Eeh.. språkproblem?
'cause she had a bad day
Okej.. såhär är det. Gårdagen var svart. En riktig black day, bad day, skit dag, en total far åt helvete eller gå och göm dig dag. Allt gick emot mig.
Det började med det sista nationella provet i engelska. Läs och hörförståelse som var ganska väldigt svår. I alla fall hörförståelsen. De pratade en massa fort och jag hann inte med. Det var svårt att höra exakt vad de sa och koncentrerade jag mig för mycket på en fråga så missade jag de två efterföljande. To bad. Jag börjar mer och mer sikta in mig på att få VG nu, så det där kan vi ju döda.
Sen var det kemi. Vi skulle göra de sista förberedelserna inför analysprovet och jag skulle titrera och bestämma en okänd vätska som Lina hällde upp åt mig. Shoot. Det är bara det att jag är så sanslöst tafflig och blir i det närmaste handlingsförlamad när det finns sjuhundra alternativ till vad man ska börja med. Därför tog det mig en hel timme att bara rigga upp utrustningen. Sen då. Jag hade min vätska, som jag kommit fram till var en bas, uppmätt och klar och placerad på magnetomröraren när jag på okänt vis lyckades välta den. Panik. Det blev okänd basisk vätska över hela bordet. Det kunde ha varit ammoniak och därmed lugna gatan, men för att jävlas ordentligt så var det ju såklart natriumhydroxid. Fan. Den vätska som, även om den var ganska svag, är det sämsta att spilla. Varför inte? Jag fick som tur var inget på kläderna, men på ungefär allt annat. När jag sanerat bordet, makulerat mitt anteckningsblock och stängt in min nyckelvaktare Tåschten i en plastpåse för vidare befordran mot tvätt var det bara att börja om igen. Men motivationen var död och begraven. Det kändes som om jag hade natriumhydroxid överallt och bara ville åka hem och gömma mig.
Ointresserad av mer gnälliga skoltankar? Hoppa över nästa.. ehe.. stycke.
För att sätta extra krydda på skoldagen väntade ett utvecklingssamtal. Jag hatar utvecklingssamtalen. Det borde ge tidernas självförtroendekick eftersom jag har de betyg jag har i nästan alla kurser, men det gör mig bara deperimerad. Att sitta där och bli överöst med lovord borde kännas bra, men när lovorden framförs på ett fullständigt likgiltigt sätt eller rent av med negativ klang, som om det vore fel att göra sitt bästa och sträva efter höga betyg, känns det inte så bra. Exempelvis matten, som ju för övrigt är Anders kurs. Där hade jag ett svagt VG på det första provet (ett fatalt misslyckande enligt mig) och MVG på det andra. Då säger människan såhär: "Jaa, det skulle ju vara lättare för mig att sätta betyg om du hade hållit dig på en och samma nivå och skrivit VG på det andra också". Visst, självklart. Jag skriver ett VG på det andra provet också bara för att det inte ska behöva tjafsas om vad jag ska få för betyg. Och sen engelskan. Jag har full koll på hur det går med den och jag vet precis vad som fattas för att jag ska få MVG. Men det vet inte Anders. "Där vill du ha VG", säger han. Bara för att jag skrev det på den där studieplanen i början av ettan. Jag har inte lagt ner all denna krut på engelskan för att jag vill stanna på VG. Skulle det vara så att jag ville det skulle jag inte ha ansträngt mig med engelskan den här terminen, men jag har ju hela tiden vetat att det finns en chans att jag kan höja mig. Ska jag ge allt för att försöka ta den chansen och visa, om inte annat mig själv, att jag har blivit bättre på engelska än jag var i nian, eller ska jag strunta i det för att följa studieplanen? Skulle det vara en katastrof om något gick bättre än förväntat? Är det meningen att man ska känna sig misslyckad för att man gör något bättre än man trott? Ska man bläddra i den lite titt som tätt för att se hur det ska gå i en kurs eller ska man göra sitt bästa för att det ska gå så bra som möjligt? Man måste väl kunna bära sina mål inom sig och ändra dem under kursens gång om något visar sig vara svårare än man trott eller lättare än man trott. För Anders verkar studieplanen vara allt och ska efterlevas till 100%, annars har något blivit fel. Men vad ska man då sätta upp för mål? Ska man sätta upp rimliga mål eller önskvärda mål? För mig råkar det i och för sig allt som oftast vara samma sak, men inte alltid. Det är väl givet att man vill ha MVG i allt om man får välja, men vad är det dår för mening med att gå i skolan överhuvudtaget? Ska man sätta upp mål i en kurs som inte ens har startat? Kommentaren "Jahapp.. ska jag skriva in att du vill ha MVG