Bara Sara

Okej.. Idag stod valet mellan att sitta kvar i skolan och skriva projektarbete eller åka hem och skriva projektarbete. Jag valde det senare, om man bortser från projektarbetesskrivningen. Bara för att det är Sara i ett nötskal riktigt ordentligt. Det är nära the bitter end nu, så jag borde ju vara lite pepp på att försöka göra det klart. Jag skulle fixa några bilder och börja skriva slutdiskussionen idag. Men näääh. Jag fick inte ens ihop en halv sida på de två och en halv timmarna jag satt vid datorn. Döööh.  

Jag åkte och simmade istället. Eller ja, först tog jag en sväng på bruket för att ta ut pengar och inhandla lite förfriskningar till morgondagens bussresa till Stockholm. Nicenice. Det var väldigt skönt att gå till simhallen sen. Jag fattar inte varför man alltid är så himla lat och åker hela vägen med bussen. Fast man har i allmänhet klent med tid och klent med ork och det brukar vara klent väder och klent sandat och man är i allmänhet rätt klen själv också. Ja, hela världen brukar vara klen och det får vara orsak nog.
 
Hur som helst. Simningen gick bra också. I början var det rätt tungt och jag fick inte till någon vidare koordination mellan armar och ben. Det kändes som om armtagen var dubbelt så breda och bentagen var tre gånger så orytmiska som de brukar och ingenting hängde ihop och jag kände mig som en valross. Efter ett tag lossnade det dock. Vi gjorde en massa halvslapp teknikträning som gick ut på att simma 4x50m bröstsim med så få simtag som möjligt men fortfarande bra fart och sedan 4x50m frisim med enbart armarna, också så få tag som möjligt. Som bäst 11 simtag på 50m bröstsim kändes som ett ganska bra resultat och 33 armtag på frisimmet kändes inte heller helt värdelöst även om mitt frisim är rätt värdelöst. 
   Teknikavdelningen gick sedan över på fjärilskickar. Vem uppfann dessa? Visst, så länge man ligger under vattnet är det helt okej, men så fort man kommer upp till ytan så blir det ju att man sparkar i luften och andningen är jättesvår att få till utan att dränka sig själv. På tal om att dränka sig själv, vi skulle göra samma sak på rygg sen. 10 meter fjärilskickar under vattnet innebär att man får halva bassängen i näsan. Det funkar så länge man kan andas ut, men när luften är slut så strömmar vattnet in och man får en rejäl genomsköljning av bihålorna. Det känns som om det går rakt upp i huvudet och rensar hela tillställningen. Jag tror att jag återupptar min friskvårdskampanj från lägret i höstas. Då var det vattenrutschbaneåkning, nu är det fjärilskickar på rygg som gäller om man vill hålla sig frisk.
    Vi avslutade med 12x50 frisim start minuten. Usch så jobbigt. Vi var tre tappra själar och körde rakbana. Jag låg i mitten så klart. Emma och jag är ju ganska jämna, men Johan simmade ju såklart ifrån oss ganska rejält. Det innebar att jag fick simma i hans vågor. Efter vändningen på den näst sista av dessa 12 lyckades jag andas mitt i en av dessa vågor varav betydligt mer vatten än luft hamnade i mitt andningssystem. Inte koolt. Det var nog femte gången under detta träningspass som jag dränkte mig själv.

När jag kom hem gjorde jag diplom åt monstergruppen som, prisa gud, har avslutning på lördag. Jag hinner inte göra något imorn eftersom jag åker hem till Ida direkt när vi kommer från Stockholm. Diplomen blev ganska snygga. Jag kopierade upp en färdig mall. Höhöh. Tidssparande verksamhet kallas visst sådant fuffens.

Nu är det sovning.