Bara Sara

Kom just hem från mitt andra besök i Läkerol Arena på fem dagar. Man kan ju nästan misstänka att jag börjar bli stammis där, hmm. Den här gången var jag med mor och far och såg Brynäs-Linköping. Vi satt alldeles bakom Linköpings avbytarbås, men på andra raden så det var inget problem att se över dem om de bara satt ner. Det var ju inte en alltför upplyftande tillställning. Även om brynäsarna spelade väldigt bra i sista perioden och vann skottstatistiken med 13-4 eller liknande så hade målvakten i Linköping bestämt sig för att spika igen, varav matchen slutade 0-2 och Brynäs förlorade. Attans. Det hade varit roligt att få brista ut i ett enda stort JAAAAAA!!!! med resten av arenan och känna den där härliga när-det-blir-mål-för-hemmalaget-känslan en gång i alla fall, men här hänger vi inte läpp. Det är bra att de sparar på krafterna och laddar upp inför slutspelet. Hoppas att de lyckas hitta någon turbo-formtopp nu. Hmm.

Det är hemskt roligt att vara på ishockey. Eftersom spelet inte var särskilt upplyftande den här gången så kan man ju ägna sig lite åt att lägga märke till andra saker.

- Det finns hockeyfans, och så finns det hockeyfans. Det är så roligt att lyssna på den andelen av publiken som blir så fruktansvärt förbannad så fort någon missar pucken eller slår en felpassning. Sådana som blir förbannade på domaren då någon i det egna laget ramlar omkull och han inte tar en utvisning på motståndaren eller när någon i det egna laget visas ut. Jag förstår inte att folk orkar ta det så allvarligt. Det är klart att man ska heja på sitt lag och jubla när det blir mål, resten kan man väl hålla för sig själv. Typ småsvära lite tyst.
- Jag hade mycket tid på mig att studera hockeyrövar, ett sant nöje på min ära. De stod ju nästan ständigt upp i det där båset, varav fem-sex blå arslen var det som fanns närmast i blickfånget. Ishockeybyxor är väldigt fula och missformliga. Linköpings nummer 17, som satt alldeles nedanför oss, lyckades ständigt få sin tröja att haka upp sig i byxorna och det är så fult. Dessutom undrar jag varför en remsa mitt på arslet är i en annan färg, liksom mörkare än resten av byxorna, det är ju helt ologiskt och fult. Kan ingen upplysa mig om det?
- Linköping hade inte alls särskilt många supporters på plats, men två av dem hade givetvis tagit plats bara sisådär tre platser ifrån mig. Herren i sällskapet töntförklarades genast. Han var iklädd en gul perukliknande mössa med inbyggt pannband vilket var fruktansvärt fult. Dessutom satt han och viftade med en flagga som var upp-och-nedvänd, snacka om att det såg tattigt ut. Jag blev så störd på honom. När Linköping gjorde sina mål så reste han sig och viftade med sin flagga och bara "nanananananaa", sedan hängde han halvt över plexiglaset och öste lovord över Linköpingsspelarna. Jag tyckte att någon kunde ta av honom den där gula mössan och trycka in den i munnen på honom. Ååh, störd människa. Nu lät jag kanske som en dålig-förlorare-tönt, men han var bara så irriterande. Förlåt.
- Varför går man på ishockey om man har så bråttom därifrån att man inte kan se slutet på matchen? Folk började gå hem när det var typ fyra minuter kvar av matchen. I och för sig var det ganska länge klart att de skulle förlora, men för den sakens skull tycker jag att man kan stanna kvar tills det är slut. Det kan inte vara särskilt motiverande att spela när man ser att folk börjar gå hem bara för att man ligger under. Vad är det för stöttande publik? Usch på stressade människor.

Platt fall blev det, men det var kul ändå (=

Bara som avslutning kan jag påpeka att mitt rum inte vinner några skönhetspriser just nu. Mor och jag hjälptes åt att dra bort en massa tapet idag så nu ser det helt stört ut. Imorgon ska det slipas och spacklas och målas lite så får vi se när de nya tapeterna kan komma på plats. Allt finns i alla fall hemma nu, så det är bara att jobba på när man orkar.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Har egentligen ingen lust alls att blogga, men eftersom jag inte gjorde det igår känns det som om jag borde dela med mig av något.

