Bara Sara

Igår i den ofantliga hettan (eller egentligen redan i tisdags) kläckte jag den ypperliga idén att jag och min gode vän Malin på ett eller annat sätt skulle transportera oss till Malmjän för att bada. Eftersom Malin har spenderat ett antal dagar i Hallstahammar (fråga mig inte varför XD) så skulle idén inte gå att genomföra förrän idag. Dock föll det sig så att när jag i morse slog upp ögonen tvingades konstatera att himlen var vit. Det var fukking mulet, men inte precis kallt. Entusiastiska som vi var greppade vi ändå varsitt vingligt tvåhjulat fordon (läs cykel) och påbörjade ett taktfast trampande den cirka milen till den nyligen omnämnda sjön. Till Torsåker är det inget större problem att cykla, förutom en hyfsat dryg backe är det ganska mycket nedför, men sedan börjar det ju dryga sig. Från Torsåker till Malmjärn är det fan uppför hela vägen, i sex kilometer. Det känns som en hel evighet innan man kommer fram.

Vi hade verkligen dåligt inflytande på vädergudarna idag. När vi satte oss på cyklarna kom solen nästan genst fram, vilket gjorde färden varm och ännu mera plågsam. När vi kom fram var det återigen mulet och man kunde höra åska på långt håll. Vi frisksportare intog sjön ändå, man var ju svettig, men varmt var det inte. Vi utförde en tantdoppning (läs kastade oss hejdlöst bakåt) och gick sedan upp och intog medhavd lunch (läs pastasallad eller tekakor). När vi satt där och i princip var färdigätna började det regna lite smått och vi insåg att det inte skulle bli så mycket roligare än det redan var. Det stilla regnet och det faktum att åskan tycktes komma allt närmare fällde avgörandet för att vi störtade in i en varsin omklädningshytt innan vi greppade våra velocipeder och påbörjade hemfärden. Vi han inte mycket mer än sätta oss på cyklarna så började solen så sakteliga tränga fram genom molntäcket. Givetvis fick även hemfärden utföras under solsken. När vi stannade i Torsåker och köpte glass var det jättehett och vi tänkte att vi väl skulle få bada på Playa del Råbacka istället då (Det är nämligen någon lustigkurre som har försökt bygga sandstrand och kört dit ett lass sand). Vi kom hem, återigen svettiga, och bytte om för att traska till sjön. Vi hade verkligen inget inflytande på vädrets makter för när vi kom ut var det mulet igen. Gud vad roligt sa vi inte, men vi traskade till sjön i alla fall, plågade oss i och utförde ytterligare en tantdoppning innan vi traskade hem.
 
Väl hemma tittade vi på Black Jack. Det är verkligen en lokalpatriotfilm. Alltså jag tycker att den är jättebra, men en bidragande orsak till det är nog att den utspelar sig i Gävle med omnejd. En scen utspelar sig faktiskt på tågstationen i Storvik och det är faktiskt så tufft att de till och med nämner Hofors en gång "Lena, är inte det hon från Hofors?". Jag har verkligen jättelätt för att bli lokalpatriot. Exempelvis i onsdags på Tomas Ledin, då blev helt plötsligt Sandviken jättetufft bara för att han råkar komma därifrån. Typ "Jäääh han är från Sandviken, fan vad coolt, det är ju nästan jag också, det är ju bara tre mil ifrån". Annars tycker jag inte att Sandviken är särskilt häftigt och absolut inte Hofors heller, men jag blir helt lyrisk när det nämns i något sammanhang som jag inte väntar mig att det ska göra. Jag menar inte att jag inte visste att Ledin är från Sandviken, men när han nämnde att han hade jobbat med en Hoforsare någon gång så kändes det skittufft. Det kan till och med vara så att jag tycker det är jättetufft om Sverige nämns i en utländsk film eller i en bok författad av en ickesvensk författare. Ojojoj säger jag bara, man kanske ska ta och söka för detta XD.
 
Efter att ha intagit en omgång tacos inspekterade vi en trevlig friidrottsgala med trevliga svenska framgångar. Då är det dags att bli nationalist och stolt svensk igen. Tre svenska grensegrar varav två var världsårsbästa. Heja Kajsa, Christian och Stefan, ni är coolast.         

