Bara Sara

Göta Kanal, here we comes. Ungefär så kan man sammanfatta den lilla semestertripp som jag och mor min utsatte oss för under dessa tre julidagar. Här kommer då en liten redogörelse.

Måndag 3 juli:
Väckarklockan ringde redan klockan 6. Vanlig skoltid med andra ord, men tidigt utan helvete ansåg jag just i den stunden. Jag hade inte somnat förrän vid tresnåret natten innan eftersom jag dels var uppe och brottades med bloggen för att få färdigt tältningsinlägget, och dels hade problem att somna. Jag hade alltså sovit omkring tre timmar när jag glad i hågen kastade mig ur sängen.

Vi kom iväg vid halv åttatiden, när så-lite-packning-som-möjligt-eftersom-du-ska-transportera-den-på-cykel-packningen var instuvad i bilen och vi femtioelva gånger funderat om allt nödvändigt var med. Det skulle dock visa sig att mer än nödvändigt var med.

Efter cirkus tre timmar i bilen var vi framme i Sjötorp, ungefär 2 mil norr om Mariestad. Det är den västliga änden på Göta Kanal, där den rinner ut i Värnen. 

Vi började rimligtvis med att hämta ut våra cyklar. Oj, oj, oj tänkte jag när jag såg dem, så gräsligt fula. Cyklarna var röda. De var i tantmodell, sådan med böjd ram. De hade jättestora platta sadlar (fast å andra sidan satt man rätt bra på dem av den anledningen). De hade fotbroms (usch, jag kan inte bromsa med sådan) och hela tre växlar. Frampå satt en cykelkorg (fult, HATA) där de hade skruvat fast stora vita skyltar som det stod www.cykelsemester.nu på. Alltså oj, oj, oj, det fullkomligt lyste ju vilsen turist om en.
 

Jag ansåg ganska snart att den extremt fula cykelkorgen hade sina fördelar, då jag enkelt kunde frakta min ryggsäck i den för att slippa ha den på ryggen. Det var bra, efter som solen stekte och den var runt trettio grader varmt så var det ganska varmt även utan ryggsäck på ryggen.

Vi trampade iväg längs den grågrumliga Göta Kanal i sakta mak och påbörjade därmed resan de cirka två milen till första anhalt Töreboda. Det var där vi skulle sova båda nätterna. Vi kom snart fram till de första slussarna. Det är ganska häftigt att se när de slussar. När båten åker in är vattnet lågt, sedan fylls vatten på i slussen så att båten kan åka ut på andra sidan där vattnet är mycket högre, en väldigt fiffig lösning. 

Fördelen med att cykla efter en kanal är att landskapet är väldigt flackt. Tänk själv, en kanal kan ju inte rinna i backe utan att det blir värsta forsen. De enda backarna som fanns var just vid slussarna, och de var inte särskilt långa. 

Vi gjorde inte särskilt många stopp under den första biten. Vi stannade bara till här och där för att ta drickpauser eller för att titta på någon slussning. Vi nådde Töreboda efter sisådär två timmar, någon gång vid två-snåret. Då lyckades vi hitta någon som kunde ge oss en stugnyckel så att vi kunde dumpa vår packning innan vi gav oss iväg för att äta. Man var en aning hungrig efter tre timmar i bil och två mil på cykel. Vi åt på Pensionat Prästgården, det ingick i vårt cykelpaket att vi skulle äta där så vi fick väl ta och göra det då. Jag åt köttfärslimpa, det var riktigt gott faktiskt. 


Efter maten kändes det inte helt fel med ett dopp i kanalen. Vattnet såg inte alltför trevligt ut (det var tydligen lerbotten i kanalen, och båtarna dog upp en massa gegg från vattnet som gjorde att det såg grumligt ut), men det var skönt ändå. 

