nu kör vi!
Jag ska ha roligt ikväll
Och där kom signalen :'''D
GOTT NYTT 2008!
and a happy new year..
..let's hope it's a good one, without any fear.
Jaao, redo för nyår nu. Allt som kan tänkas behövas är kirrat och jag är taggtagg som fasiken. Väntar bara på signal från någon av mina medmänniskor att jag får förflytta mig de drygt 800 metrarna ner till Gustav. För första gången i historien står en väska med hemligheter i min hall, ehumm. Fast egentligen är de inte så hemliga, bara liite. Det ska bli väldans kuligt i alla fall. Baaah, smsa nu dåå.
Kan ta lite annat stuf så länge. Vi var hos Sofie igår och lekte lite. Hanna och Malin är fortfarande kvar där och jag och Malva fick dyka upp lite som gubben i lådan. Hanna skulle färga håret på Malin och Sofie och efter detta sysselsatte jag mig, tillsammans med Hanna och Malva om vartannat, med att snurra upp Malins hår på sugrör. Hon skall ha afro-look ikväll och jag det ska bli spännande att se resultatet. Väldigt sött var det i alla fall med sugrören. Heh. Det blev även lite Guitarr Hero och lite Buzz och lite ätande av daimtårta innan jag åkte hem halv elva.
Men... Kan jag få åka nuu? Please :''D
Jaao, redo för nyår nu. Allt som kan tänkas behövas är kirrat och jag är taggtagg som fasiken. Väntar bara på signal från någon av mina medmänniskor att jag får förflytta mig de drygt 800 metrarna ner till Gustav. För första gången i historien står en väska med hemligheter i min hall, ehumm. Fast egentligen är de inte så hemliga, bara liite. Det ska bli väldans kuligt i alla fall. Baaah, smsa nu dåå.
Kan ta lite annat stuf så länge. Vi var hos Sofie igår och lekte lite. Hanna och Malin är fortfarande kvar där och jag och Malva fick dyka upp lite som gubben i lådan. Hanna skulle färga håret på Malin och Sofie och efter detta sysselsatte jag mig, tillsammans med Hanna och Malva om vartannat, med att snurra upp Malins hår på sugrör. Hon skall ha afro-look ikväll och jag det ska bli spännande att se resultatet. Väldigt sött var det i alla fall med sugrören. Heh. Det blev även lite Guitarr Hero och lite Buzz och lite ätande av daimtårta innan jag åkte hem halv elva.
Men... Kan jag få åka nuu? Please :''D
Sov!
Märk väl att jag anstränger mig för att bli utvilad. Klockan är TVÅ, idiot.
i won't be blinded by the light
Jahapp.. då var man solo igen då. Mina sångkompisar har lämnat mig för vidare äventyr på hemmaplan. Jo, blev ganska trött på det där efter ett tag ochd et blev nog de också. Man orkar inte hålla på och sjunga hur länge som helst även om det är vansinnigt kul. Sång non-stop i sex timmar känns lite jobbigt. Bells var här och det var kul, lite oväntat men kul. Malin, Hanna, Malva och Sofie var också här och var sådär underbart bäst och bra som bara de kan vara. Tack för att ni ville komma hit så att jag fick lämna den nersuttna fåtöljen för ett ögonblick och få lite liv i detta soffsittandets jullov. Det behövdes verkligen. Imorgonkväll blir det lite action at Sofies place.
Min blogg är tråkig. Jag känner att jag har hamnat i en period då jag skriver bara för skrivandets skull. Jag har absolut ingenting vettigt att skriva och jag skriver bara för att det inte ska bli stillestånd i produktionen. Jag vill inte dela med mig av varje steg jag tar, ingen intresserar sig för mitt anti-liv. Allt som publiceras här ska inte behöva vara dagsresuméer eller emo-gnäll bara för att jag måste ventilera min överhettade hjärna. Jag vill vara kreativ och kunna förmedla saker som någon händelsevis skulle vilja läsa utan att det bara handlar om vad jag gör eller inte gör och vad jag anser mig ha rätt att komma med gnälliga åsikter om. Ingen bryr sig om det i alla fall. Bells skriver bra utan att skriva om någonting alls, jag vill också behärska den ädla konsten. Allt ska inte behöva vara så personligt och öppet hela tiden. Jag är avundsjuk.
Jag vill kunna skriva. Jag vill kunna skriva. Jag vill kunna skriva. Jag vill kunna skriva
Och för att bevisa att jag inte kan det.
Skriv ditt namn med:
Jamenvisst.. Kanske man ska börja skriva med pannan? Det skulle bevisligen bli intressant och annorlunda innehåll här då.
Min blogg är tråkig. Jag känner att jag har hamnat i en period då jag skriver bara för skrivandets skull. Jag har absolut ingenting vettigt att skriva och jag skriver bara för att det inte ska bli stillestånd i produktionen. Jag vill inte dela med mig av varje steg jag tar, ingen intresserar sig för mitt anti-liv. Allt som publiceras här ska inte behöva vara dagsresuméer eller emo-gnäll bara för att jag måste ventilera min överhettade hjärna. Jag vill vara kreativ och kunna förmedla saker som någon händelsevis skulle vilja läsa utan att det bara handlar om vad jag gör eller inte gör och vad jag anser mig ha rätt att komma med gnälliga åsikter om. Ingen bryr sig om det i alla fall. Bells skriver bra utan att skriva om någonting alls, jag vill också behärska den ädla konsten. Allt ska inte behöva vara så personligt och öppet hela tiden. Jag är avundsjuk.
Jag vill kunna skriva. Jag vill kunna skriva. Jag vill kunna skriva. Jag vill kunna skriva
Och för att bevisa att jag inte kan det.
Skriv ditt namn med:
Lillfingret: sara
Armbågen: saraaa
Pannan: 3423
Foten: swawra
Näsan: sdara
Tummen: sara
Jamenvisst.. Kanske man ska börja skriva med pannan? Det skulle bevisligen bli intressant och annorlunda innehåll här då.
sing for joy
Två timmar kvar... sen komemr det hit en massa kul folk för att förgylla min kväll med lite sång. Jag är taggtaggtaggad för att tvåla dit dem ordentligt med min vackra stämma. Känns så. Fyra av mina sex planerade gäster sjunger i kör, eheh. Någon som inte kan sjunga som vill tävla mot mig?
Har inte gjort något speciellt idag. Var upp till Hofors en snabbis för att kirra lite förfriskningar till ikväll. Ett kilo godis blev det, så nu jeflar ska det snaskas.
Jag var även tvungen att besöka apoteket och rigga upp med en laddning nya piller. Det verkar som om jag kört fast i det träsket igen eftersom jag för andra natten irad låg vaken till tre, trots att jag var så jävla trött. Det här blir inget jullov som jag kommer ur utvilad om det ska fortsätta såhär, fast jag kommer å andra sidan aldrig ur något lov utvilad. Tänk om man kunde få vakna på morgonen (och då menar jag inte elva, halv tolv) och känna att fasiken vad pigg jag är.
Nu lämnar vi trötthetssnacket och övergår i piggt tillstånd. Klockan masar sig fram här och jag taggar vidare. Nu ska jag äta lite och sedan ägna mig åt egenvård. Tamtamtam.
Har inte gjort något speciellt idag. Var upp till Hofors en snabbis för att kirra lite förfriskningar till ikväll. Ett kilo godis blev det, så nu jeflar ska det snaskas.
Jag var även tvungen att besöka apoteket och rigga upp med en laddning nya piller. Det verkar som om jag kört fast i det träsket igen eftersom jag för andra natten irad låg vaken till tre, trots att jag var så jävla trött. Det här blir inget jullov som jag kommer ur utvilad om det ska fortsätta såhär, fast jag kommer å andra sidan aldrig ur något lov utvilad. Tänk om man kunde få vakna på morgonen (och då menar jag inte elva, halv tolv) och känna att fasiken vad pigg jag är.
Nu lämnar vi trötthetssnacket och övergår i piggt tillstånd. Klockan masar sig fram här och jag taggar vidare. Nu ska jag äta lite och sedan ägna mig åt egenvård. Tamtamtam.
we're maybe victims of the night
Jahapp. Jag orkar egentligen inte författa något alls, men nu är det i alla fall så att min nyårsoutfit är kirrad och jag är mycket nöjd med mitt inköp. Det blev ett långt svart linne med röda och silvriga krusiduller, mycket snyggt. Jag var inte så pepp på shopping i mellandagsträngseln, så jag blev väldigt glad när jag hittade en kärlek på första stället jag var in på.
Inhandlade även ett nytt SingStar och valet föll på Pop Hits eftersom det var ett rätt begränsat utbud. Den var i alla fall mycket kul, tog mig igenom några låtar i solotappning när jag kom hem.
Sen åkte vi och käkade med mormis. Matintag non stop i nästan tre timmar. Först mat sen efterrätt sen fika sen choklad. Baaah, mätt och däst och trött som bara den. Tror att det blir sova snart.
Skrivkramp skrivkramp skrivkramp.
Inhandlade även ett nytt SingStar och valet föll på Pop Hits eftersom det var ett rätt begränsat utbud. Den var i alla fall mycket kul, tog mig igenom några låtar i solotappning när jag kom hem.
Sen åkte vi och käkade med mormis. Matintag non stop i nästan tre timmar. Först mat sen efterrätt sen fika sen choklad. Baaah, mätt och däst och trött som bara den. Tror att det blir sova snart.
Skrivkramp skrivkramp skrivkramp.
varför sova?
Faan. Klockan blev noll och trettiofem idag med. Måste sova bättre om detta lov ska ge någon som helst vila.
Men jag hade tre givande msn-konversationer med folk som jag inte alltför ofta pratar så mycket med. Då sitter man mer än gärna uppe och snackar skit. Jag blir bara mer och mer taggad till nyår också. Ta hand om mig då. Yeeehaaa :)
Men jag hade tre givande msn-konversationer med folk som jag inte alltför ofta pratar så mycket med. Då sitter man mer än gärna uppe och snackar skit. Jag blir bara mer och mer taggad till nyår också. Ta hand om mig då. Yeeehaaa :)
and your painted on jeans
Idag lättade jag min julfettade röv ur den väl insuttna fåtöljen och for till träningen för en timmes motion. Såå skönt var det, men vågigt. Det var jag, Johan, Pär, Tony och Lena som trängdes på två banor. De är stora och simmar massa fort så jag hamnade i svallvågorna mest hela tiden. Men men, det blev i alla fall 2500 meter vilket kändes som en bra början på mitt nya aktiva liv. Ehe, det är ju bara en vecka tills man får röra på sig igen.
Imorgon ska mamma och jag till Valbo och trängas lite på mellandagsrean. Jag måste hitta något att ha på nyår. Linnet som jag tänkte ha, det som jag bara haft på första skoldansen i Sandviken, är spårlöst borta så jag måste försöka hitta något nytt. Min garderob består i stort sett bara av en himla massa ingenting. Jag fattar inte vart alla mina kläder, som jag inte har, har tagit vägen. Så det är syfte ett. Syfte två blir att köpa ett till SingStar-spel. Jag kan ju inte gasta schlagers hela livet, det blir ju lite enformigt.
Men hur som helst.
På lördag är alla sångglada människor välkomna hit på lite spontan sjungning.
Sen taggar vi vidare mot årets sista dag. Wiehooo
Imorgon ska mamma och jag till Valbo och trängas lite på mellandagsrean. Jag måste hitta något att ha på nyår. Linnet som jag tänkte ha, det som jag bara haft på första skoldansen i Sandviken, är spårlöst borta så jag måste försöka hitta något nytt. Min garderob består i stort sett bara av en himla massa ingenting. Jag fattar inte vart alla mina kläder, som jag inte har, har tagit vägen. Så det är syfte ett. Syfte två blir att köpa ett till SingStar-spel. Jag kan ju inte gasta schlagers hela livet, det blir ju lite enformigt.
Men hur som helst.
På lördag är alla sångglada människor välkomna hit på lite spontan sjungning.
