt. Allra helst eftersom jag faktiskt hade två "egna" simmare med. Alva och Wilma var med. Mina godingar. De är verkligen charmigast nånsin. Alltid positiva, alltid glada, alltid engagerade.

På fredagkvällen var vi ute i skogen och grillade korv. Kul att vi gick direkt ifrån maten och direkt ut och grillade. Men det var uppskattat i alla fall.

På lördag morgon kom mor in och agerade någon form av huvudledare när det skulle simmas. Malin och jag traskade runt på kanten och hade mer eller mindre hand om en varsin grupp simmare. Jag tycker om att vara tränare. Det är kul att se att barnen tar till sig av vad man säger. Jag längtar lite smått efter att mina grupper ska börja. Det enda negativa är att jag inte kommer att kunna träna pump med Maarit på måndagar, men det är som det är med det nu. 

Efter varje pass fick barnen åka en massa vattenrutschbana. Då förvandlades även Malin och jag till barn. Länge leve barnasinnet. typ. Den där röda banan är superkul, fast man för en ofrivillig genomsköljning av bihålorna vid varje landning. Vattnet gick liksom in genom näsan och rakt upp i huvudet kändes det som. Vi spekulerade i alla fall i att vattenrutschbaneåkning måste vara bra för den som vill hålla sig ifrån bihåleinflammation. Åk vattenrutschbana så blir du frisk. Typ.

Man fick sig en rejäl dos promenix varje dag i alla fall. Vi knatade fram och tillbaka mellan skolan och simhallen (där vi även åt) flera gånger om dagen. Vi gick till simhallen och åt frukost, sen gick vi till skolan  och hämtade packning, sen gick vi och simmade, sen käkade vi, sen gick vi till skolan igen, sen gick vi tillbaka till simhallen för ännu ett pass, sen gick vi till skolan  med packningen, sen gick vi till simhallen och åt, sen gick vi tillbaka till skolan och bytte om, sedan gick vi till skogen som låg förbi simhallen och en bra bit till.  Detta i två dagar blev en hel del traskande. 

Väl hemma på söndag kväll dog jag i princip direkt. Efter två nätter med halvtaskig sömn på luftmadrass är det inte så mycket annat att vänta. 

Måndag innebar skola igen. Inget vidare annorlunda förutom att vi påbörjade filosofikursen. Det verkar jätteroligt och intressant. 

Direkt efter skolan gick jag på aerostep och tränade box och pump. Enda måndagen jag kunde träna pump med Maarit. Klart att jag tog den chansen. Det var så kul att komma igång med träningen igen. Taggad som bara den inför en rejäl dos träningsärk var jag, och den kom som ett brev på posten.

Det mest spejsiga som hände idag var att Lennart hjälpte mig att artbestämma den halva skog jag samlat på mig under alla mina inventeringar. En del kunde han inte, men dem skulle han ta reda på. Så fort jag får tillbaka dem kan jag börja skriva på mitt projektarbete.

För övrigt lyckades jag få med mig Ida på spinning idag. Det mest häpnadsväckande är att jag frivilligt gick på spinning över huvudtaget. Jag hatar likosm träningscyklar. Men ja, det var faktiskt ganska kul. Det var ett nybörjarpass så det var ganska slappt, men kul. Faktiskt. Jag ska lätt ge det ett par chanser till. 

Imorn ska Ida och jag åka och handla lite. Kulans kulans :''D

Men ja, hejs dårå :)



 