Spenderade gårdagskvällen i Högbo bruk och avnjöt diverse trevligheter. Det är inte så att man åker till Högbo bara sådär av okänd anledning. Jag och mor min hade åkt dit för att se konserten med Tomas Ledin, Jill Johnson och Andreas Johnson. Vi åkte hemifrån strax efter fem på eftermiddagen eftersom vi hade koll på att insläppet skulle börja 18,00. När vi stod där i kön och väntade på att bli insläppta kom det fram en ful sådan här securitassnubbe och meddelade att man minsann inte fick släpa in några väskor, Man fick tydligen inte föra in egna drickbarheter, utan det man ville förtära skulle man köpa därinne. Jahapp tänkte jag och rusade tillbaka med vår väska till bilen, ovetande om att våran kamera också låg däri. Helvete, den jävla vakten såg till så att jag inte kunde knäppa några bilder. Det var himla synd, för vi stod absolut längst fram. Jag trodde inte att mor min skulle vilja stå där vi stod, men eftersom vi var så pass tidiga in var det inte så mycket folk som tagit plats vid scenen än så det var inte så att vi trängde oss fram. När vi stod där, eller egentligen redan när vi var på väg in, såg man en hel del folk som släpade på både väskor och stolar. Varför fick inte vi ha väska då? Jefvla snobbar. Aja, det är väl synminnet man ska bevara, men det hade varit roligt med bilder också. Folket som släpade på stolar kunde ju känna sig måttligt lurade. De satte sig på behagligt avstånd från scenen och tyckte väl till en början att de såg hemskt bra, men haha säger jag bara, när det senare blev mer och mer folk och mer och mer trångt lär de inte ha sett ett dugg, möjligtvis toppen på storbildsskärmen. 

Först att äntra scenen, strax efter halv åtta, var i alla fall Andreas Johnson med sitt band. Jag har inte riktigt bestämt mig vad jag egentligen tycker om honom, mest angående hans utseende. Ibland kan jag tycka att han är jättesnygg, heting-geting liksom, medan jag även kan tycka att han ser rätt skum ut stundtals. Han sjunger i alla fall helt okej. Bäst är ju helt klart Sing for me och Glorious, men han inledde med en låt som nog hette Love eller liknande som inte heller lät speciellt illa. När Andreas, efter ungefär 45 minuter, ansåg sig ha sjungit färdigt utfördes ett snabbt ombygge av scenen innan de slängde in nästa människa som var Jill Johnson. Henne gillar jag skarpt, och har så gjort en längre tid. Hon spelar sådan modern countrypop som som jag tycker är jetefräck. Hon började dock med en kommentar i stil med "wow, det ser ut som om hela Sandviken är här". Det visade sig att det varit 4500 pers på plats, vilket väl inte riktigt är hela Sandviken. Hon rev av låtar från både Roots and Wings och Being who you are, bland andra låten Breakfast in New York vilken är enligt mig en av de finaste låtarna som existerar. Jag tycker att det är roligt med livekonserter när man kan sjunga med i hela låtarna, vilket jag hade väntat mig skulle inträffa under Jills framträdande, men när hon sjöng en hel del nya låtar också så gick ju inte det då. När även hon hållit på i ungefär 45 minuter lämnade hon scenen som återigen byggdes om en aning. Vid den här tidpunkten hade det börjat bli en aning trångt. Folk väntade på vad som komma skulle, och de fick vänta ett bra tag. 