Sen taggar vi vidare mot årets sista dag. Wiehooo
when you're gone
I've been wandering around the house all night
wondering what the hell to do
I'm trying to concentrate but all I can think of is you
Well the phone don't ring 'cause my friends ain't home
I'm tired of being all alone
wondering what the hell to do
I'm trying to concentrate but all I can think of is you
Well the phone don't ring 'cause my friends ain't home
I'm tired of being all alone
Got the tv on 'cause the radio's playing
songs that remind me of you
songs that remind me of you
Leka, någon?
Judie's gone to the city
Jahaaru. Jag har faktiskt gjort lite skolnytta idag. Jag förflyttade mig själv och min dator ner till det omtalade vardagsrummet och kunskapens fåtölj. Datorn i knät i laid-back position skrivs det som bara den. Jag fattar inte varför jag tagit mig igenom hela projektarbetet instängd på mitt rum när det går så väldans mycket lättare att skriva i den här stolen. Det är som om orden och de perfekta formuleringarna bara strålar upp genom sitsen och av någon anledning är det svårt att ägna sig åt annat än det man ska.
Det där sista var lögn faktiskt. Den första timmen av mitt försök till skrivande ägnade jag åt att titta på melodifestivalens årskrönika, fast egentligen mer åt att prata med Sofie. Årskrönikan sög. På riktigt. Det var bara Kristian Luuk och Ola Salo som gjorde någon fukking utvärdering. Inget annat. Trök. Ändå satt jag och blängde på det. Men sen åkte tvn av och det skrevs slutdiskussion för glatta livet. En sida och lite till blev det och jag är nästan klar. Slutfilandet görs imorn och sen ska den skickas in. Därmed är uppgift ett av fyra avklarad. Känns fett bra det.
Nu sover vi.
Det där sista var lögn faktiskt. Den första timmen av mitt försök till skrivande ägnade jag åt att titta på melodifestivalens årskrönika, fast egentligen mer åt att prata med Sofie. Årskrönikan sög. På riktigt. Det var bara Kristian Luuk och Ola Salo som gjorde någon fukking utvärdering. Inget annat. Trök. Ändå satt jag och blängde på det. Men sen åkte tvn av och det skrevs slutdiskussion för glatta livet. En sida och lite till blev det och jag är nästan klar. Slutfilandet görs imorn och sen ska den skickas in. Därmed är uppgift ett av fyra avklarad. Känns fett bra det.
Nu sover vi.
the end of the road
Idag ska Sara sitta på sin feta röv i en fåtölj och försöka göra lite nytta. Tänkte ta mig an mitt projektarbete och försöka skriva den där God Damn slutdiskussionen så att det blir färdigt nån gång. Känner bara att jag hatar det just nu, men när jag börjar i trean sen så kommer jag nog att älska det.
Det är även klart nu att det blir lall hos Gustav på nyår. Wiehoho. I'll be there and I'll do that, eller nåt. Nej men kulans ska det bli i alla fall. Är lite tagg nu faktiskt.
Fika med mammsen står näst på tur på dagordningen.
Tjing
Det är även klart nu att det blir lall hos Gustav på nyår. Wiehoho. I'll be there and I'll do that, eller nåt. Nej men kulans ska det bli i alla fall. Är lite tagg nu faktiskt.
Fika med mammsen står näst på tur på dagordningen.
Tjing
Sagan om Fröken Oglamourös och Ljuslågan
Den ensamma Fröken Oglamourös sitter instängd i sitt mörka rum med enbart ett värmeljus som sällskap. Den ljusa lilla lågan skänker henne värme och hopp. Hopp om en framtid som inte är hennes. Fröken Oglamourös tittar på lågan samtigt som de stora vita snöflingorna dansar förbi utanför hennes fönster.
- Vad gör De Andra?, frågar hon.
Lågan hoppar till, som om den skrattade åt hennes dumma fråga.
- De festar såklart, säger lågan. De super sig redlöst fulla i sina stora pålitliga gäng och vinglar hemåt fram på småtimmarna. Eller så myser de i all sin ensamhet med sina pojkvänner.
- Varför har jag varken ett stort pålitligt festargäng eller en pojkvän att mysa med?, viskar fröken Oglamourös till den lilla ljuslågan.
- Jo förstår du Fröken Oglamourös, svarar lågan, du är dömd att vara ensam. Du är dömd att sitta här med ditt lilla ljus medan De Glamourösa roar sig därute. Du vill inte ens vara en av dem, eller hur?
Fröken Oglamourös sluter ögonen, blinkar bort en tår.
- Men jo, viskar hon. Kanske, lite i alla fall. Jag vill att det ska hända något i mitt liv.
Hon öppnar ögonen igen och vänder sig mot lågan med en bedjan i de gröna ögonen.
- Vad ska vi göra åt det då? Lågan låter bekymrad när han besvarar hennes fråga. Vad ska vi göra åt ditt kantiga liv, Fröken Oglamourös?
- Jag vet inte.
- Det finns inget på detta sätt. Du sitter hemma och väntar på att förändringen ska ske, Fröken Oglamourös. Den kommer inte till dig. Du måste ut, ut och hitta den själv. Du måste tro på dig själv. Tro att förändringen finns där för dig. Den finns där om du öppnar dina ögon och tillåter dig att se allt det vackra. Du måste våga, Fröken Oglamourös. Du måste vara stark och tålmodig och inte rädas ett misslyckande.
Fröken Oglamourös vänder återigen blicken mot sitt stora fönster. Snöfallet har lättat och på himlen lyser nu stjärnorna i all sin prakt.
- Hur gör man det.
- Svaret heter Alkohol, Fröken Oglamourös. En liten mängd alkohol och ditt liv blir en himmel.
Fröken Oglamourös sluter ögonen igen och låter höra en ljudlig suck. När hon öppnar dem ett par sekunder senare är Lågan borta, men utanför fönstret blinkar stjärnorna inbjudande. En dag ska du bli Fröken Glamourös, kära Fröken Oglamourös.
the Christmas in you..
Juldagen seems to be partydag på alla möjliga håll och kanter, men själv ställer jag mig frågan; Hur orkar ni? Mina planer för kvällen är ett lugnt och härligt ensamparty med "Tomten är far till alla barnen" och kanske någon annan mysig film. Jag kanske sjunger en sång, eller två. Jag kanske laddar upp några bilder från igår. Jag kanske filar lite på min årskrönika eller ägnar mig åt annat planlöst skrivande. Antingen detta eller så vältrar jag mig i emo-tankar och tycker synd om mig själv. Först ska jag i alla fall smälla i mig en hel massa härlig julmat, sen är det CHILL.
Jaaaag såg Sara kyssa tomten jag.
Det hade kunnat varit någon annan, men det var bara tomtefan...
Jaaaag såg Sara kyssa tomten jag.
Det hade kunnat varit någon annan, men det var bara tomtefan...
Have yourself a merry little Christmas
För att citera min gode vän Sara: "Då var julaftonen avklarad". Känns lite så. Jag var inte speciellt pepp för jul. Jag kunde inte fatta att det skulle bli jul inom en snar framtid och jag kan nu inte fatta att det har varit jul. Eller ja, det är väl egentlgen jul i två dagar till men vart tog julkänslan vägen? Jag ska väl ändå vara ärlig och säga att det blev en ganska bra dag ändå.
Jag trallade upp arla utav bara den, redan klockan åtta, för att kirra julfrulle till mamms och papps. Det kokades kaffe (djärvt som bara den med tanke på att jag inte vet hur kaffebryggaren fungerar), det kokades ägg (lika djärvt eftersom jag inte vet hur länge de ska kokas), det pressades juice och det skivades skinka och leverpastej och grönsaker. Mycket duktigt Sara.
Efter julfrullen och en del egenvård och annat trams bar det av ner till farmis en snabbvända. Hon är ju inte så piggelin men hon fick i alla fall lite sällskap i ett par timmar. Vi kom hem igen lagom till Kalle Anka. Kalle Anka ska ses, så är det bara. Jag tittade faktiskt till och med på "Kan du vissla Johanna" iår. Det brukar jag inte göra eftersom jag tycker att den filmen är så ofattbart tråkig, men någonstans väl dolt under ytan finns en liten inneboende charm.
Medans jag tittade på "Kan du vissla Johanna" ägnade jag mig även åt att studera TV-tablån och konstaterade att de tagit bort Svensson Svensson. Vad i helvete? Det SKA vara där klockan åtta och man SKA titta på det. När jag noterade det kände jag mig precis som Gustav Svensson när han konstaterar att de inte ska ha något dopp i grytan ("Vad spelar det för roll att ingen äter av det, den SKA stå där"). Jag såg framför mig en jul utan Svensson Svensson, hur fasiken skulle det gå. Så började Sara gräva i minnet. Jag mindes klart och tydligt en jul då vi hade spelat in någonting. Vi hade spelat in en film som jag ville se och på videons tid kunde man inte spela in enbart det programmet man var intresserad av, utan man var tvungen att spela in hela kvällen. Det msåte ju betyda att Svensson Svensson spelats in innan filmen började. Vilken jäkla film var det nu då? Tänk tänk. Just ja, det var Hans och Hennes. Helt säkert var det så. Börja gräva bland videokassetterna och.. där.. där var den ju. Yes. Springa upp.. trycka in filmen.. början av filmen Love Actually avtecknar sig.. helvete, har vi spelat över det?.. spola tillbaka från början.. en julkonsert.. kanske då.. börjar sakta spola framåt.. hoppet stiger.. Lotta Bromé visar sig i rutan och introducerar ett program och... JAAA! Där var den ju. Man ska inte frivilligt spräcka en jultradition och SVT kan ju bara gå och gömma sig.
I frid och fröjd åt vi så vårat julbord i det helt nyrustade vardagsrummet. Det blev en massa skinka, prinskorv och köttbullar för mig i vanlig ordning samt obegränsat med julmust. Mamma hade gjort en egen chokladmousse till efterrätt. Mums.
Sedan såg vi Svensson Svensson, klockan sju istället för klockan åtta men det spelade mindre roll. Hur sjutton kan de stryka det ur TV-tablån? Jag fattar det verkligen inte. Efter detta blev det julklappsutdelning.
Sara fick:
* Playstation 2 och SingStar - Svenska Hits Schlager
* Biljett till Jills konsert i Gävle 8 mars
* 1000 kr på Valbo Köpcentrum
* En bok -Livsfarlig utsikt av Nora Roberts
* 500 kr
* Hudvårdskollektion - Sailaway
* Svart/brunrandig lång tröja/klänning
* En trisslott
* Ett USB-minne
Sara gav:
* 6 olika handtvålar från Lush till mamma
* Ljus - dark chocolate till mamma
* Ljusstake med hjärtan och frostat ytterglas till mamma
* Axe Click tvål och deo till pappa
* Strumpor till pappa
* Sudoku toapapper till pappa (var bara tvungen.. x''D)
* Tre ljusstakar i glas till mormor
Jag har lyckats koppla in mitt playstation helt själv bara för att jag är så teknisk. Det har sjungits en del och det ska komma att sjungas mycket mera. Jag ska inhandla minst två spel till. Någon som vill komma och sjunga med mig?
God Jul
Tomte-Sara önskar alla sina läsare en riktigt God Jul
2 tst kamel
Ja vänner, julfriden har inrättat sig. Efter många om och men fick mammsan tag i en julgransfot så nu står granen där, grön och grann. Det fanns ingen på någon affär men det är tur att det är ordning på mormis. Det är inte alla människor som har en extra julgransfot ligger och skräpar någonstans, men mormis har allt. Så bara för att hedra henne ska jag försöka baka ett gäng av hennes prima pepparkakor imorgon. Liten Sara har ju knyckt receptet så det ska säkert gå bra, men jag måste bara ställa ett par kontrollfrågor först. För det första, vart sjutton får jag tag på kamelen? Det är inte konstigt att mammsan aldrig lyckas med pepparkakorna, hon har ju aldrig haft i någon kamel. När jag hittat kamelen och sedan lyckats få till exakt 310 gram smör kvarstår problemet vart jag ska göra av degen. Den ska ju stå kalt över vatten. Hur löser man det tro. Ytterligare en faktor som gör mormisens pepparkakor så exceptionella.
julgransfot
I sanning intressanta saker inträffar. Jag skulle få den stora äran att klä våran julgran idag, men det visade sig att mamms och papps kastat julgransfoten efter förra julen. Det var en sån där puckad sak som bara en stolle på Stollvägen kan företa sig. Ofta man minns, elva och en halv månad senare, att man slängde julgransfoten förra året. Varför inte se till att skaffa en ny på en gång? Jävligt lätt att klä en gran om man inte har någon fot. Mamms har åkt iväg på julgransfotsjakt nu och hon har varit borta ett bra tag, jag lovar att hon inte hittar någon. Iså fall blir det väl så att vi får förankra fanskapet i väggen. Aaaaaah. Jävlaskitalltså.
