for these times in which we live
Jag var hos Ida igår. Myys. Vi sjöng lite singstar och sen tog vi en kvällspromme i en och en halv timme. Myys. Bara gå och prata, det är grejer det. Jag har verkligen saknat det under detta lov då jag i det närmaste vuxit fast i den här fåtöljen.
Jag borde såklart ha gått och lagt mig direkt efter countrygalan igår istället för att starta datorn och börja blogga. Jag somnade efter fyra inatt. Bra bra. Skitbra. Gick ändå upp halv tio imorse, men jag somnade i soffan när jag låg och tittade på nå jävla skidor. Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Vansinnigt tidigt. Det är sista rycket mot en acceptabel dygnsrytm. Hmm. Förjävligt. Fast ändå väldigt skönt. Jag vill börja skolan igen för jag vill börja sova som folk.
Hur som helst. Nu ska jag ta nässpray och en halstablett och slappa vidare.
Peace.
Alltså sara, du ska inte hänga upp dig så mycket på dygnsrytmen. Jag är nog ganska säker på att varenda lovbarn har en värre dygnsrytm än du. Och, sömn är överskattat, det är onödigt till och med. Så skit i det och njut av att sitta uppe på kvällarna, det är guld om man gör det utan ångest! :)
och btw. krya på dig för fan!
alltså sara, tack för tipset. jag älskar att sitta vid min dator hela nätterna, men min kropp hatar mig när jag sover hela förmiddagen sen. jag hatar att gå omkring och vara trött jämt eftersom jag i alla fall aldrig kan sova. och nu såhär på sluttampen av ett lov är det ju läge att komma tillbaka till vanliga rytmen.
haha, jag säger som sara, det finns värre lovbarn än du ;p, ta mig som exempel. jag har gått upp som tidigast kavrt i 1 och lagt mig runt 4 :p. Pappa undrar om jag planera att flytta till New York, och jag kan lova att de skulle bli betydligt lättare än att vända om dynget! ;)
Josse: jaa, jag fattar inte varför man vänder på dygnen såhär. det är ju helt onödigt egentligen eftersom man bara blir tröttare.