Hockey i Stockholm - allt utom matchen
Tjo!
Måste säga några ord, som iofs riskerar att bli ganska många när jag väl sätter igång, om gårdagen innan jag packar ihop och nattar.
Igår gjorde jag den svenska hufvudstaden osäker med min närvaro. Det var hockey minsann. Frida och jag åkte med brynäståget till Globen och kollade Djurgården-Brynäs och det var bra mycket roligare än de halvdöda matcherna hemma i läkerolen. Med 1100 tillresta brynäsare var det stämning tretusen i världens största sfäriska byggnad då folk verkligen lät sig höras, och det hade väl sina förklaringar.
Redan när vi kom till Gefle tågstation strax efter halv tio på förmiddagen vimlade det av folk av typen "jag var nykter när jag vaknade men nu börjar det ordna upp sig tror jag". Jag förstår inte vitsen. Vi lyckades på något vis sätta oss i restaurangvagnen på vägen ner. Restaurangen fick inte sälja alkohol före klockan elva och de soh hade med sig eget fick inte dricka i den vagnen. Därför var det ganska lugnt till en början, förutom att de som skulle stärka sig rände som galningar fram och tillbaka. Sen blev det ett jäkla spring på hela världen när klockan blev elva. Det var inte sällan folk hann få i sig fem-sex öl mellan elva och tolv och ljudnivån i kupén togs till en annan nivå. Därför var det rätt skönt att få komma av tåget. Det var lite koolt när en strid ström av brynäsare under poliseskort följde publikvärdarns flaggor genom hela Stockholm centralstation och ner i tunnelbanan ivrigt gastandes hejarramsor och liknande. Tunnelbanefärden var dock plågsam. Den var packad i dubbel bemärkelse. Tydligt är att alla kliver på i mitten av ett tåg, så även vi. Vi fick stå och det var trångt så in i helvete. Givetvis hamnade vi mitt i en skara högljudda töntar som gruffade och utövade olika former av kroppskontakt vilket fick till följd att det var ständiga armbågar i sidan och andra irritationsmoment varför det var ännu trevligare när den tågresan var över.
Vi knatade på rad till Globen och där blev det visitering innan vi släpptes in, två timmar och tjugo minuter före matchstart. Suck. Vad gjorde vi då? Tja, vi kollade in våra platser till att börja med. Strategiskt placerade precis bakom det ena målet, dock en bra bit upp i luften. Där satt vi och tittade på när två lagknäppte lagbilder nere på isen, varav det ena bevisligen trodde att det skulle bli ljudbild av det hela som de gastade. Hmm. Det andra laget lät även domarna vara med på bild. Sen gick vi ett varv runt våning B och avancerade sedan upp på C för att kolla läget från ännu högre höjd. Jobbigt att gå upp var det, så vi gick ner igen. Då blev det käk i Brynäsbaren. Hamburgare för 95 spänn. Ehe? Vi blev lite snåla och delade på en. I kön frågade en snubbe mig ifall jag verkligen var brynäsare (nej tönt, jag har bara min brynäströja i största allmänhet sådär) och tänkte sjunga med i alla hejarramsor och klappa ordentligt. Får hoppas att han blev nöjd med min insats, ehumm.
Sen blev det match efter många om och men, och den var trevlig. Första perioden var jättetrevlig stämningsmässigt och även spelmässigt. Två skitmål senare hade Brynäs förlorat och folk var lite halvdepp, men som sagt. Kul var det.
När vi gick från Globen var det snöstorm vilket inte var så koolt. I tunnelbanan tog vi fel tåg, fast ändå inte. Det kom ett mot Hässelby strand och vi skulle åka mot Hässelby strand så vi gick på, och lyckades till och med få sittplats, men det ropades ut i högtalarsystemet att brynäsarna skulle få ett eget tåg så vi fick inte vara där. Det blev till att stå ute i blåsten några minuter till innan det rätta tåget kom. Tåget som kom var skyltat Vällingby vilket gjorde alla helt förvirrade, men vi kom rätt så det var ju bra. Sen fick vi vänta en halvtimme på centralen innan tåget kom in. Vi kunde i alla fall stå inne så vi slapp blåsa bort. Vi stod i närheten av två poliser (jag är rädd för poliser men jag övervinner den rädslan hela tiden) och konstaterade halvt i kör att den ena av dem använde försvarets hudsalva.
