cause when we're torn apart
En dag då det mesta gått blankt åt skogen, men så blir det ibland.
För nu har hon gjort det igen. För andra gången i karriären har jag lyckats med tidernas praktöversovning (okej, jag satt och filosoferade till tolv då jag avslutade och skickade in min fördjupning (applåder och visslingar (och parentes i parentes i parentes är också tufft)), men för den sakens skull borde jag väl kunna kliva upp åtta?). Det var en något förvånad och yrvaken Sara vars gröngråa ögon mötte dagens ljus exakt 10,07. Det tog ett tag innan jag fattade att det inte kunde stämma. Vad sjutton, jag börjar ju 9,35. Jag insåg ganska snabbt att det inte var någon vidare idé att satsa på mattelektionen. Halva hade gått och endera jag tog moppe eller buss (som för övrigt gick åtta minuter efter mitt uppvaknande) så skulle lektionen vara slut innan jag var i Hofors. Nu började jag alltså inte förrän 13,10. Jag kände att jag ändå borde åka till skolan och visa upp mig och möjligtvis ta tag i de eventuella missade matteuppgifterna. Tur i oturen så hade matten bara bestått av diskussion av de kommande fördjupningsuppgifterna, så jag hade egentligen inte missat något.
Sen fortsatte det jävlas. Efter en halvtimmes trevligt prat med Sara, Malin och Lina. Vi hade öppen labb på fysiken, vilket är något av det värsta jag vet. Ni ska komma fram till en metod att praktiskt mäta våglängden på vätes spektrallinjer, var det enda vi fick veta. Åh, jag fungerar inte när jag inte vet exakt vad jag ska göra. Jag kan inte fysik. Inte praktiskt. Alla labbar är jätteluddiga jämt, och öppna labbar är jättesvårt. Jag har total saknad av initiativförmåga när jag inte förstår vad jag gör.
Fysiken drog över massor på tiden. Eller massor, när vi egentligen slutade hade vi inte ens börjat plocka ihop. Vi blev klara kvart över. Bussen går tjugo över. Jag hatar att springa till bussen, eller jag vägrar att springa till bussen rättare sagt. I alla fall ända från skolan. Ska man springa till bussen måste det synas för eventuella åskådare att det är just det man håller på med, det vill säga man kan inte springa nästan en kilometer. Rask promenad blev det och jag ställde in mig på att missa den eftersom jag såg den komma när jag spenstade förbi kulturskolan och den inte brukar stå i alltför många minuter. Men, det enda tur jag haft idag bestod i den tant som stod och krånglade med att fylla på ett betalkort som tog en massa tid. Jag hann.
När bussen rullade förbi haga fick jag ett sms av Hanna som ville hitta på något. Såklart att jag ville det. Tjoho att det var helt fett onödigt att jag hastade till bussen och åkte hem. Men jag hann hem och slänga in filosofiböckerna och jag han hasta i mig lite ätbarheter innan jag hastade till nästa buss (komiskt att den bara åkt till Storvik och vänt och att det var samma busschaufför som när jag åkte hem). Vi pratade en massa strunt och sen gick vi till Lillåkiosken och käkade strips. Varför träffas vi så sällan för? Jag saknar min HannieHannie massor jämt.
Slutligen ett möte i föreningsutveckling. Det finns verkligen saker att göra. Hörru T:et, biffarnas biff, känn pressen. Höh.
Imorn börjar jag kvart över åtta för enda gången den här veckan. Slutar dock vid lunch så det är inte så jobbigt. Kul att det här känns som en fukking söndagkväll. Jag har sovit alldeles för länge på morgonen för att kunna somna såhär tidigt på kvällen. Ska dock göra mitt yttersta för att komma i tid imorn. Bingo.
För nu har hon gjort det igen. För andra gången i karriären har jag lyckats med tidernas praktöversovning (okej, jag satt och filosoferade till tolv då jag avslutade och skickade in min fördjupning (applåder och visslingar (och parentes i parentes i parentes är också tufft)), men för den sakens skull borde jag väl kunna kliva upp åtta?). Det var en något förvånad och yrvaken Sara vars gröngråa ögon mötte dagens ljus exakt 10,07. Det tog ett tag innan jag fattade att det inte kunde stämma. Vad sjutton, jag börjar ju 9,35. Jag insåg ganska snabbt att det inte var någon vidare idé att satsa på mattelektionen. Halva hade gått och endera jag tog moppe eller buss (som för övrigt gick åtta minuter efter mitt uppvaknande) så skulle lektionen vara slut innan jag var i Hofors. Nu började jag alltså inte förrän 13,10. Jag kände att jag ändå borde åka till skolan och visa upp mig och möjligtvis ta tag i de eventuella missade matteuppgifterna. Tur i oturen så hade matten bara bestått av diskussion av de kommande fördjupningsuppgifterna, så jag hade egentligen inte missat något.
Sen fortsatte det jävlas. Efter en halvtimmes trevligt prat med Sara, Malin och Lina. Vi hade öppen labb på fysiken, vilket är något av det värsta jag vet. Ni ska komma fram till en metod att praktiskt mäta våglängden på vätes spektrallinjer, var det enda vi fick veta. Åh, jag fungerar inte när jag inte vet exakt vad jag ska göra. Jag kan inte fysik. Inte praktiskt. Alla labbar är jätteluddiga jämt, och öppna labbar är jättesvårt. Jag har total saknad av initiativförmåga när jag inte förstår vad jag gör.
Fysiken drog över massor på tiden. Eller massor, när vi egentligen slutade hade vi inte ens börjat plocka ihop. Vi blev klara kvart över. Bussen går tjugo över. Jag hatar att springa till bussen, eller jag vägrar att springa till bussen rättare sagt. I alla fall ända från skolan. Ska man springa till bussen måste det synas för eventuella åskådare att det är just det man håller på med, det vill säga man kan inte springa nästan en kilometer. Rask promenad blev det och jag ställde in mig på att missa den eftersom jag såg den komma när jag spenstade förbi kulturskolan och den inte brukar stå i alltför många minuter. Men, det enda tur jag haft idag bestod i den tant som stod och krånglade med att fylla på ett betalkort som tog en massa tid. Jag hann.
När bussen rullade förbi haga fick jag ett sms av Hanna som ville hitta på något. Såklart att jag ville det. Tjoho att det var helt fett onödigt att jag hastade till bussen och åkte hem. Men jag hann hem och slänga in filosofiböckerna och jag han hasta i mig lite ätbarheter innan jag hastade till nästa buss (komiskt att den bara åkt till Storvik och vänt och att det var samma busschaufför som när jag åkte hem). Vi pratade en massa strunt och sen gick vi till Lillåkiosken och käkade strips. Varför träffas vi så sällan för? Jag saknar min HannieHannie massor jämt.
Slutligen ett möte i föreningsutveckling. Det finns verkligen saker att göra. Hörru T:et, biffarnas biff, känn pressen. Höh.
Imorn börjar jag kvart över åtta för enda gången den här veckan. Slutar dock vid lunch så det är inte så jobbigt. Kul att det här känns som en fukking söndagkväll. Jag har sovit alldeles för länge på morgonen för att kunna somna såhär tidigt på kvällen. Ska dock göra mitt yttersta för att komma i tid imorn. Bingo.
Meddela din åsikt
Trackback