Mamma och jag var upp på färghuset idag och hämtade mina tapeter. Jag har tömt nästan hela rummet nu så imorgon ska vi börja jobba med det. Först måste det spacklas och målas och göras en massa annat tjossan, men förhoppningsvis har jag nya tapeter innan lovet är slut. Det blir ev svart vägg och resten vita. Den svarta tapeten har silvriga lodräta lite småvågiga streck och den vita har ett silverskimrande huller-om-buller-mönster. Det kommer bli så schnückt. 

Sedan gick jag på bio med Malin och Hanna. Vi var och såg Helena Bergströms "Se upp för dårarna". Den var helt okej, lite smårolig och ganska oförarglig. Det var lite sådant-händer-inte-sekvenser som störde mig lite smått, men annars var det en trevlig film. 

Det kanske intresserar någon att jag har haft konstant huvudvärk hela dagen och allvarligt övervägen att gå och lägga mig. Annars säger jag tack och hej. 

Baah. Två prov på samma dag är ingen hit. Det började med engelskaprov imorse. Linda kan gå och gömma sig i en snöhög. Det var inte alls sådant man hade tränat på. Jag hade dunkat in olika former av prepositioner och förväntade mig något i stil med en lucktext där man skulle fylla i vilken preposition det skulle vara. Nej då, vi skulle översätta meningar. Helt onödiga meningar. Det var väl antagligen någon preposition här och där, men inte så att man visste säkert vilka som var det. Sedan skulle man översätta en hel text som kom från ett kapitel vi hade läst och slutligen skriva en fri text om huruvida samhället är jämställt eller inte. Baah. Jag lovar att det gick åt helvete.

Det kändes bättre efter matteprovet, då var jag riktigt nöjd när jag var klar. Det kändes så bra. Jag gjorde de fyra första uppgifterna på högst en kvart, men sedan började det jävlas. Som tur var fick vi jättelång tid på oss. Lektionstiden var en timme och fyrtio minuter, sedan hade vi rast i en kvart varav man kunde sitta i två timmar utan problem. Det lustiga var att precis hela klassen satt kvar så länge. Anders fick till och med gå och prata med Sofia och säga att vi skulle komma lite försent till svenskan. När rasten var slut hade jag fortfarande en deluppgift som jag satt och funderade på. Jag visste precis vad jag skulle tillämpa för metod, grejen var bara att jag inte kom på hur man gjorde. När jag till slut kom på själva metoden och knappade lite på miniräknaren tyckte jag att jag fick fram jätteknasiga siffror. Jag var inte ens riktigt säker på exakt vad man skulle få reda på med den metoden som jag bombsäkert visste att jag skulle använda. Jag satt och bläddrade i formelsamlingen och när jag till slut med lite hjälp av Anders hittade rätt så stämde det så bra och då blev jag så glad. Jag hoppas att det gick så bra som det kändes. Det enda jag vet bombsäkert är att jag har förlorat en poäng på en uppgift som jag tvärchansade på.

* Jag kände att jag måste sätta den här rubriken nu, jag har ju bara tre dagar på mig. Citatet kommer från Someday I'll be Saturday Night med Bon Jovi. Det är en av de bättre låtarna just nu tycker jag. Förresten var den ganska passande, det kan kännas sådär ibland tycker jag. Ibland tycker jag att jag har hunnit med väldigt mycket på de här snart sjutton åren. Oftast känns det dock som om jag inte har någon livserfarenhet alls.

Födelsedag: 3 dagar kvar
Melodifestivalen: 4 dagar kvar
Håkki: 8 dagar kvar

Idag har det hänt en hel del sannerligen besynnerliga saker. Det började redan första lektionen som var svenska. Sofia hade frisknat på sig och var tillbaka. Hennes första mening var ett smärre skämt. "Nu ska vi börja med dikter". Vadå börja med dikter, vi har ju nästan inte gjort annat än skrivit dikter hela läsåret. Den här gången skulle vi dock inte skriva dikter själva utan vi skulle analysera dikter från olika tidsepoker, i grupp. Hon har sådan fruktansvärd fantasi min svenskalärare. I alla fall, när vi stod där hos Agneta och kopierade ett par dikter ur en bok, jag och Michaela, fick jag se min grupprumsnyckel ligga där på hennes bord. Min Tåschten som varit försvunnen i två veckor. Jag var övertygad om att jag hade tappat den på bussen, men någon hade tydligen hittat den utanför HP, hmm. I fredags sa jag åt Arto stt jag skulle kommaoch skriva på en beställning av en ny nyckel, rackarns tur att jag inte hann göra det. Jag har tappat bort Tåschten två gånger den här terminen, inom loppet av två veckor. Nu kom han dock tillbaka lagom till att vi hinner fira hans namnsdag på fredag, det var väl det han visste den rackaren. Nu ska jag hålla i honom.