Till slut kom han dock, Mr Ledin, vilket fick de tre tjejerna som stod bredvid mig att bli helt hysteriska. Jag förstår inte riktigt hur artonåringar kan bli hysteriska för en femtiotvååring som inte ens är det minsta snygg. Han sjöng lite nya låtar från plattan som visst heter något så fantasilöst som Plektrum, men även alla gamla hits. Det konstaterades från min sida att turnerande folk släpar omkring på en hel hög med gitarrer. Alla gitarrister bytte gitarr efter varenda låt, så även Ledin. Det var tydligen så att de fick dem omstämda hela tiden. Jag noterade någon gång vid denna tidpunkt att kamerakillen, som passande nog placerat sig snett framför oss, var jetesöt. Jag tittade ärligt nästan mer på honom än på Ledin. Lite trevligt var det att när Ledin sjön skymtade man då och då bilder från publiken på storbildsskärmen. Jag såg mig själv omkring tre gånger, medan mor min vid ett tillfälle blev inzoomad och fyllde upp precis hela skärmen. Haha, hon blev värsta chockad, hon pekade och såg förskräckt ut vilket fick folk att skratta lite lätt. Skämmigt? Näe, inte alls. Ledin skulle hålla på länge han. Strax efter elva var klockan när han lämnade scenen. Då hade han vid flera tillfällen sagt tack och hej och bugat några gånger för att sedan hämta en ny gitarr och spela en låt till. Det sista som hände var att han tog in The Johnsons på scenen igen och så sjöng de Sensuella Isabella tillsammans. När vi traskade ut införskaffade jag mig en t-shirt med Jill Johnson på framsidan och turnéplan på baksidan. Schnückt. Jag kan som sagt inte leverera några bilder sorgligt nog, men jag har sammanfattat en jättetufft trevlig upplevelse vilket livekonserter oftast är.

Favoritkaffe: Dricker INTE kaffe
Sofi eller Ebba: Ööh.. Vilka då? Krönikörerna? Ingen aning.
Favoritstövlar: Äger inga stövlar.
Hur mycket pengar lägger du i månaden på kläder: Inte jättemycket
Hur många skor har du: Ja, jag skulle lätt kunna vara spindel i alla fall.
LouiS Vuitton eller Gucci: Ojoj, så rik är jag inte.
Kilklack eller stilett: kilklack är fult, stilett har jag ingen koll på vad det är.
TV-program: Jag följer inga serier så jag vet inte. Tittar inte så mycket på TV på sommaren.
Drömutseende: Svår fråga. Jag är ganska nöjd med mitt utseende egentligen, dock inte jämt.
Fulaste plagg i din garderob: Det finns en hel del saker som jag inte använder
Snyggaste plagg i din garderob: Ingen aning
Favorittidning: Se och Hör, jag kommer att bli skvallerkärring haha.
Länder du varit i: Finland, Danmark, Estland, Tyskland, Österrike, Grekland, Spanien (Kanarieöarna), Malta och Cypern.
Länder du vill till: Australien skulle vara helgrymt, även USA.
Favoritplats i hela världen: Sverige, vet dock inte var.
Favorithändelse i hela ditt liv: Jadu, det vet jag inte.
Husdjur: Felis Catus i tretal.
Drömbil: Volvo XC 90 eller Crysler PT Cruiser.

Vill ha mest just nu..
Skor: Ett par till Converse skulle inte sitta i vägen.
Klänning: Är inte jättemycket för klänningar, men hittas det nåt snyggt så javisst.
Väska: En trevlig handväska eller en pumaväska.
Jeans: Lee-jeans
Sjal: Typ aldrig.

Ett eller annat..
Chloé / Celine: va?
Fendi B-bag / Fendi spy: vadå? Vem ska spy XD?
Manolo Blahnik / Jimmy Choo / Christian Louboutin: vilka då?
Latte / Cappucino: Dricker INTE kaffe
Coca Cola / Pepsi: Cola.. Varje dag helst.
Paris / Nicole: Båda två är extremt töntiga och överskattade.
OC / Beverly Hills 90210: Aldrig sett OC och inte det andra heller.
Puss / Kram: Har bara kramerfarenhet.
Pastasallad / Kycklingsallad: Både pasta och kyckling i samma sallad blir bra.
Fläkt / solfjäder: Fläkt. Jobbigt att vifta XD
Puccisjal / Alexander McQueen scull scarf: Använder inte sjal

Har du någonsin..
Önskat att du var någon annan? Jo, det händer väl.
Gjort bort dig för den du höll kär? Inte direkt.
Snubblat runt i dina klackar? Går helst på marken för att undvika det problemet.
Varit avundsjuk på någon? Ooh ja. För ofta.
Hatat någon? Det händer.
Druckit / rökt / knarkat: Läsk XD / Nej / Aldrig
Velat rymma och skaffa nytt liv: Nej faktiskt inte.

