Söndag 17.9.06
Jag orkar inte hitta på någon väl passande rubrik, men vem bryr sig? Snacka om att jag blev lite aggressiv i morse. Jag blev väckt klockan åtta av att folk började klättra på stegar alldeles utanför mitt fönster. Pappa har lejt någon snubbe att hjälpa oss att byta vindskivor på huset, eftersom han inte är något fan of stegar. I dag skulle de bygga om på norrsidan, där mitt rum råkar vara placerat. Hur ofta börjar man springa på stegar hemma hos folk redan klockan åtta på morgonen då? Det kanske möjligtvis finns folk som sover lite längre än så när det är helg. morr.
När de byggt färdigt skulle mor och far åka och rösta, och eftersom jag inte hade något vettigare för mig just då så hakade jag på. Farmor skulle också åka med, så vi skulle hämta henne först. Jag försökte flirta in mig hos mor så att jag skulle få köra de knappt åttahundra metrarna hem till farmor, men med motiveringen att det skulle vara 13 ungar, 14 hundra och 32 katter efter vägen så fick jag inte det. Rackarns.
Efter röstgrejset dumpade vi farmor och pappa hemma hos farmor och sedan åkte mamma och jag en vända. Jag fick köra ner till kraftstationen och vända. Mor hade mig att stanna lite titt som tätt eftersom det blir så himla ryckigt när jag startar bilen. Hon fick mig att stanna bland annat på den asfalterade delen av vägen dit. Jag har ju inte precis koll på riktigt hur stor bilen är, så jag stannade mitt i vägen. Sedan fick jag motorstopp där precis samtidigt som det kom en bil från andra hållet. Lyckat, där stod vi mitt i vägen och den mötande bilen kom inte förbi. Jag insåg att jag inte skulle lyckas få igång bilen utan missöden, så mamma och jag skyndade oss att byta plats. Mamma viftade med övningskörningsskylten mot den andra bilen som gjorde tummen upp när han lyckades komma förbi. Pinsamt läge.
Sedan åkte vi tillbaka till farmor. Kurt och margot var också där, och snart kom även Ulrica, Jarkko, Felicia och Mille. Vi åt äppelpaj, müms. Mille är verkligen charmtrollet nummer ett. En gladare unge får man leta efter. Han skrattar hela tiden, sötis. Felicia sprang omkring och spelade munspel, vilket Mille tyckte var helfestligt. Till slut gick munspelandet till överdrift tyckte jag. Jag hade dock spanat in katten Bjösse i sandlådan så jag gick ut till honom. En god ursäkt att slippa huvudvärk.
Nu ska jag nog snart titta lite på valvakan. Jag är ganska övertygad om att det kommer bli ett regeringsskifte, och det är nog inte så bra. Vi får väl ge de blåa en chans att fixa till saker och ting då, och sedan får jag vara med och rösta nästa gång och då blir det ordning på torpet igen.
Imorgon är det elitseriepremiär. Skellefteå-Brynäs på Canal+, missa inte det.
När de byggt färdigt skulle mor och far åka och rösta, och eftersom jag inte hade något vettigare för mig just då så hakade jag på. Farmor skulle också åka med, så vi skulle hämta henne först. Jag försökte flirta in mig hos mor så att jag skulle få köra de knappt åttahundra metrarna hem till farmor, men med motiveringen att det skulle vara 13 ungar, 14 hundra och 32 katter efter vägen så fick jag inte det. Rackarns.
Efter röstgrejset dumpade vi farmor och pappa hemma hos farmor och sedan åkte mamma och jag en vända. Jag fick köra ner till kraftstationen och vända. Mor hade mig att stanna lite titt som tätt eftersom det blir så himla ryckigt när jag startar bilen. Hon fick mig att stanna bland annat på den asfalterade delen av vägen dit. Jag har ju inte precis koll på riktigt hur stor bilen är, så jag stannade mitt i vägen. Sedan fick jag motorstopp där precis samtidigt som det kom en bil från andra hållet. Lyckat, där stod vi mitt i vägen och den mötande bilen kom inte förbi. Jag insåg att jag inte skulle lyckas få igång bilen utan missöden, så mamma och jag skyndade oss att byta plats. Mamma viftade med övningskörningsskylten mot den andra bilen som gjorde tummen upp när han lyckades komma förbi. Pinsamt läge.
Sedan åkte vi tillbaka till farmor. Kurt och margot var också där, och snart kom även Ulrica, Jarkko, Felicia och Mille. Vi åt äppelpaj, müms. Mille är verkligen charmtrollet nummer ett. En gladare unge får man leta efter. Han skrattar hela tiden, sötis. Felicia sprang omkring och spelade munspel, vilket Mille tyckte var helfestligt. Till slut gick munspelandet till överdrift tyckte jag. Jag hade dock spanat in katten Bjösse i sandlådan så jag gick ut till honom. En god ursäkt att slippa huvudvärk.
Nu ska jag nog snart titta lite på valvakan. Jag är ganska övertygad om att det kommer bli ett regeringsskifte, och det är nog inte så bra. Vi får väl ge de blåa en chans att fixa till saker och ting då, och sedan får jag vara med och rösta nästa gång och då blir det ordning på torpet igen.
Imorgon är det elitseriepremiär. Skellefteå-Brynäs på Canal+, missa inte det.
Meddela din åsikt
Trackback