The hills are alive with the sound of music
Trött, Trött, TRÖTT, helvetes trött, helvetesnatt. Jag har inte alls sovit särskilt bra inatt och det suger. Först så satt jag uppe till ett och skrev. Jag hade värsta uppslaget till en novell som gnagde i huvudet så jag var bara tvungen att börja på den. Jag vet inte om den blir så bra som jag hade hoppats, men det är ju ingen som ska behöva läsa den så det spelar ingen roll. Sedan lyckades jag inte somna heller. Det är så himla psykologiskt, går jag och lägger mig sent, låt oss säga efter ett, så somnar jag inte. När jag är medveten om det på förhand så går det ju absolut inte. Hmm. Tre traskade jag ner och tog ett par av mina psykologiska mirakelpiller som jag egentligen inte alls ska ta för att jag inte kan sova, utan av helt andra orsaker. Men jag vet att tar jag dem så somnar jag, det sitter liksom i huvudet. Usch, jag skulle säkert kunna ta något godispiller och bestämma mig för att det skulle funka. Jag hatar det. Kvart över sju ringde telefonen här. Mamma tvärsov tydligen, så jag fick traska upp och svara. Det var någon jävla reparatör som ville komma och installera våran värmepump. Vad fan, kan de inte fatta att folk kanske sover vid den tiden när de är lediga. Usch hata. Installationsmänniskan kom vid halv nio och började borra i väggen alldeles utanför mitt rum. Jag hatade honom då. Jag ville sova, fatta. Usch. DÖÖÖ.
Såg Moulin Rouge morse. Jag lånade den av bror min och var tvungen att se den nu eftersom jag ska lämna tillbaks den morn. Det var en fin film, även om inte musikaler hör till min favoritgenre. Jag tyckte så synd om Christian när Sandine var tvungen att välja den där schlibbiga hertigen bara för att "show must go on". Usch på dem då.