Rubriken sammanfattar dagens övningar ganska bra faktiskt. Dagen har spenderats hemma hos farmor tilsammans med det lilla släktet. Det var i vanlig ordning Kurt logiskt nog eftersom det var han som fyllde år, denna gång utan Margot eftersom hon var hundvakt. Det var även då jag, mor och far. Farmor var såklart där eftersom hon råkar bo där. Johan och "Pippi" och Daniel utan Therese var där och även Ulrica, Jarkko, Felicia och Mille. Felicia blev helt kär i min moppe och ville att jag skulle skjutsa henne på den. Haha glöm tänkte jag då, men vi kunde i alla fall åka på låtsas. Jaa vad roligt ansåg ja då, jag höll aldrig på att komma därifrån. Jag tänkte liksom att jag skulle vara lite social, men det gick inte allt för bra. Mille är fortfarande hur söt som helst. Han höll som bäst på och försökte äta upp sin fot så strumpan blev alldeles blöt ^^. Med kusin Daniel i spetsen spelades det kubb och boule. Kubb är ett synnerligen nedvärderande spel anser jag eftersom kubbarna är totalt omöjliga att träffa. Dessutom hade Daniel jeteskumma regler. Boule är däremot roligt, men det hela gick mest ut på att hålla Felicia ur vägen så att hon inte skulle få något klot på sig. Det fikades också. Jetegoda bullar och en tårta med jetemycket schlibbig grädde på, den var inte alltför trevlig.

Var alltså på Rhapsodyn igår, och det var lika tufft och häftigt som vanligt. Vi åkte hemifrån vid halv tretiden ungefär och anlände följaktligen till Rättvik ungefär en och en halv timme senare, alltså vid fyra. Vid ankomsten trallade vi ut på den 628 meter långa bryggan. Världens fjoll, i varenda bräda har de svarvat in namnen på dem som varit med och sponsrat bryggan, så det stod typ ett namn på varje bräda. Ute på bryggan intog vi en varsin vaniljbulle och spanade in ett svanpar som simmade omkring runt bryggan. Jag hade aldrig sett svanar på så nära håll förut och hade inte riktigt kunnat föreställa mig hur stora de egentligen var, och jättestora fötter hade de.

Vid sextiden åkte vi ut till Dalhalla. Vi intog våra platser, som faktiskt var riktigt bra. Vi hade lyckats hamna på elfte raden, på sektionen längst ner till vänster, alltså rätt så nära. Är man så här macho och tuff som jag är så har man givetvis lyckats få biljetter till en av de två föreställningar som är en TV-upptagning. TV4 var på plats och filmade, och givetvis hade de placerat en sådan kamera på pinne som cirkulerar omkring ovanför huvudena på publiken precis vid våran sektion. Konserten ska sändas i TV4 den 7 septemper, så håll utkik då, vi kanske lyckades bli med XD

Klockan åtta började själva konserten, men innan dess hade vi även fått se en lite föreföreställning om Robert Hood. Den lite klipske förstår att det var nån variant på Robin Hood och det var Leksands Medeltidsförening som stod för den tillställningen. Konserten var i tre akter. Första akten var en hyllning till Mozart med mycket klassiskt, men även lite pop. Andra akten var en hyllning till Charlie Norman med mestadels boggie-woggie. Då stod de på en liten fjuttscen mitt ute i vattnet vilket gjorde det hela ganska trångt och rörigt. I tredje akten var det mycket fyrverkerier och dylikt. Extranumret var en hyllning till Rolling Stones.  

