the world says you gotta be super man
whose lives are twisted and torn
so hold me while i cry tonight
and i will be reborn
i can feel the healing started
blessed are the broken hearted
Var in till Gävle igår kväll och såg en spelning med Jill Johnson. Det var helt underbart. Varje gång jag ser henne live (nu lät det som om det sker ofta, men det här var i alla fall fjärde gången) så inser jag att det är hon som är min största musikaliska förebild. Hon är helt enkelt bäst. Texterna är helt underbara. De flesta av texterna, kanske till och med alla, är tillägnad verkliga personer. Det gör att man blir extra berörd av texter som Nathalie och Breakfast in New York. Alla borde se till att lyssna på Breakfast in New York, det är nog den finaste låt jag vet. Hon sjöng inte den igår, annars hade jag garanterat gråtit en skvätt. I och för sig gjorde jag det när hon sjöng Blessed are the broken hearted istället. Den låten beskriver ganska exakt min sinnesstämning just nu.
Call me cool 8)
until she walked into his world
she was an angel send to save him
give him the love that he deserved
she knew she wouldn't make it
she only had so much time
that inner peace she carried with him
touched so many lines
but they would not grow old together
he thought of all the things they missed
'cause heaven made other plans for her
she left him with one last wish
let there be no tears for me
spread my ashes in the see
and say a prayer for us
celebrate what was
you can say goodbye
while the sun begins to rise
let the champagne pour
over breakfast in new york
her memory was honoured
by her family and friends
but there was a moment yet to come
that was only ment for him
he didn't even pack a bag
he just got on a plane
and flew halfway across the world
so that she would smile again
no they did not grow old together
he thought of all the things they missed
'cause heaven made other plans for her
she left him with one last wish
let there be no tears for me
spread my ashes in the see
and say a prayer for us
celebrate what was
you can say goodbye
while the sun begins to rise
let the champagne pour
over breakfast in new york
Den som nu har tagit sig tid att läsa igenom texten till Breakfast in New York kanske förstår varför jag garanterat skulle ha gråtit en skvätt. Jag har inte tagit texten på internet så jag ber om ursäkt om jag har skrivit fel, har bara skrivit direkt ur minnet. Alla borde känna någonting av den texten. Jag tänker både på mannen och på kvinnan och på hur fruktansvärt hemskt det måste ha varit för båda. Jag minns inte exakt hur det var, men Jill berättade en kort story om låtens bakgrund på förra konserten jag var på. Låten handlar om en av hennes kompisar tror jag. Han hade träffat en tjej och de hade hunnit vara gifta i bara ett par månader när hon fick cancer och dog.
eey, fin tröja :)
tacktack (:
Hej Sara! Jag såg dej i Gävle i Torsdags, ja, jag finns faktiskt med på bilden på dej och och Jill, som tur är synns jag knapt... Naturligtvis visste jag ju inte vem du var/är, men nu när jag såg bilden så minns jag ögonblicket.
Spelningen i Gävle var en av dom bästa av dom alla jag har sett på den här turnén, och sen kan jag bara hålla med om att Breakfast In New York är en av dom absolut bästa låtarna Jill har gjort och en av dom allra bästa att se live, men jag vet oxå att den är en av dom jobbigaste för Jill att sjunga live, både sång mässigt och för alla kännslorna.
Välkommen till Jill forumet oxå. ;)
Hejsan Per! Hahah, så det kan bli. Kul att du gillade spelningen, det gjorde jag med kan jag säga. Jag blev helt överlycklig när jag fick konsertbiljetterna i födelsedagspresent. Det är lite komiskt det där med mig och forumet. Jag visste att jag var med där förut men hade glömt användarnamnet. Alltså blev jag medlem igen och när jag sedan tittade igenom medlemslistan så hittade jag mig själv, så nu finns jag i dubbel upplaga. Haha. Kul att du hittade min blogg också. Kramkram