Bara Sara

I lördags kväll hann jag bara med mitt dystra inlägg. Det kändes prioriterat och jag orkade inte skriva mer efter det. Därför blev det ingenting om lördagen då, så vi tar det kort nu istället. Direkt efter aktiveringen av hajsimmarna drog mor min och jag till Valbo. Där köpte jag ett par dösnygga (okej, jag kanske tar i, men jag diggar dem skarpt) dieseljeans. Stuprör. För första gången i mitt liv har jag köpt ett par stuprörsjeans. De tänker inte på oss kortbenta utan tillverkar alltid byxor med 32" eller längre på längden. Jag har 30". Eftersom de här byxorna var relativt raka så gick det att sy upp dem, och på JC gör de ju det gratis. Wohoo. För övrigt köpte jag även en vit/orangerandig t-shirt, ett vitt linne och ett par trosor. Dessutom rushade jag in på MQ och bytte tröjan jag fick av bror. Vi åt på IKEA och sedan traskade vi ett varv där och blängde på möbler till mitt rum. Vi hittade en hyfsat bra TV-bänk, en bokhylla, ett cd-ställ och en soffa för eventuellt inköp. Dessutom köpte jag en sån där skrynklig vit lampa i papp. Mamma tycker att den är jätteful, men jag finner den kool. Jag kommer få ett renodlat IKEA-rum. Fniss. 

Let's leave the saturday. Det hände ju som väntat ingen större sensation då heller. Såg i och för sig andra chansen. Shit vilket jobbigt upplägg. Jag ville ju att Sanna och Jessica skulle gå vidare, men man visste ju redan på förhand att det inte kunde bli båda dem. I och för sig blev det nog rätt ändå. Sonja var bra medan Jessica var sämre än jag mindes. Sanna var lika tvärbra som i Gävle, fast hon hade samma hemska frisyr. Det var givet att hon skulle vidare. Sedan ägnades kvällen åt att packa till Ålandsresan och sedan till att sorgeblogga. 

På söndagen klev jag upp halv åtta. Fan, halv åtta, två dagar i rad. När jag ändå var tvungen att gå upp sådär fettidigt kunde jag ju lika gärna kolla på Vasaloppsstarten. Det är ju det enda som är roligt. Sedan hann jag med att duscha, trippelkolla min packning och se till att mp3:n var fulladdad samt innehöll det mesta av lyssningsvärda låtar

Margot skjutsade oss till bussen som gick tjugo i elva. Bussresan var i vanlig ordning aptråkig. Usch. Jag hatar att åka buss. Det är trångt, det tar lång tid och man drabbas av tristess i mängder. Tur att jag hade min mp3. Satt och diggade en massa Sara Evans-låtar (alltså, shit vad bra hon är <33) och en massa annat. Sedan ställde jag in den på radio, sökte in p4 och lyssnade på friidrotten på sportradion. Ooh, bra grej. Hörde en bra låt med Orup då också. Den hette typ Indydrottning, ska ta och skaffa mig den. Hade även gjort misstaget att köpa en veckorevyn när jag stod och velade om vilken tidning jag skulle ha. Fan, jävla överklasstidning. Jag hatar sådana modekrönikörer som Ebba von Sydow. Hur kan hon vara så säker på att alla tycker som hon. Alltså, folk till och med skriver in till tidningen och frågar om det de tänkt sätta på sig är "rätt", och så svarar Ebba att "ja, det går bra", eller "nej, det funkar inte alls i vår". Ååh vad förbannad jag blir. Hennes åsikter kan väl inte representera hela världen. Hur kan hon veta vad som är rätt? Nej usch. Aldrig mera veckorevyn. Det enda positiva var att jag såg bilder på ett par jättefina converse som skulle finnas på Nilson, hoppas de finns någon annanstans också.

Vi kom till Stockholm halv fyra och man får börja kliva på båten kvart över fem. Det är fan nästan två timmar. Det var förresten en hel höjdhoppsfinal och lite till. I och för sig verkade höldhoppsfinalen ha ganska dålig standard men det hör inte hit. På terminalen (och överallt annars också) vimlade det av stressade pensionärer. Det kändes verkligen som om det bara var vi, småbarnsfamiljer och stressade pensionärer på hela båten. 