Sedan hade vi idrott. Wiehoo. Jag släpade längdskidor, stavar och pjäxor med mig imorse, tur att jag slapp åka buss. Det var i alla fall roligt att åka, dock väldigt svettigt. Jag hade packat in mig själv i en extra tjocktröja, men den åkte av illa kvickt. Emma gnällde ständigt på att jag åkte för sakta. Hon stakade sig förbi Lina, sedan blev det nedförsbacke. Då kunde hon inte stanna utan brakade rakt in i mig. Precis då mötte vi Guido som därför fick bevittna min enda vurpa, attans. 

När vi traskade ner till lunchen sedan såg vi att skolan hade besök av några designsnubbar. De gick någon sorts vidareutbildning till ingenjörer eller dylikt som de stod och pratade om. De hade smällt upp ett par stora reklamskärmar som det stod "har du lust att slå på någon som ligger på en spikmatta" och "har du alltid velat äta en djupfryst skumsvamp". Hmm. Givetvis har man alltid drömt om att käka en djupfryst skumsvamp, ni vet, sådana här rosa upptill och vita nertill. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi åt dem. De låg nedslängda i en burk med flytande kväve och fick fiskas upp med en träslev. När man fick skumsvampen i handen knastrade det om den och när man stoppade den i munnen och bet i den rasade den sönder i en halv miljon stenhårda småbitar samtidigt som ett rökmoln for ut genom näsan. Jag skrattade åt att svampen var så fruktansvärt vidrig att ha i munnen samtidigt som de andra såg ut som drakar när röken sprutade ur näsan. När svampen tillslut återfick sin normala konsistens kunde man även känna någon sorts smak på den.

Anders skulle gå igenom mattediagnosen idag. Det känns inte alls bra inför provet imorgon, men det får bli som det blir. Det kändes därför inte mer positivt när jag noterade att muppen som agerar lärarstuderande och därmed infinner sig på våra lektioner ibland var där just idag. Han förstår aldrig vad man menar och kan bara förklara på det sätt som Anders sagt åt honom på förhand att han ska förklara på. Inte koolt, men som tur var hade jag bara tänkt helfel på en uppgift, samt att jag hade krånglat till det onödigt mycket på en annan, en förstod jag dessutom inte alls.

Jag hann inte mer än hem innan jag skulle åka upp igen för att ta hand om småbarnen. Pluttisarna. De var verkligen odrägliga idag, men jag antar att det var mitt fel. Jag hade inte hunnit förbereda mig alls och det fungerar inte att spontant improvisera. När man väl lyckas samla dem i en ring måste man ju veta vad man ska säga åt dem, men idag blev det bara 'jaha, vad gör vi nu?'. Det avslutades dessutom med en decibelchock när de fick leka "katt och råtta". Sedan är det ett halvt företag att få upp dem ur vattnet. Lyckas man få en unge att lägga upp en leksak hinner en annan plocka ner en, och medans man hindrar den andra ungen hinner den första hitta på något nytt. Suck. Nu har jag tre veckor på mig att hitta på ett monsterpass åt dem till nästa gång.   

Födelsedag: 4 dagar kvar
Melodifestivalen: 5 dagar kvar
Håkki: 9 dagar kvar



  

Ännu en melodifestival är lagd till handlingarna och måste givetvis också den få sig en analys. Meningen var att den skulle komma redan igår kväll, men då hatade bloggen mig. Hur som helst tyckte jag att det var den bästa deltävlingen hittils med två riktigt bra, tre helt okej och tre kassa låtar. 

Jag hade inga större förhoppningar på Måns Zelmerlöw innan, men jag tyckte riktigt bra om hans låt. Det var härligt tempo i den och han såg ut att tycka att det var uppriktigt kul att sjunga den. Han såg inte så där plastig och falsk ut som många andra gör. Det kan dock klassas som töntigt att slänga in ett par ord på ett annat språk som titel, varför inte hålla sig till engelska hela vägen?