but i do it anyway

Hej jag heter Sara och jag har gått i skolan i två dagar nu. Jag har redan ångest och panik eftersom jag tycker att jag har så jävla mycket att göra. Har i vanlig ordning redan lyckats komma efter med både matten och fysiken. Det är i och för sig bara några uppgifter så jag borde kunna ta ikapp det om jag sitter kvar ett tag imorn. Men eftersom vi ska klara av hela matte C den här terminen så blir det fem timmar i veckan och därmed blir sitta-kvar-och-ta-ikapp en procedur som måste upprepas rätt friskt kan jag tänka mig. Dessutom ska vi blockläsa svenskan och engelskan. Bara engelska den här terminen. Förstå vilken sorg. Jag får inte ha någon svenska. Svenska är mitt ämne. Engelska är inte mitt ämne. Jag måste ändå satsa på engelskan som bara den. Men jag kan inte prestera. Vi har fått skriva en liten argumenterande text om ett på förhand valt ämne. Jag har gjort den klar, men jag kommer aldrig attt kunna bli nöjd med den. Jag kan inte utrycka mig som jag vill på engelska. Det blir bara litet och instängt. Dessutom vågar jag inte prata engelska. Jag hatar att prata engelska. Usch. Jag har världens sämsta uttal och världens minsta ordförråd. Blä. Imorn ska vi ut i skogen och ha biologi hela dagen och sedan ska det skrivas en fetlång rapport på det. Jag hoppas att jag hinner mycket på den på fredag i skolan för annars blir det problem med den. I helgen är det ju lägret i Falun så jag kommer inte att vara hemma någonting förutom söndag kväll. Dessutom borde jag verkligen börja på mitt projektarbete om växtinventeringen. Bra Sara. Det blir körigt det här.

good is good but could be better

Here we go again. Nu är det färdigt, nu är det kört. En dag i skolan är avklarad. Rättare sagt, tjugo minuter i skolan är avklarade. Vi kom dit, fick lite info om schemat och stuf och sen fick vi gå hem igen.

"Imorgon och onsdag kommer att följa schemat. Det betyder att.. ja, ni ska vara här kvart över åtta och börja med att ha två timmar matte/fysik"

Mjukstart har de inte hört talas om på det där stället, bevisligen. Shit alltså.

Jag har fått en ny lärare i svenska och engelska också. Hon heter Kristin(e)/Christin(e) och verkar jättebra. Mjo. Trevligt. Det kan i alla fall inte bli sämre än det var, vilket känns väldigt bra. Men som sagt, hon gjorde väldigt bra intryck bara genom att presentera sig, så vi får väl hoppas på det bästa.

I morgon ska jag prova mitt nya busskort också. Kommer att komma aptidigt till skolan, men så får det bli.

Nu ska jag åka till träningen snart

jag skulle vilja tänka klart

Nu ni govänner. Nu är det på detta lilla viset att jag börjar skolan imorgon. Det är även på det viset att jag inte tycker att det är någon vidare hit. Tänk, upp före klockan sex varje morgon bara för att den jävla bussen numer kommer att gå tio minuter tidigare. Det är tio ganska värdefulla minuter i min värld. I och för sig börjar jag klocka ett i morogn. Ganska skönt. Men dock. Okej, jag erkänner., Det ska bli väldigt skönt att komma in i rutiner igen. 

Det var egentligen inte det jag skulle skriva. Igår var det action i Torsan igen. Sara was in town. Shittans. Jag har börjat säga Torsan, det måste ju tyda på att jag varit där för mycket. Nejdånejdå. Igår började vi ute hos Helensi i Eltebo. Det var världens längsta och guppigaste grusväg, men vi kom fram till slut. Ida och Bells fick guida mig. Vi gosade lite katt och åkte lite båt. Ida fick ro ut till mitten av sjön och sedan tillbaka igen.

Sen skjutsade jag Helena till Torsan. Jag brukar aldrig skjutsa, har bara gjort det ett par gånger, men vi kom fram hela och det var ju huvudsaken. Då traskade vi till Gästis där Karro hittade oss. Bells åt en läskig vegetarisk pizza med en massa skumt på och Helena köpte tomt pizzabröd. Det var lite komiskt. Jag körde varianten ät och tigg, det funkar alldels utmärkt ibland.
 