När tåget väl kom in, efter att vi även stått tio minuter ute på perrongen, såg vi till att gå absolut längst fram. Uträkningen att alla kliver på i mitten höll även här för vi hade en vagn nästan helt för oss själva och det var kungligt skönt. De enda som passerade var vilsna medresenärer som av olika anledningar besökte toaletten (medveten risk för misstolkningar men två killar försökte faktiskt ladda mobilen i ett rakapparatsuttag där inne, vet ej om det lyckades). En dam slash tant frågade varför vi satt där helt själva när de hade värsta draget i nästa vagn. Jo tack, det är just det draget vi undviker. En annan människa lyckades passera vårat lilla tillhåll precis när tåget krängde till varför han ramlade in över vårat bord och blev liggande där i vad som kändes som en evighet innan han reste sig och knallade vidare. Jag var helt säker på att han skulle vicka min nyöppnade dricka, men den överlevde. Sist ut var en som sannerligen sett på djupet i diverse vätskor som började sin långa utläggning med "hörrni grabbar.. eller tjejer eller vad fan ni är" sen gick han in på toaletten och när han kom tillbaka började han om med samma sak igen och lyckades tillslut komma till en fundering om vi åkt till stockholm bara för den där matchen och om vi inte skulle ha något ur baren. Usch, försvinn kände jag bara.
När vi anlänt till Gävle igen stod mammsan där och väntade och jag fick köra hem.
Shittans så långt inlägget blev. Nu ger vi oss. Hur som helst är det skrivet mest av egenintresse för att jag ska kunna läsa det senare om jag känner för det. Jag vill kunna minnas själva resan, varför jag i princip skiter i att nämna något om matchen. Det där med att analysera och bryta ned och vara efterklok är som bekant inte min starka sida.
God natt.
Måste säga några ord, som iofs riskerar att bli ganska många när jag väl sätter igång, om gårdagen innan jag packar ihop och nattar.
Igår gjorde jag den svenska hufvudstaden osäker med min närvaro. Det var hockey minsann. Frida och jag åkte med brynäståget till Globen och kollade Djurgården-Brynäs och det var bra mycket roligare än de halvdöda matcherna hemma i läkerolen. Med 1100 tillresta brynäsare var det stämning tretusen i världens största sfäriska byggnad då folk verkligen lät sig höras, och det hade väl sina förklaringar.
Redan när vi kom till Gefle tågstation strax efter halv tio på förmiddagen vimlade det av folk av typen "jag var nykter när jag vaknade men nu börjar det ordna upp sig tror jag". Jag förstår inte vitsen. Vi lyckades på något vis sätta oss i restaurangvagnen på vägen ner. Restaurangen fick inte sälja alkohol före klockan elva och de soh hade med sig eget fick inte dricka i den vagnen. Därför var det ganska lugnt till en början, förutom att de som skulle stärka sig rände som galningar fram och tillbaka. Sen blev det ett jäkla spring på hela världen när klockan blev elva. Det var inte sällan folk hann få i sig fem-sex öl mellan elva och tolv och ljudnivån i kupén togs till en annan nivå. Därför var det rätt skönt att få komma av tåget. Det var lite koolt när en strid ström av brynäsare under poliseskort följde publikvärdarns flaggor genom hela Stockholm centralstation och ner i tunnelbanan ivrigt gastandes hejarramsor och liknande. Tunnelbanefärden var dock plågsam. Den var packad i dubbel bemärkelse. Tydligt är att alla kliver på i mitten av ett tåg, så även vi. Vi fick stå och det var trångt så in i helvete. Givetvis hamnade vi mitt i en skara högljudda töntar som gruffade och utövade olika former av kroppskontakt vilket fick till följd att det var ständiga armbågar i sidan och andra irritationsmoment varför det var ännu trevligare när den tågresan var över.