Tvåan då, MissMatch är en av de tre som jag blankt dissade. Dock var deras "kroppsmålningar" koola. 

Magnus Carlsson var ovanligt bra tycker jag. Det var en schlager, jag kanske måste inse att det är schlagerlåtar jag tycker passar bäst i den svenska melodifestivalen. Det var återigen härligt tempo, lite åttitalsdiscoinspirerat nästan. Den här låten skulle ha gått vidare utan större problem, jag tyckte nästan att den vr bäst i startfältet.

Sedan kom Sheida som ett exempel på hur fruktansvärt långa tre minuter kan vara. Den där norrländska folkmusiken med inbyggd böneutropare var ingen hit. Halvknagglig svenska och iranska gjorde sig inte alltför bra i samma låt.

The Attic feat. Therese hade väl lika gärna kunnat heta bara Therese, det var ju i alla fall bara hon som syntes på scenen. Dock fick det här framträdandet också en kraftig diss, dels för att hon hade så fruktansvärt fula kläder och för att hon lät för mycket som Robyn.

Sonja Aldéns låt var fin men alldeles för sävlig och långsam. I refrängerna lade hon sig till med ett äkta kassörska-smile som bara såg påklistrat ut. Någonting gjorde hela framträdandet totalt tråkigt och uttryckslöst.

Det behövs bara ett ord för att beskriva Sebastian, Usch. Han är så fruktansvärt schlibbig. Hör jag hans låt på radion kan jag möjligtvis bortse från att det är han som sjunger och därmed tycka om låten. Jag har motvilligt gått omkring och nynnat på låten idag och kommit fram till att det känns lite som samma stil som Andreas Johnson, och honom är det ju inga fel på.

Sen var det bara Nanne kvar. Nanne är så söt och charmig, men hon har alltid lika tråkiga låtar. De har ett givet ämne och ett givet stuk. Det handlar om kärlek och innehåller en massa trumbankande och stampande och omkringskuttande på skyhöga klackar som inte precis får henne att se längre ut. Den härlåten var givetvis inget undantag. I andra chansen kommer jag heja på Nanne, absolut inte på hennes låt.

En tävling kvar, i Gävle på lördag. Det ska bli så fruktansvärt roligt att se det hela på plats. I och för sig såg vi genrepet till finalen live förra året och det var sjukt kul, men det ska bli ännu roligare att se själva tv-sändningen. Jag hoppas att det visas upp en hel del bra bidrag. Jag har stora förhoppningar på halva startfältet.

---

Min dag har inte erbjudit något särskilt av värde. Jag traskade i vanlig ordning upp förbaskat tidigt i morse och tog hand om hajarna. De var ovanligt framåt och positiva idag, i alla fall två av de tre som var där. Jag lyckades få dem att simma genom en sjunkande tingest som liknar en halv rockring på det djupaste. Då blev jag riktigt stolt över dem, de är så duktiga de där brudarna.

När jag kom hem blev det till att titta på herrarnas slalom. Jag hade värsta förhoppningarna på Jens Byggmark och Markus Larsson, de är ju så koola, attans att båda åkte ur. Det var ju en intressant tillställning det där. 49 % hade åkt ur i första åket, och sen åkte en hel hög ur i andra också. Konstigt att det blev några medaljörer över huvud taget.

Efter slalomen skulle far åka till Torsåker med farmor. De skulle handla och lite sådant. Jag följde med och såg till att bli avsläppt på kyrkogården. Det kändes ruskigt fånigt att skutta omkring på kyrkogården med en kamera i högsta hugg, men jag måste ju passa på att ta tillfället i akt och knäppa kort till mitt tema döden-arbete. Det blev en massa bilder på blommor och kors och gravlyktor och stenduvor och grejor. Jag var dock noga med att det inte skulle synas något namn på någon gravsten, jag ville ju inte inkräkta på folk eller förstöra den personliga integriteten för någon anhörig eller så. Det blev i alla fall några bra bilder.

Baaaah, söndag. Sundays must die. Helger must die men sovmorgnar must stay alive. Det är tur att det pågår en massa rolig sport så att man har något att fördriva dessa tråkdagar med. Intresset är på topp måste jag säga.

