It's too dark to be sad
Kom just hem från mitt andra besök i Läkerol Arena på fem dagar. Man kan ju nästan misstänka att jag börjar bli stammis där, hmm. Den här gången var jag med mor och far och såg Brynäs-Linköping. Vi satt alldeles bakom Linköpings avbytarbås, men på andra raden så det var inget problem att se över dem om de bara satt ner. Det var ju inte en alltför upplyftande tillställning. Även om brynäsarna spelade väldigt bra i sista perioden och vann skottstatistiken med 13-4 eller liknande så hade målvakten i Linköping bestämt sig för att spika igen, varav matchen slutade 0-2 och Brynäs förlorade. Attans. Det hade varit roligt att få brista ut i ett enda stort JAAAAAA!!!! med resten av arenan och känna den där härliga när-det-blir-mål-för-hemmalaget-känslan en gång i alla fall, men här hänger vi inte läpp. Det är bra att de sparar på krafterna och laddar upp inför slutspelet. Hoppas att de lyckas hitta någon turbo-formtopp nu. Hmm.
Det är hemskt roligt att vara på ishockey. Eftersom spelet inte var särskilt upplyftande den här gången så kan man ju ägna sig lite åt att lägga märke till andra saker.
- Det finns hockeyfans, och så finns det hockeyfans. Det är så roligt att lyssna på den andelen av publiken som blir så fruktansvärt förbannad så fort någon missar pucken eller slår en felpassning. Sådana som blir förbannade på domaren då någon i det egna laget ramlar omkull och han inte tar en utvisning på motståndaren eller när någon i det egna laget visas ut. Jag förstår inte att folk orkar ta det så allvarligt. Det är klart att man ska heja på sitt lag och jubla när det blir mål, resten kan man väl hålla för sig själv. Typ småsvära lite tyst.
- Jag hade mycket tid på mig att studera hockeyrövar, ett sant nöje på min ära. De stod ju nästan ständigt upp i det där båset, varav fem-sex blå arslen var det som fanns närmast i blickfånget. Ishockeybyxor är väldigt fula och missformliga. Linköpings nummer 17, som satt alldeles nedanför oss, lyckades ständigt få sin tröja att haka upp sig i byxorna och det är så fult. Dessutom undrar jag varför en remsa mitt på arslet är i en annan färg, liksom mörkare än resten av byxorna, det är ju helt ologiskt och fult. Kan ingen upplysa mig om det?
- Linköping hade inte alls särskilt många supporters på plats, men två av dem hade givetvis tagit plats bara sisådär tre platser ifrån mig. Herren i sällskapet töntförklarades genast. Han var iklädd en gul perukliknande mössa med inbyggt pannband vilket var fruktansvärt fult. Dessutom satt han och viftade med en flagga som var upp-och-nedvänd, snacka om att det såg tattigt ut. Jag blev så störd på honom. När Linköping gjorde sina mål så reste han sig och viftade med sin flagga och bara "nanananananaa", sedan hängde han halvt över plexiglaset och öste lovord över Linköpingsspelarna. Jag tyckte att någon kunde ta av honom den där gula mössan och trycka in den i munnen på honom. Ååh, störd människa. Nu lät jag kanske som en dålig-förlorare-tönt, men han var bara så irriterande. Förlåt.
- Varför går man på ishockey om man har så bråttom därifrån att man inte kan se slutet på matchen? Folk började gå hem när det var typ fyra minuter kvar av matchen. I och för sig var det ganska länge klart att de skulle förlora, men för den sakens skull tycker jag att man kan stanna kvar tills det är slut. Det kan inte vara särskilt motiverande att spela när man ser att folk börjar gå hem bara för att man ligger under. Vad är det för stöttande publik? Usch på stressade människor.
Platt fall blev det, men det var kul ändå (=
Bara som avslutning kan jag påpeka att mitt rum inte vinner några skönhetspriser just nu. Mor och jag hjälptes åt att dra bort en massa tapet idag så nu ser det helt stört ut. Imorgon ska det slipas och spacklas och målas lite så får vi se när de nya tapeterna kan komma på plats. Allt finns i alla fall hemma nu, så det är bara att jobba på när man orkar.
Det är hemskt roligt att vara på ishockey. Eftersom spelet inte var särskilt upplyftande den här gången så kan man ju ägna sig lite åt att lägga märke till andra saker.
- Det finns hockeyfans, och så finns det hockeyfans. Det är så roligt att lyssna på den andelen av publiken som blir så fruktansvärt förbannad så fort någon missar pucken eller slår en felpassning. Sådana som blir förbannade på domaren då någon i det egna laget ramlar omkull och han inte tar en utvisning på motståndaren eller när någon i det egna laget visas ut. Jag förstår inte att folk orkar ta det så allvarligt. Det är klart att man ska heja på sitt lag och jubla när det blir mål, resten kan man väl hålla för sig själv. Typ småsvära lite tyst.
- Jag hade mycket tid på mig att studera hockeyrövar, ett sant nöje på min ära. De stod ju nästan ständigt upp i det där båset, varav fem-sex blå arslen var det som fanns närmast i blickfånget. Ishockeybyxor är väldigt fula och missformliga. Linköpings nummer 17, som satt alldeles nedanför oss, lyckades ständigt få sin tröja att haka upp sig i byxorna och det är så fult. Dessutom undrar jag varför en remsa mitt på arslet är i en annan färg, liksom mörkare än resten av byxorna, det är ju helt ologiskt och fult. Kan ingen upplysa mig om det?
- Linköping hade inte alls särskilt många supporters på plats, men två av dem hade givetvis tagit plats bara sisådär tre platser ifrån mig. Herren i sällskapet töntförklarades genast. Han var iklädd en gul perukliknande mössa med inbyggt pannband vilket var fruktansvärt fult. Dessutom satt han och viftade med en flagga som var upp-och-nedvänd, snacka om att det såg tattigt ut. Jag blev så störd på honom. När Linköping gjorde sina mål så reste han sig och viftade med sin flagga och bara "nanananananaa", sedan hängde han halvt över plexiglaset och öste lovord över Linköpingsspelarna. Jag tyckte att någon kunde ta av honom den där gula mössan och trycka in den i munnen på honom. Ååh, störd människa. Nu lät jag kanske som en dålig-förlorare-tönt, men han var bara så irriterande. Förlåt.
- Varför går man på ishockey om man har så bråttom därifrån att man inte kan se slutet på matchen? Folk började gå hem när det var typ fyra minuter kvar av matchen. I och för sig var det ganska länge klart att de skulle förlora, men för den sakens skull tycker jag att man kan stanna kvar tills det är slut. Det kan inte vara särskilt motiverande att spela när man ser att folk börjar gå hem bara för att man ligger under. Vad är det för stöttande publik? Usch på stressade människor.
Platt fall blev det, men det var kul ändå (=
Bara som avslutning kan jag påpeka att mitt rum inte vinner några skönhetspriser just nu. Mor och jag hjälptes åt att dra bort en massa tapet idag så nu ser det helt stört ut. Imorgon ska det slipas och spacklas och målas lite så får vi se när de nya tapeterna kan komma på plats. Allt finns i alla fall hemma nu, så det är bara att jobba på när man orkar.
Meddela din åsikt
Trackback