couldn't escape if i wanted to
Hej och hå!
Min dag började med en långprommenad med mammsi som inledde sitt lilla höstlov idag. Vi gick cirka 6 kilometer och det var jätteskönt, så när som på att vägen var geggig och solen lyste rakt i ögonen. Jag ska dock sluta gnälla och vara glad så länge solen lyser över huvudtaget.
Jag tog kvart i tre-bussen in till Gävle sedan. Jag gick omkring om mest fördrev tid i några timmar. HM i Gävle är lätt min favoritaffär. Jag skulle kunna handla hur mycket som helst där inne. Det vimlar av saker som bara skriker 'köp mig' när jag går förbi. Bland annat hittade jag en grå stickad tröja med dödskallar som var hur fin som helst, och en annan grå stickad tröja med hjärtan, och en hel massa andra saker. Med mig därifrån fick jag dock en tunnstickad svart/vit-randig klänning slash oversized-tröja och ett par vita handledsvärmare med stjärnor.
Sedan skulle jag ta mig till konserthuset, och det var ju lättare sagt än gjort. Det är verkligen livsfarligt att släppa mig ensam i tron att jag ska hitta någonstans. Mamma sade åt mig; 'det är ju bara att gå under gångtunneln'. Visst tänkte jag, fine. Jag vet vart konserthuset ligger, men jag visste inte hur man tar sig dit. Jag gick i rätt riktning och jag hittade gångtunneln. Bra, siktet inställt, bara att stövla på. Jag gick under tunneln och kom upp på andra sidan och kände mig stolt som hittat, men vafaaan... det var ju en stor jävla å emellan mig och konserthuset. Jag gick och jag gick och jag gick, men kom bara längre och längre ifrån den vidunderliga byggnaden trots att jag hade den där på andra sidan å-helvetet. Jahapp. Vad gör jag nu då? Hur fan kommer jag över ån? Simma? Nej tack. Jag gick tillbaka igen, och tänkte illasinnade tankar med både blixtrar och dödskallar. När jag var som mest grinig såg jag en bro och jublade tyst för mig själv. Efter bron kom en gångtunnel, jag hade ju såklart tagit fel tunnel. Sedan kände jag mig lätt dum. Man kan inte förvänta sig att jag ska hitta någonstans. Jag går ju till och med vilse i Torsåker.
Hur som helst så skulle vi se en ABBA-konsert, mammsi, pappsi och jag. Ja just det, ABBA. Det var verkligen back to 70's. De som har minnet på skaft minns möjligtvis de två tjejerna som för ungefär 100 år sedan vann "Sikta mot Stjärnorna" som Frida och Agneta med 'Mamma Mia'. Ja, det var väl -99 eller så. Det var dem som uppträdde, tillsammans med sitt ABBA-band 'Waterloo'. Det var helt kusligt likt originalet ibland. Särskilt när de gjorde låten Waterloo på slutet och hade nästan exakt de där heta Waterloo-kläderna. Det var väldans bra. Jag har alltid gillat ABBA's musik, det är musik som aldrig dör. Det var världsklass i jämförelse med ABBA-showen på Cypern.
Godnatt
Min dag började med en långprommenad med mammsi som inledde sitt lilla höstlov idag. Vi gick cirka 6 kilometer och det var jätteskönt, så när som på att vägen var geggig och solen lyste rakt i ögonen. Jag ska dock sluta gnälla och vara glad så länge solen lyser över huvudtaget.
Jag tog kvart i tre-bussen in till Gävle sedan. Jag gick omkring om mest fördrev tid i några timmar. HM i Gävle är lätt min favoritaffär. Jag skulle kunna handla hur mycket som helst där inne. Det vimlar av saker som bara skriker 'köp mig' när jag går förbi. Bland annat hittade jag en grå stickad tröja med dödskallar som var hur fin som helst, och en annan grå stickad tröja med hjärtan, och en hel massa andra saker. Med mig därifrån fick jag dock en tunnstickad svart/vit-randig klänning slash oversized-tröja och ett par vita handledsvärmare med stjärnor.
Sedan skulle jag ta mig till konserthuset, och det var ju lättare sagt än gjort. Det är verkligen livsfarligt att släppa mig ensam i tron att jag ska hitta någonstans. Mamma sade åt mig; 'det är ju bara att gå under gångtunneln'. Visst tänkte jag, fine. Jag vet vart konserthuset ligger, men jag visste inte hur man tar sig dit. Jag gick i rätt riktning och jag hittade gångtunneln. Bra, siktet inställt, bara att stövla på. Jag gick under tunneln och kom upp på andra sidan och kände mig stolt som hittat, men vafaaan... det var ju en stor jävla å emellan mig och konserthuset. Jag gick och jag gick och jag gick, men kom bara längre och längre ifrån den vidunderliga byggnaden trots att jag hade den där på andra sidan å-helvetet. Jahapp. Vad gör jag nu då? Hur fan kommer jag över ån? Simma? Nej tack. Jag gick tillbaka igen, och tänkte illasinnade tankar med både blixtrar och dödskallar. När jag var som mest grinig såg jag en bro och jublade tyst för mig själv. Efter bron kom en gångtunnel, jag hade ju såklart tagit fel tunnel. Sedan kände jag mig lätt dum. Man kan inte förvänta sig att jag ska hitta någonstans. Jag går ju till och med vilse i Torsåker.
Hur som helst så skulle vi se en ABBA-konsert, mammsi, pappsi och jag. Ja just det, ABBA. Det var verkligen back to 70's. De som har minnet på skaft minns möjligtvis de två tjejerna som för ungefär 100 år sedan vann "Sikta mot Stjärnorna" som Frida och Agneta med 'Mamma Mia'. Ja, det var väl -99 eller så. Det var dem som uppträdde, tillsammans med sitt ABBA-band 'Waterloo'. Det var helt kusligt likt originalet ibland. Särskilt när de gjorde låten Waterloo på slutet och hade nästan exakt de där heta Waterloo-kläderna. Det var väldans bra. Jag har alltid gillat ABBA's musik, det är musik som aldrig dör. Det var världsklass i jämförelse med ABBA-showen på Cypern.
Godnatt
Meddela din åsikt
Jag heter: malin
H&M på kupolen är min favvo hittills. det i valbo är verkligen trist -.-
Jag heter: Sara
malin: jag besöker inte kupolen alltför ofta tyvärr :/
Trackback