Istället för att klä granen tog jag mig för med att tillverka en kaloribomb av värsta sorten. Mitt tafflande resulterade i en radiotårta vars bas ju som bekant är fem deciliter socker och tvåhundrafemtio gram 100 % kokosfett. Jajamensan, nyttigt som fan det. Jag måste ju arbeta upp ett späcklager så att jag slipper få skafsår på höfterna av mina strumpbyxor.
Nu har jag två alternativ. Antingen gör jag färdigt mitt mastodontprojekt som innebär dammsugning av min matta, eller så går jag ner och pillar i några nejlikor i ett par apelsiner. Det senare alternativet låter lite roligare, men det första är lite mer akut. Jag hatar mitt svarta lurviga fanskap som drar åt sig precis allt hår vilket dessutom är helt omöjligt att få bort. Jag har dammsugit halva och det knäcker ryggen, inte en alltför ergonomisk arbetsställning inte.
Istället för att klä granen tog jag mig för med att tillverka en kaloribomb av värsta sorten. Mitt tafflande resulterade i en radiotårta vars bas ju som bekant är fem deciliter socker och tvåhundrafemtio gram 100 % kokosfett. Jajamensan, nyttigt som fan det. Jag måste ju arbeta upp ett späcklager så att jag slipper få skafsår på höfterna av mina strumpbyxor.
Nu har jag två alternativ. Antingen gör jag färdigt mitt mastodontprojekt som innebär dammsugning av min matta, eller så går jag ner och pillar i några nejlikor i ett par apelsiner. Det senare alternativet låter lite roligare, men det första är lite mer akut. Jag hatar mitt svarta lurviga fanskap som drar åt sig precis allt hår vilket dessutom är helt omöjligt att få bort. Jag har dammsugit halva och det knäcker ryggen, inte en alltför ergonomisk arbetsställning inte.
hur mycket skulle du kosta om du vore till salu?
Bara för att jag inte orkar gå och lägga mig.
Snodd av Linnéa
NATURLIG HÅRFÄRG?
[ ] Rödhårig - 700 kr
[ ] Brunhårig - 200 kr
[x] Blond - 500 kr
[ ] Svart - 100 kr
[ ] Flintskallig - 50 kr
[ ] Annan - 700 kr
ÖGONFÄRG?
[ ] Blå - 1000 kr
[x] Grön - 700 kr
[ ] Grå - 500 kr
[ ] Brun - 200 kr
[ ] Annan - 100 kr
LÄNGD?
[ ] Över 2 meter - 2000 kr
[ ] 160 -200 cm - 1700 kr
[x] 140 -160 cm - 1500 kr
[ ] 120 -140 cm - 700 kr
[ ] 100 -120 cm - 400 kr
[ ] Under 1 meter - 200 kr
ÅLDER?
[ ] 41-60 - 1200 kr
[ ] 31-40 - 1000 kr
[ ] 26-30 - 700 kr
[ ] 21-25 - 500 kr
[ ] 18-20 - 200 kr
[x]14-17 - 100 kr
ÄR DU?
[ ] Tvilling eller mer - 3000 kr
[ ] Förstfödd - 3000 kr
[x] Enda barnet - 2000 kr
[ ] Mellanbarn - 1000 kr
[ ] Tredje barnet - 1000 kr
[ ] Andra eller sista barnet - 0 kr
DRICKER DU ALKOHOL?
[x] Nej - 4000 kr
[ ] Väldigt sällan - 3000 kr
[ ] Bara vid speciella tillfällen - 2000 kr
[ ] Ibland - 2000 kr
[ ] Bara på helger - 3000 kr
[ ] Alla andra dagar - 500 kr
[ ] En gång om dagen - 100 kr
[ ] Flaskan är mitt liv - 0 kr
HUR BRA SYN HAR DU?
[ ] Har glasögon men använder dem inte - 2000 kr
[x] Inga synfel - 1000 kr
[ ] Glasögon - 500 kr
[ ] Kontaktlinser - 200 kr
[ ] Opererat - 100 kr
[ ] Går inte att fixa - 50 kr
FÄRG PÅ BILEN? [ÄVEN FÖRÄLDRARNAS BIL]
[ ] Rosa - 20,000 kr
[ ] Mörkbrun - 8000 kr
[ ] Guld - 7000 kr
[ ] Grå - 6000 kr
[ ] Blå - 5000 kr
[ ] Vit - 4500 kr
[ ] Svart - 4500 kr
[x] Röd - 4000 kr
[ ] Grön - 3500 kr
[ ] Silver - 3000 kr
[ ] Lila - 2500 kr
[ ] Gul - 1000 kr
[ ] Orange - 1000 kr
[ ] Rostig - 150 kr
[ ] Ingen bil - 0 kr
SKOSTORLEK?
[ ] 45+ - 3000 kr
[ ] 43-45 - 2500 kr
[ ] 41-43 - 2000 kr
[ ] 38-41 - 1000 kr
[x] 38-36 - 500 kr
FAVORITFÄRG? [DU FÅR VÄLJA 4 OLIKA]
[x] Röd - 6000 kr
[x] Svart - 1000 kr
[ ] Blå - 450 kr
[ ] Brun - 500 kr
[ ] Lila - 2000 kr
[x] Vit - 4000 kr
[ ] Grön - 3500 kr
[ ] Orange - 3000 kr
[x] Gul - 3000 kr
[ ] Rosa - 1000 kr
[ ] Annan - 500 kr
HUR RÄKNADE DU IHOP RESULTATET?
[ ] Miniräknare - 5000 kr
[x] Huvudräkning- 10.000 kr
[ ] Penna och papper - 20.000 kr
[ ] Bad någon om hjälp - 1000 kr
Totalt värde: 39 300:-
Har du råd med det?
...
Shame on me
Shame on me
Shame on me
Shame on me
Shame on me
Ju mer jag ser alla glada människor, ju mer inser jag...
En liten mängd alkohol är saknad i mitt liv.
Shame on me
Shame on me
Shame on me
Shame on me
Ju mer jag ser alla glada människor, ju mer inser jag...
En liten mängd alkohol är saknad i mitt liv.
in fact I'm a bit of a bore
Pampampampam.. JULLOOOOV :)
Vi hade avslutningslall på Hoforshallen med dans runt granen och volleyboll som förra året. Dansandet var helfestligt eftersom Guido återigen spökat ut sig till tomte i en dräkt som inte riktigt satt på plats. Diggade verkligen Emmas kommentar då "Vafaan, Guidos mage håller på att ramla ner i byxorna". Till slut slängde han magen åt helvete och så var det bra med det. Sen var det volleybollen, massa länge. Först två sömnpillersmatcher där tvåantjejorna förlorade mot ettorna och tvåankillarna vann mot ettorna. Oh yeah. Men lärarna mot treorna var lite festligare. Lärarna vann så det var väl bäst för husfriden. Diggade att min kemilärare hade en t-shirt som det stod "lazy girls club" på. Diggade även att den överseriöse matteläraren på SP spelade i mössa och flängde runt och gjorde en massa armhävningar och situps och annat tjofs när han var utbytt. Josse höll på att avlida.
Sedan hade jag en kvart på mig att ruscha till bussen. Skulle in till Gavloe och fixa det sista med julklapparna. Nu är jag klar med det så det känns ju bra. Jag höll påatt krocka med en människa mitt på torget och han bara "Ja, vi hade ju hela torget på oss". Ehe. Aaaah. Nu känner jag mig en massa fattig och vetskapen om att jag är skyldig mammsen 900 är ju inte så kul. Någon som har ett jobb åt mig?
På kvällans ble det film på Lökihouse. Första gången sen sommarlovet för min del. Trevlans trevlans. Vi såg Wallanders "Mörkret" som jag av någon anledning kom att tänka på när jag satt på bussen till Gävle. Tänkte på hur jävligt allt var, tänkte på den där stackars knarkartjejen och tänkte på att jag ville se den igen. Där var det någon sorts tankeöverföring med andra ord. Vi såg även "Sova med fienden" som var helt hemsk. Hata alla fukking kvinnomisshandlare med kontrollbehov. Sen blev det en nattpromme med Ida och Lök. Mest troligt min enda Torsanpromme det här lovet. Förstår inte varför Ida måste jävlas och åka bort för.
Slaggade hos Ida inatt och sen tog jag kvart över två bussen till Hofors. Det vankades julfika hos mormis. Hon ska ju också jävlas och åka bort, men dock bara över julhelgen. Sabla tant. Det betyder att det blir en jul med enbart mamms och papps iår igen. Jag fick en julklapp också, men jag pausar med att öppna den tills på julafton.
Ikväll är det skoldans i Sandviken. Ska försöka tagga. Lite i alla fall. Vet dock inte vad jag ska ha på mig och det gör mig rätt opepp. Det är maskerad, men jag har inget att klä ut mig till. Jag har inte något att låta bli att klä ut mig till heller. Mindre skojsigt. Ida och jag kommer väl där och är en massa mobbade som de enda icke utklädda, men så får det vara. Vi ska ut och svänga våra inte allt förlurviga i alla fall.
Vi hade avslutningslall på Hoforshallen med dans runt granen och volleyboll som förra året. Dansandet var helfestligt eftersom Guido återigen spökat ut sig till tomte i en dräkt som inte riktigt satt på plats. Diggade verkligen Emmas kommentar då "Vafaan, Guidos mage håller på att ramla ner i byxorna". Till slut slängde han magen åt helvete och så var det bra med det. Sen var det volleybollen, massa länge. Först två sömnpillersmatcher där tvåantjejorna förlorade mot ettorna och tvåankillarna vann mot ettorna. Oh yeah. Men lärarna mot treorna var lite festligare. Lärarna vann så det var väl bäst för husfriden. Diggade att min kemilärare hade en t-shirt som det stod "lazy girls club" på. Diggade även att den överseriöse matteläraren på SP spelade i mössa och flängde runt och gjorde en massa armhävningar och situps och annat tjofs när han var utbytt. Josse höll på att avlida.
Sedan hade jag en kvart på mig att ruscha till bussen. Skulle in till Gavloe och fixa det sista med julklapparna. Nu är jag klar med det så det känns ju bra. Jag höll påatt krocka med en människa mitt på torget och han bara "Ja, vi hade ju hela torget på oss". Ehe. Aaaah. Nu känner jag mig en massa fattig och vetskapen om att jag är skyldig mammsen 900 är ju inte så kul. Någon som har ett jobb åt mig?
På kvällans ble det film på Lökihouse. Första gången sen sommarlovet för min del. Trevlans trevlans. Vi såg Wallanders "Mörkret" som jag av någon anledning kom att tänka på när jag satt på bussen till Gävle. Tänkte på hur jävligt allt var, tänkte på den där stackars knarkartjejen och tänkte på att jag ville se den igen. Där var det någon sorts tankeöverföring med andra ord. Vi såg även "Sova med fienden" som var helt hemsk. Hata alla fukking kvinnomisshandlare med kontrollbehov. Sen blev det en nattpromme med Ida och Lök. Mest troligt min enda Torsanpromme det här lovet. Förstår inte varför Ida måste jävlas och åka bort för.
Slaggade hos Ida inatt och sen tog jag kvart över två bussen till Hofors. Det vankades julfika hos mormis. Hon ska ju också jävlas och åka bort, men dock bara över julhelgen. Sabla tant. Det betyder att det blir en jul med enbart mamms och papps iår igen. Jag fick en julklapp också, men jag pausar med att öppna den tills på julafton.
Ikväll är det skoldans i Sandviken. Ska försöka tagga. Lite i alla fall. Vet dock inte vad jag ska ha på mig och det gör mig rätt opepp. Det är maskerad, men jag har inget att klä ut mig till. Jag har inte något att låta bli att klä ut mig till heller. Mindre skojsigt. Ida och jag kommer väl där och är en massa mobbade som de enda icke utklädda, men så får det vara. Vi ska ut och svänga våra inte allt förlurviga i alla fall.
