Bara Sara

Jag höll på att drabbas av något smärre nervsammanbrott. Jag begrep absolut ingenting av matten i skolan, och det är inte riktigt likt mig. Vi höll på och pillade med formler och bryter ut olika variabler, och det såg inte alls svårt ut när Anders drog några exempel på tavlan.

Av någon anledning är det så att vi ska hoppa över vart och vartannat tal i matteboken för att hinna färdigt med kursen i tid, men jag vill räkna varje tal. Jag vill få en bekräftelse på att jag kan det jag gör, eller vara säker på att jag inte hoppar över något som jag inte kan. Därför hamnar Lina och jag lite efter titt som tätt och får ta hem matteboken. Det var det jag gjorde i fredags, och det var då det krisade sig.

Det var på söndagen jag tänkte att jag skulle räkna de uppgifter som jag hade kvar. A uppgifterna var inga som helst krångligheter, men på B gick det åt skogen. När det blev rätt förstod jag inte varför det blev så, och när det blev fel begrep jag inte heller varför det blev så. Det mesta blev dock fel och det började bli depression, jag har ju inte svårt för matte.

På lektionen idag fick Anders ta och förklara för lilla trögfattade jag. Jag misstänkte att det skulle ta hela lektionen. Det gjorde dock inte det. Jag fick veta att jag hade frångått en del regler och flyttat om lite hipp som happ och det ogillades av facit.  När jag fick klart för mig hur man skulle göra gick det hur enkelt som helst, och Lina och jag blev klar nästan först. Jag behövde inte ens ta hem den där fula boken idag. Vad var det för fel då då?