Bara Sara

Jag hängde med mammsan till simhallen imorse för att få mig en simtur i den tidiga morgonstunden. Det blev lite ryckigt men det funkade. Jag slängde mig i på en ledig bana och hann simma 300 meter innan det kom en simgrupp och körde bort mig. Då drällde jag omkring lite och bytte några ord med en av föräldrarna i "monstergruppen" som mamma nu ärvt. Det var ju så löjligt. Den här mamman jobbar på trfikskolan och är Idas körlärare. De första gångerna i Sandviken gick jag omkring och funderade varifrån jag kände igen den där människan utan att komma fram till något. När Ida körde första gången hade de av någon anledning börjat prata om mig och då hade den där mamman konstaterat att jag hade hennes barn i simgruppen. Jag håller med Jessica, världen är liten ibland.

Jag fick ha hand om crawlisarna själv idag och det blev vändningar för hela slanten. Jag känner mig så nöjd med min insats för jag märkte verkligen att de förstod och tog till sig vad jag snackade om. De ändrade på saker och det blev så himla mycket bättre. Jajamensan.

Nu sitter jag här och ugglar och har efter visst velande bestämt mig för att åka in till Gefle och kolla på Gästrikeserien. Min egentliga tanke var att försöka locka Malin och Hanna att komma hit och checka melodifestivalen med mig men båda hade annat för sig. Då kan jag skjuta städandet av rummet på framtiden och jag är heller inte lockad av att plugga kemi. Jag vet att om jag inte åker så kommer jag att spela tetris precis hela dagen och det känns så vansinnigt hjärndött.