Vi hängde ju med på POOL-resors reseträff vilken skulle inledas med en välkomstdrink och något slags uppträdande. Jag tänkte först att jag skulle vara fräck och sno åt mig en av den alkoholhaltiga varianten, men när det framkom att det var mousserande vin så backade jag. Fan, vin, det kommer jag aldrig lära mig att dricka. Det smakade jäst äpple och alkohol, hur kan man ens tycka att det är gott? Det alkoholfria alternativet var inte mycket bättre. Från början smakade det bara socker i vätskeform för att senare gå över till något i stil med mandelmassa. Inte gott. Uppträdandet var mycket bättre. Systrarna K. De var jättekoola. Först hade de något slags 50-60-talstema (tänkte väl antagligen på alla stressade pensionärer X'D). Då hade de jättesöta prickiga kjolar på sig. Jag kände mig personligen väldigt malplacerad där då. Det var mor&far&jag och alla pensionärer. Jag tyckte att jag överlevde ändå. Musiken var så söt. Jag stod där och nynnade med lite halvengagerat i de låtar jag kunde och plötsligt kom en av de där Systrarna K, tror att hon hette Åsa, och köde upp en mikrofon i nyllet på mig. Hjälp. Reflexmässigt ryggade jag tillbaka, men hon hade ju lite armlängd också. Det var bara till att försöka gasta leende guuuuldbruuuna öööögon bäst jag kunde. Shit, det är ungefär den textraden jag kan, fortsatte bara nynna halvengagerat. Gjorde nog inget imponerande intryck, men jag fick en "idolbild" på dem HAHA. Sedan bytte de om till någon totalglittrig kreation och körde lite mera discofeeling. Fortfarande engagerat, proffsigt, roligt och jättebra. Ja, jag diggade verkligen dem.

Sedan tog jag en runda på parfymavdelningen i tax free-butiken. Även om jag inte skulle köpa parfym så är det roligt att traska omkring och sniffa lite. Sprayade på sådana där remsor och lyckades lägga lite på idolbilden också. Den luktar jättegott nu, fniss.

Efter att vi käkat den sedvanliga Vikingbuffén traskade vi upp i baren och hittade ett bord alldeles bredvid själva bardisken. Vid ett bord längs väggen satt en ensam kille i 25-årsåldern och rökte. Märkte på en gång att han började stirra på mig. Det var verkligen jätteäckligt. Jag fick för mig att han jobbade där. Han hade på sig en stor grå urtvättad t-shirt som det stod med något företags logga på (verkligen uppklätt) och fick efter ett tag sällskap av en städtant och då och då traskade han in bakom bardisken (där de går in med disk och sådant). Hur som helst så beställde mamma och pappa varsin drink. Mamma hade någon jordgubbsgrej som jag for och nallade av. Den var jättegod. Tröjtönten fortsatte stirra på mig. Efter ett tag kom han fram till vårt bord och frågade mamma och pappa om jag var deras dotter, sedan frågade han om jag var på gränsen att fylla arton. Shit tänkte jag, han jobbar där och ser att jag nallar av mammas drink, nu blir det påföljd för att jag inte är arton. Istället frågade han om han fick bjuda mig på en drink. Helvete. Han bara "ja, jag såg ju att hon tog av din och tänkte att hon kanske ville ha en egen". Hjälp. Mamma svarade kvickt att "nej det vill hon inte, hon vill bara smaka". Jag fattar inte, mamma svarar alltid för mig. Jag hinner sällan vara först med att få en syl i vädret. Det är ännu ett hinder i mitt lära-mig-att-klara-mig-själv-dilemma. Jag hade kunna bett tröjtönten att dra åt helvete om jag fått chansen, men istället lamslås jag av min feghet och hittar inte ett enda ord. Fan. Jag hade kunnat säga åt honom att om jag vill ha en egen drink så köper jag en egen drink, eller så lyckas jag charma mamma att köpa den åt mig. Han stövlade tillbaka till sin plats och pratade med den där städtanten om att mina föräldrar minsann verkade tro att jag var femton. Han kunde dö. Jag ville bara rymma då.

