Bara Sara

Shit vad stört. Ibland funderar man vad man håller på med. Och varför i hela friden man ens tänker tanken. Ida och jag, med reflexväst i högsta hugg, traskandes från Torsåker till Eltebo i bäckmörker. Varför? Jo, vi skulle ha sångmys med Kalleman och Lööki hos Helena. Kalleman skulle köra, allt planlagt in i minsta detalj. Men Kalle blev opepp och hade en massa annat för sig så han skulle inte med. Eventuellt att han skulle skjutsa ut Lök senare. Men Ida och jag var pepp så in i norden vi. Det blev reflexer på och ut i natten med playstationet i en snyggans ica-kasse. Sex kilometers kvällspromme mitt i skogen. Jag frös om fötterna och det kliade som bara den på benen, men fram kom vi. Nästan. När bara slutspurten återstod kom så Kallen och Löken och plockade upp oss. Härligt. Sen blev det sång med en dalmas-Frida och Helenans brorsor. Skojskoj. Kallemannen ville fortfarande inte vara med, men han kom ut och hämtade oss sen. Han fick även den stora äran att skjutsa hem mig. Stackars.