Skolavslutning
Torsdag 14 Juni 2007
Planen att ha klänning sprack ganska rejält när det kom världens regnskur. Jag tog mitt sanna förnuft till fånga och insåg att det skulle bli för kallt. Iställöet fick outfiten bestå av stuprören, röda linnesaken och svart kavaj. Mycket stiligt.
Jag åkte till Hanna vid halvfyratiden. Mamma fick komma hem och hämta mig eftersom det regnade så in i helvete. Vi satt och snackade skit i ett par timmar innan vi gick och käkade på Parma. Kebab med bröd. Mums
Sedan gick vi och köpte tuggummi och därefter satte vi oss utanför folkan på stenmuren. I samma veva traskade Rednex ut ur parken, passerade oss och hejade. Status och makt åt oss. Bli hejade på av Annika i Rednex är ju inte nåt som händer varje dag. Haha.
I parken var det väl till en början ingen vidare action. 9:4 hade nyligen avslutat gemensam gråtstund. typ. Kan inte vara roligt att behöva splittra en sådan klass. Hmm. Vart jag än stod hade jag en mur av ryggar framför mig. Sociala föreningen typ. Rackarns att alla ska vara så fruktansvärt långa.
Första uppträdandet, Anton och Affe, var det värsta jag har varit med om. Först så stod vi där allihopa. Sedan gick Rebecka och satte sig med några andra hon kände. Malva och Måns avlägsnade sig, Malin och Gustav avlägsnade sig och Hanna gick till Rebecka. Kvar stod jag, Roghe, Jim och Viktor. Vi led. Ganska rejält. Enda anledningen till att jag stod där inne var att det var lite varmare än utanför.
Efter det lyckades jag få med mig Hanna och Rebecka på lite dansning. Det var rätt varmt på dansgolvet också nämligen. De andra fyra satt någonstans och ägnade sig åt inbördes uppätning.
Sedan var det Rednex. Av någon anledning får jag hela tiden för mig att de heter Rexnet. Jag måste ha drabbats av något slags datavirus eftersom jag blandar ihop dem med skolans mailprogram. De var i alla fall helt klart bäst av kvällens band. De spelar country. Jag älskar country. Jag tycker dock att Rednex är lite för redneck. De är för mycket hö och häst och kossa och läder och cowboyhatt och chaps och brunt och beige. Jag tror att det är för att de har så himla mycket banjo och andra konstiga westerninstrument i alla låtar. Ingen country utan banjo, men det ska heller inte vara bara banjo. Det jag lyssnar på mest är av mera balladaktig genre. Låtar som har redneck-text men ändå är lite mindre yeeha. Jag motsäger mig själv och jag vet egentligen inte vad jag menar, så vi slopar det helt enkelt. Många låtar är hur bra som helst. Exempelvis Cotton Eye Joe. Snacka om att den sätter sig på hjärnan. De är en låt man nynnar på i flera dagar efter att man har hört den. De sjöng även någon som jag inte minns namnet på. Det handlade på något vis om Louisiana och kan ha hetat Take me home. Vet ej. Hur fin som helst var den i alla fall. Även Fe Fi (som precis lika gärna kan heta Fe Fy eller Fi Fy eller någon annan intressant kombination av dessa tre bokstäver.) och Wish You Were Here. Mjoru. Positivt överraskad blev jag.
Sedan blev det lite mera dansa. Denna gång med Malin. Hanna, Roghe och Rebecka åkte hem vid halv tolv och jag lyckades med lite möda få Malin och Gustav att slita sig från varandra ett tag.
När sista bandet (Robins Newsflash) spelat ett tag åkte jag hem. Klockan var ett då och jag var hur trött som helst. Sammantaget var det en ganska lyckad dag i alla fall, trots de ganska höga doser av osämja som förekommer här och där. Man får vara lite flexibel så går det bra.
Planen att ha klänning sprack ganska rejält när det kom världens regnskur. Jag tog mitt sanna förnuft till fånga och insåg att det skulle bli för kallt. Iställöet fick outfiten bestå av stuprören, röda linnesaken och svart kavaj. Mycket stiligt.
Jag åkte till Hanna vid halvfyratiden. Mamma fick komma hem och hämta mig eftersom det regnade så in i helvete. Vi satt och snackade skit i ett par timmar innan vi gick och käkade på Parma. Kebab med bröd. Mums
Sedan gick vi och köpte tuggummi och därefter satte vi oss utanför folkan på stenmuren. I samma veva traskade Rednex ut ur parken, passerade oss och hejade. Status och makt åt oss. Bli hejade på av Annika i Rednex är ju inte nåt som händer varje dag. Haha.
I parken var det väl till en början ingen vidare action. 9:4 hade nyligen avslutat gemensam gråtstund. typ. Kan inte vara roligt att behöva splittra en sådan klass. Hmm. Vart jag än stod hade jag en mur av ryggar framför mig. Sociala föreningen typ. Rackarns att alla ska vara så fruktansvärt långa.
Första uppträdandet, Anton och Affe, var det värsta jag har varit med om. Först så stod vi där allihopa. Sedan gick Rebecka och satte sig med några andra hon kände. Malva och Måns avlägsnade sig, Malin och Gustav avlägsnade sig och Hanna gick till Rebecka. Kvar stod jag, Roghe, Jim och Viktor. Vi led. Ganska rejält. Enda anledningen till att jag stod där inne var att det var lite varmare än utanför.
Efter det lyckades jag få med mig Hanna och Rebecka på lite dansning. Det var rätt varmt på dansgolvet också nämligen. De andra fyra satt någonstans och ägnade sig åt inbördes uppätning.
Sedan var det Rednex. Av någon anledning får jag hela tiden för mig att de heter Rexnet. Jag måste ha drabbats av något slags datavirus eftersom jag blandar ihop dem med skolans mailprogram. De var i alla fall helt klart bäst av kvällens band. De spelar country. Jag älskar country. Jag tycker dock att Rednex är lite för redneck. De är för mycket hö och häst och kossa och läder och cowboyhatt och chaps och brunt och beige. Jag tror att det är för att de har så himla mycket banjo och andra konstiga westerninstrument i alla låtar. Ingen country utan banjo, men det ska heller inte vara bara banjo. Det jag lyssnar på mest är av mera balladaktig genre. Låtar som har redneck-text men ändå är lite mindre yeeha. Jag motsäger mig själv och jag vet egentligen inte vad jag menar, så vi slopar det helt enkelt. Många låtar är hur bra som helst. Exempelvis Cotton Eye Joe. Snacka om att den sätter sig på hjärnan. De är en låt man nynnar på i flera dagar efter att man har hört den. De sjöng även någon som jag inte minns namnet på. Det handlade på något vis om Louisiana och kan ha hetat Take me home. Vet ej. Hur fin som helst var den i alla fall. Även Fe Fi (som precis lika gärna kan heta Fe Fy eller Fi Fy eller någon annan intressant kombination av dessa tre bokstäver.) och Wish You Were Here. Mjoru. Positivt överraskad blev jag.
Sedan blev det lite mera dansa. Denna gång med Malin. Hanna, Roghe och Rebecka åkte hem vid halv tolv och jag lyckades med lite möda få Malin och Gustav att slita sig från varandra ett tag.
När sista bandet (Robins Newsflash) spelat ett tag åkte jag hem. Klockan var ett då och jag var hur trött som helst. Sammantaget var det en ganska lyckad dag i alla fall, trots de ganska höga doser av osämja som förekommer här och där. Man får vara lite flexibel så går det bra.
Meddela din åsikt
Trackback