teenage dreams, so hard to beat
Lite tjurigt var det allt att bloggen fick för sig att dampa ur och ofungera i ett par dagar. Ja. Vet i och för sig inte om jag har haft så mycket att säga, men lite kan man allt kläcka ur sig.
I söndags var vi iväg till brors ute i mörkaste hälsingeskogarna. Jag körde dit och det gick bra förutom att det var sämsta vägen någonsin. Guppigt och jävligt så pappa satt och suckade i baksätet. Hmm. Det var roligt att få träffa Bellisen igen. Hon fyller tre i sommar. Kan inte fatta att det går så himla fort. Nu springer hon runt och pratar och sjunger och har sig konstant. Sötaste ungen. På vägen hem blev det pizza från Gästis och jag blev en glad hest.
Mindre bra att jag somnade efter ett på söndagsnatten när jag visste att jag skulle upp före sex igår morse. Pucko. Jag skulle in och köra och hade turen att få första tiden, halv åtta. Tjohej. I huvudet var ju klockan dessutom bara halv sju. Men det gick bra. Över förväntan bra. Jag klarade alla tre formerna av parkering galant och det blev inget annat knas heller, förutom att jag glömde nyckeln i bilen som alltid. Och jag glömde bort att betala när jag gick, men han får få pengarna imorn istället. Tjohopp.
Tränade en massa igår också. Det känns idag vill jag lova. Matilda började med ett nytt nybörjarspinningpass som jag hakade på. Hon är bra och rolig och spelar schlagers så det kommer bli alla tiders. Det var ganska slappt och lätt även om det går att göra det jobbigt om man vill, men meningen är att vi ska komma upp i hennes ordinarie pass om några veckor så det kommer bli tuffare och tuffare. Jo. Efter cykelpersen så körde jag core och det var grejor det vill jag lova. Ulla-Carin är en energisk prick så det var full fart och intensivt till tusen. Efter två hela låtar med olika varianter av plankan var jag slut i både armarna och magen och de där hemska axelhävningarna gör sig påminda i min rygg. Men det var kul, riktigt kul, så jag kommer tillbaka.
Vi gjorde en hemsk labb på fysiken idag. Vi alstrade ljud i olika rör så det lät som en våldsam tinnitus därinne. Monotont pip i olika frekvenser, psykiskt påfrestande. Inte fattar jag vad vi håller på med heller, men det kanske ger sig.
Frågan vad jag ska göra efter gymnasiet gör sig ständigt påmind. Jag förnekar den brådskande situationen och blundar och skjuter allt på framtiden. Jag hatar det men jag vill inte fundera. Inte än. Idag fick jag något häfte av Lennart om något program i Uppsala med någon biologiinriktning. Orkade inte ens kolla vad det var. När jag kom hem låg det tre vykort i brevlådan. Samma bild och samma text. De var från Göteborgs universitet som undrade om jag inte hade lust att bli oceanograf. Ehe. Vet inte.
Nu släpper jag funderingarna för idag för nu ska det bli pump. Jajamen.