Bara Sara

Man har helg i fyra dagar, men varannan dag måste man ändå parvla sig upp i normal skoltid för att man ska tillbringa dagen i ett badhus. Den här gången var det dock inte jag som skulle bada. På Gästrikeserien i söndags blev jag nämligen tillfrågad om jag kunde tänka mig att ställa upp som funktionär på Fjärran Höjderspelen. Jahapp tänkte jag, det kan jag väl alltid göra. Jag är ju inte så himla begåvad jag inte.

Klockan ringde alltså sex imorse, suck. Halv åtta stod jag som en michelingubbe i hallen redo att påbörja åtta kilometers mopedfärd. Det var under tio grader ute så det var tröja, tjocktröja, jacka och ännu en tjocktröja on som gällde. Dessutom krängde jag på mig ett par överdragsbyxor, mössa och dubbla vantar. Frysa hade jag inga planer på att göra.

Kvart i åtta anlände jag till Hoforshallen, och jag var först på plats. Lätt panik uppstod, hade jag tagit fel på tiden? Skulle vi inte åka åtta? Ääh, de kommer säkert snart. Och jo då, ett par minuter senare anlände min Gävletransport som bestod av Elisabet&Emma med familj. Någonstans utanför Sandviken blev vi omkörda av Borlänges checka minibuss, an guess who was inside it. Wohooo, lycka <333.

När jag kom in var jag väl inte särskilt medveten om vad jag skulle få för uppgift. Jag hade egentligen inte ens koll på om de visste att jag skulle vara där, alltså herr Källqvist kanske hade struntat i att vidarebefordra mitt mail. Men det hade han inte. Jag trallade fram till sekretariatet och lade på mitt checkaste smile och förkunnade att jag minsann skulle vara funktionär. Jahapp sa tanten och hivade åt mig en tröja. Gävle Simsällskap har verkligen ännu fulare funktionärströjor än vad vi har. Deras är liksom vita piké med röda, gröna och blåa ränder på. Jag fick i alla fall reda på att jag skulle vara vändningskontrollant på bana sju och åtta. Det var slappt och bra, där ute på kanten behöver man inte ens ha simmare i varje heat.

Jag hade med andra ord gott om tid att spana på you know who. Han är ju så läbbigt fin. Alltså wooh <33, hottiest ever. Det är en fröjd att se honom simma, men det är givetvis ännu mer fröjd att se honom låta bli att simma >8). Han haffade vid ett tillfälle min funktionärsstol. Det var under en prisutdelning och jag hade emigrerat för att låtsas vara lite social. I ögonvrån såg jag då en gestalt ta plats på min stol och... ooaaah :DD. Sedan utbytte Malin och jag några dreggel-sms. 

På eftermiddagspasset fick jag byta arbetsuppgift och istället agera tidtagare på bana sex. Jobbigt, då måste man anstränga sig fysiskt också vilket påfrestar någon fruktansvärt. Man måste liksom först skriva ner vad hur mycket folk man ska drabba samman med genom att studera heatlistan, och by the way, när jag gjorde det så dök herr heting upp bakom ryggen på mig. Wohoo. I alla fall, sedan måste man ju vara uppmärksam och både trycka på och av en klocka. Tur att den liksom bara är steg tre i det hela, så det gör inte så mycket om man missar. I alla fall så hade han bana fem en gång, och det var ju nära och bra, men annars passerade han varje gång han lämnade bassängen i alla fall. NAAAHJS.