i svenska B på en gång eller?, eller skit samma förresten." tolkar jag bara som ett "vem bryr sig?". Hur ska jag kunna veta hur det kommer att gå i svenska B, en kurs som startar några veckor in på vårterminen. Jag antar väl att jag kommer att förvänta mig MVG där också eftersom svenska alltid har varit "mitt ämne", men är det jag eller någon annan som ska förvänta sig det? Det är inte det allra lättaste att se den där studieplanen med alla dessa inskrivna M och känna mig som en programmerad prestationsmaskin och vera att det inte är enbart mina egna krav. Det måste verkligen gå så, jag måste nå de där resultaten, för annars ryker studieplanen och då blir jag kritiserad. Anders säger att chansen fortfarande finns att jag får MVG i matte, och hux flux har det hamnat ännu ett M i studieplanen. Jag vet inte om jag kommer orka läsa om hela första kapitlet för att komplettera upp det till MVG, men nu måste jag ju det för att det står i studieplanen, eller? Samma sak gällde med fysiken som också har gått lite svajigt. Klart som sjutton att "önskemålet" är att få MVG, men jag vet inte om det är rimligt. "Chansen finns" sa Anders, och skrev dit ett M till. Jag kommer att behöva komplettera där också om det ska bli så. I nästa sekund säger han åt mig att tagga ner, att jag inte behöver ha de där betygen om jag inte ska bli läkare. Men jag fungerar inte så. I de allra flesta fall är det MVG eller inget som gäller. Ytterst sällan är jag nöjd med lägre betyg. Därför skulle jag, vad jag än må ge för intryck om dåligt självförtroende och mindrevärdeskomplex hit och dit, aldrig lämna in en uppgift som jag inte är nöjd med. Jag lägger inte alls speciellt mycket tid på skolan hemma och får i allmänhet en massa ångest för det eftersom jag vill prestera. Jag pluggar inte alltför mycket till prov, utan lyckas i allmänhet prioritera andra mindre viktiga eller totalt oviktiga saker. Det ska vara bästa möjliga resultat med minsta möjliga ansträngning. Jämt. Jag har fruktansvärt äckligt höga krav på mig själv, men det är ju för att jag vet att jag kan. Jag känner inte att de tynger mig, inte än. Jag kan inte tagga ner. Jag kan inte medvetet göra saker sämre än jag behöver och medvetet undvika bra betyg. Därför vill jag byta mentor. Jag vill ha utvecklingssamtal med någon som i alla fall kan ge intryck av att bry sig om mer än enskilda bokstäver i ett kalkylblad. Jag vill inte må dåligt och bli deperimerad av att ha utvecklingssamtal när jag har de betyg jag har.
För att återgå till väsentligheterna.
Eftersom det var en katastrofdag så hoppade jag över spinningen. Jag hade anledning att tro att jag skulle ramla av cykeln eller slita av hälsenan eller något annat otrevligt. Jag taggade gärnet till boxen istället, där jag i och för sig kanske borde ha förväntat mig en smäll på käften. Det var ju sista gången och jag ville verkligen slå bort en massa otur, ilska och andra elakartade tankar.
Ny dag. Det borde ha blivit en bra dag kan tyckas. Det började i alla fall bra. Jag framförde mina önskemål om att få byta mentor, och det skulle jag få. Jag skulle få haffa vem jag ville. Höhöh. Men sen fortsatte det att jävlas. Vi började med analysprovet och självklart har jag tilldelats ett pulver där det inte gick att avgöra den negativa jonen. Jag blandade och testade och hade mig men det gav reagens med både silvernitrat och bariumklorid, vilket betyder att det finns både kloridjoner och sulfatjoner i det. Därför måste jag göra om det imorn för att se vilken som ger tydligast resultat. Varför skulle något få gå lätt för?
Sen skulle vi ha matte och givetvis hade jag ingen mattebok. Varför Sara? Varför måste du vara den mest korkade människa som går i ett par skor? Du har väl hela denna termin haft matte på onsdagar? Jag fick låna en mattebok och sedan skriva i fysikblocket.
Sen skulle jag åka och träna. Luciasjungning med den lilla "simkören". På bussen hittade jag Malin. Mycket trevligt. När vi skulle kliva av så tappade jag min telefon. Why not? Det märkte jag ju som tur var eftersom det blev tyst i mitt öra. Malin stod gången och väntade och funderade vad jag höll på med när jag tafflade omkring på golvet. Jag hittade telefonen, men istället lade jag ifrån mig min ena vante på sätet. Fuck. Mina egenstickade favvovantar fanns plötsligt endast i singular. Helvete. Men oturer förbyttes i tur när jag åkte hem för det var samma buss så jag kunde få tillbaka min vante direkt. Praise the Lord.
