Bara Sara

I sanning intressanta saker inträffar. Jag skulle få den stora äran att klä våran julgran idag, men det visade sig att mamms och papps kastat julgransfoten efter förra julen. Det var en sån där puckad sak som bara en stolle på Stollvägen kan företa sig. Ofta man minns, elva och en halv månad senare, att man slängde julgransfoten förra året. Varför inte se till att skaffa en ny på en gång? Jävligt lätt att klä en gran om man inte har någon fot. Mamms har åkt iväg på julgransfotsjakt nu och hon har varit borta ett bra tag, jag lovar att hon inte hittar någon. Iså fall blir det väl så att vi får förankra fanskapet i väggen. Aaaaaah. Jävlaskitalltså.
 
Istället för att klä granen tog jag mig för med att tillverka en kaloribomb av värsta sorten. Mitt tafflande resulterade i en radiotårta vars bas ju som bekant är fem deciliter socker och tvåhundrafemtio gram 100 % kokosfett. Jajamensan, nyttigt som fan det. Jag måste ju arbeta upp ett späcklager så att jag slipper få skafsår på höfterna av mina strumpbyxor.

Nu har jag två alternativ. Antingen gör jag färdigt mitt mastodontprojekt som innebär dammsugning av min matta, eller så går jag ner och pillar i några nejlikor i ett par apelsiner. Det senare alternativet låter lite roligare, men det första är lite mer akut. Jag hatar mitt svarta lurviga fanskap som drar åt sig precis allt hår vilket dessutom är helt omöjligt att få bort. Jag har dammsugit halva och det knäcker ryggen, inte en alltför ergonomisk arbetsställning inte.