Efter Gästis knatade vi runt lite allmänt. Upptäckte bland annat att Torsåker skänkts en centrumskylt av någon godhjärtad person. Liksom, var ligger centrum i Torsåker? När Karro hånglat upp centrumskylten så kom Tess farandes. Då var det väl ungefär komplett. Då gick vi hem till Lökihouse och gjorde ingenting och hade skitkul. Sen ville folk ut igen. Helena och Tess gick nånstans och jag och Ida och Löki gick nånannanstans. Bells och Karro stannade kvar. Nånannanstans betyder ungefär sightseeing i Torsan. Jag har liksom ingen aning om vart vi gick, men jag fick i alla fall veta att här bor den och där bor den. Löki förvandlades till Emilia och gick runt med Idas handväska. Jag asgarvade ungefär hela tiden. Till slut hamnade vi i en busskur och bara satt. Då kom Kalle och tess i den beige mazdan. De hade tydligen skjutsat hem Helena. Kalle lyckades fickparkera i busskuren. Det är bra gjort. Han hade lite musik också. Så det blev väl lite allsång vid mazdan. Löki och Ida buggade och sen fick Lök alla att dansa nån jävla psykdans till Rednex Old pop in an oak. Jag höll på att krevera av skratt. Sedan tvingades vi med hem till Löks igen. Löken hittade en nästan oöppnad läsk i sin bil, hur något nu kan vara nästan oöppnat. 

Joru. Sen åkte jag hem och kom i säng vid tre. Vart tog dygnsomställningen vägen? I morgon ska jag tvinga upp mig själv klockan åtta trots att jag börjar först klockan ett. Men då jävlar. 

Strömlöst

Sara at 18,05
Det måste ha varit ungefär såhär att leva på stenåldern, eller medeltiden, eller vilken tid som helst före strömmens intåg i de svenska hemmen. Vi har ingen ström, tomt, finito. Det suger verkligen. Det har varit strömlöst i en och en halv timme nu och jag märker verkligen hur handikappad man är utan den. Första timmen gick det dock ganska bra. Jag tog mig tid att i det närmaste göra klar min kalender. Sedan dess har jag i det närmaste klättrat på väggarna. Jag fick en massa briljanta idéer. MSN! smart Sara. Du har ju för i helvete ingen ström. Nej justja. Men jag tar väl och ser en film då. Sara din tönt, du har fortfarande ingen ström. Fan också. Vad ska jag göra dårå? Jag orkar inte riva mer tapet, men jag kan ju städa lite efter mig. Fram med dammsugaren. Varför startar den inte för? Men jävla Sara, du har fortfarande ingen ström. Äsch dö. Alldeles nyss försökte jag tända lyset på toaletten. Det gick ju bra. Nej. Jag fick kissa i halvmörker, men det mest patetiska var att jag även försökte släcka ett lyse som inte ens var tänt när jag gick ut därifrån. Dö Sara, eller gör något vettigt. Blogga. Pappersblogga. Ja. Upp i sängen, fram med block och penna. Men jag börjar såklart med att försöka tända sänglampan. Sara, du är en stor idiot. Varför sitter du här för? Jo, för du har ingen ström. Det är jobbigt för ögonen att sitta och skriva i halvmörker. Ansträngande. Det är en anledning till att jag inte sitter försjunken i en trevlig bok istället.

Sara at 18,25
Jag hade precis skrivit klart när det plingade till lite här och där och strömmen kom tillbaka. Härlans härlans. Två timmar utan ström var sannerligen plågsamt. Men nu ska det nördas teknik hela kvällen :''D

i the end i started think about the beginning

Hejsan friends och resten vanliga. Idag, ska jag säga, har jag varit en riktigt huslig liten sak. Jag har bara gjort en massa nytta hela dagen. Typ. Det första jag var tvungen att göra var att genomsöka hela datorn efter virus. Jag fick någon knasig länk igår på MSN och sedan skickades den vidare till alla och flera har påstått att det är virus. Jag hittade dock inget och allt verkar som vanligt så. Vi får hoppas att inget krashar. Det kanske inte var så husligt, men dock. Sen drog jag en massa tapet i vardagsrummet. Vi ska tapetsera om och tydligen måste all gammal tapet avlägsnas först. Knasigt egentligen. Jag lovar att det sitter minst sju lager tapet där förut, den ena värre än den andra. Baah. Galet jobbigt var det i alla fall, och förjävligt ser det ut nu. När jag inte orkade mer fick jag ju städa efter mig. Dammsuga och greja. Det hör inte heller till vanligheten ska jag säga. Bara för att testa min husliga ådra ytterligare bakade jag en sockerkaka när jag var klar med städandet. Den ser helt förjävlig ut. Den fick stå inne för kort tid vilket fick till följd att den sjönk ihop och blev näst intill platt. Jag har inte vågat smaka den än. Som grädde på moset var jag ju tvungen att pratiskt taget skotta fram köket när jag var färdig. Jag ska inte försöka mig på sådant som har med matlagning att göra, det går ju bara åt helvete.

