Bara Sara

Man har helg i fyra dagar, men varannan dag måste man ändå parvla sig upp i normal skoltid för att man ska tillbringa dagen i ett badhus. Den här gången var det dock inte jag som skulle bada. På Gästrikeserien i söndags blev jag nämligen tillfrågad om jag kunde tänka mig att ställa upp som funktionär på Fjärran Höjderspelen. Jahapp tänkte jag, det kan jag väl alltid göra. Jag är ju inte så himla begåvad jag inte.

Klockan ringde alltså sex imorse, suck. Halv åtta stod jag som en michelingubbe i hallen redo att påbörja åtta kilometers mopedfärd. Det var under tio grader ute så det var tröja, tjocktröja, jacka och ännu en tjocktröja on som gällde. Dessutom krängde jag på mig ett par överdragsbyxor, mössa och dubbla vantar. Frysa hade jag inga planer på att göra.

Kvart i åtta anlände jag till Hoforshallen, och jag var först på plats. Lätt panik uppstod, hade jag tagit fel på tiden? Skulle vi inte åka åtta? Ääh, de kommer säkert snart. Och jo då, ett par minuter senare anlände min Gävletransport som bestod av Elisabet&Emma med familj. Någonstans utanför Sandviken blev vi omkörda av Borlänges checka minibuss, an guess who was inside it. Wohooo, lycka <333.

När jag kom in var jag väl inte särskilt medveten om vad jag skulle få för uppgift. Jag hade egentligen inte ens koll på om de visste att jag skulle vara där, alltså herr Källqvist kanske hade struntat i att vidarebefordra mitt mail. Men det hade han inte. Jag trallade fram till sekretariatet och lade på mitt checkaste smile och förkunnade att jag minsann skulle vara funktionär. Jahapp sa tanten och hivade åt mig en tröja. Gävle Simsällskap har verkligen ännu fulare funktionärströjor än vad vi har. Deras är liksom vita piké med röda, gröna och blåa ränder på. Jag fick i alla fall reda på att jag skulle vara vändningskontrollant på bana sju och åtta. Det var slappt och bra, där ute på kanten behöver man inte ens ha simmare i varje heat.

Jag hade med andra ord gott om tid att spana på you know who. Han är ju så läbbigt fin. Alltså wooh <33, hottiest ever. Det är en fröjd att se honom simma, men det är givetvis ännu mer fröjd att se honom låta bli att simma >8). Han haffade vid ett tillfälle min funktionärsstol. Det var under en prisutdelning och jag hade emigrerat för att låtsas vara lite social. I ögonvrån såg jag då en gestalt ta plats på min stol och... ooaaah :DD. Sedan utbytte Malin och jag några dreggel-sms. 

På eftermiddagspasset fick jag byta arbetsuppgift och istället agera tidtagare på bana sex. Jobbigt, då måste man anstränga sig fysiskt också vilket påfrestar någon fruktansvärt. Man måste liksom först skriva ner vad hur mycket folk man ska drabba samman med genom att studera heatlistan, och by the way, när jag gjorde det så dök herr heting upp bakom ryggen på mig. Wohoo. I alla fall, sedan måste man ju vara uppmärksam och både trycka på och av en klocka. Tur att den liksom bara är steg tre i det hela, så det gör inte så mycket om man missar. I alla fall så hade han bana fem en gång, och det var ju nära och bra, men annars passerade han varje gång han lämnade bassängen i alla fall. NAAAHJS. 

På tåget hem fick vi åka jättebilligt. Konduktören slog in 75 kronor och jag var säker på att han menade 75 kronor var så jag började protestera lite lätt, men han förkunnade då att vi fick dela på en vuxenbiljett. Trevligt. Sedan kom det en tant/dam/tjej och talade om för Malin att hennes väska var gôrläcker vilket förgyllde hennes dag lite. Sedan kom vi hem och mor hämtade oss vid järnvägsstationen.  