10,00-11,30: herrarnas störtlopp. Wohoo, bronsrush.
11,30-12,00: Skidskyttestafett
12,00-13,30: damernas störtlopp. VM-GULD :'DDDDD
13,30-15,00: skidskytte, herrarnas masstart 
15,30-18,00: ishockey, sverige-finland

Då har vi klarat av hälften nu då. Jag måste säga att det var oceaner av klasskillnad mot för den förra. Det här startfältet var avsevärt mycket bättre än det förra. När man såg förra veckans deltävling hyste man inte så stora förhoppningar om att det skulle arta sig, men se det gjorde det ju.

Först ut: Regina Lund. Det var väl kanske ingen höjdare, Det var väl inga större fel på låten egentligen, men hon såg ju förjävlig ut i den utstyrseln. Rymdinspirerat kanske. Det var precis samma känsla som hennes insats i "Livet är en schlager". Lika vitt och lika dansant. Sedan så hade hon alldeles för lågt ljud på sin mikrofon, stundtals hörde man inte vem som var sångerska och vilka som var kör.
 
Marie Lindberg blev just utsedd till årets mysigaste röst på min egen inofficiella gala. Hon såg så liten och bräcklig ut där helt ensam med sin gitarr, men rösten var jättefin. Jag blev så glad när hon gick vidare, det behövs lite sådana otippade halvskrällar, särskilt om de är lyssningsvärda. Det enda negativa var att hon hade hemska byxor, men det syntes ju inte eftersom hon satt och hade en gitarr ivägen. Gitarren var för den delen väldigt originell

Jimmy Jansson då, lillpojken. Uuuh. Hans låt var en typisk Jimmy Jansson-låt, och jag kan inte säga att jag är lika imponerad av det som jag var för kanske tre-fyra år sedan. Den här låten var bara jättedålig, så gräsligt barnslig. Den skulle ha passat i barnmelodifestivalen på sin höjd. Ursäkta mig, men söt är han i alla fall.

Sedan då, Cosmo4. Jag tycker faktiskt att de var lite halvchecka. Inte minst av den anledningen att en av sångerskorna kommer från Hofors. Låten var helt okej, den förtjänade sin femteplats men hade lika gärna kunnat gå till andra chansen istället för Jimmy.

Lustans Lakejer var ingen hit. Den låten var betydligt bättre på radion när man slapp se dem. Jag har inga minnen av låten mer än att jag tyckte att sångaren lät lite halvfull när han sjöng, han sluddrade liksom. Sedan kan man ju tillägga att Lustans Lakejer var ett fruktansvärt töntigt namn.

Jessica Andersson var en av de bästa. Låten var jättetråkig på radion, men på scen var den jättebra Framträdandet lyste klass, men låten är nog ingen jag kommer gå omkring och nynna frivilligt på. Hon hade gärna fått gå till final, men jag litar på att hon klarar sig från andra chansen också.

Sedan var det omgångens skämt. För det första är Svante Thuresson och Annelie Rydé ett väldigt originellt par och för det andra kompletterade de inte varandra alls. Det här är också en låt som passerade obemärkt genom mitt huvud, men jag ska dissa deras kläder. Annelie såg ut att stå där i nattlinne, ett nattlinne i en färg som dessutom inte alls matchade hennes hårfärg. Svante såg bara för gräsligt gammal ut, och var väl ungefär det också. 

Vad gäller The Ark så avslutade de både startfältet och de hiskeliga byxornas afton. Ola Salo såg ju rent ut sagt förskräcklig ut i sin kreation. Uuh. The Ark föredrar jag, mot bakgrund att de inte sällan klär sig underligt och ser allmänt underliga ut, att höra på radion. Därför ska jag snarast möjligt se till att ha den låten i min ägo, för den var absolut inte dålig. I finalen ska jag blunda under deras framträdande och frammana ljusa tankar, då kan de rent av gå och vinna. 

I förra deltävlingen fick man kämpa för att hitta fem låtar som kunde ses som värdiga att gå vidare. Den här gången var det svåra att välja vilka tre som skulle tas bort. Jag hade dock hellre sett Regina bland de fem än Jimmy. Resten blev väl ungefär som det skulle. Om två veckor får jag se tillställningen live. Wiehoo

Födelsedag: 13 dagar kvar
Melodifestival: 14 dagar kvar
Håkki: 18 dagar kvar
    

Har datakunskap just nu. Det suger. Meningen är att vi ska hålla på och bygga tabeller i Excel, men det är mycket roligare att pilla med PhotoShop när man har chansen. Mwuahahah, här har Ruskis fått sig en uppfräschning. Det blev ju ingen större färgskillnad på katten, men ögonen gjorde sig bättre mot svartvitt.