Bättre att hålla sig till säkra kort. Simning. Det kan inte bli så mycket fel. Idag kändes det till och med ganska bra. Jomenvisst. 2700 meter kan ni ju skriva upp, ni som är intresserade.

Att offra sig för konsten

TITTA!!! JAG ÅKTE VATTENSKIDOR

Fast första försöket gick ju mindre bra då :'''D



Sen gick det lite bättre.

Malin åkte ju till och med båt bara för att kunna filma mig. Takk snel hest

Som nya väggar i ett rum

Heeeej!! Igår cyklade jag till Torsåker för att leka med Bells som sagt. Vi satt i hennes mormors invändigt blåa hus och tittade på något konstigt testarprogram på Discovery samtidigt som vi åt glass och drack saft. Sen gick vi ut och spelade monopol ett tag med det blev tråkigt. Då cyklade vi till ica och köpte choklad, nötter och minimorötter och sen åkte vi hem till Ida och hade party. Vi sjöng en massa karaoke och det var KUL. Bara för att Bells och Ida är värsta proffssjungisarna så kände jag mig lite sopig, men jag kände att jag trots allt gjorde en tapper insats. Total Eclipse of the Heart fanns med och då blev jag jätteglad. Första gången vi sjöng den hade vi dock glömt att starta mikrofonerna så det var ju inte så lyckat. Massa superkul var det. Jag blev alldeles hes så Ida sponsrade mig med en halstablett.

SEN DRACK JAG EN HALV KOPP KAFFE. Flera miljoner vuxenpoäng till mig. Måste tillägga att det var cappuchino specials med ton av marabou, men dock. Jag tyckte att det smakade bara kaffe och jag kände mig så fruktansvärt duktig. Men äckligt var det.

Sen gick vi ut på altanen och spelade lite kort, fast vi pratade mest och tillslut slängde vi kortleken hädan. När klockan var tolv och det ösregnade och var mörkt bestämde jag mig för att stanna kvar hos Ida över natten. Så då gick vi in och sjöng lite till och vid två gick Bells tillbaka hem till sin mormor, men hon glömde väskan. Ida och jag knatade efter med den och så hamnade vi i det blå huset igen. Vi satt i köket och pratade och drack o'boy och rabblade upp alla blå saker i köket.  

Halv tre gick Ida och jag igen och det var mer roligt än jag hade tänkt mig
"Akta trappan"
"Vadårå, är det halt eller?"
"Nej, jag missade ett trappsteg och höll på att ramla"
"Jaha, okej"
*Går försiktigt fram till trappan och tittar noga vart jag sätter fötterna*
RITSCH, BRAK, DUNK
"Aj, helvete"

Sen satt jag där och höll på att dö av skratt. Det hade väl varit en annan sak om hon inte hade varnat mig, men jag är ju så fruktansvärt klantig jämt. Seriöst. Det var det löjligaste jag har varit med om. Jag såg ju att det var två trappsteg och jag kollade ju extra noga, ändå lyckades jag missa det översta trappsteget så att jag ramlade ner. Vi skrattade åt det där hela natten sen.

I alla fall så gick vi omkring och pratade i nästan två timmar. Det var så himla skönt. Vi pratade om precis allt och jag förundrades hela tiden om hur himla lika vi är. Vi har samma tankar om allt, samma problem, samma ångest och samma dåliga självförtroende angående samma saker. Jag har aldrig anförtrott någon så mycket som jag gjorde med Ida när vi traskade där. Jag höll på att börja grina hela tiden, men lyckades besinna mig. Det doldes även av en massa regn och lite avtagande mörker.

