Bara Sara

Åkeeej. Så här två dagar i efterhand kan jag ju meddela att jag och Malin var till Borlänge i Torsdags. Vadå, skolkade vi? Så klart att vi gjorde, det gör ju vi varenda dag. Näe, vi hade ju studiedag och skulle därför göra en liten two in one resa till Borlänge som skulle inkludera både vattenrutchbaneåkning och spaning på hottie number one som vi inte sett på närmare ett år, något abstinensbesvär bara. Vi var i alla fall så självständiga och duktiga att vi åkte tåg till Borlänge. Det var till att hasta upp i vanlig skoltid och parvla sig till Hofors där vi först tog ut lite pengar och sedan inhandlade diverse färdkost på Sparköp. Vi tänkte första att vi skulle handla på Ica, men de öppnade inte förrän nio så vi stod där utanför dörrarna och såg allmänt dumma ut innan vi noterade det.  

Sedan fick vi åka med världshistoriens fulaste tågbuss, men so what, den transporterade oss i alla fall till järnvägsstationen och det var ju liksom själva syftet. Sedan fick vi vänta omkring tio minuter på perrongen, och där var det verkligen svinkallt. Usch. Sedan kom tåget och där var det varmt och mysigt och trevligt. Vi hade varit så kulturella och nyttiga att vi inhandlat oss en varsin flaska kolsyrat vatten, ja allvarligt, det finns verkligen mineralvatten som är gott. Denna udda upptäckt hette i alla fall Bonaqua Silver och smakar inte så fasligt mycket mineraler, så det är drickbart. Detta inmundigades då på tåget tillsammans med en inte riktigt lika nyttig japp, men man kan ju inte lyckas helt på en gång. När tåget stannade i Falun var det en människa som av någon underlig anledning fick för sig att hon skulle knacka på rutan precis där vi satt. Jag tittade upp och måste ha sett ut som en fiollåda. Jag bara blängde på henne lite och förstod inte riktigt vad hon menade, men det behövdes inte heller för hon gick nästan på en gång.  

När vi kom till Borlänge hette det första problemet "Hitta till Maserhallen". Vi hade liksom inget riktigt hum om var Borlänges järnvägsstation låg i förhållande till något annat. Vi traskade ut och ställde oss och blängde lite innan vi snabbt konstaterade att vi inte skulle hitta utan hjälp, så vi stegade taktfast in på pressbyrån och frågade. Den människan gav oss bara en riktning och vi kände oss genast hemskt mycket klokare. Vi kom i alla fall ut på andra sidan och började fundera lite till. Vi såg en skylt som det stod kupolen på och det kändes riktigt rätt. Vi hann dock inte knalla särskilt länge i dess riktning innan cykelvägen delade sig och vi hajade inte alls hur vi skulle gå. Vi stod och stirrade och tänkte lite till innan vi såg taket på kupolen, och då var det liksom inte så svårt längre. Från kupolen hittar man ganska lätt Maserhallen, det är liksom bara förbi den fula rondellen som trotsar tyngdlagen och sedan höger efter staketet.  

Well, det löste sig ju och vi kunde hasta in på badhuset, hasta i badutstyrseln och sedan hasta vidare ut i simhallen. När vi rushade in genom entrén och fram till själva kassan hann vi med att notera att det nu var det stackars Borlängefolket som råkat ut för det hemska ödet att bli utan bassäng. Jag har ju ingen aning om vad som hänt med deras pool, men kaklas om skulle den.  Åh vad roligt för dem. En simklubb utan bassäng är liksom inte så bra, och vi vet ju själv hur det känns att behöva åka flera mil till träningarna. Äventyrsbadet var dock inte utsatt för något ombygge så vi kunde utan bekymmer utöva diverse vattenlekar. Den stora fördelen med att åka på en studiedag är att det är förhållandevis lite folk där, eller rättare sagt, det var knappt något folk alls. Det var bara för oss att springa omkring och åka som vi ville utan att behöva utstå något köstående.  

Efter någon timme började det kurra i våra magar och vi trallade ut och inhandlade oss varsin laddning korv med pommes frites. Jag är i full färd med att lära mig tycka om ketchup, och det går faktiskt ganska bra. Jag insåg för ett tag sedan att det var ganska gott till pommes frites, och nu har jag insett att det även var okej till korv. Det tar sig. Efter maten placerade vi oss i en bubbelpool och iakttog små premiärbadare som plaskade omkring i poolen intill. Jetesött. Sedan ville vi ut och åka badanka, och vad gör man då? Jo givetvis haffar man första bästa badanka och pressar ner sig i den. Vi tog ett varv i utebassängen nerkilade i samma badanka och lyckades sedan göra en betydligt snyggar landning än förra gången. 

Klockan två gick vi upp och duschade och ägnade oss åt diverse egenvård innan vi skulle påbörja något slags promenad tillbaka. Det hade börjat regna och det var rätt kallt, men hade vi så många alternativ till att gå då? Näe, precis. Vi mellanlandade på kupolen etta par timmar innan vi stegade till järnvägsstationen. Bland annat provade jag ett par snygga stuprör på only, men jag kan inte begripa varför klädfirmorna inte inser att vissa personer liksom är taxar. Jag kan inte ha 32" på längden, utan jag skulle behöva 30" men det finns aldrig. Personligen tycker jag inte att uppvikta stuprör är så hett. Jag köpte i alla fall en foundation och ett par örhängen. Örhängena är jetesöta, de ser ut som nycklar.  

På tåget hem fick vi åka jättebilligt. Konduktören slog in 75 kronor och jag var säker på att han menade 75 kronor var så jag började protestera lite lätt, men han förkunnade då att vi fick dela på en vuxenbiljett. Trevligt. Sedan kom det en tant/dam/tjej och talade om för Malin att hennes väska var gôrläcker vilket förgyllde hennes dag lite. Sedan kom vi hem och mor hämtade oss vid järnvägsstationen.