Hur blev det såhär?
Ja, folk. Såhär är det i mitt liv.
Jag ångar vidare i mitt letande efter någon att fira nyår med. Någon som känner sig lockad att ha mig med i sällskapet? Please :'')
Jag ångar vidare i mitt letande efter någon att fira nyår med. Någon som känner sig lockad att ha mig med i sällskapet? Please :'')
she played around the town
Okeeeej.. Återigen. Jag ska försöka sluta vara så himlans tråkigt emo-jävlig. Vem fasiken bryr sig om mitt fukking engelskabetyg? Det är ju knappt så att jag orkar göra det själv egentligen. Men återigen, det som satt griller i huvudet på Saran måste skrivas ned. Det måste tillåtas att lämna huvudet genom att stråla ut genom fingrarna som får spela fritt över tangenterna. Jag lovar, jag styr dem inte alltid. Bloggen är bra som avskrädeshög där jag kan slänga allt skit som jag inte orkar gå och bära på. Att jag sen publicerar allt skit är ju en annan sak, en väldigt märklig sak.
Jag ska försöka vara lite mer positiv. Det är en dag kvar i skolan. Fan vad bra. En ynklig skitdag bara, sen är det jullov. Eller ja, på torsdag ska det tydligen dansas runt en gran och sedan spelas volleyboll. Jag är tingad att vara med, men jag vägrar.. nästan. Hittar de ingen annan så kan jag väl ställa upp, men volleyboll är bland det mest förnedrande jag vet. Jag brukar i allmänhet inte komma åt bollfan en enda gång förutom då jag servar. Så roligt. Ja, precis. Himla roligt.
Positivt tänkande var det. Med spänning ser jag fram emot morgondagens fysikprov. Det ska bli himla roligt det. Ehe. Bara för att jag kan det så väldigt bra. Men som med allting annat just nu, jag orkar inte bry mig. Man ska inte lägga prov på terminens sista dag. Vem orkar plugga? Inte jag. Då är det lättare att se fram emot engelskan när jag bara ska chilla till det och lyssna på fem redovisningar och tänka att det trots allt är en massa bra att jag redan har gjort det. Eheheh.
-
Sara at 14,07
Sitter i skolan och undviker att åka hem. Bussen fräser förbi här utanför om ungefär fem minuter, men jag orkar inte. Orkar inte komma hem och konfronteras med alla saker jag har att göra. Orkar inte bry mig om någonting mer. Allt är bara åt helvete. Nedstämd, fukking nedstämd. Jag hatar allt och allt hatar mig. Har varit något zombieartad hela dagen. Gick omkring och var sjukt nervös och mådde en massa dåligt inför engelskaredovisningen. Det skulle ju gå sååå bra. Det var bara jag som redovisade idag. Ehe. Seriöst. Panik. Men nu har jag gjort det och jag vill veta hur det gick. Eller så vill jag inte det. Känslan är åt helvete. Känslan är att jag är körd nu. Riktigt ordentligt jävla körd. Jag vill få det bekräftat nu så att jag kan leta på första bästa snöhög att gömma mig i och slippa fundera mer. Jag orkar inte tagga för detta längre. Den lilla illasinnade djävulen på min ena axel viskar elaka kommentarer i mitt öra. Skärp dig, tönt. Sara, för i helvete, vad ska du med ett MVG i engelska till? Du är ju inte värd det, begriper du inte det? Det borde du ha insett för länge sen. Varför är du så jävla självgod och tror att du är så bra på allting? Du suger ju, och det vet du. Du kan inte prata engelska, du kan inte bygga meningar och du kan pinsamt nog inte stava heller. Du hänger inte med och förstår en text du läser och när du ska lyssna på talat språk är du körd direkt. Vad bygger du dina förhoppningar om ett MVG i engelska på? Är det inte dags att komma ner på jorden och inse att alla är bättre än du? Nej du, Sara, gå och dra något gammalt över dig och bekanta dig med insikten att ett VG i engelska är som gjort för dig. Det var väl precis vad du räknat med från första början, eller hur? Jag börjar hålla med. Jag skiter i detta nu. Har jag inte visat att jag kan så kan jag ju inte. That's it.
Sitter i skolan och undviker att åka hem. Bussen fräser förbi här utanför om ungefär fem minuter, men jag orkar inte. Orkar inte komma hem och konfronteras med alla saker jag har att göra. Orkar inte bry mig om någonting mer. Allt är bara åt helvete. Nedstämd, fukking nedstämd. Jag hatar allt och allt hatar mig. Har varit något zombieartad hela dagen. Gick omkring och var sjukt nervös och mådde en massa dåligt inför engelskaredovisningen. Det skulle ju gå sååå bra. Det var bara jag som redovisade idag. Ehe. Seriöst. Panik. Men nu har jag gjort det och jag vill veta hur det gick. Eller så vill jag inte det. Känslan är åt helvete. Känslan är att jag är körd nu. Riktigt ordentligt jävla körd. Jag vill få det bekräftat nu så att jag kan leta på första bästa snöhög att gömma mig i och slippa fundera mer. Jag orkar inte tagga för detta längre. Den lilla illasinnade djävulen på min ena axel viskar elaka kommentarer i mitt öra. Skärp dig, tönt. Sara, för i helvete, vad ska du med ett MVG i engelska till? Du är ju inte värd det, begriper du inte det? Det borde du ha insett för länge sen. Varför är du så jävla självgod och tror att du är så bra på allting? Du suger ju, och det vet du. Du kan inte prata engelska, du kan inte bygga meningar och du kan pinsamt nog inte stava heller. Du hänger inte med och förstår en text du läser och när du ska lyssna på talat språk är du körd direkt. Vad bygger du dina förhoppningar om ett MVG i engelska på? Är det inte dags att komma ner på jorden och inse att alla är bättre än du? Nej du, Sara, gå och dra något gammalt över dig och bekanta dig med insikten att ett VG i engelska är som gjort för dig. Det var väl precis vad du räknat med från första början, eller hur? Jag börjar hålla med. Jag skiter i detta nu. Har jag inte visat att jag kan så kan jag ju inte. That's it.
your'e no good, your'e no good, your'e no good
Tjohooo..
Sitter i skolan och filosoferar. Ja, sant. Jag har faktiskt filosofi just nu. Ehe.. märks väl? Meningen är att jag ska skriva en etisk policy men det orkas inte just nu. Har precis haft matteprov i två och en halv timme. Wiehoo. Tänker haffa bussen som går nu typ tio över. Då kommer jag hem en timme tidigare än en normal måndag. Praise the lord.
I'm old enough to face the dawn
Well, imorse var det sista tidiga lördagsmorgonen som gällde. Avslutning med hajarna och Tonys marodörer stod på schemat. Uppslutningen var ganska god. 13 tappra simmare, mig inkluderat, och två tappra föräldrar gjorde upp i de numera traditionsenligt hållna lagkapperna. Det blev lite simning med t-shirt och ett par varv idioten innan det serverades lite fika och diverse märken och diplom delades ut. Vi gamlingar fick simborgarmärken av tränaret. Ja, jag kan simma 200m utan att stanna, så varför inte? Efter fikningen ansåg 11 av dessa 15 personer att de skulle besöka bubbelpoolen. Samtidigt. Lampan lyste dock,så vi fick vänta. Sedan är det fritt fram att spekulera i vad som händer med vattennivån i en bubbelpool anpassad för fem personer elva entusiaster handlöst kastar sig i på samma gång. Sant, det blev tidernas mastodontöversvämning. Den stackars badvakten bara tittade en aning stört på oss. Hade hon vetat att jag har ett exemplar av hennes projektarbete hemma hade hon nog strypt mig. Hahah. I alla fall, när vi sedan unisont reste oss och traskade ur den stackars överbemannade bubbelpoolen hade vattennivån sjunkit till ungefär hälften av vad den brukar vara. Med Arkimedes princip hade man då kunnat beräkna vår sammanlagda volym eller andra spännande saker. Bra grejer det där.
Sen bar det av till trängseln i Valbo. Sara hade fram till dagens datum inte ordnat en enda julklapp, men nu börjar det arta sig. Ett besök till Gävle på torsdag och jag borde kunna titulera mig färdighandlad. Anledningen till att jag inte var så produktiv idag var att jag mesta delen av tiden stod framför en scen och såg dum ut. Jag skulle se Jill ju. Ju mer jag tänker på saken, ju mer övertygad blir jag om att hon är bäst ever. Men det faktum att hon var 40 minuter sen var lite störande. Men sen kom hon och sjöng bland annat Angel of the morning, och det var som väntat massa bra. Jag inhandlade skivan i alla fall eftersom jag tog tillfället i akt att få den signerad. Den fick bli en julklapp från mamms och papps lite i förtid. Jag var även aspirant på en av affischerna som satt uppklistrade på scenkanten och frågade, artig som jag är, promotionsnubben om jag fick haffa en av dem. Han sa att jag skulle vänta tills de gått därifrån eftersom det skulle se så illa ut annars. Okej då tänkte jag och köpte resonemanget. Jag traskade iväg och fortsatte med julklappsbestyren och när jag kom tillbaka, efter inte allt för lång tid, var alla affischer borta. Då blev jag lite grinig. Såg dock att det satt två på bordet där Jill satt och singerade, och tänkte att jag kanske kunde flirta åt mig en av dem så jag ställde mig i kön igen. När jag kom upp på scenen beklagade sig promotionsnubben att alla affischer blivit haffade, men han sa att han hade paxat en av dem på bordet åt mig eftersom jag hade frågat. Mycket trevligt.
Why'd you come in here looking like that?
Sen bar det av till trängseln i Valbo. Sara hade fram till dagens datum inte ordnat en enda julklapp, men nu börjar det arta sig. Ett besök till Gävle på torsdag och jag borde kunna titulera mig färdighandlad. Anledningen till att jag inte var så produktiv idag var att jag mesta delen av tiden stod framför en scen och såg dum ut. Jag skulle se Jill ju. Ju mer jag tänker på saken, ju mer övertygad blir jag om att hon är bäst ever. Men det faktum att hon var 40 minuter sen var lite störande. Men sen kom hon och sjöng bland annat Angel of the morning, och det var som väntat massa bra. Jag inhandlade skivan i alla fall eftersom jag tog tillfället i akt att få den signerad. Den fick bli en julklapp från mamms och papps lite i förtid. Jag var även aspirant på en av affischerna som satt uppklistrade på scenkanten och frågade, artig som jag är, promotionsnubben om jag fick haffa en av dem. Han sa att jag skulle vänta tills de gått därifrån eftersom det skulle se så illa ut annars. Okej då tänkte jag och köpte resonemanget. Jag traskade iväg och fortsatte med julklappsbestyren och när jag kom tillbaka, efter inte allt för lång tid, var alla affischer borta. Då blev jag lite grinig. Såg dock att det satt två på bordet där Jill satt och singerade, och tänkte att jag kanske kunde flirta åt mig en av dem så jag ställde mig i kön igen. När jag kom upp på scenen beklagade sig promotionsnubben att alla affischer blivit haffade, men han sa att han hade paxat en av dem på bordet åt mig eftersom jag hade frågat. Mycket trevligt.
Why'd you come in here looking like that?
Skulle jag kanske ha fått ett annat stjärntecken?
| You are 60% Pisces |
 |
lila... eller svart?
Jag kom till insikten att jag nog inte är så lila av mig. Svart är bättre. Svart och rött. Mjaa. Får se hur länge den här stilen överlever mitt lekande med koderna. Kul är det i alla fall. Jag ångar vidare och anser att det är ett bra sätt att slippa plugga.