Okeeej... Egentligen borde jag berätta om två dagar, men eftersom jag snart ska gå och nanna så får det bli någon sorts uppspeedad version.

I går hade jag det där något uttjatade matteprovet, och jag trodde att det gick ganska så bra. Det var bara en uppgift som absolut inte gick och några som jag var lite osäker på. Men på matten idag stormar Anders in och meddelar att han är jättebesviken på oss, att han hade haft mycket högre förhoppningar på oss. Ojoj vad bra det kändes helt plötsligt.

Vi knäppte även kort igår. Jag hade från början tänkt att jag skulle ha på mig min svarta trekvartsärmade tröja, men Lina fick mig att ändra mig så det blev den rosa/brunrandiga istället. Faktum var att nästan varenda människa var randig. Det var så att fotografen reagerade på det. Hon bara "åh, det var då gräsligt vad randigt det var där uppe".  Jag fick som vanligt stå, varför inte? Det är ju alltid så att de långa får sitta och till den skaran har jag aldrig hört. 

På kvällen var jag på boxersice med Hanna, Elin, Malin och Rebecka. Elin var chaufför och vi trängde in oss i deras lilla blåa bil. Det var riktigt trångt och gulligt. Eftersom vi var fem stycken blev vi inte jämna par så jag fick vara med någon tafflig och trögtänkt tant. Hon hängde verkligen inte med på någonting och jag var så jävla grinig när jag gick därifrån. Uschusch, nästa gång får det gå lite bättre.
 
I morse skulle jag ha redovisat svenskan, men jag kom med någon tom ursäkt om att jag inte hunnit träna in någonting att säga. Ojdå ^^. Hon försökte få mig att gå med på att göra det på måndag istället men det vette fasen XD. 

Jag är verkligen bäst på att få ihop det med tider. Jag hade nämligen lyckats boka klipptid idag, dagen efter fotograferingen. Snacka om vältajmat XD. Nu har jag i alla fall ny frisyr och jag är rätt nöjd med den. Det är inte så mycket kortare bak, men det är mycket mer uppklippt och så har jag lugg^^. 

Innan vi åkte till träningen skulle jag få köra lite bil på industriområdet. Dagens syfte var att jag ska få till det med gasen och kopplingen så att det inte blir så himla ryckigt. Host host, det första som hände var att bilen tog en tre-fyra små hopp framåt och sedan tvärstannade, vilket fick till följd att jag, som glömt att sätta fast mig, for in med armarna i ratten mitt på signalhornet. Ett inte så väldigt diskret ljud uppstod och mamma höll på att skratta ihjäl sig. Inte så ryckigt var det ju X''D. Sedan gick det faktiskt himla bra, och jag tror att jag kom iväg på första försöket hela tiden efter det.

Sedan var det träning, och av någon anledning får vi inte längre byta om på damavdelningen, utan vi är hänvisade till flickavdelningen. Den lilla detaljen lyckades Malin missa, så efter träningen gick hon ner och började duscha i fel omklädningsrum. Jag fick gå och hämta henne X''D. Jag fick skratta åt henne då, och hon fick skratta när jag berättade om min bilfärd. 

Vart ska jag börja?

Svenskan imorse var skit, jag skulle inte ens ha gått dit. Hade jag låtit bli hade det inte gjort någon skillnad eftersom jag bara satt där och blängde. Jag kommer inte att kunna genomföra redovisningen som nu blivit flyttad till onsdag eftersom vi ska knäppa kort sista timmen imorn. Jag har inte tid att läsa på det där som jag ska säga så det kommer inte gå. Blääh.

Tredje timmen hade vi datakunskap och inse hur mycket det suger. Det är ju så tråkigt och det är ju så meningslöst att man bara vill låta bli att gå dit. Läraren är persisk och jättejobbig att lyssna på samtidigt som man inte hör ett dugg av vad han säger. "I dag ska vi göra espalter". Han säger av någon anledning e framför alla ord som börjar på s. 