Väl hemma hos Ida igen åt vi mackor och bäddade och gick och la oss och pratade. När klockan var halv sex kände jag att jag låg på något obekvämt;
"Vad är det hääär!?!"
"Ett par kalsonger ser det ut som(med en röst som inkluderade att det var världshistoriens mest normala sak)"
"Va faaan.. eew"
*kasta iväg*
Efter att ha konstaterat att de i alla fall var rena började vi undersöka dem närmare och konstaterade att de var för 12-14 år och fortfarande består mystieriet i vems det är och vart fan de kom ifrån. Om de låg i påslakanet borde de ha rasat ur när jag ruskade i täcket, inte efteråt när täcket redan låg i sängen. Någon annanstans kan de i alla fall inte gärna ha kommit ifrån. Helt sjukt.

Dag två, fast egentligen samma dag, började med en tripp till Ica för att handla frukost. Helt ofixade cyklade vi iväg och hoppades innerligt att vi inte skulle möta någon. Självklart kommer ju Lök och ett helt gäng andra precis samtidigt som vi. Det var ju nästan givet.

Efter frukost såg vi Heartbreak Hotel (ÄLLLLSKA DEN <''3) och sen åkte jag hem.

Men Ida, jag diggar dig alltså. Du är fan bäst.

världen finns inte längre, bara clownen mittemot

Uuuh.. Kroppen protesterar. Mot minsta lilla rörelse tamefan. Ryggen är stukad, bristningsgränsen är i det närmaste nådd. Jag åkte VATTENSKIDOR igår. Heja mig. Jag är så himla macho. Simklubben hade något slags trettioårsjubileumsfest igår och den inleddes uppe i Dalkarsboviken med lite vattenskidåkning för de som önskade det. Jag trodde inte att jag skulle våga testa men sen kom Veronica så då blev jag tuff. Det var hur kul som helst i alla fall, men fetjobbigt, och det gjorde ont att ramla. Vid första försöket ramlade jag direkt. Jag kom upp men sen ramlade jag rakt bakåt. Andra gången gick det bättre. Det var lättast att åka i fåran alldeles bakom båten, men när de började svänga så kom jag ut i vågorna bredvid så att skidorna började slå och då tappade jag balansen och ramlade och tappade skidorna. Det var bara att klättra upp i båten och sätta på sig dem och sedan åka lite till. Tihi. Jag är så begåvad, jag är så bäst, jag är så tuff. Veronica och jag åkte ring också. Det var skitläskigt. Det gick verkligen i 240 och det var hoppigt och guppigt och ryckigt och knyckigt och allt möjligt. Det var med skräckblandad förtjusning som jag sedan asgarvandes kom iland.


Efter skidåkningen cyklade vi till Edskevall där festen fortsatte. Malin och jag drabbades av en lätt störning av något slag, men vi var ju yngst och hade all rätt att leka tyckte vi. Sen fick vi mat, och Ordförande-Leif var mycket generös och delade ut pennor till alla människor. Det var ypperligt tycker jag. Med den kunde man både fördriva tid med att rita på servetten samtidigt som den kunde agera mikrofon om man kände för det. Det kom en trubadur och spelade lite ju. När han klev in i ladan sa Malin 'oj' inte alltför diskret. Han hade ett lätt oj-igt utseende men han var jättebra. Han drog tillochmed en Winnerbäcklåt, den du.


Strax före ett skulle det cyklas hem. En nätt sträcka på elva kilometer. Då var det mörkt. Förjävligt mörkt. Edskevall ligger ju mitt i skogen. Tur att jag numera är utrustad med lyse. Jag såg i alla fall hjälpligt vad jag höll på med. När vi kom till Lillåkiosken började det ösregna. Mor och far stannade och avvaktade regnet, men jag ansåg mig redan så blöt att det knappast kunde bli värre så jag fortsatte själv. Det är läskigast att cykla efter den upplysta vägen fram till Långnäs. Där kan jag förvänta mig att se läskiga saker samtidigt som läskiga saker kan se mig. När man kommer in i mörkret efter långnäs är det bäcksvart. Man är ensam med mörkret och det är inte lika äckligt. Då kan jag intala mig själv att det jag inte kan se, det kan heller inte se mig. Syns inte, finns inte liksom. Jag kom hem i alla fall och det gjorde mor och far också. Får hoppas att resten av församlingen också kom hem komplikationsfritt.