Det är annars tänkt att bli en plugghelg det här. Det måste bli det. Med siktet inställt mot allt högre höjder ska jag lära mig att derivera olika tillämpningar och skissa grafer och rita asymptoter. Jag ska kunna beräkna värmekapaciteter och specifik smältvärme och ångbildningsvärme och jag ska kunna allmänna tillståndslagen för gaser. Jag måste dessutom förbereda en fem minuter lång muntlig presentation på engelska där jag ska återge innehållet i en nyhetsartikel samt på något vis jämföra detta med Sverige. Min artikel handlar om en brittisk lärare som utsatts för rasism och sexuella trakasserier av elever och kollegor. Gaah. Jag har ingen aning om vad jag ska säga på jämförelsen. Jag har försökt att återge artikeln för mina tavlor och min spegelbild, men till och med det är svårt. Jag hakar upp mig och så blir det tyst i flera sekunder. Pinsamt pinsamt. Imorgon ska jag prata inför mamms och papps. Det borde vara lättare.
Mjaa. Imorn är det sista avslutningen med simgrupp också. Hajarna samt Tonys marodörer ska simma lite lagkapper och annat krafs. Sen blir det fika och diplom och sen får jag jullov från simtränandet (av andra alltså). Thank God.
Det är även tänkt att jag ska åka in till Valbo och trängas lite sen. Det är rätt pinsamt att jag inte har en enda julklapp än. Maah. Det mest trevliga är dock att Jill är där. Måstemåstemåste ha hennes nya skiva, fast kanske inte imorn. Får hoppas att det kommer en snäll tomte med den, annars köper jag den sen. 8:e mars ska jag se henne igen, det kan ni ju skriva upp. Jag har inte fixat biljett än, men det ska ske.
Nu ska det sovas. Tjiing
Det är annars tänkt att bli en plugghelg det här. Det måste bli det. Med siktet inställt mot allt högre höjder ska jag lära mig att derivera olika tillämpningar och skissa grafer och rita asymptoter. Jag ska kunna beräkna värmekapaciteter och specifik smältvärme och ångbildningsvärme och jag ska kunna allmänna tillståndslagen för gaser. Jag måste dessutom förbereda en fem minuter lång muntlig presentation på engelska där jag ska återge innehållet i en nyhetsartikel samt på något vis jämföra detta med Sverige. Min artikel handlar om en brittisk lärare som utsatts för rasism och sexuella trakasserier av elever och kollegor. Gaah. Jag har ingen aning om vad jag ska säga på jämförelsen. Jag har försökt att återge artikeln för mina tavlor och min spegelbild, men till och med det är svårt. Jag hakar upp mig och så blir det tyst i flera sekunder. Pinsamt pinsamt. Imorgon ska jag prata inför mamms och papps. Det borde vara lättare.
Mjaa. Imorn är det sista avslutningen med simgrupp också. Hajarna samt Tonys marodörer ska simma lite lagkapper och annat krafs. Sen blir det fika och diplom och sen får jag jullov från simtränandet (av andra alltså). Thank God.
Det är även tänkt att jag ska åka in till Valbo och trängas lite sen. Det är rätt pinsamt att jag inte har en enda julklapp än. Maah. Det mest trevliga är dock att Jill är där. Måstemåstemåste ha hennes nya skiva, fast kanske inte imorn. Får hoppas att det kommer en snäll tomte med den, annars köper jag den sen. 8:e mars ska jag se henne igen, det kan ni ju skriva upp. Jag har inte fixat biljett än, men det ska ske.
Nu ska det sovas. Tjiing
Virtuell brödrost
Bara för att jag var bäst på "pricka tid" på träningen i onsdags så fick jag en virtuell brödrost av tränaret. Visst är den fin? x'''D
sitting here wasted and wounded
Jamenvisst!
Jag har börjat leka med stilmallarna i bloggen. Vet ej om bloggens öde är att ha en framtid som lila, men någonstans måste man ju börja. Skulden lägger jag på Joss3fiin som helt ny på bygget traskar in och gör en görsnygg header. Sara ville också leka lite. HTML-koder är inte min starka sida, men vi jobbar på det. Var beredd på lite nya intryck varje gång du klampar in här, men tyck gärna till.
Jag tror att den primära anledningen till att jag sitter här just nu är att jag har så förbenat mycket att göra. Två prov nästa vecka, samt en muntlig engelsk presentation som måste bli perfekt. Vi fick se resultaten från nationella läs- och hörförståelsen idag. Sara kan stoltsera med 78 av 92 poäng och ett något retligt VG+. Dock inte så illa pinkat av en ytterst svenskspråkig trähäst minsann. Lite störande kan tyckas att det fattades tre ynkliga små poäng till MVG. Det var hörförståelsen som gått åt pipan kan man säga. Ehumm. Men.. jag får satsa på att snacka mina åhörare av stolen på tisdag så kan det ordna sig ändå. Det idkas på att betygen inte ska komma som någon överraskning, men här är det spännande 'til the bitter end och det känns som lite surprise hur det än går. Men världen rasar inte samma för det.
Idag då. Idrott i skolan. Tvingades släpa dubbla idrottskläder eftersom läraret inte bestämt sig för om vi skulle vara på AeroStep eller i simhallen. Det blev badhuset vilket betydde att det var frisyren from hell resten av dagen. Nicht gut. Fast det var en slapp och planlös lektion där vi fick göra vad vi ville. Så.. jag bara softade runt i bassängen några längder, gjorde några graciösa dyk från ettan och spenderade dyrbar tid i bubbelpoolen. Mycket nice.
Jag tror att jag ska göra en engelsk presentation för min spegelbild nu. Hoppas att hon är en god lyssnare och inte skrattar åt mig eller mobbar min kassa uttal.
Jag har börjat leka med stilmallarna i bloggen. Vet ej om bloggens öde är att ha en framtid som lila, men någonstans måste man ju börja. Skulden lägger jag på Joss3fiin som helt ny på bygget traskar in och gör en görsnygg header. Sara ville också leka lite. HTML-koder är inte min starka sida, men vi jobbar på det. Var beredd på lite nya intryck varje gång du klampar in här, men tyck gärna till.
Jag tror att den primära anledningen till att jag sitter här just nu är att jag har så förbenat mycket att göra. Två prov nästa vecka, samt en muntlig engelsk presentation som måste bli perfekt. Vi fick se resultaten från nationella läs- och hörförståelsen idag. Sara kan stoltsera med 78 av 92 poäng och ett något retligt VG+. Dock inte så illa pinkat av en ytterst svenskspråkig trähäst minsann. Lite störande kan tyckas att det fattades tre ynkliga små poäng till MVG. Det var hörförståelsen som gått åt pipan kan man säga. Ehumm. Men.. jag får satsa på att snacka mina åhörare av stolen på tisdag så kan det ordna sig ändå. Det idkas på att betygen inte ska komma som någon överraskning, men här är det spännande 'til the bitter end och det känns som lite surprise hur det än går. Men världen rasar inte samma för det.
Idag då. Idrott i skolan. Tvingades släpa dubbla idrottskläder eftersom läraret inte bestämt sig för om vi skulle vara på AeroStep eller i simhallen. Det blev badhuset vilket betydde att det var frisyren from hell resten av dagen. Nicht gut. Fast det var en slapp och planlös lektion där vi fick göra vad vi ville. Så.. jag bara softade runt i bassängen några längder, gjorde några graciösa dyk från ettan och spenderade dyrbar tid i bubbelpoolen. Mycket nice.
Jag tror att jag ska göra en engelsk presentation för min spegelbild nu. Hoppas att hon är en god lyssnare och inte skrattar åt mig eller mobbar min kassa uttal.
(':
Raawr... Nu är jag brownie igen :)
I'm all out of space
Snart ska jag tralla iväg till bussen och åka och träna, men först tänkte jag resumera min dag, en dag som får anses börja när skolan slutade och som gått i fallandets tecken.
Ja, jag rasade när jag gick från skolan idag. Pinsamt läge. Mitt på parkeringen blev det plötsligt friktionsfritt så att tydgdlagen drog mig ner med en acceleration av 9,82 meter per sekundkvadrat. Jomenvisst. Fysikböckerna jag bar på for åt alla möjliga tänkbara håll. I samma millisekund som min rumpa tog mark for jag dock upp igen och rafsade åt mig böckerna samtidigt som jag våndades över hur många som möjligtvis har grupprum och arbetsrum och klassrum med fönster ut mot parkeringen och därmed getts tillfälle att bevittna mitt skådespel. Jag småsprang ut på cykelbanan där jag på betryggande avstånd från händelsens centrum kunde pusta ut och känna efter och konstatera att jag inte kände mig skadad eller omtöcknad på annat vis och därmed lugnt traska vidare. Det där är i sanning ett löjligt fenomen. Det känns så fånigt att ramla, men varför är det viktigare att konstatera att ingen sett fallet än att känna efter om man gjort illa sig eller inte?
Sedan föll mitt hår, eller i alla fall delar av det. Frisering minsann, mycket trevligt. Jag kände mig som bärare av pälsmössa, en mössa som nu reducerats till betydligt bekvämare storlek. Det är så kort i nacken att hon till och med avslutade med att gå loss med en rakapparat. Tihi. Ikväll när jag kommer hem från träningen ska mammsi färga håret på mig. Det var för övrigt Sim 77 meeting hos frissan. I stolen bredvid mig satt Emma och snyggades till.
Träning on nu.
Ja, jag rasade när jag gick från skolan idag. Pinsamt läge. Mitt på parkeringen blev det plötsligt friktionsfritt så att tydgdlagen drog mig ner med en acceleration av 9,82 meter per sekundkvadrat. Jomenvisst. Fysikböckerna jag bar på for åt alla möjliga tänkbara håll. I samma millisekund som min rumpa tog mark for jag dock upp igen och rafsade åt mig böckerna samtidigt som jag våndades över hur många som möjligtvis har grupprum och arbetsrum och klassrum med fönster ut mot parkeringen och därmed getts tillfälle att bevittna mitt skådespel. Jag småsprang ut på cykelbanan där jag på betryggande avstånd från händelsens centrum kunde pusta ut och känna efter och konstatera att jag inte kände mig skadad eller omtöcknad på annat vis och därmed lugnt traska vidare. Det där är i sanning ett löjligt fenomen. Det känns så fånigt att ramla, men varför är det viktigare att konstatera att ingen sett fallet än att känna efter om man gjort illa sig eller inte?
Sedan föll mitt hår, eller i alla fall delar av det. Frisering minsann, mycket trevligt. Jag kände mig som bärare av pälsmössa, en mössa som nu reducerats till betydligt bekvämare storlek. Det är så kort i nacken att hon till och med avslutade med att gå loss med en rakapparat. Tihi. Ikväll när jag kommer hem från träningen ska mammsi färga håret på mig. Det var för övrigt Sim 77 meeting hos frissan. I stolen bredvid mig satt Emma och snyggades till.
Träning on nu.
testing time..
| You Are 28% Evil |
 A bit of evil lurks in your heart, but you hide it well. In some ways, you are the most dangerous kind of evil. |
Jessica gav mig en skojsig sida där jag skulle bekräfta min elakhet. Men vafan, jag är ju rena veklingen ju. Jag är tydligen snäll. Så pass snäll att jag talar om att det finns en hel massa skojiga test på den där sidan. Testa på bara.
| You Have Low Self Esteem 68% of the Time |
 You tend to blame yourself when things go wrong, regardless of whether it's your fault or not. You're anxious to please others and rely too much on their opinions. Learn to please yourself first, and your confidence will soar. |
How is Your Self Esteem?
Det här var väl kanske mindre bra, men ack så sant. Jag trodde att siffran skulle bli högre faktiskt.
Det här var väl kanske mindre bra, men ack så sant. Jag trodde att siffran skulle bli högre faktiskt.
| Your Native American Name Is... |
 Makkitotosimew Mika Your name means: Large Breasted Intelligent Raccoon |
What's Your Native American Name?
Så, här har ni en storbröstad intelligent tvättbjörn.
Men nu är det nog natt.
Så, här har ni en storbröstad intelligent tvättbjörn.
Men nu är det nog natt.
Hofors Cup..
En actionhelg är över och jag är helt fukking slut.