Jag skrev ett hyfsat långt inlägg igår, men bloggen var emot mig och ville inte publicera det mer än som utkast. När jag läste igenom det nyss så hamnade det raskt i klasificeringen babbel och föräras därför inte mer än ett omnämnande. Jag gaggade mest om hur förjävligt synd det är om mig nu när jag är förkyld och hur gräsligt jobbigt det blir när man glömmer hela förkylningsarsenalen (näsdukar, nässpray, halstabletter o.s.v) .

När jag kom hem igår såg jag att jag hade fått ett mail från Sofia som förkunnade att jag fick MVG på min muntliga presentation av projektarbetet. Jag har aldrig fått MVG på något muntligt förut och är därför jätteglad. Det känns rätt skönt att jag inte har en sådan hemsk scenskräck längre,

Jag masade mig upp och gick till skolan imorse, men i mitt opigga tillstånd blev jag i det närmaste hemskickad av Lennart (hmm). Tur att jag bara hade matte då. Jag var okoncentrerad och korkad och sa en del smarta saker. Jag var kvar i skolan på håltimmen också. Lina och jag var tvungna att försöka göra vår redovisning om teleskopet i acceptabelt skick. Vi lyckades i alla fall förstå någotlunda och rita ett par overheadbilder.

Innan bussen gick kvart över elva var jag företagsam och gick på biblioteket och hämtade min beställda bok som anlänt. Det var ju i alla fall ett hyfsat tempo av dem, det tog bara fem dagar att få den.

När jag kom hem tryckte jag i mig lite ätbarheter och sedan satte jag mig på min feta röv i fåtöljen och där blev jag kvar. Det pågår ju en massa trevliga VM just nu. Åker jag inte skidor själv kan jag i alla fall göra det framför tv:n och känna mig lite delaktig. Först var det kombinationsstörtloppet för herrar och det gick ju inte så bra. Han med masken, Hans,är lite cool. Det är väldigt tufft att åka störtlopp igen efter en så vådlig vurpa som han gjorde. Usch. Det är roligt att se på störtlopp eftersom det går så fruktansvärt fort, man kan inte tänka sig att åka 100km/h på skidor. Sen blev det ju VM-GULD :'''DDD. De där skidskyttarna är så charmiga allihopa. Anna-Carin Olofsson är alltid så glad och positiv. Sen så diggar jag Björn Ferry skarpt, det är roligt att lyssna på honom när han pratar och Carl.Johan Bergman är också lite kul. Det var så roligt att de fick vinna stafetten. Jag satt och förbannade varje bom, man tänker inte på hur fruktansvärt svårt det där måste vara. Pricken kan ju inte vara stor inte, och det måste vara rätt skakigt. 

Imorgon ska jag till tandläkaren igen. De ska göra ett nytt försök att avlägsna mitt sista stygn, hur de nu ska lyckas med det. Det är typ helt övervuxet och syns inte allt. Jag lovar att de kommer att behöva operera bort det, vilket skulle medföra att jag får ett nytt stygn (hmm..??). Vi får väl se. Jag kommer att missa kemin, och det suger.

Födelsedag: 15 dagar kvar
Melodifestivalen: 16 dagar kvar
Håkki: 20 dagar kvar (Ska se Brynäs-Linköping den 28:e. :''''DDDDDD) 

Just nu sitter jag här, opigg i dubbel bemärkelse. Har gått och råkat ut för en såkallad förkylning. Väldigt passande dock eftersom det är friluftsdag imorgon MWUAHAHAHAH. Är helt sjukt trött och trött och... trött. I skolan hade det dagen till ära instiftats något som de kallar för resursdag. Det var meningen att man skulle sitta och ägna sig åt sådant som man inte tagit sig för med tidigare. Eftersom det finns vissa fjållmänniskor som är i Trysil och ägnar sig åt diverse åkande nedför (eller uppför) backarna på långa plankor med tillhörande nedlagda TK-industrier (för den som inte hängde med i svängarna så var det där ett försök att citera en monolog av Magnus och Brasse), så är alla lektioner inställda idag och imorgon. Därför blev det en synneligen kort skoldag idag. Jag ringde och beställde bussen tio i tio och åkte hem på den. Det förklarar varför jag i denna tidiga timme sitter och ägnar mig åt bloggning när jag egentligen borde sova. 

