Bara Sara

Ojoj, jag har inte bloggat sen i söndags vilket nästan medför världens undergång för stamgästerna på min blogg. Jag vet, men livet är hårt ibland. Fan vad hårt det kan vara om jag ska vara ärlig. Jag har muntlig redovisning på naturkunskapen i morgon och det är ju inte så roligt inte. Jag hatar muntliga redovisningar och anser att det är det värsta med skolan. Den imorgon är ändå ganska lugn eftersom det är ett grupparbete som ska redovisas, så jag slipper stå där helt solo.

På tisdag blir det värre, det är renrtav så att jag skulle kunna stryka den dagen ur almanackan om jag fick tillstånd.  Då ska jag för det första stå och mässa om mitt fritidsintresse i två minuter. Vad ska det vara bra för då? Det är väl ingen som bryr sig? I exakt två minuter ska man stå där och prata, människan tyckar att man ska träna med klocka för att det ska bli så exakt som möjligt. Ser någon meningen i det? Jag överväger verkligen att strunta i den lektionen, men jag antar att jag hamnar där ändå.

Tisdagens andra skräck blir ett matteprov, det första på gymnasiet. Ojojoj vad det kommer gå åt helvete, bara rakt ner utan omvägar. Det känns verkligen så, och det är väl det som gör det till en skräck. I övrigt har väl matteproven varit min styrka, och jag är så himla rädd att misslyckas nu. MVG-uppgifterna känns verkligen skitsvåra när man ska utöva dem själv. Det är inga som helst problem att hänga med på Anders genomgångar på tavlan men så fort jag ska utöva dem själv så tappar jag bort mig. Suck. Även om jag vet hur man gör så gör jag saker i fel ordning och så blir det fel. Det är tur att de utgår från att man är ganska korkad i början, de har inga vidare krav på små ettor X''D.