Idag har det varit Hofors Cup, Sim 77's årliga arrangörstävling. En hel dag i en simhall är vansinnigt jobbigt. Jag deltog i år igen, och fråga mig inte varför, för jag tror inte att jag kan ge något vettigt svar på det. Jag vill ju att det ska vara roligt, det vill jag verkligen, men det är så svårt att hittade den glädjen. Jag vet inte varför det är så. Jag känner inga krav på mig, varken från mig själv eller från någon annan. I alla fall inga medvetna krav. Men ändå måste jag gå och intala mig att "vafan Sara, det behöver inte vara jobbigt om du inte vill" eller "blir det jobbigt så är det ju bara att stanna". Varför måste jag tänka så? Varför kan det inte få vara som förut? Varför måste det jag tidigare älskat mest nu bara innebära ångest? Jag hatar mina hjärnspöken. Vad är det som driver mig till att ställa upp på en simtävling? Varför vill jag när jag egentligen inte vill, eller är det så att det är tvärt om?
Idag har det varit Hofors Cup, Sim 77's årliga arrangörstävling. En hel dag i en simhall är vansinnigt jobbigt. Jag deltog i år igen, och fråga mig inte varför, för jag tror inte att jag kan ge något vettigt svar på det. Jag vill ju att det ska vara roligt, det vill jag verkligen, men det är så svårt att hittade den glädjen. Jag vet inte varför det är så. Jag känner inga krav på mig, varken från mig själv eller från någon annan. I alla fall inga medvetna krav. Men ändå måste jag gå och intala mig att "vafan Sara, det behöver inte vara jobbigt om du inte vill" eller "blir det jobbigt så är det ju bara att stanna". Varför måste jag tänka så? Varför kan det inte få vara som förut? Varför måste det jag tidigare älskat mest nu bara innebära ångest? Jag hatar mina hjärnspöken. Vad är det som driver mig till att ställa upp på en simtävling? Varför vill jag när jag egentligen inte vill, eller är det så att det är tvärt om?
Lucia och Torsåker..
Lördag 8/12
Dagen började med avslutning med monstergruppen. Prisa gud. Nästa termin ska mamma ha dem. Efter detta hade vi gengenrep inför Lucialallet. Leif hade tagit med sig en gitarr så vi försökte förgäves hitta ett par toner sådär i slutsekunderna.
Sen spenderade pappa och jag en timme på en parkering medans mamma var hos tandläkaren. Det känns som om jag borde utnyttjat den timmen till något bättre men pappa resonerade att han inte skulle hinna skjutsa hem mig eftersom man aldrig har någon aning om hur lång tid ett tandläkarbesök tar. Sant i och för sig, men lite drygt.
Hann bara hem och slänga i mig lite käk innan jag skulle upp till HH igen och genomföra Lucialallet. Det gick bra, sånär som på den tonen vi inte lyckats få till under något träningstillfälle alls. Men alla barn är så ofattbart söta, särskilt de som hade simdyna under lucialinnet för att inte sjunka. Naaw. Själv tillhörde jag sammanslutningen av back singers. Liksom förra året stod vi stationerade i bäbispoolen och gastade och det kändes precis som förra året fruktansvärt löjligt, men iår skippades grangirlangen i alla fall. Det som var mest underligt (förutom det faktum att alla ungar var Lucia) var att vi skulle stå kvar och sjunga medans luciatåget gick ut, istället för att gå ut med dem. Vi blev ju kvar där i poolen med våra ljus och fick lomma ut efteråt, eheh. Belöningen var i vanlig ordning en chokladask. Naaajs.
Efter Luciat åkte jag direkt till Torsåker och Ida. Vi sjöng lite karaoke, som om jag inte redan gastat hela dagen (men iofs var jag ju hyfsat uppsjungen då, ehe). Sen kom Emma och Nadja också, så denna dag blev vi en kvartett som tog nattprommen. Det var en massa skoj som vanligt. Älskade roliga människor. Sen hittade vi en Lök vid logen och då blev vi fem. Lök hade flytt från någon fest och var tydligen hellre ute och traskade med oss. Vi hann till och med bli sju innan vi återvände till basen. Vid macken hittade vi en Patrik och en Westrin som också hade flytt från någonstans eller bara allmänt höll sig undan någon. Tillbaka hos Ida lyssnade vi på Westrin och Patriks vackra sång.
Sen skulle jag hem och sova och tvångstagga till Hofors Cup.
Dagen började med avslutning med monstergruppen. Prisa gud. Nästa termin ska mamma ha dem. Efter detta hade vi gengenrep inför Lucialallet. Leif hade tagit med sig en gitarr så vi försökte förgäves hitta ett par toner sådär i slutsekunderna.
Sen spenderade pappa och jag en timme på en parkering medans mamma var hos tandläkaren. Det känns som om jag borde utnyttjat den timmen till något bättre men pappa resonerade att han inte skulle hinna skjutsa hem mig eftersom man aldrig har någon aning om hur lång tid ett tandläkarbesök tar. Sant i och för sig, men lite drygt.
Hann bara hem och slänga i mig lite käk innan jag skulle upp till HH igen och genomföra Lucialallet. Det gick bra, sånär som på den tonen vi inte lyckats få till under något träningstillfälle alls. Men alla barn är så ofattbart söta, särskilt de som hade simdyna under lucialinnet för att inte sjunka. Naaw. Själv tillhörde jag sammanslutningen av back singers. Liksom förra året stod vi stationerade i bäbispoolen och gastade och det kändes precis som förra året fruktansvärt löjligt, men iår skippades grangirlangen i alla fall. Det som var mest underligt (förutom det faktum att alla ungar var Lucia) var att vi skulle stå kvar och sjunga medans luciatåget gick ut, istället för att gå ut med dem. Vi blev ju kvar där i poolen med våra ljus och fick lomma ut efteråt, eheh. Belöningen var i vanlig ordning en chokladask. Naaajs.
Efter Luciat åkte jag direkt till Torsåker och Ida. Vi sjöng lite karaoke, som om jag inte redan gastat hela dagen (men iofs var jag ju hyfsat uppsjungen då, ehe). Sen kom Emma och Nadja också, så denna dag blev vi en kvartett som tog nattprommen. Det var en massa skoj som vanligt. Älskade roliga människor. Sen hittade vi en Lök vid logen och då blev vi fem. Lök hade flytt från någon fest och var tydligen hellre ute och traskade med oss. Vi hann till och med bli sju innan vi återvände till basen. Vid macken hittade vi en Patrik och en Westrin som också hade flytt från någonstans eller bara allmänt höll sig undan någon. Tillbaka hos Ida lyssnade vi på Westrin och Patriks vackra sång.
Sen skulle jag hem och sova och tvångstagga till Hofors Cup.
Stockholm..
Fredag 7/12
Stockholm med skolan. Vi, NV05, BF05 och BF06. Skojskoj. Vi kom dit vid elva och skulle vara på medelhavsmuséet klockan fyra. Innan dess skulle vi hinna med ett besök på valfritt ställe i studiesyfte. Eheh. Lina och jag bestämde oss för att besöka Museum Tre Kronor (typ, under slottet). Jag vet inte riktigt varför och jag vet inte om vi direkt fick ut så mycket av det, men vi var där i alla fall.
I övrigt var det mest skoj, men fruktansvärt drygt väder. Det regnade och blåste utav helvete och det var bara folk med paraplyer överallt. Att gå med paraply var inte det lättaste för det bara blåste omkring och jag kände mig som wannabe Mary Poppins (som jag förövrigt inte ens har sett, men jag inbillar mig att hon flyger paraply).
Efter besöket på Tre Kronor så käkade vi på Kungshallen. Tacosallad, megamums. Sen drev vi mest runt en massa. Jag inhandlade ett par vita lurviga vantar på H&M och ett par nya röda strumpbyxor eftersom mina redan håller på att gå sönder, efter ynka två användningar.
Medelhavsmuséet var väl sisådär. Halvnajs. Jag kan inte säga att jag är superimponerad av sten- och marmorstatyer och tavlor med hieroglyfer, men motvilligt måste erkännas att historia är intressant om man bara anstränger sig för att det ska vara det.
Efter medelhavski åkte vi hem. Det gick bra tills vi kom till Storvik. Där hade det varit en trafikolycka så där var det stopp. Målet var att hinna hem till Idolfinalen, men dessa förhoppningar grusades i den stunden. Det blev lite sentimentalt och halvdeppigt när man såg allt blinkande från blåljus och insåg att vi var fruktansvärt nära. Om vi inte stannat vid Gävle bro och slängt av lite folk hade det kanske varit vi, men så ska man ju inte tänka. Ida och jag härdade ut en halvtimme i bussen, sen ringde jag till mamma och sa att hon fick hämta mig och Ida i Storvik. Så vi gick tillsammans med Jessica och Alexandra till någonstans mer inne i Storvik varifrån vi kunde få skjuts. Det kändes lite sjukt att vara ute och traska efter riks80 måste sägas, och jag hade ingen aning om vart vi skulle hamna.
Efter det lilla äventyret åkte jag och Ida hem till henne och tittade på idolfinalen, och det var helt bäst att Marie vann. Wie. Jag älskade hennes reaktion n'r hon fattade att hon vann. Tuss. Sen tog vi våran sedvanliga promme, som denna gång blev en paraplypromme eftersom det fortfarande regnade. Älska att gå i Torsan på natten (eller ja, när det är mörkt i alla fall).
Stockholm med skolan. Vi, NV05, BF05 och BF06. Skojskoj. Vi kom dit vid elva och skulle vara på medelhavsmuséet klockan fyra. Innan dess skulle vi hinna med ett besök på valfritt ställe i studiesyfte. Eheh. Lina och jag bestämde oss för att besöka Museum Tre Kronor (typ, under slottet). Jag vet inte riktigt varför och jag vet inte om vi direkt fick ut så mycket av det, men vi var där i alla fall.
I övrigt var det mest skoj, men fruktansvärt drygt väder. Det regnade och blåste utav helvete och det var bara folk med paraplyer överallt. Att gå med paraply var inte det lättaste för det bara blåste omkring och jag kände mig som wannabe Mary Poppins (som jag förövrigt inte ens har sett, men jag inbillar mig att hon flyger paraply).
Efter besöket på Tre Kronor så käkade vi på Kungshallen. Tacosallad, megamums. Sen drev vi mest runt en massa. Jag inhandlade ett par vita lurviga vantar på H&M och ett par nya röda strumpbyxor eftersom mina redan håller på att gå sönder, efter ynka två användningar.
Medelhavsmuséet var väl sisådär. Halvnajs. Jag kan inte säga att jag är superimponerad av sten- och marmorstatyer och tavlor med hieroglyfer, men motvilligt måste erkännas att historia är intressant om man bara anstränger sig för att det ska vara det.
Efter medelhavski åkte vi hem. Det gick bra tills vi kom till Storvik. Där hade det varit en trafikolycka så där var det stopp. Målet var att hinna hem till Idolfinalen, men dessa förhoppningar grusades i den stunden. Det blev lite sentimentalt och halvdeppigt när man såg allt blinkande från blåljus och insåg att vi var fruktansvärt nära. Om vi inte stannat vid Gävle bro och slängt av lite folk hade det kanske varit vi, men så ska man ju inte tänka. Ida och jag härdade ut en halvtimme i bussen, sen ringde jag till mamma och sa att hon fick hämta mig och Ida i Storvik. Så vi gick tillsammans med Jessica och Alexandra till någonstans mer inne i Storvik varifrån vi kunde få skjuts. Det kändes lite sjukt att vara ute och traska efter riks80 måste sägas, och jag hade ingen aning om vart vi skulle hamna.
Efter det lilla äventyret åkte jag och Ida hem till henne och tittade på idolfinalen, och det var helt bäst att Marie vann. Wie. Jag älskade hennes reaktion n'r hon fattade att hon vann. Tuss. Sen tog vi våran sedvanliga promme, som denna gång blev en paraplypromme eftersom det fortfarande regnade. Älska att gå i Torsan på natten (eller ja, när det är mörkt i alla fall).
just call me angel
Okej.. Idag stod valet mellan att sitta kvar i skolan och skriva projektarbete eller åka hem och skriva projektarbete. Jag valde det senare, om man bortser från projektarbetesskrivningen. Bara för att det är Sara i ett nötskal riktigt ordentligt. Det är nära the bitter end nu, så jag borde ju vara lite pepp på att försöka göra det klart. Jag skulle fixa några bilder och börja skriva slutdiskussionen idag. Men näääh. Jag fick inte ens ihop en halv sida på de två och en halv timmarna jag satt vid datorn. Döööh.