Medverkande:
Robert Wells. Han är verkligen tuff. Han är pianokungen, han är rolig och han sjunger bra. Man får lite boggie-woggiefeber på sådana här tillställningar.  
LaGaylia Frazier: Hon sjunger så det dånar i berggrunden. Hennes röst är djup och sitter som en smäck. När hon sjöng All by my self  i på Rhapsody i Falun höll man på att börja grina, det var så vackert.
Martin Stenmarck: Heeeej heting-geting. Ett litet minus till hans val av frisyr, han har nämligen snaggat sig, shit. Han sjunger i alla fall som en gud och ser ut som en också ^_^
Rennie Mirro: Huvudrollsinnehavaren i musikalen Grease var med och visade upp sig. Han var inte lite het han inte. Sjöng bra och dansade bra. Det bästa var dock när han gjorde Agent 070, Jens Bomb. Han spelade mot en bandad upptagning med Johan Glans (Nisse Hult) och jag höll på att skratta ihjäl mig åt hans kommentarer. "Vi var tvungna att klä ut dig, antingen till kärring eller till musiker eller till både och, titta bara på Wells." eller "Är du nöjd nu Bomb, nu när du har lyckats grilla pianisten?" XD
Maria Möller:  Hon är bäst. Hennes imitationer är så klockrena så att man nästan tuppar av. Hon började som Regina Lund, och lyckades prata precis lika långsamt och sävligt som hon gör, man hörde liksom att det var Regina Lund. På samma gång blandade hon in lite Anna-Lena Brundin, Babben och Ulla Skoog också. Sedan gjorde hon Carola. Med blicken och leendet blev hon liksom exakt Carola, och hon lyckades även låta exakt som henne. Hon imiterade Cher, Björk, Tina Turner och Eva Dahlgren också, alla lika klockers, fast som Carola är hon bäst. 
Peter Harrysson:  Han är tuff. "Jag ska hälsa från mamma". Haha.
Anders Berglund: Tillsammans med Wells är han riktigt rolig.

Det hela avslutades strax efter midnatt med ett riktigt häftigt fyrverkeri under ledning av Eje Berglund. Det blixtrade och smällde från alla håll och kanter. Därefter väntade en nattlig hemresa, och vi anlände till hemmet strax efter två på natten. Idag är jag till följd av detta rätt trött.

Bilder kommer

..fast inte min, den är bäst

När Magnus med familj nu för en gångs skull var här, var det inte så konstigt att han ville visitera farmor heller. Det var det vi roade oss med idag. Vi traskade dit ner efter lunch, när Polly precis tvärdissat mammas pasta och skinksås haha. Hos farmor var det full rulle som vanligt. Kurt och Margot var där, eftersom de huserar där nere under sommarmånaderna. Men även min kusin Johan var där med sin tjej Pippi (hon heter egentligen Maria, men hon kallas för Pippi) och hundarna Sixten och Bonzo. Jag har ingen riktig koll på vad det är för raser, men Sixten är liten, bjäbbig och brun medan Bonzo är stor och grå. Efter ett tag anlände även kusin Ulrica med sin pojkvän Jarkko (stavning..? skit samma). Felicia och Mille var också med. Mille är jättesöt, han är fem månader och sisådär hälften så stor som Bella. Han satt och betraktade omgivningen med stora ögon. Felicia är också charmig till tusen. Hon gjorde tappra försök att få kontakt med en inte alltför intresserad Polly. Felicia hade nån charmig vattenkana med sig som hon åkte omkring på, men Polly gick och satte sig i bilen istället. Tyvärr var brors och familjen tvungna att åka hem tillslut. Jag kommer att drabbas av Bellaabstinens, vilket är bland det värsta man kan råka ut för. När de hade åkt hem gick jag och Felicia på upptäcktsfärd runt farmors hus. Det kan vara riktigt häftigt när man är fem år det. Vi hittade smultron müms. Vad rubriken beträffar kan den nog ses som rätt fyndig egentligen. Folk som såg dem måste ha trott att de var dumma i huvudet. Det var nämligen så att pappa och Kurt stod på baksidan och ELDADE. Jag menar, det är 30 grader varmt, och så står de och eldar. Eldningen utfördes i och för sig av den anledningen att det senare skulle grillas där, men ändå, det vart så hett runt den där grytan att man höll på att stälpa av.

