makes my rainy day
JAG GJORDE DET!! Helt sjukt vilken disciplin jag har ibland. Jag sprang 3 kilometer, på eget bevåg. Eller nästan. Guido hade ett finger med i spelet. Han sa att jag kunde skippa idrotten om jag sprang hemma istället. Jag hade väl nästan intalat mig själv att jag skulle "springa" och i själva verket göra något betydligt mindre ansträngamde. Men jag är kung. På riktigt. Jag sprang. Jag sprang bort förbi gruvan och ut till långnäsvägen och tillbaka igen. Eller ja, jag gick litegrann (egentligen mer än jag borde ha gjort), och i övrigt höll jag knapp styrfart, men det är god damn insatsen som räknas. Anteckna det på lämpligt ställe.
Annars då. Vi fick tillbaka fysikproven om vågläran, och det var sannerligen en intressant företeelse. Jag älskar förväntningarna som alltid måste hänga som en tung slöja runt mig. Personen till höger om mig fick MVG och Anders drogs sig inte för att berömma och tala om att det var hur bra som helst. Helt rätt såklart, men sen kom han till mig. Jag älskade ansiktsuttrycket. Han snörpte på munnen, rynkade på näsan och fnyste högljutt när han visade mitt G+. Som om han tänkte, "vad sjutton var det som hände?"Jag höll på att börja skratta, på riktigt. Jag visste att det gått åt helvete och jag hade kunnat ge honom en utförlig förklaring till varför. Jag finner det det positivt att jag ser komiken i det hela, jag hade kunnat bryta ihop. Det är första gången någonsin jag skrivit lägre än VG på ett prov och det känns på något vis bra att ha brutit barriären. Det känns bra att skruva ner förväntningarna något. Men, förhoppningsvis ska det inte upprepas alltför ofta. Som Anders uttryckligen sa: "Det kan ju i alla fall inte bli sämre. All förändring är bra förändring, som man brukar säga till någon som klippt sig". Men, vad vet han om det. Jag kan ju få IG nästa gång.
Och för att krydda dagen ytterligare hittade jag ett förträffligt mail i min inkorg. Detta var undertecknat Ritva som meddelade sig vara synnerligen intresserad av fröken Maier som kolloledare i sommar. Jag visste att hon inte skulle kunna motstå mitt personliga brev. I'm completely irresistible. Hon ville träffa mig personligen först dock, men då ska jäklar anamma charmen läggas på så att hon inte ångrar sig. Det här kan bli hur bra som helst.
Annars då. Vi fick tillbaka fysikproven om vågläran, och det var sannerligen en intressant företeelse. Jag älskar förväntningarna som alltid måste hänga som en tung slöja runt mig. Personen till höger om mig fick MVG och Anders drogs sig inte för att berömma och tala om att det var hur bra som helst. Helt rätt såklart, men sen kom han till mig. Jag älskade ansiktsuttrycket. Han snörpte på munnen, rynkade på näsan och fnyste högljutt när han visade mitt G+. Som om han tänkte, "vad sjutton var det som hände?"Jag höll på att börja skratta, på riktigt. Jag visste att det gått åt helvete och jag hade kunnat ge honom en utförlig förklaring till varför. Jag finner det det positivt att jag ser komiken i det hela, jag hade kunnat bryta ihop. Det är första gången någonsin jag skrivit lägre än VG på ett prov och det känns på något vis bra att ha brutit barriären. Det känns bra att skruva ner förväntningarna något. Men, förhoppningsvis ska det inte upprepas alltför ofta. Som Anders uttryckligen sa: "Det kan ju i alla fall inte bli sämre. All förändring är bra förändring, som man brukar säga till någon som klippt sig". Men, vad vet han om det. Jag kan ju få IG nästa gång.
Och för att krydda dagen ytterligare hittade jag ett förträffligt mail i min inkorg. Detta var undertecknat Ritva som meddelade sig vara synnerligen intresserad av fröken Maier som kolloledare i sommar. Jag visste att hon inte skulle kunna motstå mitt personliga brev. I'm completely irresistible. Hon ville träffa mig personligen först dock, men då ska jäklar anamma charmen läggas på så att hon inte ångrar sig. Det här kan bli hur bra som helst.
Meddela din åsikt
Trackback