1 och 2. Det fanns inte precis några badplatser i kanalen så man fick bada bäst man kunde. Jag försökte först bada från en båtbrygga mitt emot våran stuga. Det var inte särskilt svårt att komma i (bara att hoppa och se glad ut liksom), men när man skulle upp fick man gå på slibbiga stenar (stenar med alger är bland det läbbigaste jag vet när det gäller bad.) och ett trappsteg, vilket jag inte tyckte var alltför mysigt. 
3. Vi bytte istället badställe. Alldeles intill bron som syns lite i bakgrunden gick det bättre att bada. Det var även närmare från vår stuga sett eftersom man inte behövde gå runt. Alldeles nedanför stenmuren jag sitter på fanns en kant som man kunde kliva på vilket gjorde det mycket lättare att kravla sig upp.    
4. Bron var ganska tuff. Nederdelen låg mindre än en meter ovanför vattenytan vilket gjorde att inga båtar kunde passera, därför öppnades den en gång i halvtimmen. En del badande folk hängde under den när den öppnades, men det vågade inte jag (jag tror det var ganska förbjudet också faktiskt.)

När vi varit på Prästgården och käkat vår kvällsmat som för min del bestod av kyckling och klyftpotatis besökte vi konsum och inhandlade en halv vattenmelon. Dock hade de inga plastskedar på det där stället så vi fick köpa knivar istället. Det var lite intressant att äta vattenmelon med kniv, men det fungerade.


På konsum köpte jag även en bok;  Änglar och Demoner av Dan Brown. Kanske inte alltför smart med tanke på att jag faktiskt var på cykelsemester och skulle bli tvungen att släpa den inte alltför tunna och lätta boken på cykeln. Men vafan, den var ju billig.

Senare på kvällen utmanade jag mamma på minigolf. Det var en ganska ordinär och tråkig bana med tolv hål. Jag vann med ett slag, jag är bäst.

Tisdag 4 juli:
Efter en natt i en stekhet stuga ringde min mors mobilväckarklocka 8.00 -trodde hon. Det visade sig att hennes klocka gick tjugo minuter före, så klockan var bara tjugo i. Rackarns. Min mobilklocka är riktigt charmig, den spelar nationalsången för en när man ber den om väckningsassistans. 

Frukosten intogs som allting annat på den charmiga Prästgården. Tyvärr hade det bara tråkigt nyttigt bröd, så min frukost blev inte så stor, jag åt ost och paprika. Efter denna händelserika upplevelse tog vi våra hypergrymma velocipeder och påbörjade dagens övning som innefattade omkring 4 mil. 

Vi fortsatte rimligtvis trampa längs kanalen. Dagens sträcka var mycket tråkigare, men det började ganska roligt. För att komma ut ur Töreboda fick vi resa med världens minsta färja - Lina. Resan gick tvärs över kanalen och tog ungefär 15-20 sekunder. Båten var inte större än att den drogs med ett rep (därav namnet Lina) fram och tillbaka över kanalen för att frakta fotgängare och cyklister. Resan kostade hela 50 öre, mycket kostsamt.
 

Hittills hade resan bara varit uppför, även om det inte var så mycket uppför. Men någonstans ungefär mitt på dagens etapp nådde vi kanalens högsta punkt, Lanthöjden. Där har de rest en obelisk (hög fyrkantig avsmalnande pelare) till minne av kung Karl XIII som regerade när kanalen blev färdigbygd. Där står den 24 fot hög (ungefär 8 meter skulle jag tro) och jag var självklart tvungen att posa med den också.


Dagens mål var Tåtorp där kanalen rinner ut i sjön Viken. Dit kom vi trampandes i sakta mak i lunchtid ungefär. I Tåtorp fanns kanalens enda handvevade sluss, den var jättesöt. Tur för slussvakten att nivåskillnaden där bara var ungefär 20 centimeter. Det var inte heller något höjdarställe att bada på, men allt funkar om man bara vill. Vid en liten brygga hade någon godhjärtad människa placerat en gammal rostig stege, den använde jag men jag vågade fan inte släppa den.


Från den vänligt sinnade Prästgården fick vi med oss ett lunchpaket bestående av pasta i någon snuskig sås och kassler. Jag dumpade pastan och lade kasslern på en macka istället. Bilden nedan visar den förtäringen, självklart lyckades mor min knäppa mitt i bettet.


Vi stannade i Tåtorp till omkring fyra innan vi påbörjade trampandet tillbaka till Töreboda. Efter fem kilometers cykling kom vi fram till ett place som någon vid något vagt tillfälle döpt till Wassbacken. Där fanns en camping med tillhörande kiosk som kunde servera oss kall dricka. De hade även en minigolfbana som inbjöd mor och mig till ytterligare en match. Den har banan var dock mycket roligare och originellare än den förra. Trots att jag spikade de två sista banorna så vann mor med två slag.


