Bara Sara

..but I'll be fine, 'cause I live and I learn.

Okej, jag är frånvarande och off och försöker lura både mig själv och resten av världen att jag i denna stund sitter och pluggar, trots att jag roar mig med att blogga. Dessutom sitter jag och läser startlistan till Sum-Sim Riks och funderar över hur det skulle vara att vara duktig. Helt sjukt. Bara för att jag måstemåstemåste lära mig hur man räknar med friktion och luftmotstånd och ej bevarad mekanisk energi så är det helt plötsligt jätteintressant med en startlista till en simtävling som jag inte ens ska vara med på. För det första slutade jag tävla för två år sedan, för det andra är jag iår för gammal för sum-sim och för det tredje så har jag aldrig varit ens i närheten att kvala in.Det var ju knappt så att jag lyckades komma med på regionsfinalen. Herregud Sara, lite skärpning nu då.

För att kunna fortsätta ha simning som största brinnande intresse har jag märkt att jag intresserar mig mer och mer för andras simning. Kanske är en anledning till ovanstående, vem vet?. För att slippa engagera mig i plurret finner jag större och större intresse i simning på land. Jag älskarälskar mina simgrupper, även om det är rätt opeppande att åka till simhallen varje lördagmorgon. Jag tycker att det är jätteroligt att åka på simtävlingar utan att tävla själv och jag gillar skarpt när det går bra för andra. Det kommer alltid att vara puss på simning, självutövande som icke självutövande.

Det där var ett sidospår, som om inte allt jag skriver är sidospår. Jag vet inte varför jag skriver detta egentligen, men jag fick responsen på mitt muntliga nationella idag. Okej, jag vet inte vad jag ska säga. Jag fick VG på det. VG på övre halvan som hon så flott uttryckte sig. Hon tyckte att jag pratade bra och hade "uttal som en inföödd", men att jag är för feg. Jag vet att jag är för feg. Jag hatar att prata engelska och anser att jag suger på det. Men.. jag kan fortfarande få MVG i engelska, och jag lever väl på hoppet om det ett tag till. Hon skulle se till att jag fick chansen att prata mer, antingen med henne eller med någon annan så att jag kan visa att jag vågar. Typ. Give me a chance and I'll talk you down, buddy.

Idag var det tisdag och idag tänkte jag inte ta risken att åka hem och bli opepp på att träna. Jag stannade kvar i skolan i två timmar med syftet att plugga fysik, vad annars liksom. Hur som helst så blev det ingen fysik, jag drev bara runt i skolan och tänkte på den där förbaskade engelskan som jag in te riktigt vet vad jag ska göra med,  men däremot blev det två timmars stenhårt tränande efteråt. För det första var det Cissi som hade spinningen idag. Bless her säger jag bara. Hon är så glad och energisk och peppande så man vill bara trampa på med ett leende på läpparna trots att benen skriker att man borde stanna. Det var ett helt annat tempo och en helt annan intensitet ska gudarna veta. Ojoj. Efter att sju personer trampat på näst intill tyngsta motstånd i sex minuter fanns det inte mycket luft kvar i det där lilla rummet, och då hade passet bara börjat. Jag tror aldrig att jag har blivit så svettig faktiskt. Sen skulle jag boxas också. Bara för att jävlas lite extra med mina helt utpumpade lår så var det en massa benträning på boxen också. Det var sparkar och knän åt både höger och vänster, och det var liiiite jobbigt faktiskt. Nu är det bara två gånger kvar på boxen. Fukking Helvete. Vem räddar boxen? Någon måste rädda boxen. För övrigt hoppas jag att de utbildar en forzainstruktör till nästa termin som någon yppade ett ord om.

Nu pepole, ska Sara snart krypa upp i soffan och titta på Toppform och se när Blossom plågar andra samtidigt som hon kan tänka att hon har tränat fruktansvärt bra idag.

Tjing.