Nu ska jag gå och lägga mig. Kan det få gå bra imorgon?
for so long now
Ännu en söndag har gått till handlingarna. Denna har jag kastat bort på ingenting. Rätt skönt egentligen. Jag gick hemma och var rastlös och undvek allt vad skolarbete hette. Najs. Då fick jag för mig att jag skulle åka till Gävle och titta på en simtävling. Tjoho. Jag visste att de skulle åka från Hoforshallen klockan ett så jag tog kvart över tolv bussen till Hofors. Jag kom dit fem över halv så jag gick in på simhallen och väntade. Där hittade jag Alva och Wilma som hade spelat innebandymatch och därför inte skulle vara med och simma. Hittade även Emelie, som vad jag har förstått är deras tränare. Sammanträffande så sig. Tio i ett gick jag ut igen och tänkte att det väl borde komma någon snart. Men det gjorde det inte. Surt. Någon minut före ett åkte en simmare med familj förbi uppe på vägen och vinkade åt mig. Då insåg jag att de inte skulle komma någon som jag skulle kunna åka med. Då stod valet mellan att ta bussen tillbaka hem och fortsätta tröka runt, eller åka buss till Gävle och titta på simtävlingen i alla fall. Jag valde det senare alternativet. Desperado. Jag småsprang till busstationen och hann med kvart över ett bussen och lyckades även åka gratis. Var livrädd att det skulle kliva på en kontrollant eftersom jag bara hade betalat för att kunna åka inom Hofors när jag klev på bussen hemma. Ehe. Kom till Gävle i alla fall och förundrades över att jag faktiskt hittade till badhuset. Jag behöver inte skriva att det faktiskt bara var rakt fram. Beröm mitt lokalsinne istället. När jag kom dit fick jag veta att någon sagt att folket inte behövde samlas vid Hoforshallen eftersom alla i alla fall hade skjuts in. Hur som helst Simmandet gick bra. Alla söta barn simmade en massa fort och Emma fick till och med en medalj. Tihi. Hem fick jag i alla fall skjuts och det var ju bra.
Jag är ledig imorgon. Eller ja, jag måste ju försöka göra lite nytta. Men det ska bli en massa skönt att kunna gå hemma och söla på morgonen i alla fall.
in every heartbeat
Efter pizzaätandet såg vi en massa bra film, nämligen World Trade Center som ju är en remake av katastrofen typ. Vi såg den med engelsk text för det fanns ingen svensk, men det gick prima det med. Den var en fin och gripande film, minst sagt. I slutet när texterna om hur många som hade dött och hur många som hade begravts och räddats kom upp var det någon som la lite damm i mitt öga. Snyft.
Sen liftade jag hem med Malin och Gustav. Gustav övningskörde och det gick ju bra. Jag kom hem levande och i ett stycke minsann.
Imorse var det upp tidigt för näst sista ordinarie träningen med monstergruppen. De var odrägliga. Från början var de åtta stycken, när vi slutade hade de reducerats till tre. En unge skickade jag upp två gånger, den sista gången slutgiltigt. En unge fick huvudvärk och gick upp. Två gick av okänd anledning och satte sig i bubbelpoolen istället för att vara med på slutet och en vägrar ungefär allt. Jag är så trött på dem. Det är ungefär de tre som blev klar i slutet som det överhuvudtaget går att handskas med. Jag hoppas på att kunna donera gruppen till mamma nästa termin. Hon har ju för sjutton utbildning på dampbarn.
För att stilla min vrede tog jag mammsi med mig och åkte och handlade. Vi hamnade i Valbo och jag köpte och fick en massa trevligheter. Jag bara älskar Gina Tricot nu. Där finns det hur mycket som helst som skriker köp mig. Ett presentkort där skulle göra Sara mycket glad. Julklappstips till alla godhjärtade själar med andra ord. I alla fall så köpte jag där ett par röda tights som visade sig vara strumpbyxor (men det var skitsamma), ett långt rött linne och ännu en hängselklänningsak (denna gång svart med svart/vit-randig t-shirt under. På H&M köpte jag en svart långärmad baströja och två par svarta strumpbyxor, även dessa önskade jag ahde varit utan fot. Det egentliga syftet var dock vinterkläder (jacka och skor) som mamma lovat att sponsra med. Jackan hittades på BikBok och består av en kort ullkappa med sidoknäppning. Mycket fin. Där hittade jag även ett par superhäftiga popbyxor. Stuprör med minimalt pepitamönster. Så koolt. Mamma sponsrade med dessa också när hon ändå var igång liksom. Skor hittade jag också. Jag hatar att prova skor. Det blev i alla fall ett par ganska tråkiga halvhöga stövlar utan klack så att Sara ska stå stadigt med båda fötterna på jorden. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag gjorde av med. Farligt det här.
who dream with everything they had
På matten igår när jag inte förstod hur jag skulle skissa en graf eller vad jag nu höll på med:
Jag: Anders, vad är det meningen att man ska göra här?
Anders: Du ska rita en MÅS!!
Ehe.. lite oväntat kanske.
På kemin idag:
Lennart: Om du hör att det luktar stekt fläsk så var den antagligen varm.
Ursäkta men, hur låter lukten av stekt fläsk?
För övrigt fick jag full pott på kemiprovet. Tihihih.
Nu ska jag skriva lite projektarbete och sen får vi se om det blir lite simma ikväll.
she knew she wouldn't make it
Jag slutade för en och en halv timme sedan men sitter kvar i skolan och brottas med min engelska bokanalys. Det går åt skogen.. typ. Jag är inne på tredje versionen av den nu och jag kommer ingenstans. Först hade jag skrivit nästan en sida om ingenting.. så det tog jag bort och skrev om. Inledningen var bra så den fick vara kvar, men därifrån började jag om. Det blev en hel sida med bara en massa svammel som inte hängde ihop med tesen. Nu har jag formulerat om min tes och tagit bort hälften av det jag hade skrivit andra gången också. Jag har sparat allt som jag tagit bort i ett annat dokument och det täcker just nu mer än en sida. Det som jag har tagit bort är alltså längre än vad det är menat att hela analysen ska komma att bli. Det tar bara en himla massa onödig tid när jag skriver en massa som jag sedan inte tar med. Suck. Varför kan jag inte göra rätt från början för? Hatahatahata...
