Bara Sara

Well, imorse var det sista tidiga lördagsmorgonen som gällde. Avslutning med hajarna och Tonys marodörer stod på schemat. Uppslutningen var ganska god. 13 tappra simmare, mig inkluderat, och två tappra föräldrar gjorde upp i de numera traditionsenligt hållna lagkapperna. Det blev lite simning med t-shirt och ett par varv idioten innan det serverades lite fika och diverse märken och diplom delades ut. Vi gamlingar fick simborgarmärken av tränaret. Ja, jag kan simma 200m utan att stanna, så varför inte? Efter fikningen ansåg 11 av dessa 15 personer att de skulle besöka bubbelpoolen. Samtidigt. Lampan lyste dock,så vi fick vänta. Sedan är det fritt fram att spekulera i vad som händer med vattennivån i en bubbelpool anpassad för fem personer elva entusiaster handlöst kastar sig i på samma gång. Sant, det blev tidernas mastodontöversvämning. Den stackars badvakten bara tittade en aning stört på oss. Hade hon vetat att jag har ett exemplar av hennes projektarbete hemma hade hon nog strypt mig. Hahah. I alla fall, när vi sedan unisont reste oss och traskade ur den stackars överbemannade bubbelpoolen hade vattennivån sjunkit till ungefär hälften av vad den brukar vara. Med Arkimedes princip hade man då kunnat beräkna vår sammanlagda volym eller andra spännande saker. Bra grejer det där.

Sen bar det av till trängseln i Valbo. Sara hade fram till dagens datum inte ordnat en enda julklapp, men nu börjar det arta sig. Ett besök till Gävle på torsdag och jag borde kunna titulera mig färdighandlad. Anledningen till att jag inte var så produktiv idag var att jag mesta delen av tiden stod framför en scen och såg dum ut. Jag skulle se Jill ju. Ju mer jag tänker på saken, ju mer övertygad blir jag om att hon är bäst ever. Men det faktum att hon var 40 minuter sen var lite störande. Men sen kom hon och sjöng bland annat Angel of the morning, och det var som väntat massa bra. Jag inhandlade skivan i alla fall eftersom jag tog tillfället i akt att få den signerad. Den fick bli en julklapp från mamms och papps lite i förtid. Jag var även aspirant på en av affischerna som satt uppklistrade på scenkanten och frågade, artig som jag är, promotionsnubben om jag fick haffa en av dem. Han sa att jag skulle vänta tills de gått därifrån eftersom det skulle se så illa ut annars. Okej då tänkte jag och köpte resonemanget. Jag traskade iväg och fortsatte med julklappsbestyren och när jag kom tillbaka, efter inte allt för lång tid, var alla affischer borta. Då blev jag lite grinig. Såg dock att det satt två på bordet där Jill satt och singerade, och tänkte att jag kanske kunde flirta åt mig en av dem så jag ställde mig i kön igen. När jag kom upp på scenen beklagade sig promotionsnubben att alla affischer blivit haffade, men han sa att han hade paxat en av dem på bordet åt mig eftersom jag hade frågat. Mycket trevligt.