För de andra tycker jag att det kan ses som synnerligen märkligt att man på en friluftsdag har att välja mellan att åka slalom eller att åka slalom. Jag menar, de som är intresserade av skidåkning och samtidigt stadda vid kassa har åkt till Trysil, vi andra (som då antingen är slalomfanatiker med bristande ekonomi, eller helt ointresserade av sånt där) måste åka till Hoforsbacken. Hade inte jag nu då drabbats av min plötsliga förkylning (som faktiskt är helt äkta) så hade jag fått stå i Hoforsbacken i fem timmar imorgon och inte gjort någonting. Nu blir det mys med film hemma istället MWUAHAHAHAH. Jag ångrar ibland att jag inte har lärt mig att åka slalom, men faktum är att jag inte skulle vågat när jag var liten och dum heller. Det känns på något vis mycket säkrare att åka längdskidor, och det är rätt okej i rolighetssynpunkt också. Ibland.
 
Igår var jag på bio med Sofie. Vi såg Göta Kanal 2 och den var faktiskt rätt rolig. Jag har ettan i min ägo och anser att den är helt okej. Tvåan var mycket modernare (kan eventuellt bero på att den utspelar sig tjugo år senare) och mer actionbetonad. De hade dessutom slängt in en massa smygreklam. Allting de åt kom från Findus tillexempel. Jag är smått allergisk mot Rafael Edholm. Jag har sett honom i två roller, och han har varlt lika schlibbg i båda. Först i "Vingar av glas" och sedan i den här. Nu spelade har en snuskig överklassitalienare som bara var blä.   

Födelsedag: 18 dagar kvar
Melodifestival: 19 dagar kvar

MELODIFESTIVALEN <3333333. Första deltävlingen är avklarad och personligen tycker jag att det höll läskigt låg standard. Det var så mycket rutinerade artister med, men ingen hade någon vettigt att komma med tycker jag. Här kommer min egen analys av tillställningen.

Elin Lanto såg ut som en Paris Hilton wannabe. I vanliga fall är on rätt så söt, men i den utstyrseln och med det totalt fejkade håret såg det bara patetiskt ur. Det såg ut som om hon hade hängt en gardintofs i huvudet. Låten var dock en av de bättre i sällskapet. Även om jag sällan hörde vad hon sjöng så var det härligt tempo i den.

Andra låten, Andersson och Gibson, var helt klart bäst. Riktigt synd att den bara blev femma. Det var så gulligt sound, Simon&Garfunkel i countrytempo. Damen i duon, tror det var Gibson, hade mysig countryröst och det gillas av mig. Texten var dock ganska tjatig men jag minns inte hur den gick. 

Anna Book var något av ett skämt. Jag kan sätta en halv förmögenhet på att folk som röstade på henne bara gjorde det på hennes namn. De kan inte ha sett bidraget för det var ganska skrattretande När hon satte handen på sin dansare fick jag för mig att det var han som satte handen på henne X''D. Dessutom såg hennes klänning ut att ha blivit dragen genom en dokumentförstörare.
"Hon ser ut som en gigantisk svart..."
"...Bälta"
(Jag var i full färd att tycka till och mor min fyllde i)
 
Sedan började de längsta tre minuterna på länge. Addis Black Widow var det värsta jag har hört sedan förra melodifestivalen när de där elefanterna steppade omkring. De kan verkligen inte ha fått andra röster än från de egna familjerna. De sjöng så falskt och förtvivlat illa att man blev mörkrädd. Malin liknade det med en skräckfilm och jag kan ju bara hålla med. Förresten var den groteska skapelsen i brudklänning ett värre exemplar på en Paris Hilton wannabe än vad Elin Lanto var.

Andreas Lundstedt hade kvällen till ära stylats i gubbstil med grotestk fula byxor, och hängslen är det värsta jag vet. Monoton var låten, och jag minns inget av den i övrigt förutom att han yttrade en massa gutturala ljud. Ett plus är att han stundtals ser riktigt bra ut, men det var det enda som var bra.