Sista timmen hade vi idrott och sprang omkring och lekte med basketbollar hela timmen. Någon eller något hatade mig grovt eftersom jag först fick en basketboll på tån (den tå som jag redan gjort illa tre gånger) så att nageln sprack lite smått. Sedan fick jag även en basketboll i huvudet precis bredvid ögat. Som tur var kom inte den bollen med någon vidare fart, Simon skulle pricka ¨någon låda men träffade kanten så att bollen studsade tillbaka upp i ansiktet på mig.

Jag fann ingen mening i att åka hem efter idrotten eftersom jag skulle vara uppe på hallen igen klockan fem. I stället satte mig i simhallens cafeteria och brottades med matteboken ett tag. Jag har ju det där provet imorn och nu ser det faktiskt lite ljusare ut. Jag har klarat ut ett par uppgifter med generella metoder nu så förhoppningsvis gör jag det även imorn. 

Sedan var det cup, och hör och häpna, jag simmade faktiskt. Känner mig riktigt nöjd med det. Jag har inte gjort någon nämnvärd tävlingsinsats sedan jag typ klappade ihop på Hofors Cup i december. Jag tror att jag har simmat en tjugofemma på en cup efter det, men idag skulle jag be back liksom. Men shit vad nervös jag var, har gått och grubblat och funderat i en vecka och känt mig allmänt löjlig. Det var nog tur att jag skulle ta hand om fiskarna, för annars hade jag nog brutit ihop igen. Fiskarna (eller Elin, Wilma och Simon som de heter) och jag gjorde en jättelång uppvärmning tillsammans och sedan skulle jag hjälpa dem vid starten och så, så jag fick aldrig någon tid på mig att grubbla. När de hade simmat var det liksom jag. Jag började med 50 rygg och landade en knapp sekund över pers, vilket jag får anse som fullt godkänt. 50 bröst blev knappt en halv sekund över pers vilket jag är jättenöjd med. På frisimmet gick det inte fullt lika bra, men två sekunder över pers får nog ses som godkänt där med. Jag förstår inte varför jag får sådana problem att göra något vettigt bara för att det råkar heta tävling. Hela alltet liksom låser sig och det känns bara konstigt. Liksom det kändes som om jag skulle spy när jag stod på startpallen.

Nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon ska vi som sagt knäppa kort vilket jag klassar som årets höjdpunkt. Jag gör mig ju alltid så himla bra i skolkatalogen också. De senaste tre åren har jag varit med på åtta kort där och jag tror inte att jag har lyckats se vettig och normal ut på ett enda av dem. I år får jag dock bara vara med en gång, riktigt taskigt.

Idag har det hänt en massa skoj så jag borde nog göra ett försök att genomföra något slags före-nattning-bloggning.

Imorse åkte mor min och jag in till Sandviken för att lyssna på en föreläsning med Anders Bladh som är huvudtränare i Södertälje SS och Hanna Eriksson, simmare i Södertälje SS som tagit silver på EM. Föreläsningen började tio så det vart liksom vanlig lördagstid trots att vi inte skulle iväg och ta hand om fiskarna. Jag saknar fiskarna lite, de är så söta.

Föreläsningen var i alla fall jättebra och han Anders var jättelätt att lyssna på dels för att han illustrerade allt han pratade om, Hanna sa inte allt för mycket men hon visade en massa övningar när vi var i badhuset och hade praktisk föreläsning på eftermiddagen. Jag lärde mig en massa saker praktiskt och även hur man som tränare ska möta varje individ efter dennes förutsättningar och inte sätta upp för höga mål och dylikt. 