Den sista milen till Töreboda innefattade en del gnäll från min sida. Man började få lite lätt ont i arslet och ville inte ens tänka på att morgondagen skulle kräva ytterligare två mils tappert trampande. Det förbättrades inte precis av att jag var centimeter från att köra över en huggorm som snyggt och prydligt placerat sig mitt i vägen. Usch tyckte jag då, fast den var egentligen ganska fin.

Väl tillbaka i Töreboda blev det ett nytt besök på Prästgården för förtäring innan dagen var slut. På kvällen såg vi en söt liten igelkott som traskade omkring utanför stugfönstret. Jag gjorde några tappra försök att locka på den men det gick inte så bra.


Onsdag 5 juli:
När vi vaknade klockan halv nio (värsta sovmorgon ^^) fick vi börja med att tömma stugan. Nej, vad tråkigt det är att städa och plocka ihop. Vi skulle vara ute ur stugan senast klockan elva men hade inga planer på att stanna så länge. Det var frukost på Prästgården och sedan packa sig iväg som gällde. Mamma hade använt en av påsarna som vi packade i som soppåse, därför fick vi traska in på konsum och köpa enbart en påse, snacka om löjligt. Dessutom frågade kassörskan om vi ville ha kvitto XD.

Den här gången var sträckan Töreboda-Sjötorp mer lättcyklad. Det som inte var platt var vidd detta tillfälle nerför. Vi gjorde vårt första stopp i Hajsrtorp (jag tror det hette så) där vi bevittnade en slussning samt drack. Om tisdagen var varm så var onsdagen stekhet, man höll verkligen på att försmäkta. På detta ställe, som jag tror hette Hajstorp, hade någon människa placerat en laddning fula träfigurer, men de fick i alla fall föräras med att få ställa upp på bild med mig.


Vi stannade och åt på ett ställe som hette Norrkvarn där de placerat en restaurang där man kunde sitta och äta på en brygga näst intill på vattnet. Jag åt en hamburgare som var jättetjock och ganska torr men ändå rätt god. 

I anslutning till restaurangen hade de byggt en liten minipark föreställande olika platser längs kanalen. Bland annat fanns en skulptur av Baby Nessie, kanalens eget sjöodjur. De försöker nämligen tuta i små barn att Göta Kanal för något år sedan fick ett ägg från Skottland innehållande Loch Nessodjurets avkomma vilken nu simmar omkring i kanalen.


Efter ytterligare lite trampande när vi nått till ett ställe som de kallade för Lyrestad hittade vi en brygga som en vänlig människa placerat en stege vid. Där kastade vi oss i blötan ett tag och trampade sedan vidare de sista 7 kilometrarna till Sjötorp.

I Sjötorp blev vi av med extremhojarna igen och hittade även en liten trevlig suovernirbutik där jag köpte en t-shirt som det står "Cykla längs Göta Kanal" på. Jag inhandlade även en kortlek.

Sedan gick vi och köpte glass innan vi letade oss ner till hamnen. När jag satte mig på en båtbrygga lyckades jag hälla ut halva min fanta i knäet, jag är så bäst.

1. Jag sitter här på den slussen som förbinder Göta Kanal och Vänern. När jag satt där fick slussvakten för sig att släppa in en båt, jag blev asrädd när det hela plötslig började röra på sig, men eftersom de öppnas utåt kunde jag lungt sitta kvar.
2. Här har jag hittat en brygga som trevligt sluttar ner i Vänern. Jag kunde dock inte bada mer än fötterna eftersom bikiniunderdele var dumpad i bilen.

Vi lämnade Sjötopr vid femtiden och påbörjade resan hemåt. Någon stans strax efter Fagersta stannade vi och köpte mat på en pizzeria. Både jag och mamma köpte kycklingsallad och klargjorde noggrannt för pizzasnubbarna att vi skulle ta med oss maten. De visste antagligen inte att vi inte planerade att ta med den ända hem så de gav oss inga bestick. Hemvägens stora äventyr blev därmed att äta kycklingsallad med händerna, riktigt mysigt.

Väl hemma igen är jag ett roligt och mysigt äventyr rikare. Jag tycker redan att vi ska cykjla igen nästa år men då blr det en annan sträcka, nämligen mellan Motala och Söderköping, alltså från Vättern till Östersjön.

Tacksan och hejsan