Förövrigt hade jag kemiprov innan jag slutade. Det måste ha varit våldsamt lätt med tanke på att jag inte pluggat något och inte tyckte att jag fattade. Men det gick bra i alla fall. Det mest störiga var väl att jag missade tjugo över ett-bussen med ungefär fem minuter. Fem över hade jag två frågor kvar att svara på, så jag var väl klar ungefär kvart över. Då skulle jag läsa igenom det också, och även när det inte är blixthalka är det omöjligt att hinna till bussen på fem minuter. Suck. Det är ungefär därför jag sitter här nu. Det är ingen idé att åka hem tjugo över två eftersom jag bara hinner vara hemma i en halvtimme innan jag måste åka upp igen. Då blir jag bara opepp och så blir det ingen träning alls. Mindre bra.
Tjaaa.. ska man försöka vara lite internationell igen då.. well..
beneath the stars and Texas moonlight
Jomenvisst!
Igår morse plågade Malin och jag våra fiskar igen då. Fast jag tror att det är mest plågande för oss faktiskt. Vi har gemensamt gjort ett moget övervägande och kommit fram till att ingen av oss har lust att fortsätta med den där gruppen. Jag känner så här; visst kan jag vara hjälpledare och åka dit och ta dem någon gång ibland om det behövs, men jag orkar inte med ansvaret. Jag vill ha fritid och möjligheten att disponera mina fredagkvällar som jag vill utan att vara död på lördag morgon när jag måste åka till Hoforshallen. En annan viktig faktor är att jag inte längre känner något intresse i den gruppen, den motiverar mig inte längre. Visst, de kan vara hur gulliga som helst när de sätter den sidan till, men det är gnällspikar, dampbarn och allmänt konstiga individer om vartannat. Jag pallar inte. Det var i något slags euforiskt tillstånd jag nyligen skrev att jag älskade dem, men det var bara för att det gick sådär galet bra förra veckan. Det kan gå galet bra, jag vet, men de gångerna är så sanslöst sällsynta. Nu ska jag dessutom börja på trafikskolan också, så då räcker det definitivt med en grupp nästa termin.
När jag kommit hem och vårdat mitt egendomliga utseende en aning åkte vi upp till brors och Bellisen en sväng. Farmis följde också med, och hon blev en massa bekymrad när det stod klart för henne att jag skulle köra. Haha. Hon bara; "ska ni ha Sara att köra, hon är väl inte arton år? Ställ inte till med någonting nu, det är ju så dåligt väglag. Ojojoj, hon är ju inte arton år". Men sedan berömde hon mig en massa för att jag körde så bra. Höhöh. Fast det var lite läskigt. Det var andra gången jag körde på vinterväglag, och det var slirigt och spårigt och smal väg och elände. Dessutom passerade vi en olycksplats där någon nyligen brakat rakt ner i diket. Ehe. Det blev ett krampaktigt tag om ratten från min sida så att jag inte skulle komma ut i lössnön. Men det gick bra, och vi kom fram på bästa sätt. Jag hittade för övrigt hela vägen helt själv. Lokalsinne power.
Brors hade ju fyllt år som sagt. Han fick en hockeymatch av mig. Alltså, den 19 januari ska vi antagligen åka och se Brynäs-Timrå. Jag hade lite klen fantasi, eller så hade jag bra fantasi, det beror på hur man ser det. Bellisen var en massa söt. Hon sprang omkring och bar på en barnens bibel och ville att jag skulle läsa den för henne. Haha. Hon satt i mitt knä och så tittade vi på gubbarna med fula hattar och fula skägg och fula får. Haha. Bibeln minsann. Jag tror att jag har en sån där bok någonstans jag också. Ehe. Jag minns att vi fick gå till pingstkyrkan och hämta dem. Mja, i trean kanske. Hur som helst, brors hade även skaffat SingStar. Höhöh. Jag utmanade honom på en låt förstås. Det blev Poison, och jag vann. Höhöh. Sjöng även en låt mot mamma, och slog henne också.
Imorse skulle jag vara duktig och plugga kemi. Det gick väl sådär. Rättare sagt, det gick åt helvete. Jag kan ingenting. jag tror aldrig att jag har varit så tröglärd, men detta fastnar verkligen inte. Jag hade ett papper med uppgifter där man ska balansera formler och jag klarade inte ens hälften av uppgifterna. Inte bra. Jag får försöka få Lennart att dunka in det i huvudet på mig imorn. Jag kan inte resten heller för övrigt. Galvaniska celler och entalipändringar åt alla möjliga håll. Nej, inget för mig.