När vi åkte hem trodde jag verkligen att mamma helt plötsligt inte hittade hem, för hon svängde inte vid tegelbruket vilket är det mest naturliga när man ska hem till oss. Men hon hade visst tänkt sig att jag skulle få köra lite bil. Idag har jag kört min längsta etapp hittills nämligen från Barkhyttan till Långnäs över skogen. Det gick prima från början förutom att jag vid flera tillfällen höll på att köra av vägen, typ när jag skulle växla och sådant. Men inte hamnade jag i diket inte. Däremot hamnade jag vid vägkanten och skulle starta om eftersom det alltid blir så himla ryckigt. Då ville biljäveln inge mer och det krävdes trehundrasjuttiotolv försök innan jag kom iväg igen. Då blev jag sur på både bilen och mamma, mest på bilen men på mamma för att jag tycker att hon inte talar om vad jag gör för fel. 

När jag kom hem satte jag mig med matteboken ett par timmar, ifall det skulle vara så att det har undgått någon att jag har prov på tisdag så kan jag ju skriva det igen. Jag har alltså matteprov på tisdag och det kommer att gå åt helvete. I morgon ska jag räkna med generella metoder så det bara stänker om det. Jag måste ju lyckas med någon uppgift någon gång i alla fall. 

När jag sedan med smått ont i nacken satte mig vid datorn och loggade ut på MSN beordrades jag att läsa Malins blogg för att ta reda på varför hon var förbannad på Sofie. Det brukar vara dagens nöje att läsa Malins blogg men det var inte så himla roligt att läsa att man blivit typ glömd av sina kompisar. Jag fick på det sättet reda på att Malin, Hanna, Rebecka, Roghe och Gustav eller hur det nu var, varit till Gävle och gått på bio. Vad hemskt roligt och snällt att de frågade om jag ville vara med då. Det kändes som att jahapp, nu går vi inte på samma skola så nu är jag liksom utanför. Liksom TACK!!!

Jag blev ganska så besviken och skulle samtidigt gå och äta så jag loggade ut från MSN och glömde bort att avtacka dem som jag pratade med. Malin trodde nog att jag blev sur på henne så hon fick dåligt samvete och ringde. F'låt. Enligt henne hade de andra frågat henne om hon ville följa med dem så det var väl knappast hennes fel då, om det nu var någons fel, de kanske inte ville ha mig med. Hur som helst så pratade vi i telefon i två timmar och tio minuter och det är nog inofficiellt världsrekord, i alla fall för mig XD

Nu ska jag sova och imorgon är det Gästrikeserien där jag väl antagligen ska agera funktionär.   

Imorse var jag på simhallen och agerade tränare åt våra små fiskar. De är så söta och duktiga. Fyra stycken tappra var de, och de simmade 100 meter utan att vila. Det är ganska mycket för dem det. 

Jag var lite duktig själv också. Trots att jag är ganska förkyld och halvhängig simmade jag i en knapp halvtimme. Det kändes som om armarna simmade några meter bakom, men annars gick det bra.  

Idag har jag varit hos en kiropraktor (på dörren står det dock chiropraktor, men jag har alltid tyckt att det stavas med k) för första gången. Jag borde ha gått dit mycket tidigare eftersom axlarna har krånglat så länge, men idag kom jag till slut dit. Först konstaterade han att jag hade för korta muskler på framsidan av axlarna och att jag måste stretcha dem. Sen fick han höra knaket i vänsteraxeln och blev ganska säker på att jag har en inflammation i den och att jag borde pimpla inflammationshämmande piller. Sedan smetade han på något geléaktigt geggigt på axlarna och höll på med någon värmeapparat. Sista steget var liniment och det var nog det som fick brandeffekten. Efter ett tag var axlarna helt röda och överhettade. Han sa i och för sig att jag kunde få ont av behandlingen, men det där var inte ont, det var brand. Det som möjligtvis var ont kom senare. När jag kom hem kändes axlarna helt demolerade och stela och konstiga. Han tyckte i alla fall att jag skulle köpa ett sånt där liniment, så mor får väl fixa det åt mig. Det kan innebära att jag får stekta axlar före varje träning. Huuuh