Jag åkte och simmade istället. Eller ja, först tog jag en sväng på bruket för att ta ut pengar och inhandla lite förfriskningar till morgondagens bussresa till Stockholm. Nicenice. Det var väldigt skönt att gå till simhallen sen. Jag fattar inte varför man alltid är så himla lat och åker hela vägen med bussen. Fast man har i allmänhet klent med tid och klent med ork och det brukar vara klent väder och klent sandat och man är i allmänhet rätt klen själv också. Ja, hela världen brukar vara klen och det får vara orsak nog.
Hur som helst. Simningen gick bra också. I början var det rätt tungt och jag fick inte till någon vidare koordination mellan armar och ben. Det kändes som om armtagen var dubbelt så breda och bentagen var tre gånger så orytmiska som de brukar och ingenting hängde ihop och jag kände mig som en valross. Efter ett tag lossnade det dock. Vi gjorde en massa halvslapp teknikträning som gick ut på att simma 4x50m bröstsim med så få simtag som möjligt men fortfarande bra fart och sedan 4x50m frisim med enbart armarna, också så få tag som möjligt. Som bäst 11 simtag på 50m bröstsim kändes som ett ganska bra resultat och 33 armtag på frisimmet kändes inte heller helt värdelöst även om mitt frisim är rätt värdelöst.
Teknikavdelningen gick sedan över på fjärilskickar. Vem uppfann dessa? Visst, så länge man ligger under vattnet är det helt okej, men så fort man kommer upp till ytan så blir det ju att man sparkar i luften och andningen är jättesvår att få till utan att dränka sig själv. På tal om att dränka sig själv, vi skulle göra samma sak på rygg sen. 10 meter fjärilskickar under vattnet innebär att man får halva bassängen i näsan. Det funkar så länge man kan andas ut, men när luften är slut så strömmar vattnet in och man får en rejäl genomsköljning av bihålorna. Det känns som om det går rakt upp i huvudet och rensar hela tillställningen. Jag tror att jag återupptar min friskvårdskampanj från lägret i höstas. Då var det vattenrutschbaneåkning, nu är det fjärilskickar på rygg som gäller om man vill hålla sig frisk.
Vi avslutade med 12x50 frisim start minuten. Usch så jobbigt. Vi var tre tappra själar och körde rakbana. Jag låg i mitten så klart. Emma och jag är ju ganska jämna, men Johan simmade ju såklart ifrån oss ganska rejält. Det innebar att jag fick simma i hans vågor. Efter vändningen på den näst sista av dessa 12 lyckades jag andas mitt i en av dessa vågor varav betydligt mer vatten än luft hamnade i mitt andningssystem. Inte koolt. Det var nog femte gången under detta träningspass som jag dränkte mig själv.
När jag kom hem gjorde jag diplom åt monstergruppen som, prisa gud, har avslutning på lördag. Jag hinner inte göra något imorn eftersom jag åker hem till Ida direkt när vi kommer från Stockholm. Diplomen blev ganska snygga. Jag kopierade upp en färdig mall. Höhöh. Tidssparande verksamhet kallas visst sådant fuffens.
Nu är det sovning.
Jag åkte och simmade istället. Eller ja, först tog jag en sväng på bruket för att ta ut pengar och inhandla lite förfriskningar till morgondagens bussresa till Stockholm. Nicenice. Det var väldigt skönt att gå till simhallen sen. Jag fattar inte varför man alltid är så himla lat och åker hela vägen med bussen. Fast man har i allmänhet klent med tid och klent med ork och det brukar vara klent väder och klent sandat och man är i allmänhet rätt klen själv också. Ja, hela världen brukar vara klen och det får vara orsak nog.
Hur som helst. Simningen gick bra också. I början var det rätt tungt och jag fick inte till någon vidare koordination mellan armar och ben. Det kändes som om armtagen var dubbelt så breda och bentagen var tre gånger så orytmiska som de brukar och ingenting hängde ihop och jag kände mig som en valross. Efter ett tag lossnade det dock. Vi gjorde en massa halvslapp teknikträning som gick ut på att simma 4x50m bröstsim med så få simtag som möjligt men fortfarande bra fart och sedan 4x50m frisim med enbart armarna, också så få tag som möjligt. Som bäst 11 simtag på 50m bröstsim kändes som ett ganska bra resultat och 33 armtag på frisimmet kändes inte heller helt värdelöst även om mitt frisim är rätt värdelöst.
Teknikavdelningen gick sedan över på fjärilskickar. Vem uppfann dessa? Visst, så länge man ligger under vattnet är det helt okej, men så fort man kommer upp till ytan så blir det ju att man sparkar i luften och andningen är jättesvår att få till utan att dränka sig själv. På tal om att dränka sig själv, vi skulle göra samma sak på rygg sen. 10 meter fjärilskickar under vattnet innebär att man får halva bassängen i näsan. Det funkar så länge man kan andas ut, men när luften är slut så strömmar vattnet in och man får en rejäl genomsköljning av bihålorna. Det känns som om det går rakt upp i huvudet och rensar hela tillställningen. Jag tror att jag återupptar min friskvårdskampanj från lägret i höstas. Då var det vattenrutschbaneåkning, nu är det fjärilskickar på rygg som gäller om man vill hålla sig frisk.
Vi avslutade med 12x50 frisim start minuten. Usch så jobbigt. Vi var tre tappra själar och körde rakbana. Jag låg i mitten så klart. Emma och jag är ju ganska jämna, men Johan simmade ju såklart ifrån oss ganska rejält. Det innebar att jag fick simma i hans vågor. Efter vändningen på den näst sista av dessa 12 lyckades jag andas mitt i en av dessa vågor varav betydligt mer vatten än luft hamnade i mitt andningssystem. Inte koolt. Det var nog femte gången under detta träningspass som jag dränkte mig själv.
När jag kom hem gjorde jag diplom åt monstergruppen som, prisa gud, har avslutning på lördag. Jag hinner inte göra något imorn eftersom jag åker hem till Ida direkt när vi kommer från Stockholm. Diplomen blev ganska snygga. Jag kopierade upp en färdig mall. Höhöh. Tidssparande verksamhet kallas visst sådant fuffens.
Nu är det sovning.
the way that it was and could have been surrounds me
Kära publik..
Det känns som om jag borde ändra huvudkategori för mina inlägg från prat till gnäll. Ha överseende, men jag är så lättstörd för tillfället och känner att ungefär allt kan gnällas om. Här kommer dagens
Jag blev rätt matt i skolan idag. Jag är så vansinnigt trött på att folk alltid ska dra förhastade slutsatser om mig. Vad jag gör och inte gör. Vad jag tycker och inte tycker. Vad jag föräntar mig och vad jag gör för att nå dit. Idag satt jag kvar i skolan och skrev klart min analysrapport och min bortglömda fysiklabb som vi gjorde någon gång i september. Det var förresten också åt helvete. Nu när jag äntligen fick tummen ur (ja Malin, jag diggar också mesiga uttryck) och skrev den så gick fanskapet inte att spara. Jag hade ägnat 45 minuter åt att gräva i mitt minne för att minnas vad vi gjorde, knåpa ihop formler och skriva en vettig redogörelse. Jag skulle bara spara den och sedan knalla till bussen och åka hem, men då fick jag felmeddelande. Det stod typ att det var fullt på hårddisken. Ehe..? Jahapp. Jag skulle då leta på någon lärare för att eventuellt få låna ett usb-minne, men alla människor var på personalkonferens. Jefvlar. Jag provade spara igen men då dog alltihopa och jag blev grinig.
I alla fall. Det var inte det jag skulle skriva. Det var när jag satt där och skrev som jag blev mest stött. Jag hörde Mr Vaktmästare och Mr vice Vaktmästare, under sin sedvanliga lampsläckningsräd, stå och babbla med varandra i det lilla utrymmet utanför våra grupprum. Mr vice Vaktmästare sa något i stil med "varenda dag sitter hon där och pluggar...". Så fasiken heller, tänkte jag. Och vad har du med det att göra? Jag kan faktiskt släcka lampan i mitt grupprum själv när jag går hem. För övrigt har jag väl inget annat val än att åka hem när bussen går. Då öppnade Mr Vaktmästare dörren och följande dialog utspelade sig:
"Sara, du vet att du kan inte få mer än MVG, va?"
"Jaa...?"
"Måste du ha det?"
"Öh..nej..!?!"
"Men det får du väl ändå?"
Just då hatade jag honom. Vänligen, dra åt helvete, tyckte jag. Jag skrev för helvete en fukking labbrapport som jag inte ens kommer att få bedömd. Han hade precis lika gärna kunnat säga "Sara din tönt, du är en jävla plugghäst. Har du inget liv?" Jo. Kanske. Ett litet i alla fall. Jag hade kanske ett syfte med att sitta kvar. Jag vet att sitter jag kvar i skolan och skriver så fjollar jag inte runt på internet samtidigt. Då går sakerna mycket fortare att göra och jag får fritid när jag kommer hem, istället för att jag måste traska runt kravtyngd hemma och få ångest för att jag inte gör det jag ska. Det är mycket lättare att slappna av och tagga ner när man kommer hem om man vet att man redan gjort en insats medan man var i skolan. Varför måste alla alltid tro att de vet hur allting är? Varför måsta alla alltid tro att jag pluggar ihjäl mig. Jämt.
Jag hatar att bli tagen för självklar... Jag hatar att alla alltid tror sig veta vart de har mig..
Det känns som om jag borde ändra huvudkategori för mina inlägg från prat till gnäll. Ha överseende, men jag är så lättstörd för tillfället och känner att ungefär allt kan gnällas om. Här kommer dagens
Jag blev rätt matt i skolan idag. Jag är så vansinnigt trött på att folk alltid ska dra förhastade slutsatser om mig. Vad jag gör och inte gör. Vad jag tycker och inte tycker. Vad jag föräntar mig och vad jag gör för att nå dit. Idag satt jag kvar i skolan och skrev klart min analysrapport och min bortglömda fysiklabb som vi gjorde någon gång i september. Det var förresten också åt helvete. Nu när jag äntligen fick tummen ur (ja Malin, jag diggar också mesiga uttryck) och skrev den så gick fanskapet inte att spara. Jag hade ägnat 45 minuter åt att gräva i mitt minne för att minnas vad vi gjorde, knåpa ihop formler och skriva en vettig redogörelse. Jag skulle bara spara den och sedan knalla till bussen och åka hem, men då fick jag felmeddelande. Det stod typ att det var fullt på hårddisken. Ehe..? Jahapp. Jag skulle då leta på någon lärare för att eventuellt få låna ett usb-minne, men alla människor var på personalkonferens. Jefvlar. Jag provade spara igen men då dog alltihopa och jag blev grinig.
I alla fall. Det var inte det jag skulle skriva. Det var när jag satt där och skrev som jag blev mest stött. Jag hörde Mr Vaktmästare och Mr vice Vaktmästare, under sin sedvanliga lampsläckningsräd, stå och babbla med varandra i det lilla utrymmet utanför våra grupprum. Mr vice Vaktmästare sa något i stil med "varenda dag sitter hon där och pluggar...". Så fasiken heller, tänkte jag. Och vad har du med det att göra? Jag kan faktiskt släcka lampan i mitt grupprum själv när jag går hem. För övrigt har jag väl inget annat val än att åka hem när bussen går. Då öppnade Mr Vaktmästare dörren och följande dialog utspelade sig:
"Sara, du vet att du kan inte få mer än MVG, va?"
"Jaa...?"
"Måste du ha det?"
"Öh..nej..!?!"
"Men det får du väl ändå?"
Just då hatade jag honom. Vänligen, dra åt helvete, tyckte jag. Jag skrev för helvete en fukking labbrapport som jag inte ens kommer att få bedömd. Han hade precis lika gärna kunnat säga "Sara din tönt, du är en jävla plugghäst. Har du inget liv?" Jo. Kanske. Ett litet i alla fall. Jag hade kanske ett syfte med att sitta kvar. Jag vet att sitter jag kvar i skolan och skriver så fjollar jag inte runt på internet samtidigt. Då går sakerna mycket fortare att göra och jag får fritid när jag kommer hem, istället för att jag måste traska runt kravtyngd hemma och få ångest för att jag inte gör det jag ska. Det är mycket lättare att slappna av och tagga ner när man kommer hem om man vet att man redan gjort en insats medan man var i skolan. Varför måste alla alltid tro att de vet hur allting är? Varför måsta alla alltid tro att jag pluggar ihjäl mig. Jämt.