Tjohej tjoho. Som sagt. Idag härjar träningsvärken, men jag tänker motarbeta den. Jag ska strax cykla till Torsan och leka med Belllls :''''D      


Would you send me an angel

Jahapp.

I måndags lekte jag med Hanna ett tag. Vi badade och badade och badade och åt digestivekex. typ. Det var mysigt. Jag älskar min Hanna-söt <33

På kvällen, efter att jag gjort ett ytterst litet ryck i simbassängen, cyklade jag till Torsåker. Det blev bad i malmjärn med Löks, Eklund, Ida, Dennis och Helen. Vi spelade lite volleyboll, jag sög. Sen åkte vi hem till Patrik för att kolla film. Filmen var skittråkig och jag var trött så jag häll på att somna. Löks skjutsade hem mig. Tihi. Cyklen blev kvar i Torsåker så den fick jag hämta hem tisdags

Anledningen till att jag behövde cykeln var att vi cyklade till Sannäs, jag, Hanna, Sofie och Niklas. Senare kom även Malva och Måns och ännu senare kom Gustav, Pontus och Larsson och ännu senare ändå kom Roghe. Vi badade en massa och hade allmänt myys. Sen grillade vi. Malva och Måns skulle absolut grilla lax. Laxhelvetet täckte upp hela grillen och luktade allmänt illa. Vi trogna korvgrillare fick plats längst ut på kanten. Min korv ramlade av och blev helt sandig. Men eftersom jag är så primitiv på gick jag och sköljde av den i sjön. När vi badat lite mer, sett solen gå ner, eldat litegrann och haft allmänt mys så åkte vi hem till mig och spelade Disney Trivial. Hanna ledde hur mycket som helst, men hon lyckades aldrig svara rätt i målrutan så hon fick knata runt varv efter varv i det sista örat. Tillslut orkade vi inte mer så Hanna och Sofie fick dela på segern.

Igår var vi i alla fall hos farmor på some kind of kräftskiva med Kurt och Margot. Kurt hade laddat upp med både kräfthattar och duk med kräftor. Eftersom jag inte äter kräftor gav jag min kräfthatt till Bjösse, men han blev inte så himla imponerad. Jag fick äta kyckling istället. Mycket trevligare. När de slörpade kräftor som bäst gick jag runt och knäppte intressanta kort istället. Mycket trevligare. När det sen blev mörkt gjorde Kurt eld i den stora grytan och så satt vi där hur länge som helst. Jag knäppte en massa fina kort på elden.

here comes the sun

Igår kväll drog jag hem till Rebecka och tittade på film. Myys. Meningen var att vi skulle ta oss upp till time och hyra något, men Rebecka hade så många filmer som jag inte hade sett så det behövde vi inte. Först såg vi The Sisterhood of the Traveling Pants. Den var jättebra. Jag har läst de två första böckerna och vad jag kan minnas stämde det ganska väl överrens med filmen. Det var i och för sig ganska längesen jag läste dem, men nu ska jag nog ta och läsa de två sista också. Därefter såg vi Thirteen. Den blev jag bara förbannad på. Den visar verkligen upp en skev bild av verkligheten och visar upp helt fel tonårsideal. Jaha, tänker alla dumma trettonåringar, är det sådär man ska vara för att vara cool. Nej, den filmen kan dö. Halv fyra kom jag i alla fall hem så jag är rätt mosig idag

Idag har jag inte gjort så speciellt mycket. Var upp till kanalen en sväng och badade men Malin och Gustav. Vi knäppte lite hoppkort, jagade spindlar och allmänt chillade. Lite bilder finns i bdb då. När de gått hem satt jag kvar där på bryggan ett bra tag. Tänkte, grubblade, funderade. Det är ett väldigt bra tankeställe. Det är fint och det är fridfullt. Idag hade iofs kusins hundar en massa intressanta saker att säga lite titt som tätt. Jag bearbetade mina intressanta tankar i nästan en timme innan jag gick hem och badade med mamms.

image296
För nu ska det bli sommmmmar

that's how i feel

image295
Ett premiärbesök på lager 157 resulterade i ett par svarta jeans och tre linnen.


Efter hemkomsten tog Malin och jag och byggde oss lite fina knappar. Någon dag i nästa vecka kommer jag att ha fem nya fina pins i min ägo. trevligt trevligt.