Vi röstade i skolan idag. Är det inte märkligt så sig. Vad fyller ett skolval för funktion? Lärarna sade att det skulle vara som en kul grej, men ändå verkade det hela jätteallvarligt. På lappen som satt uppe lite här och där stod det till och med att det var bra om man kunde legitimera sig. Allvarligt, om de inte ens kan lita på att man uppger sitt namn är det väl inte bara en "kul grej". Ännu mer töntigt var att det skulle föreställa så himla riktigt med valskärmar och hela baletten. Varför kan man inte stå för sin åsikt för? I Sverige blir man inte precis förföljd för sina politiska åsikter. Därför greppade jag bara en sosselapp och stoppade den i kuvertet. I ett "på-skoj-val" ska man väl ändå inte behöva köa till någon valskärm?

Psykologi är jätteroligt tycker jag. Idag fick vi se två filmer om hur himla lättpåverkad människan är. Det är rätt otäckt tycker jag, att man exempelvis svarar uppenbart fel på en fråga bara för att alla andra gör det. Jag orkar inte skriva precis vad filmerna handlade om, men bra var de i alla fall. Jag tycker sånt där är jätteintressant

Duktiga Sara har även skrivit lite om vindkraft och solenergi idag. Det var nästan ett krav att jag skulle göra det idag. Det är nämligen så att vi har fyra timmar på oss imorgon, och de lektionerna är dessutom utan lärare. Det känns riktigt bra att jag lyckades flirta bort de där biobränslena, även om det här är på samma tema. Jag hoppas att jag har skrivit så pass mycket att jag kan prata i mina tre minuter, och jag får även hoppas att Emma och Johan lyckats med sitt.

Jag körde bil igår, jag är så himla tuff. Jag körde kanske tvåhundra meter på en asfalterad väg ute i skogen, tvåhundra meter som inkluderare en backe och en kurva. Jag fick starta om en hel massa gånger för att jag glömde bort kopplingen och sånt. Då tog bilen värsta skuttet och lade sen av. Första problemet var att komma från vägkanten och ut på vägen. Jag har visst inte begåvats med att förstå att man måste vrida på ratten också utan mamma fick styra ut mig på vägen. Jag var ju hypernervös. Tänk dig mig bakom ratten på en bil. Jag fick igång bilen och körde några meter innan hon hade mig och stanna igen bara för att jag skulle hitta pedalerna utan att behöva titta efter dem, det kanske inte skulle vara så himla lyckat. Till exempel hade hon mig att stanna mitt i backen, vilket gjorde att bilen rullade baklänges när jag försökte starta igen. Inte bra. Tur att det finns en handbroms också X'D. Jag kom i alla fall runt den där kurvan utan problem, och körde runt 40km/h. Jag kan ju inte precis växla, så jag körde på ettan hela tiden vilket bilen väl inte tyckte var så värst roligt. 40km/h på ettan, sen hann vi inte nå mer för vi var liksom på väg till träningen och mor gjorde en avstickare för att jag skulle få prova lite. Jag ska manipulera henne så att jag får prova lite till i helgen.

Demokratidag idag med en hel hög politiker som sprang omkring huller om buller. Det debatterades hej vilt och Lina och jag försökte hinna med att lyssna på alla. Från början var jag så himla duktig och satt och antecknade vad de sa, men ofta jag orkade fortsätta med det då. Jag tycker både att det är synd och bra att jag inte får rösta iår. Det skulle ju vara rätt trevligt att få vara med och säga sin åsikt, men samtidigt har jag ingen aning om vilken åsikt jag har. Jag tycker egentligen att alla partier har någon åsikt som är bra, men alla har också en hel del dåligt. Vad jag förstod tycker de egentligen väldigt lika om många saker, men de står ändå och säger emot varandra. 