Jag hatar att bli tagen för självklar... Jag hatar att alla alltid tror sig veta vart de har mig..
a song you believe in
Idag har jag varit sanslöst duktig och skrivit inte mindre än två labbrapporter.Bra Sara. Först skrev jag klart kemin och sen skrev jag rapport på fysiklabben som vi gjorde idag. Bra bra. Jag överlevde förresten kemilabben utan vickad natriumhydroxid idag. Jag lät det medvetet ta cirka tre år att rigga upp titreringen bara för att inget skulle gå fel. Det gjorde det inte heller. Med mina värden kunde jag göra en snygg graf som förkunnade att svavelsyrans koncentration minsann var 0,102 mol per kubikcentimeter. Okej. Förlåt du som inte intresserar dig det minsta för kemi, men detta är min blogg och du är välkommen hit i alla fall. Det var bara så galet skoj att få labba runt som man ville och blanda och testa och elda och mäta och tänka och räkna och grubbla och fundera och mäta om och tänka lite till och få psykbryt och gnälla och dra slutsatser och känna sig smart. Gå NV, kemi är hur kul som helst.
Annars då? Jag dissade spinningen idag. Var alldeles åt helvete för trött för det. Jag kom inte i säng förrän närmare tolv igår eftersom jag satt och drällde vid datorn och helt glömde bort att jag kanske borde gått och lagt mig. Nicht very bra. Alltså betyder det att jag somnade någon gång efter ett. Haaata. Det blir bara jobbigt. Jag vill ju inte ta de där jävla pillren mer. Jag tar dem inte så ofta nu, men mitt liv är ändå till viss del kretsande kring dessa små vita vänner. De är min lilla psykiska trygghet även om det ytterst sällan är så att jag tar dem i rätt syfte heller. Igår lärde jag mig på filosofin att ataraxi betyder sinnesro och inre lugn. Det är precis vad de skapar och det träffade mig som en insiktsfull aha-upplevelse att få reda på det. För mig har det bara varit så att jag somnar av dem. Än sen då? Nu när jag har kommit till insikt om vad de egentligen kanske jag kan nöja mig med att ta dem enbart när jag verkligen behöver sinnesro och inre lugn.. och inte bara för att jag inte kan sova... fast det kanske hänger ihop. Det är lite krångligt det där. Någon som vill köpa mitt sinne? Ganska billigt.
Nu blir det toppform. Wiehooooo.
Annars då? Jag dissade spinningen idag. Var alldeles åt helvete för trött för det. Jag kom inte i säng förrän närmare tolv igår eftersom jag satt och drällde vid datorn och helt glömde bort att jag kanske borde gått och lagt mig. Nicht very bra. Alltså betyder det att jag somnade någon gång efter ett. Haaata. Det blir bara jobbigt. Jag vill ju inte ta de där jävla pillren mer. Jag tar dem inte så ofta nu, men mitt liv är ändå till viss del kretsande kring dessa små vita vänner. De är min lilla psykiska trygghet även om det ytterst sällan är så att jag tar dem i rätt syfte heller. Igår lärde jag mig på filosofin att ataraxi betyder sinnesro och inre lugn. Det är precis vad de skapar och det träffade mig som en insiktsfull aha-upplevelse att få reda på det. För mig har det bara varit så att jag somnar av dem. Än sen då? Nu när jag har kommit till insikt om vad de egentligen kanske jag kan nöja mig med att ta dem enbart när jag verkligen behöver sinnesro och inre lugn.. och inte bara för att jag inte kan sova... fast det kanske hänger ihop. Det är lite krångligt det där. Någon som vill köpa mitt sinne? Ganska billigt.
Nu blir det toppform. Wiehooooo.
this blue sky's never gonna rain down on me
Haha.. jag är just inbegripen i en mycket givande msn-konversation med tränaret huruvida man ska tvinga simmarna att ställa upp i grenar som de inte själva vill delta i på cuperna. Han tycker så. Jag tycker inte så. Jag förstår inte riktigt varför han tog upp diskussionen med mig, men mina argument knäcker. Som om han försöker stärka sig i övertygelsen att han är alsmäktig och vill ha någon sorts medhåll. Det får han inte. Det är så härligt att jag alltid kan snacka ner honom och få honom att ändra sig. För övrigt är han den enda som jag kan snacka ner skulle jag tro. Från början är han alltid så macho och tycker att han kan göra som han vill och ställa vilka krav som helst, men bara jag öppnar munnen så veknar han. Ojoj. Power-Sara är i farten här. Höhöh.
Det var cup alltså idag. Jag simmade inte. Jag hade tänkt det men kände mig en massa opigg och och ganska opepp och stod över. Jag höll ordning på mina sju uppenbarade simmare till 100 % istället, och det var ganska skönt att slippa stressa och simma själv samtidigt. Jag förstår inte hur fyra förvirrade små fiskar kan stressa upp sig och virra til det så förbaskat. På slutet lånade jag ut mina kopior till Sofie så att hon fick blöta ner dem, och hon blev väl lika förvirrad som jag var innan jag hittade ett signalement. Så länge den ena har halsband har jag full koll på vem som är vem, men det känns som ett ytterst svagt signalement. Jag letar ferbrilt efter mer permanenta skillnader, men det är då omöjligt. I en termin har jag haft dem nu, och fortfarande kan jag inte se skillnad på dem. Detta är åt helvete.
Aaaaah.. Även att jag just fick världens egokick. Jag skulle prova den sökväg som jag vet att en nytillkommen läsare tog för att hitta min blogg. Välkommen hit hörru :). Hur som helst så ledde en länk till ett av de arbeten som jag, i ännu ett fall av plötslig sinnesförvirring, lagt ut på mimers brunn. Novellen, eller ja, den femton sidor långa historien från åttan hade fått fem kommentarer. Den första sa "Det här är riktigt sällsynt bra. Jag förstår om du tycker att du har lyckats (:". Kommentar nummer två löd: "10 Sidor!!! DET ÄR HELT FANTASTISKT! OCH NOVELLEN ÄR BÄTTRE ÄN BÄST! ". Sedan två som bara sa 5 stars... Well, thank you. Det var en massamassa kul. Att jag inte sett det förut.
Imorgon ska jag titrera igen på kemin. Denna gång kan jag väl få låta bli att välta något eller misslyckas på annat sätt. Please. Jag började skriva min labbrapport idag förresten. Jag har koll på vilket mitt pulver är nu och jag har rapporterat om det. Det reagerade med bariumklorid och det brann med gul låga, alltså var det Natriumsulfat. Mycket bra.
Ojoj.. klockan rände iväg en aning.
Sleep tight.
Det var cup alltså idag. Jag simmade inte. Jag hade tänkt det men kände mig en massa opigg och och ganska opepp och stod över. Jag höll ordning på mina sju uppenbarade simmare till 100 % istället, och det var ganska skönt att slippa stressa och simma själv samtidigt. Jag förstår inte hur fyra förvirrade små fiskar kan stressa upp sig och virra til det så förbaskat. På slutet lånade jag ut mina kopior till Sofie så att hon fick blöta ner dem, och hon blev väl lika förvirrad som jag var innan jag hittade ett signalement. Så länge den ena har halsband har jag full koll på vem som är vem, men det känns som ett ytterst svagt signalement. Jag letar ferbrilt efter mer permanenta skillnader, men det är då omöjligt. I en termin har jag haft dem nu, och fortfarande kan jag inte se skillnad på dem. Detta är åt helvete.
Aaaaah.. Även att jag just fick världens egokick. Jag skulle prova den sökväg som jag vet att en nytillkommen läsare tog för att hitta min blogg. Välkommen hit hörru :). Hur som helst så ledde en länk till ett av de arbeten som jag, i ännu ett fall av plötslig sinnesförvirring, lagt ut på mimers brunn. Novellen, eller ja, den femton sidor långa historien från åttan hade fått fem kommentarer. Den första sa "Det här är riktigt sällsynt bra. Jag förstår om du tycker att du har lyckats (:". Kommentar nummer två löd: "10 Sidor!!! DET ÄR HELT FANTASTISKT! OCH NOVELLEN ÄR BÄTTRE ÄN BÄST! ". Sedan två som bara sa 5 stars... Well, thank you. Det var en massamassa kul. Att jag inte sett det förut.
Imorgon ska jag titrera igen på kemin. Denna gång kan jag väl få låta bli att välta något eller misslyckas på annat sätt. Please. Jag började skriva min labbrapport idag förresten. Jag har koll på vilket mitt pulver är nu och jag har rapporterat om det. Det reagerade med bariumklorid och det brann med gul låga, alltså var det Natriumsulfat. Mycket bra.
Ojoj.. klockan rände iväg en aning.
Sleep tight.
suck..
Jahapp.. back to the läge när jag inte skrivit på ett år igen.
Meneh.. vafan. Jag vet inte vad jag vill skriva, vad jag vill dela med mig av. Jag har kommit på mig själv med att publicera ungefär allt. Att anförtro sig åt hela världen kan ju vara mer eller mindre bra. Bloggen har blivit min ventil mot verkligheten där jag skriver allt som gnager och pilar omkring som små ettriga virus i min hjärna. Att spontanskriva ner det som är jobbigt utan att behöva tänka gör att jag, i alla fall till viss del, kan släppa det sen. Men det resulterar ju i gnälliga och jobbiga emoinlägg som det jag skrev om mitt utvecklingssamtal, och hur många vill läsa sådant?
För övrigt har den här veckan varit rätt jobbig genomgående. Jag har grubblat massor på det där mentorsbytet. Det kändes en massa konstigt att bara komma och säga att tjohejtjohopp, nu vill jag byta mentor. Ehe.. varför då? Tjaaa...!?! Jag är ju helt cepedålig på att förklara saker muntligt, så i ett tillstånd av plötslig sinnesförvirring mailade jag det jag skrev i bloggen till Lennart och Christin. Det är dem jag har klart störst förtroende för och jag tyckte att de borde veta. Det var kanske lite korkat för de läste för mycket mellan raderna och tror nu att jag är heldepp. De förstod inte att det bara gällde utvecklingssamtalet utan tror nu att jag tycker att precis allt är åt helvete. Oj. Jag satt och pratade med dem i nästan en timme efter skolan i fredags och gjorde tafatta försök att förklara att så är det ju inte alls det. Nu har jag i alla fall Christin som mentor och hon tyckte att vi skulle göra om utvecklingssamtalet. Såatt.. det ska ske. Bingo.
However, fredagskvällen spenderade jag hemma hos Ida. Vi tittade på idol och sen gjorde vi random walking at Torsan by night. Det är vårat expertisområde och ungefär hur mysigt som helst. Vi traskade här och vi traskade där och pratade om ingenting och om det mesta. Jag har fortfarande lokalsinne noll och vet aldrig var vi är, och Ida har ganska kul åt just den detaljen. "Jahapp.. vart är vi nu då? Men ååååh.. nån gång måste du väl lära dig? Alltså Sara, du är fan värre än mig alltså. Vi är ju dääääär ju." Så låter det ungefär hela tiden.
Hur som helst. Lördag morgon spenderades för sista gången med en vanlig träning med monstren. Nästa gång har de avslutning och det ska bli ungefär hur skönt som helst. Gaaah. För övrigt var det en lördag totlalt i simhallens tecken. Nästan direkt från Hoforshallen åktes det till Gävle för en femklubbstävling. Jag körde dit och det var väldans jätteäckligt. Det regnade/snöade och var allmänt uselt väglag, men det gick bra. Jag hade en simmare från monstergruppen och en simmare från hajarna med på tävlingen, och det gick väl lite sådär för dem.
Min mor har i alla fall sina ljusa stunder när hon inte riktigt har koll på vad hon säger.
Simmare: "Jag vill också ha medlaj."
Mamms: "Jahapp.. det är bara att röka på då."
Ehe.. det var inte så att hon skulle lägga på en rökare istället.. eller?
Idag har jag inte gjort någonting. Därmed slutar helgrapport.