but through all the tears that we cry
Min rygg är helare idag. Inte hel men helare. Och tur var väl det eftersom jag skulle ut och klampa i skogen med Lennart hela dagen. Miljökunskapsdag. Vi skulle kolla in den biologiska mångfalden i kommunen, fota en massa och bara chilla i skogen.
Fast det var inte så chill. Eller första stället var väl det. Men det var långt åt helvete bort. Så långt bort man kunde komma och fortfarande vara i Hofors kommun. Bortanför Torsan, bortanför Gammelstilla, bortanför allt. Bredmossen hette det. Vi knatade in på nån stig och kom till nån myr. Där fikade vi och sen jagade Lennart upp mig i nåt älgpass för att jag skulle fota vyer och sen höll jag inte på att komma ner därifrån. Fniss.
Nästa place var inte lika festligt. "Vi ska gå en liten bit" sa Lennart när vi stövlade rakt in i skogen. Vi gick 3,5 kilometer, enkel resa, och det fanns inte tillstymmelse till stig. Det var våtmark, mossa, ris, stock och sten. Fötterna sjönk ner hur långt som helst så man fick gå med hööööga knän för att komma någonstans. Jobbigt som bara den. Vilopauserna var bäst men största misstaget var i alla fall när jag satte mig på en jävla granstubbe. Hur korkad får man bli? Seriöst, jag hade kåda precis överallt sen. Och tio poäng till den som kan lista ut hur jag såg ut när jag skulle sitta omkring i en massa lav sen. Där man man tala om generande hårväxt, eller mer generande vegetation. Sen skulle vi gå tillbaka exakt samma väg. Jag var helt slut när vi kom tillbaka till den där bussen.
Har man inget annat för sig kan man ju alltid roa sig med att leta efter muterade vitsippor. Vi hade en inbördes maktkamp Johan och jag. Jag blev en massa mallig när jag hittade en vitsippa med sju kronblad. De ska ju ha sex stycken, så jag tänkte att det var ganska ovanligt, men om man letar lite så märker man dock att de finns lite över allt. Han hävdade dock att han hade sett en med åtta blad förut, så då blev jag ju tvungen att leta efter en sån också. Jag hittade en och blev måttligt stolt, men direkt efter det så hittade Johan en med nio. Skit.
När jag kom hem ville jag inte sitta inne och fjolla, så jag gick en runda med kameran på en gång. Då blev det mera blommor. My special. Försökte mig även på lite häftiga effekter med vatten, men det blev inte sådär riktigt bra. Det är ganska korkat att i sandaler vara ute och steppa bland stenar och gräs när det är så här varmt. Det var ju som gjort för orm. Den första höll på att skrämma ihjäl mig på riktigt, höll på att ramla baklänges. Det bara rasslade till alldeles bredvid fötterna och sen pilade den blixtsnabbt ner under en sten. Efter första chocken skulle jag försöka hinna få den på bild, men efter experimenterandet med vattnet hade jag cp-lång slutartid så det blev bara sudd. Jag vågade inte fortsätta klampa på just där just då, så jag tog mitt pick och pack och drog mig några meter åt sidan. Det första jag såg var såklart en orm till. Fy fasiken. Jag kom dock dit jag skulle tillslut, så jag kunde fortsätta knäppa vattenbilder. Sen hittade jag rekordvitsippan. 11, eller eventuellt 12 kronblad. Jag är kool. Det kommer bilder i bilddagboken när jag orkar
Fast det var inte så chill. Eller första stället var väl det. Men det var långt åt helvete bort. Så långt bort man kunde komma och fortfarande vara i Hofors kommun. Bortanför Torsan, bortanför Gammelstilla, bortanför allt. Bredmossen hette det. Vi knatade in på nån stig och kom till nån myr. Där fikade vi och sen jagade Lennart upp mig i nåt älgpass för att jag skulle fota vyer och sen höll jag inte på att komma ner därifrån. Fniss.
Nästa place var inte lika festligt. "Vi ska gå en liten bit" sa Lennart när vi stövlade rakt in i skogen. Vi gick 3,5 kilometer, enkel resa, och det fanns inte tillstymmelse till stig. Det var våtmark, mossa, ris, stock och sten. Fötterna sjönk ner hur långt som helst så man fick gå med hööööga knän för att komma någonstans. Jobbigt som bara den. Vilopauserna var bäst men största misstaget var i alla fall när jag satte mig på en jävla granstubbe. Hur korkad får man bli? Seriöst, jag hade kåda precis överallt sen. Och tio poäng till den som kan lista ut hur jag såg ut när jag skulle sitta omkring i en massa lav sen. Där man man tala om generande hårväxt, eller mer generande vegetation. Sen skulle vi gå tillbaka exakt samma väg. Jag var helt slut när vi kom tillbaka till den där bussen.
Har man inget annat för sig kan man ju alltid roa sig med att leta efter muterade vitsippor. Vi hade en inbördes maktkamp Johan och jag. Jag blev en massa mallig när jag hittade en vitsippa med sju kronblad. De ska ju ha sex stycken, så jag tänkte att det var ganska ovanligt, men om man letar lite så märker man dock att de finns lite över allt. Han hävdade dock att han hade sett en med åtta blad förut, så då blev jag ju tvungen att leta efter en sån också. Jag hittade en och blev måttligt stolt, men direkt efter det så hittade Johan en med nio. Skit.
När jag kom hem ville jag inte sitta inne och fjolla, så jag gick en runda med kameran på en gång. Då blev det mera blommor. My special. Försökte mig även på lite häftiga effekter med vatten, men det blev inte sådär riktigt bra. Det är ganska korkat att i sandaler vara ute och steppa bland stenar och gräs när det är så här varmt. Det var ju som gjort för orm. Den första höll på att skrämma ihjäl mig på riktigt, höll på att ramla baklänges. Det bara rasslade till alldeles bredvid fötterna och sen pilade den blixtsnabbt ner under en sten. Efter första chocken skulle jag försöka hinna få den på bild, men efter experimenterandet med vattnet hade jag cp-lång slutartid så det blev bara sudd. Jag vågade inte fortsätta klampa på just där just då, så jag tog mitt pick och pack och drog mig några meter åt sidan. Det första jag såg var såklart en orm till. Fy fasiken. Jag kom dock dit jag skulle tillslut, så jag kunde fortsätta knäppa vattenbilder. Sen hittade jag rekordvitsippan. 11, eller eventuellt 12 kronblad. Jag är kool. Det kommer bilder i bilddagboken när jag orkar
Meddela din åsikt
Trackback