Jag tänkte att debatten mellan socialdemokraterna och moderaterna skulle vara jätteintressant, det är ju liksom giganterna. Faktum var dock att moderaterna hade släpat dit en människa som var jättedålig på att prata. Han pratade oändligt långsamt och stakade sig hela tiden, vilket gjorde att han blev överkörd av alla. Sossarnas snubbe var inte heller rolig att lyssna på. Han hade jättedryg dialekt och klippte av orden hela tiden vilket gjorde att det var jättesvårt att höra vad han sa.  

Vad sjutton ska man tycka?

Det är lika bra att skylta med alla X'D.

Jag är så otroligt cool. Jag har köpt en miniräknare i skolan idag, och den är stencool. Man måste tydligen ha värsta megaräknaren på NV. Det räcker inte med en som behärskar "och å ta bort" som pappa säger. Den här är har jättestor display och massor med knappar. Kooolt.

Det är verkligen illa när ett miniräknarinköp är dagens happening. Förutom det har jag nämligen bara suttit och skrivit om miljöpartiet, och hur roligt är det då? Vi ska ha någon sorts demokratidag imorgon, med representanter från alla partier på plats. Det hade ju inte varit helt fel om man hade varit lite insatt då. De enda jag kan någonting om är socialdemokraterna och miljöpartiet, eftersom det är dem jag har skrivit om. Lina har förhoppningsvis något om kristdemokraterna och moderaterna som jag kan läsa imorgon.

Gårdagen var då lite bättre. jag måste vara skadad på något sett, för jag längtar verkligen till träningarna nu. Igår kväll simmade för första gången på länge ett helt pass, och jag kände mig ordentligt motiverad. Det är inte helt vanligt det. 2975 meter blev det, men så är ju jag lite udda också. När jag stod och viftade och agerade uppvärmande entusiast stod Linnéa och Sofia och begrundade mitt kollage. De skrattade och det verkade så äkta vilket gjorde mig himla glad faktiskt.  

Förövrigt hade vi idrott på Stålringen igår, och det är jätteroligt. Det är inte så att jag med säkerhet vill börja med friidrott igen, men jag kanske ska traska dit någon gång och visa mig engagerad. Hur som helst så kastade jag lite spjut, vilket av någon underlig anledning gav mig träningsvärk i vänster skulderblad. Varför vänster för? Det känns väl lite bakvänt. Spjutkastning är verkligen det roligaste med det där, och jag känner mig i jämförelse med de andra ganska duktig på det. Skryyyta. Jag kastade över hela straffområdet ett par gånger, kan det vara tjugo meter kanske? Sedan sprang Sara, Emma och jag lite häck, och av det har jag träningsvärk precis överallt. SSSSSSF, eller Stackars Skadade Sara Som Sprungit Som Fan. ^^ 

Jag skulle lätt kunna ingå i klubben för oss med underliga helgnöjen. Finns det inte en sådan klubb har jag startat den nu. Jag har varit världens mest rastlösa person idag. När jag kom hem från simhallen i förmiddags satte jag mig vid datorn, och blev kvar där till halv fem. I fem timmar satt jag alltså vid datorn trots att jag egentligen inte alls hade någon lust med det. Snacka om I-landsproblem. Från början gjorde jag ingenting förutom en kort konversation med min nyfunne belgiska MSN-kompis.

Mitt första underliga helgnöje utförde jag vid datorn. Jag satt och lyssnade på musik samtidigt som jag speglade mig i en julgranskula. Hur normalt är det då? Ingen var inne på MSN och jag orkade inte förflytta mig. En julgranskula ligger på databordet av någon anledning och jag kom på att man ser lite knasig ut när man speglar sig i något som är välvt. Varför inte pröva?

Jag borde ha läst om de där förbaskade biobränslena. Men det lät jag bli med. Mor min lejde mig istället att skicka iväg en tävlingsinbjudan åt alla möjliga håll. Det var ju inte roligt, men det tog sin lilla tid i alla fall. Sedan loggade Emma in på MSN, så då skrev jag med henne ett tag samtidigt som jag skrev mitt gnälliga blogginlägg. 