Jag gav upp och bestämde mig för att åka och kolla på Gästrikeserien istället. Bara för att jag tycker att det är roligt att vara på simtävling utan att tävla som sagt. Det gick en massa bra för Hoforsrarna. Det slogs pers på många håll och det blev några medaljer och grejer. Jo. Brabra.
Nu ska det sovas.
See the world through different eyes
Vilket av följande är ett simsätt i medleysim?
a) spindelsim
b) kosim
c) hundsim
d) fjärilsim
Även kosim.. Den frågan var värd 2000 kronor på postkodmiljonären. Meneh.. hur simmar en ko? Det kanske är lite så jag är?
Hur som helst. Det var inte det jag skulle skriva, det var bara spontant för att det var det fulaste jag hört idag.
[Flash 20,10. Carola är inblandad i idol och sitter i juryn och fjollar sig. Jag tror att jag får mjäll.. typ.]
Jag var på hockey igår igen. Brynäs-Färjestad blev 2-5 och var en ganska tråkig och sömnpillerartad tillställning. Nu har jag sett en seger, en oavgjord och en förlust, så nu vänder det igen. Höhöh. I alla fall så hade det kunnat bli ännu mindre bra. Frida hade glömt biljetterna hemma. Hahah. Men hon kom på det innan hon klev på bussen så hennes papps kom farande med dem och så körde de ikapp bussen så att hon fick kliva på i kungsgården. Jaaa, tänk om vi kommit ända till Gävle utan biljetter. Vi lyckades sätta oss precis bakom några stöddiga och välstärkta Färjestadssupporters som bjöd oss på chips när matchen var slut för att vi inte skulle vara ledsna över att Brynäs förlorade. Hahah. Det kändes dock inte så bra så vi avböjde vänligen men bestämt. Typ.
[Flash 20,34. Aaaaaahhhh... mera idol.. mera Carola.. hon sabbar detta verkligen.. Ååååh.. hennes fjolliga röst hör inte hemma i den där pondusjuryn. Hon verkar ju helt vettskrämd. Det går inte att kritisera och försöka vara ödmjuk samtidigt. Fy. Och idolerna skriver sin egen vinnarlåt.. "..och ingen av oss heter Gösta.." Hahah.]
Vi åkte skridskor på idrotten idag. Det var inte så kul, fast ändå lite. Jag orkade inte släpa mina egna så jag lånade ett par. De var lite stora så mina fötter bara åkte omkring i dem och vek sig inåt så att det kändes precis som när jag försökte åka långfärdsskriskor i längdåkningspjäxor på friluftsdagen i åttan. För övrigt hade jag inte åkt skridskor alls sen ungefär då, så jag hade ju glömt bort hur man gör. Men hur som helst, Guido hade oss att göra prästens lilla kråka, på skridskor. Haha.
Sedan hade vi nationella uppsatsen i engelska. Jag har ingen aning om hur det gick. Jag tror att jag hittade hyfsat med ord och kunde på ett ungefär uttrycka mig som jag ville hela tiden, men jag upptäckte ibland att jag var osäker på stavningen. Skrämmande. Börjar man tänka efter så går det ju inte alls. Då ändrar man och så var det säkert rätt från början. Angående titeln till exempel. Jag skulle skriva through och skrev såklart precis såhär från början. Sen tyckte jag att det såg så fult ut så då vågade jag inte ha det kvar. Då var jag tvungen att formulera om mig och så blev hela meningen jättekonstig. Nej usch. Jag vill inte ha reda på det här resultatet heller. Inte än. Det känns inte riktigt bra. Tror jag.
TrögFattarFöreningen
Jag platsar nog här jag med.
well you get what you give
Så här är det mina vänner. Idag har jag varit på introduktion på trafikskolan i Sandviken. Det är på pricken hundra dagar kvar tills jag fyller arton, och om inte alltför många dagar till vill jag kunna stoltsera med ett körkort. Så att. Jag hade tänkt att hoppa på den teorikurs som börjar nu i november, men det passade så illa. Det var fyra måndagar och två tisdagar. Nicht very bra. Jag måste ju fullfölja den här terminen med simgruppen på måndagarna, så får jag se om jag kan ha dem på onsdagar i början av nästa termin. Nästa teorikurs börjar nämligen den 14 januari, så jag tänker haka på den istället. Japp. Nu ska det bli åka av. Jag körde förresten hem från Sandviken sedan. Min första körning på vinterväg och min första körning i mörker efter motorvägen. Härligt Sara. Jag höll på att hamna i ett broräcke en gång, men det var inget allvarligt för det rättade till sig i god tid.
Jag rände runt i Sandviken i en och en halv timme innan jag skulle vara på trafikskolan. Det blev några varv på Ö&B (varför ett &-tecken för? Det heter väl ändå Överskottsbolaget, inte Överskotts OCH bolaget? Eller har jag missuppfattat något?) och där köpte jag bland annat en nedräknande timer. Bra Sara. Eftersom jag är så tankspridd så måste jag varje morgon dubbel- och ibland trippelkolla att jag har dragit ur min plattång. Nu tänker jag slippa det. Nu kan jag ställa timern på exempelvis 20 minuter och så stänger den av sig själv om jag skulle glömma den. Brabra.