I övrigt. Deppig trökig fredagkväll. Ledsen emo-Sara har ordet.

there i was

Jo, som jag då antytt blev jag våldgästad av en Malin igårkväll. En väldigt trevlig våldgästning dock. Vi började med att titta på Pretty Woman. Det är en sådan film som man ska ha sett enligt mig, alltså var det på tiden att jag tog och såg den. Feelgood-film, inte i paritet med Love Actually och Notting Hill, men ändå bra. Den är lite osannolik och överdriven ibland. Det koolaste är ju It must have been love. Svensk låt i Hollywoodfilm. Då blir jag bara så himla lokalpatriotisk.

När vi sett filmen gick vi ner till lekparken och lekte. Att sitta två i en gunga är lite problematiskt, men kul. Ja. Kul. Vi åkte lite rutschbana också. Kul. Sedan knäppte vi ett varsitt hoppkort och gick hem och nördade Disney. Vi hann med fyra filmer; Snövit, Bambi, Djungelboken och Lejonkungen. Efter de två förstnämnda tog vi en sovpaus men fortsatte i samma höga tempo dag två.


Vi hann med en liten promenix också. Tour de Råbacka liksom. Etapp ett; hemmet - badet. En mycket krävande bergsetapp som krävde en paus på bryggan. Ja, precis. Bryggan. Vi har fått bryggor nu. Wiehoo. Synd bara att det är så kallt att man inte kan bada. Har testat dem en gång bara. Men dock. Bryggor tamefan. Etapp två; badet -hestar. Ganska nice. Vi pausade som sagt vid en hesthage och flirtade med riddarhestar men det gick inte så bra. De var elaka och dissade våra prima maskrosblad. Etapp tre; hestar - hemmet. Ytterst kuperad terräng med otaliga farthinder. Skog. Vi passerade hallon och blåbär och fick den briljanta idén att göra en paj. Vi knatade hem och hämtade en varsin kopp och gick tillbaka och plockade lite blåbär. Passande nog kom glassbilen precis när pajen var klar så vi fick blåbärspaj och vaniljglass. Utsökt minsann. 

Därefter var det lite träning som gällde. Jag har fått med mig Malin till simhallen två gånger den här veckan. Vi är duktiga och hurtiga minsann. Efter träninge utnyttjade jag det faktum att 46:an numer går en gång i timmen. Härliga tider. Nu kan man åka buss precis när man vill bara klocka är tjugo över. Heja kollektivtrafiken. Jag slipper beställningsbussarna. 

Imorgon blir det eventuellt en sväng till Lager 157. Skoj. En ny bekantskap.


Förresten var jag tvungen att klippa ner båda mina tumnaglar idag. Sorgligt. De som var så långa och fina. Nu är de bara hälften ungefär ;___;


it's not the right time

Mor och far och jag var en sväng till Söderhamn idag. Inte sådär helt appropå utan vi skulle kolla på en ny bil. Det är en Volvo V50 maple red metallic, lite brunare än den vi har. Jättefin i alla fall. Vi provkörde ut till nåt havsbad och käkade glass. 

Sedan orkade inte jag lyssna på bilaffärer så de fick ställa av mig i centrum så jag fick knata omkring där. Söderhamn är inget high-tecställe men de hade i alla fall ett Kapp Ahl. Där köpte jag tre par trosor. Tjohej. Tre optikersaker och två hälsokost hade de också, söderhamnarna tycks ha lite klen syn må allmänt krassligt.
 
Efter att ha knatat affärsgatran upp och ner tre gånger hamnade jag i en pensionärspark på en bänk. Där satt jag och lekte med kameran lite och sedan började jag knalla tillbaka mot bilaffären. Hann inte så långt innan mor och far kom och plockade upp mig. Fortfarande med gamla bilen dock, den andra skulle det monteras prylar på och om vi ska ha den så ska dem hämtas på måndag.

Vi åkte till en mysig restaurang som hette Albertina. Där käkade vi och sedan fick jag köra hela vägen hem.

Snart kommer Malin och leker med mig. Vi ska se Pretty Woman och kanske nåt mer trevligt.