Vi knatade på rad till Globen och där blev det visitering innan vi släpptes in, två timmar och tjugo minuter före matchstart. Suck. Vad gjorde vi då? Tja, vi kollade in våra platser till att börja med. Strategiskt placerade precis bakom det ena målet, dock en bra bit upp i luften. Där satt vi och tittade på när två lagknäppte lagbilder nere på isen, varav det ena bevisligen trodde att det skulle bli ljudbild av det hela som de gastade. Hmm. Det andra laget lät även domarna vara med på bild. Sen gick vi ett varv runt våning B och avancerade sedan upp på C för att kolla läget från ännu högre höjd. Jobbigt att gå upp var det, så vi gick ner igen. Då blev det käk i Brynäsbaren. Hamburgare för 95 spänn. Ehe? Vi blev lite snåla och delade på en. I kön frågade en snubbe mig ifall jag verkligen var brynäsare (nej tönt, jag har bara min brynäströja i största allmänhet sådär) och tänkte sjunga med i alla hejarramsor och klappa ordentligt. Får hoppas att han blev nöjd med min insats, ehumm.
Sen blev det match efter många om och men, och den var trevlig. Första perioden var jättetrevlig stämningsmässigt och även spelmässigt. Två skitmål senare hade Brynäs förlorat och folk var lite halvdepp, men som sagt. Kul var det.
När vi gick från Globen var det snöstorm vilket inte var så koolt. I tunnelbanan tog vi fel tåg, fast ändå inte. Det kom ett mot Hässelby strand och vi skulle åka mot Hässelby strand så vi gick på, och lyckades till och med få sittplats, men det ropades ut i högtalarsystemet att brynäsarna skulle få ett eget tåg så vi fick inte vara där. Det blev till att stå ute i blåsten några minuter till innan det rätta tåget kom. Tåget som kom var skyltat Vällingby vilket gjorde alla helt förvirrade, men vi kom rätt så det var ju bra. Sen fick vi vänta en halvtimme på centralen innan tåget kom in. Vi kunde i alla fall stå inne så vi slapp blåsa bort. Vi stod i närheten av två poliser (jag är rädd för poliser men jag övervinner den rädslan hela tiden) och konstaterade halvt i kör att den ena av dem använde försvarets hudsalva.
När tåget väl kom in, efter att vi även stått tio minuter ute på perrongen, såg vi till att gå absolut längst fram. Uträkningen att alla kliver på i mitten höll även här för vi hade en vagn nästan helt för oss själva och det var kungligt skönt. De enda som passerade var vilsna medresenärer som av olika anledningar besökte toaletten (medveten risk för misstolkningar men två killar försökte faktiskt ladda mobilen i ett rakapparatsuttag där inne, vet ej om det lyckades). En dam slash tant frågade varför vi satt där helt själva när de hade värsta draget i nästa vagn. Jo tack, det är just det draget vi undviker. En annan människa lyckades passera vårat lilla tillhåll precis när tåget krängde till varför han ramlade in över vårat bord och blev liggande där i vad som kändes som en evighet innan han reste sig och knallade vidare. Jag var helt säker på att han skulle vicka min nyöppnade dricka, men den överlevde. Sist ut var en som sannerligen sett på djupet i diverse vätskor som började sin långa utläggning med "hörrni grabbar.. eller tjejer eller vad fan ni är" sen gick han in på toaletten och när han kom tillbaka började han om med samma sak igen och lyckades tillslut komma till en fundering om vi åkt till stockholm bara för den där matchen och om vi inte skulle ha något ur baren. Usch, försvinn kände jag bara.
När vi anlänt till Gävle igen stod mammsan där och väntade och jag fick köra hem.
Shittans så långt inlägget blev. Nu ger vi oss. Hur som helst är det skrivet mest av egenintresse för att jag ska kunna läsa det senare om jag känner för det. Jag vill kunna minnas själva resan, varför jag i princip skiter i att nämna något om matchen. Det där med att analysera och bryta ned och vara efterklok är som bekant inte min starka sida.
God natt.
Meddela din åsikt
Trackback