Min tankspriddhet imorse, just angående plattången såklart, gjorde att jag idag har tappat ett av mina kära örhängen föreställande nycklar. Om jag inte hade gått upp för att kolla plattången hade jag inte behövt hitta örhängena och komma på att jag skulle sätta på mig dem. Jag kollade liksom inte ens plattången, så när jag gick till bussen hade jag ingen aning om ifall den var urdragen eller inte. Jag satte ju på mig örhängena istället. Och någon gång under dagen har jag tappat ett av dem. Det kan ha fastnat i halsduken och därmed ligga i grupprummet i skolan, så med lite tur hittar jag det imorn. Men det värsta är att jag kan ha tappat det när som helst. Jag upptäckte det i Sandviken när jag skulle gå in på McDonalds. Fuck.
Nu ska jag skriva lite på min engelska bokanalys. Den skulle egentligen in idag, men varför bli klar med saker i tid? Om jag är lite tuff kanske jag lägger ut den här sen. Kanske. Jag litar inte riktigt på min engelska.
Förresten.. först blir det en dusch.
Tjing då.
got an ache in my body and regret on my mind...
Okej, jag är frånvarande och off och försöker lura både mig själv och resten av världen att jag i denna stund sitter och pluggar, trots att jag roar mig med att blogga. Dessutom sitter jag och läser startlistan till Sum-Sim Riks och funderar över hur det skulle vara att vara duktig. Helt sjukt. Bara för att jag måstemåstemåste lära mig hur man räknar med friktion och luftmotstånd och ej bevarad mekanisk energi så är det helt plötsligt jätteintressant med en startlista till en simtävling som jag inte ens ska vara med på. För det första slutade jag tävla för två år sedan, för det andra är jag iår för gammal för sum-sim och för det tredje så har jag aldrig varit ens i närheten att kvala in.Det var ju knappt så att jag lyckades komma med på regionsfinalen. Herregud Sara, lite skärpning nu då.
För att kunna fortsätta ha simning som största brinnande intresse har jag märkt att jag intresserar mig mer och mer för andras simning. Kanske är en anledning till ovanstående, vem vet?. För att slippa engagera mig i plurret finner jag större och större intresse i simning på land. Jag älskarälskar mina simgrupper, även om det är rätt opeppande att åka till simhallen varje lördagmorgon. Jag tycker att det är jätteroligt att åka på simtävlingar utan att tävla själv och jag gillar skarpt när det går bra för andra. Det kommer alltid att vara puss på simning, självutövande som icke självutövande.
Det där var ett sidospår, som om inte allt jag skriver är sidospår. Jag vet inte varför jag skriver detta egentligen, men jag fick responsen på mitt muntliga nationella idag. Okej, jag vet inte vad jag ska säga. Jag fick VG på det. VG på övre halvan som hon så flott uttryckte sig. Hon tyckte att jag pratade bra och hade "uttal som en inföödd", men att jag är för feg. Jag vet att jag är för feg. Jag hatar att prata engelska och anser att jag suger på det. Men.. jag kan fortfarande få MVG i engelska, och jag lever väl på hoppet om det ett tag till. Hon skulle se till att jag fick chansen att prata mer, antingen med henne eller med någon annan så att jag kan visa att jag vågar. Typ. Give me a chance and I'll talk you down, buddy.
Idag var det tisdag och idag tänkte jag inte ta risken att åka hem och bli opepp på att träna. Jag stannade kvar i skolan i två timmar med syftet att plugga fysik, vad annars liksom. Hur som helst så blev det ingen fysik, jag drev bara runt i skolan och tänkte på den där förbaskade engelskan som jag in te riktigt vet vad jag ska göra med, men däremot blev det två timmars stenhårt tränande efteråt. För det första var det Cissi som hade spinningen idag. Bless her säger jag bara. Hon är så glad och energisk och peppande så man vill bara trampa på med ett leende på läpparna trots att benen skriker att man borde stanna. Det var ett helt annat tempo och en helt annan intensitet ska gudarna veta. Ojoj. Efter att sju personer trampat på näst intill tyngsta motstånd i sex minuter fanns det inte mycket luft kvar i det där lilla rummet, och då hade passet bara börjat. Jag tror aldrig att jag har blivit så svettig faktiskt. Sen skulle jag boxas också. Bara för att jävlas lite extra med mina helt utpumpade lår så var det en massa benträning på boxen också. Det var sparkar och knän åt både höger och vänster, och det var liiiite jobbigt faktiskt. Nu är det bara två gånger kvar på boxen. Fukking Helvete. Vem räddar boxen? Någon måste rädda boxen. För övrigt hoppas jag att de utbildar en forzainstruktör till nästa termin som någon yppade ett ord om.
Nu pepole, ska Sara snart krypa upp i soffan och titta på Toppform och se när Blossom plågar andra samtidigt som hon kan tänka att hon har tränat fruktansvärt bra idag.