Tommy Nilsson var nog näst bäst, men alla hans låtar är i precis samma stil och han sjunger lika känslolöst och ser lika uttryckslös ut jämt. Inget mer att säga om det.

Sofia-saken som kom sedan var väldigt Helena Paparizou-inspirerad och sjöng en fruktansvärt tjatig låt. Det gjorde sig dessutom inte särskilt bra med grönt bakgrundsljus till hennes illgröna klänning. Det blev som om hon smälte in i dekoren och det var ju inte så hett. 

Uno Svenningsson har i vanliga fall en röst som tilltalar mig, men hans "gåmmåschån" lät mest illa. Han hade så konstig betoning på allting. Lyssnade man tillräckligt noga på texten till deras låt så fanns det uppenbar risk för skrattanfall. Så löjlig. Irma Schultz hade helt klart mysig röst och såg inte alls lika fördjävlig ut som Uno gjorde i sina fula solglasögon och blommiga dekor. 

När samtliga bidrag hade sjungits kände jag bara ett enda stort "va?". Jag blev helt förvånad att det var färdigsjunget för jag hade ännu ingen som jag hejade på. Malin och jag satt och dissade alla men vi kom fram till att det var rätt fem som gick vidare till andra omgången. Sedan ville vi sparka ut Anna Book och skicka Andersson och Gibsom direkt till globen, resten spelade ingen roll. Nu blev det ju tvärt om och vi får äran att se Anna Book igen. Attans. I efterhand minns jag faktiskt ingenting av låtarna. Jag kan minnas vissa brottstycken av texterna här och där, menjag minns inga melodier. Det måste tyda på att det inte var några bra låtar, de ska ju fastna.

Den som har några andra åsikter är välkommen att lämna dem (= 
   

Äntligen helg dårå. Wiehoo. Jag kan säga att jag har längtat efter den här helgen eftersom jag har gått omkring och känt mig som ett ufo hela veckan. Så himla trött.

Vi hade rdovisning av projektrapporterna idag efter lunch. Det gick inte kanon, men det gick absolut inte dåligt. Det kan jag säga än så länge, det kanske ändrar sig när jag får kommentarerna på den. I vanliga fall så hatar jag att stå och mässa inför klassen. Muntliga redovisningar har alltid varit min största skräck i skolan. Idag var jag dock ganska lugn, det är klart att pulsen speedades upp ett par snäpp när det närmade sig min tur, men det var inte skräck i flera dagar i förväg som det brukar. Jag tyckte att jag pratade alldelse för kort tid, men jag hade heller ingenting att fylla ut tiden med. Jag hade ett manus med mig, men det var helt lönlöst att försöka använda det eftersom det var ganska mörkt i rummet, men det gick bra ändå.

Efter skolan traskade jag ner till gymmet och lyfte lite skrot. Det är så fruktansvärt tråkigt att gymma, men mor har ju skaffat årskort åt mig så jag måste ju parvla mig dit ibland. Det är mycket roligare att träna kollektivt eller vad man nu ska kalla det,syftar då på pumpen, coren och boxen. Jag tycker att det är synd att jag inte har årskort på AeroStep isället, det är ju så mycket roligare och man har verkligen tagit ut sig när man går därifrån.

Innan vi åkte hem så svängde mor min och jag för bi Rapido för att inhandla lite ätbarheter. Det blev en nyttig omgång den här gången så vi köpte sallader. Eftersom jag inte är som alla andra så måste jag göra det bekymmersamt för min omgivning. Jag kan ju inte köpa en sallad som finns på menyn, det skulle vara alldeles för enkelt. Det jag köper skulle man säkert kunna kalla för en ost- och skinksallad utan skinka men med kyckling istället,  eller en kycklingsallad med ost. Hmm, varför inte vara lite udda?

Den här helgen blir med största sannolikhet hemma som vanligt, om jag inte ska träffa Malin imorgon kväll för en schlagersammanslutning med melodifestivalens första deltävling. Helt sjukt kul att den cirkusen drar igång igen. Nästa lördag sägs det att det är folkan i Hofors. Jag vill verkligen gå dit, men jag är inte säker på att jag har någon att gå med. Den som känner för att ta mig i släptåg får gärna anmäla sig fritt, annars får jag väl ragga upp ett sällskap på egen hand ;'D

Födelsedag: 21 dagar
Melodifestivalen: 22 dagar