Bara Sara

Kära publik..

Det känns som om jag borde ändra huvudkategori för mina inlägg från prat till gnäll. Ha överseende, men jag är så lättstörd för tillfället och känner att ungefär allt kan gnällas om. Här kommer dagens

Jag blev rätt matt i skolan idag. Jag är så vansinnigt trött på att folk alltid ska dra förhastade slutsatser om mig. Vad jag gör och inte gör. Vad jag tycker och inte tycker. Vad jag föräntar mig och vad jag gör för att nå dit. Idag satt jag kvar i skolan och skrev klart min analysrapport och min bortglömda fysiklabb som vi gjorde någon gång i september. Det var förresten också åt helvete. Nu när jag äntligen fick tummen ur (ja Malin, jag diggar också mesiga uttryck) och skrev den så gick fanskapet inte att spara. Jag hade ägnat 45 minuter åt att gräva i mitt minne för att minnas vad vi gjorde, knåpa ihop formler och skriva en vettig redogörelse. Jag skulle bara spara den och sedan knalla till bussen och åka hem, men då fick jag felmeddelande. Det stod typ att det var fullt på hårddisken. Ehe..? Jahapp. Jag skulle då leta på någon lärare för att eventuellt få låna ett usb-minne, men alla människor var på personalkonferens. Jefvlar. Jag provade spara igen men då dog alltihopa och jag blev grinig.

I alla fall. Det var inte det jag skulle skriva. Det var när jag satt där och skrev som jag blev mest stött. Jag hörde Mr Vaktmästare och Mr vice Vaktmästare, under sin sedvanliga lampsläckningsräd, stå och babbla med varandra i det lilla utrymmet utanför våra grupprum. Mr vice Vaktmästare sa något i stil med "varenda dag sitter hon där och pluggar...". Så fasiken heller, tänkte jag. Och vad har du med det att göra? Jag kan faktiskt släcka lampan i mitt grupprum själv när jag går hem. För övrigt har jag väl inget annat val än att åka hem när bussen går. Då öppnade Mr Vaktmästare dörren och följande dialog utspelade sig:

 "Sara, du vet att du kan inte få mer än MVG, va?"
"Jaa...?"
 "Måste du ha det?"
"Öh..nej..!?!"
"Men det får du väl ändå?"

Just då hatade jag honom. Vänligen, dra åt helvete, tyckte jag. Jag skrev för helvete en fukking labbrapport som jag inte ens kommer att få bedömd. Han hade precis lika gärna kunnat säga "Sara din tönt, du är en jävla plugghäst. Har du inget liv?" Jo. Kanske. Ett litet i alla fall. Jag hade kanske ett syfte med att sitta kvar. Jag vet att sitter jag kvar i skolan och skriver så fjollar jag inte runt på internet samtidigt. Då går sakerna mycket fortare att göra och jag får fritid när jag kommer hem, istället för att jag måste traska runt kravtyngd hemma och få ångest för att jag inte gör det jag ska. Det är mycket lättare att slappna av och tagga ner när man kommer hem om man vet att man redan gjort en insats medan man var i skolan. Varför måste alla alltid tro att de vet hur allting är? Varför måsta alla alltid tro att jag pluggar ihjäl mig. Jämt.

Jag hatar att bli tagen för självklar... Jag hatar att alla alltid tror sig veta vart de har mig..