Tjing.
take your memories, i don't need them
Nej då nej då. Inga skepp och ingen hoj. Det närmaste skepp jag kommer är väl simhallen, och dit fick jag åka buss imorse imorse. Mami och papi åkte till Stockholm för att gå på teater, så jag fick ta mig dit bäst jag kunde, och passande nog så går det ju en buss kvart över åtta på lördagar. Grejt.
För övrigt så gick det suprbra att ha gruppen imorse. De gjorde som jag sa hela tiden, förutom en unge som bara gnäller hela tiden och inte verkar vilja vara där över huvud taget.
Susanne fick låna mina hajar idag för jag skulle hasta iväg till AeroStep direkt efter att jag tränat monstren. Det var Convent där idag med en massa helt nya pass och en föreläsning. Jag tränade Forza och det var verkligen hur kul som helst. Jag kanske ska flytta till japan och bli samuraj? Wei. Det var jobbigt i axlarna att flaxa runt med de där svärden, men en massamassa kul. Efter föreläsningen, som handlade om balans i livet, var det dags för lite koreografisk dans. Hahahah, säger jag bara. Den som känner till min koordination kan rimligen gissa att det gick åt helvete. Jag kan inte styra ben och armar samtidigt, och det gick så gräsligt fort att jag inte hann komma underfund med hur jag skulle göra innan hon bytte övning och sedan skulle allt sättas ihop och det bara gick ju inte. Efter ungefär halva passet gav jag upp danskarriären. Jag kan inte, helt enkelt.
Någon som vet vart man kan träna sånt här lite mer kontinuerligt? Det var helt sjukt kul ju :)
Nu ska jag åka hem till Ida. Hon har också ensamparty ikväll, så vi ska ensamparta tillsammans.
things to do
Min världsbästa bror fyller 30 år idag. Grattis Magnus.
Skål folk. Ursäkta att jag är så off och har låtit det gå tre dagar sedan jag senast bloggade. Jag har egentligen inget att säga nu heller, men för att slippa dra igång med den bokanalys som jag förväntas skriva nu så hamnade jag i vanlig ordning här istället. Jag har en ganska hektisk vecka framför mig nu, så jag kommer nog att vara ganska off även i fortsättningen.
Fredag, dvs nu, ska jag skriva lite bokanalys och sen möjligtvis plugga lite fysik, sen måste jag ska städa lite innan Ida kommer.
Lördag är det först träning med monstren och sedan convent på aerostep som jag ännu inte vet hur jag ska komma hem ifrån. Hoppas att mormis är lite vänlig och skjutsar mig. På kvällen ska jag hem till Ida.
Söndag hade jag tänkt åka till Uppsala och titta på Sum-Sim, men det blir nog till att vara hemma istället.
Måndag är det matteprovet
Tisdag är det skolan, sen stanna kvar och plugga fysik sen gå och träna spinning och box och sen åka hem och plugga mer fysik
Onsdag är det fysikprovet och det måstemåstemåste jag kunna då. Känns inte bra. Då ska även bokanalysen lämnas in. På kvällen blir det simma och före det eventuellt en omgång pump.
Torsdag är det hem till projektarbetet direkt efter skolan för sen blir det hockey igen.
Fredag är det skriftliga nationella provet i engelska.
Lördag ska jag åka hem till brors eftersom han då fyller år idag.
Söndag är det gästrikeserien i gävle och då ska jag följa med som allmän påhejare.
Såatt.. bli inte förvånad om det är lite låg aktivitet här ett tag framöver.
Tjing
it has to be a big thing
BAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!11one (Jag måste ju variera mina inledningar lite, men ibland får det räcka med att byta ut en bokstav)
Höstens värsta pers är överlevd. Idag har jag haft det muntliga nationella provet i engelska. Pust. Fy helvete vad jag hatade det och fy helvete vad illa det kändes, men nu är det gjort i alla fall. Blääh. Jag vill inte veta hur det gick, aldrig någonsin. Tar jag reda på det är nog förhoppningarna om ett höjt engelskabetyg redan grusade, och det vill jag ju inte. Nej faan. Varför måste man prata engelska för?
Jag dissar spinningen idag. Istället åkte jag hem för att få tre timmar att utnyttja till att plugga fysik eftersom vi har prov nästa vecka. Ser det ut som om jag pluggar eller? Nej fasen heller. Här sitter jag och bloggar och diggar Roxettes pophits på full volym. Jag kände att jag behövde lite dunkadunka för att komma in the right mood och tagga till boxen. Disciplinnämnden borde komma och hämta mig. Jag kommer att bli superbesviken om jag inte får mvg på fysikprovet, men hur fasiken ska jag kunna få det när jag bara skiter i att plugga hela tiden. Skärpning Sara.
Hahah, jag var smartast på kemin idag. Jag var först lite grinig för att jag inte fattade en sak på genomgången så Lennart fick förklara det för mig. Sedan skulle vi göra några uppgifter, men jag fattade inte dem heller. Det visade sig att jag satt och läste facit istället för själva uppgiften. Jag blev lite mobbad då. Ehe. Heja Sara. Dags att byta jobb?