Jag skyllde på att jag fick ont i huvudet av röken och stack ut i korridoren och satte mig i ett fönster. Den där människan äcklade mig, verkligen. Lyckades så klart hitta på systrarna K igen. De ställde sig precis där jag satt och omsvärmades snabbt av lysiska pensionärer. Sedan kom hon som körde mikrofonen i nyllet på mig fram till mig och frågade om det var jag som hade sjungit. Hrmm. Sjungit kanske var att ta i hördudu. Då ville jag fly igen. Jag tror att allt gick emot mig just då. Nej då. Jag hittade ju en pokermaskin, det är fetkul. Mitt syfte med det där är dock inte att vinna pengar (alltså mycket pengar), utan att få pengarna att överleva så länge som möjligt. Jag stod och spelade för min femma i en kvart. Det var kul.

När jag kom tillbaka till mor&far i baren hade drink-och-tröjtönten gått. Pust. Istället kunde jag i lugn och ro, sittandes på golvet, bevittna ett halvtaffligt framträdande med Charlotte Perrelli. Hon tillhör inte mina favoriter, men hon har bra röst. Anledningen till att jag satt på golvet var för övrigt att människan hade ställt sig längst in i hörnet på scenen och var omöjliug att se från våran position. Inte för att hon är så mycket att se, men ändå. Hon hade kass repertoar (stavning?). Hon körde kanske fem låtar och när hon blev ombedd att köra ett extranummer tog hon samma låt en gång till, fast på svenska. Det var givetvis hennes vinnarlåt Take me to your heaven. Jag har faktiskt sjungit den, karakoe på Malta, vi var så bäst då.

Natten var till en början i halvpanik med en mssa ångesttankar och dylikt, men atarax löser allt. Jag älskar verkligen dem just nu. Jag försöker låta bli dem, men de hjälper mig verkligen att koppla av och koppla bort. I alla fall så inbillar jag ju mig det. Somnade i alla fall tillslut, och det var ju bra det.

Idag har det varit mest segt. Dock en härlig frukost imorse. De har något frallaaktigt bröd som är jättegott. Mumma. Efter frukosten blev det mer tax free. Jag köpte en mascara och ett skärp som passade jättebra i mina dieseljeans. Det är svart med stora metallhål. Köpte en massa godis också, hmm.

POOL-resor hade något slags tävling där man kunde vinna kryssningar och annat och självklart deltog vi i den. Man skulle bara bläddra lite i en katalog och hitta lite bilder. Det var prisutdelning i något café klockan två. Vi var där redan halv ett. Vi satt efter många om och men alldeles bredvid scenen där pensionärerna dansade chottis till klämmig musik. Vi fikade lite och hade oss. Sedan blev det någon clownföreställning för småbarnen och sedan lyckades vi tajma in ännu ett framträdande av systrarna K. Jag tror att jag förföljde dem, stackars människor. De körde en kortare version än igår, men med samma låtar. Jag kan inte låta bli att nynna med i de låtar jag kan, även om de töntförklaras. Jag har exempelvis haft en man i byrån på hjärnan hela dagen. De sjöng bara en textrad, men typ arton gånger istället. Inte konstigt att den fastnade. Ojoj. De måste ha sett att jag satt och nynnade med för när de var klara kom en av dem, tror att det var samma som igår, och satte sig vid vårat bord och berömde min sånginsats. Sedan pratade vi ett bra tag om både det ena och det tredje. I vanlig ordning pratar mamma mer om mig än vad jag hinner göra själv. Tror jag ska påpeka det vid något bra tillfälle.

Bussresan hem var värre än bussresan dit, jag hade ju ingen veckorevyn att bli förbannad på. Fniss.

Nu måste jag verkligen sova. Det är ju fukking skolan imorn. Ååh. Bilder kommer imorgon.