take your records, take your freedom
Jag vet inte om det var någon sån där jättehöjdare att schemalägga sitt liv. Jag sprang mest omkring och var spänd och stressad och tittade på klockan för att veta när jag skulle göra något och vad jag skulle göra. Plus att jag fick en massa ångest och kände mig tvingad att göra saker. Inte bra det heller. Skönt i alla fall att jag fick iväg filosofin.
Så långt höll schemat i alla fall. Fram tills efter jag hade ätit. Då skulle jag göra engelska i två timmar. Problemet är bara, vad sjutton skulle jag göra. Det är så att jag har nationella provet veckan efter lovet. Jag har helt sjukt mycket ångest inför det. Jag vill att det ska gå bra. Jag har aldrig förr kännt att jag varit "bra" på engelska, prata engelska är det värsta jag vet. Nu har jag fått någon liten svag MVG-vittring, och jag skulle tycka att det vore mycket trevligt om det gick vägen. Därför har jag tänkt att jag ska förbereda mig, men hur sjutton ska jag kunna göra det? Jag har ju ingen aning om vad vi förväntas snacka om. Det bästa vore förstås att bara släppa det. Att ta chansen att ha lite lov nu när möjligheten finns. Men maken till rastlös människa får man leta efter. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag sitter och stirrar rakt ut i luften.
Det blev lite stressigt på eftermiddagen idag. Mamma skulle sluta fyra i Gävle och sen skulle hon komma hem och hämta mig så att vi kunde gå på pumpen. Jag tänkte som så att när man för en gångs skull ha möjligheten att träna pump med Maarit så tar man ju den. Träningen börjar halv sex. När klockan blev fem och mammsi fortfarande inte hade kommit hem så började jag bli lite lätt tjurig. Kvart över fem hade hon fortfarande inte kommit hem. Jag tänkte att det nog inte skulle bli någon träning ändå. Tjugo över kom hon hem och två minuter senare var vi påväg igen. Haha. Stressigt liv? Vi missade uppvärmningslåten, och det var ju lite pinsamt att storma in försent. Det var inte Maarit som hade passet heller utan det var Cissi. Hon är seriöst hur bra som helst. Jag blev en massa glad då. Jag blev också en massa glad när hon hade We're in heaven med i programmet. Jag har alltid förknippat den låten med henne sedan spinningpassen på stalkahallen för cirka sjuhundra år sedan. Det var pepp, det var tufft, det var power. Cissi skulle ha passet på lördag också. Jag funderar på fullaste allvar att försöka ta mig dit då. Eftersom det är Alla helgons dag så är Hoforshallen stängd. Thank God.
Efter pumpen bar det av till Hoforshallen för att vakta ungar på baddisco. Jag snyltade åt mig en macka och en festis när jag kom dit så jag skulle överleva. Jag måste få påstå att det gode tränaret har en fullkomligt bedrövlig musiksmak. Bara en massa dunk utan texter, eller dunk med ytterst märkliga texter. Vill inte veta av. Jag badade lite själv också. Det blev några hopp från femman och några vändor i bubbelpoolen. Komfortabelt.
Imorgon ska jag, förmodligen knäckt av träningsvärk, överleva spinning och box. Innan dess tänker jag leva spontant och inte känna mig tvingad till skolaktiviteter. Jag ska gå min höstprommenad, jag ska se en film och jag ska spela The Sims. Tror jag.
Klockan är 23,30. Det står i min planering att jag ska gå och lägga mig nu. Godnattens