Tjing
Sovmorgon?
Jag kom nyss till skolan i tron att jag i vanlig ordning början halv tio. Eftersom bussarna går som de gör så måste jag åka på kvart över åttabussen och kommer till skolan tjugo i nio. Så långt allt väl. Jag traskade till SP för att hitta lite folk att fördriva dessa femtio fem minuter. Tänk om det varit så väl att det bara varit femtiofem minuter ändå. Lina meddelade mig att Anders hade mailat att vi inte hade någon matte första timmen. What? Jag gick alltså omkring olyckligt ovetande om att jag börjar först tio över ett.
Fatta. Jag hade kunnat sova till ungefär hur länge som helst..... Helvete. Stackars eländiga emo-Sara. Varför läser inte du din mail som alla andra för? Återigen. GAAAAAAAH!!!!
Jahapp. Det är fyra timmar tills jag börjar. Vad ska jag sysselsätta mig med dessa fyra timmar? Matten kanske?
Ååååååh.. orka.. palla... dööö hela världen.
who've ever had a broken heart
Framåt kvällen tog jag det osäkra före det säkra och åkte till Torsan igen, denna gång med buss. Ida och Bells mötte mig vid bussen och sen så gick vi hem till Ida och hade karaokekväll. Jobbigt att prata om två Bellor i samma inlägg, men med lite vilja så förstås det vem jag menar. Vi sjöng en massa och det var en massa kulkulkul. Bells spelade in när Ida och jag våldtog Total Eclipse of the Heart och det lät verkligen mindre vackert.
Imorse åkte jag upp med huvudet före klockan halv nio, för då var det ju full action i huset. Sedan blev det en förmiddag som kändes som tusen. Mina förmiddagar brukar flyga förbi men denna kändes jättelång, antagligen för att jag inte gjorde någonting annat än att leka med Bellisen.
När vi hade käkat våfflor till lunch gick vi ut i skogen och luftade oss lite. Vi gick kanske tvåhundra meter, men det är såklart jättelångt när man har korta ben och är en massa liten. Från skogen gick vi sedan direkt ner till farmis och fikade och gosade ännu mera katt. När Mange och Bella sedan hade åkt hem visade farmis mig en massa gamla bilder och det var mysigt och trevligt.
För att sedan fullborda släktträffardagen åkte mammsi och jag upp till mormis en sväng. Att undvika att bli osams med henne känns som en seger i sig, för hon går mig verkligen på nerverna ibland. Ett litet snedsteg som jag tog för en himlans massa år sedan genom att säga en mindre bra sak till henne kommer jag att få leva med tills antingen hon eller jag kolar av. Jag vet inte varför hon måste ta upp det var och varannan gång vi träffas.Jag har så svårt för att bara knipa igen och låta det hon säger bara passera för jag vill alltid ta upp en diskussion och kunna säga avd jag tycker eller ha en annan åsikt än hon, men det går inte. Jag har en väldigt bra mormis så länge hon får ha rätt och hur som helst så blev vi inte osams idag, så det var ju bra.
My sweet thing
something from nothing
Tjow!
Igårkväll var det movienight med De Fyra Paren på andra sidan byn, det vill säga hemma hos Gustav. Vi såg en stundtals mycket bra, men oftast väldigt vidrig, film om några turister som hamnade snett i Brasiliens djungler. Typ. Det var både avhuggna händer, kroppar tömda på organ, pinnar genom ögon, häftapparat i huvudet och andra otrevligheter. Alla tjejer satt och blundade utom Sofie, för hon såg ett "helt medicinskt syfte" med det hela. Som tur var så slutade den bra i alla fall.
Efter filmen gick vi ut och rökte vattenpipa. Det var.. jag vet inte.. läskigt. Först tyckte jag att det smakade Pez. Det blev torrt och läskigt i halsen och jag fick kväljningar av det. Jag skulle aldrig kunna röka. Fy attans vad vidrigt det måste vara.
När jag skulle gå hem hade det snöat ganska mycket. Mindre bra. Måns&Malva hade åkt moppe till Gustav och nu kunde de inte ta sig därifrån med den. Jag lyckades få alla folk att traska med mig hem och sedan få skjuts från lekparken istället för från Gustav. Jag vet inte om Malva&Måns gick till Torsåker, stackars människor.
Imorse var jag morgonpigg as hell och släpade med mammsi till Hofors och tränade pump. Eftersom det är helgdag så är ju simhallen stängd så jag slapp tampas med monstren imorse. Istället fick jag pumpa med Cissi. Det var ett jättebra pass och hur skönt som helst efteråt. Redo att möta dagen. Typ.
När jag kom hem dammsög jag min helvetesmatta och i övrigt har jag mest gått omkring och väntat. Om ungefär när som helst kommer brors och Bella hit så nu blir det myyys med Bellisen ända tills imorn. Perhaps blir det dock en sväng till Ida ikväll. Hon skulle ha karaokekväll och det vill jag ju inte missa.
Ciao
Wiehoo!!
Igår var det hockey igen då.
Brynäs - Skellefteå 4 - 3
Mycket trevligt.