Inlägget handlar om gårdagens seriösa heldagsshoppingrunda med Malin. Vi åkte från Hofors med bussen 10,15, vilket innebar uppstigning klockan halv nio. Vi anlände till Gävle vid halv tolv ungefär och lallade omkring där ett tag innan vi käkade lunchbuffé på American Pizza Place (Eller American Take Away som vissa anser att det heter.) Bland annat han jag med att köpa ett par grymma pilotbrillor på Åhléns, vilka jag oavbrutet traskade omkring i resten av dagen. Shoppingen innefattade även filmen Göta Kanal, ett nytt lypsyl (eftersom mitt skuttade ur cykelkorgen när vi cyklade) och ett coolt svart diadem med vita prickar. Malin och jag köpte likadana, och eftersom även våra solbrillor är ganska lika kom Malin med den tuffa kommentaren att "lika bär leker bäst".

Efter ett tag fick jag slut på pengar och skulle gå och hämta ut nya, men mitt bankomatkort hatade mig och ansåg att jag skulle gå till banken. Jahapp, vart fan ligger föreningssparbanken i Gävle då? Det vet de antagligen på turistbyrån tänkte vi och traskade dit. Japp, det var minsann bara att gå en bit efter Esplanaden så hade man banken på vänster sida sa hon och pekade. Vi gick ut, men fan, vilken gata är Esplanaden då? Gatan vi stod på ansåg vi hette Nygatan men gick efter den ändå eftersom det var ditåt hon pekade, och se på fan, där låg banken. Innan vi gick in där tänkte jag att jag skulle testa om kortet fungerade en gång till, och haha, det gjorde det. Hur som helst fick vi i alla fall veta var banken låg, och det kan ju alltid vara bra.

Vi hade på förhand bestämt att vi skulle knäppa kort i en fotoautomat, eftersom det är så extremt roligt. Men sorg, automaten i Gävle var trasig. Det var nog den avgörande anledningen till att vi till slut fick för oss att besöka Valbo köpcentrum. Vi antog att vi skulle behöva åka till Sandviken först för att byta buss där, men kom sedan på att 1:ans buss kanske passerade Gävle när den gick åt andra hållet. Jahapp, hur tar vi reda på det då? Jo,  vi går till turistbyrån igen. 1:ans buss gick från Gävle tjugo över varje timme. Vad kul då ansåg vi eftersom vi skulle slippa omvägen till Sandviken. Turistbyråmänniskan gav oss en busslista över Gävles stadsbussar också, fan vad tufft.

Vi gick ut och undersökte busshållplatserna utanför nian, men ingen stod det 1 på. Var sjutton hittar man den busshållplatsen då? Pinsamt läge infann sig när vi insåg att vi skulle behöva besöka turistbyrån för tredje gången på kort tid. Människan bakom disken kände givetvis igen oss och undrade om det inte gick bra med bussen. Jo, sa vi, men vi hittar inte hållplatsen. Det ledde till att vi fick en ifylld karta över Gävle med en förklaring om hur vi skulle ta oss till Rådhuset, och passade även på att fråga hur rådhuset såg ut. Jag kunde heller inte låta bli att turistförklara oss i turistbyråns gästbok. Vi kom ut från gallerian för andra gången och började vrida och vända på kartan för att komma underfund med hur vi skulle gå. Ännu mer turistvarning, men allvarligt, vi bor inte mer än fem mil därifrån. När vi tillslut hittade rådhuset hade klockan blivit tre. Inte helt oväntat slog då rådhusklockorna tre slag. Vad som var mer oväntat var att de direkt efter det började spela Änglamark. Vi funderade allvarligt om han som sköter klockorna hade lite för mycket fritid. 

Vårt Valbobesök innefattade drickainköp, FOTOAUTOMATEN, ett bokbyte på Bokia och ett snabbt besök på H&M där jag köpte strumpor. Sedan skulle vi transportera oss vidare till Sandviken. Busschauffören hade lite dillerium (antagligen värmeslag eftersom det var omkring 40 grader i bussen) och ansåg att mitt betalkort redan hade betalat en resa till Sandviken trots att jag bara betalat till Valbo, jag fick alltså åka gratis. I Sandviken gick vi till Dollar Store där jag köpte en ram, och sedan till Rusta där Malin köpte hudkräm. Därefter åt Vi på McDonalds innan vi tog oss hemåt.