Jag behärskade mig och stängde av datorn när klockan blev halv fem. Vad skulle jag göra då då? Jag gick in på mitt rum och satte mig på sängen och stirrade in i väggen i en kvart innan jag fick för mig att jag skulle bädda rent. Det är ju inte heller särskilt nöjsamt, och lakan är alltid mina fiender, men ändå får jag lust att göra det ganska ofta.

Vad skulle jag göra sen då? jag orkade absolut inte läsa om biobränslen, jag orkade inte jobba matte, jag orkade inte ens läsa en bok och värst av allt var att jag inte ens orkade titta på film. Vad gör man i sådana situationer? Jo, man övar på sitt andra mystiska helgnöje. Sofie och Lina har nämligen bestämt att man ska slå ihop klackarna det sista man gör i skolan på fredagar för att fira att det är helg. Men det går ju inte när man inte KAN slå ihop klackarna. Vad gör jag då? Jo, jag tränar på det såklart. Jag har alltså med jämna mellanrum steppat omkring på nedervåningen och försökt slå ihop klackarna sedan igår. Hur normalt är det då? Och vad ofantligt töntigt det måste se ut X""D

Det är ju roligt att man har normala katter också. Jag har en katt som klättrar på stegar. Hur normalt är det då?  Hon hade lyckats traska in i garaget medan pappa höll på att måla brädor. Från garaget kommer man, om man är katt, direkt in i vårat uteförråd. Där brukar hon klättra upp på loftet och sedan komma ner på stegen när man ropar på henne. Fast idag hade hon irrat sig ännu längre. Hon traskade omkring på plankorna i taket bland skidor och annat och kom inte tillbaka till stegen. Jag fick klättra upp på frysboxen och plocka ner henne. Hur normalt är det då?

Överträffar du detta? Välkommen in i klubben för oss med udda helgnöjen.

Woooaah.. Jag var med på TV, jag var med på TV, jag var med på TV. Helkoolt, all makt åt mig. De visade den här tv-sändningen från Rhapsody in Rock idag (de sa att det skulle vara den sjunde, men det var idag >8)). Jag och mor syntes i bild ganska länge faktiskt. Himla tur att vi fick för oss att spela in det, för nu kan jag kolla på mig själv på tävä när som helst ^^.

Koolt nummer två var att vi fick våran nya dusch idag. Den är jättefin, liksom silvergrå typ. Jag har invigt den, och den fungerade. Positivt så säg. När jag kom hem från skolan idag hittade jag badkaret ute på asfalten. Badkaret har varit min bästa kompis i evigheter, men nu är det utkonkurrerat minsann.

Jag har även gjort en sak idag som jag aldrig har gjort förut. Jag har handlat med kortet. Jisses vilka framsteg jag gör. Jag gick nämligen på ica efter skolan för att jag var så himla sugen på choklad. Jag tyckte att jag skulle vara lite nyttig också så jag köpte även ett äpple. Det råkade även slinka med en dricka. Jag var utrustad med tjugo kronor men när jag kom till kassan visade det sig kosta tjugoen. Snacka irriterande. Jag har alltså handlat för tjugoen kronor med kortet, avancerat.

Det var en händelserik dag det här. När vi satt och åt på kvällen skymtade något svart förbi ute i trädgården. Mamma utbrast att det var en häst (hon borde gå en kurs i artkunskap). Det visade sig vara tre stora, förrymda, snuskiga grand danois som irrat sig in i vår trädgård och tydligen tagit en ride hos grannarna innan. De skrämde slag på Nisse som stack iväg och ännu inte har kommit hem, grannarnas hund fick skrämselhicka och stod och lät i en halvtimme och en annan granne bar in sin katt under armen.