Tåschten is BACK <333
Idag har det hänt en hel del sannerligen besynnerliga saker. Det började redan första lektionen som var svenska. Sofia hade frisknat på sig och var tillbaka. Hennes första mening var ett smärre skämt. "Nu ska vi börja med dikter". Vadå börja med dikter, vi har ju nästan inte gjort annat än skrivit dikter hela läsåret. Den här gången skulle vi dock inte skriva dikter själva utan vi skulle analysera dikter från olika tidsepoker, i grupp. Hon har sådan fruktansvärd fantasi min svenskalärare. I alla fall, när vi stod där hos Agneta och kopierade ett par dikter ur en bok, jag och Michaela, fick jag se min grupprumsnyckel ligga där på hennes bord. Min Tåschten som varit försvunnen i två veckor. Jag var övertygad om att jag hade tappat den på bussen, men någon hade tydligen hittat den utanför HP, hmm. I fredags sa jag åt Arto stt jag skulle kommaoch skriva på en beställning av en ny nyckel, rackarns tur att jag inte hann göra det. Jag har tappat bort Tåschten två gånger den här terminen, inom loppet av två veckor. Nu kom han dock tillbaka lagom till att vi hinner fira hans namnsdag på fredag, det var väl det han visste den rackaren. Nu ska jag hålla i honom.
Sedan hade vi idrott. Wiehoo. Jag släpade längdskidor, stavar och pjäxor med mig imorse, tur att jag slapp åka buss. Det var i alla fall roligt att åka, dock väldigt svettigt. Jag hade packat in mig själv i en extra tjocktröja, men den åkte av illa kvickt. Emma gnällde ständigt på att jag åkte för sakta. Hon stakade sig förbi Lina, sedan blev det nedförsbacke. Då kunde hon inte stanna utan brakade rakt in i mig. Precis då mötte vi Guido som därför fick bevittna min enda vurpa, attans.
När vi traskade ner till lunchen sedan såg vi att skolan hade besök av några designsnubbar. De gick någon sorts vidareutbildning till ingenjörer eller dylikt som de stod och pratade om. De hade smällt upp ett par stora reklamskärmar som det stod "har du lust att slå på någon som ligger på en spikmatta" och "har du alltid velat äta en djupfryst skumsvamp". Hmm. Givetvis har man alltid drömt om att käka en djupfryst skumsvamp, ni vet, sådana här rosa upptill och vita nertill. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi åt dem. De låg nedslängda i en burk med flytande kväve och fick fiskas upp med en träslev. När man fick skumsvampen i handen knastrade det om den och när man stoppade den i munnen och bet i den rasade den sönder i en halv miljon stenhårda småbitar samtidigt som ett rökmoln for ut genom näsan. Jag skrattade åt att svampen var så fruktansvärt vidrig att ha i munnen samtidigt som de andra såg ut som drakar när röken sprutade ur näsan. När svampen tillslut återfick sin normala konsistens kunde man även känna någon sorts smak på den.
Anders skulle gå igenom mattediagnosen idag. Det känns inte alls bra inför provet imorgon, men det får bli som det blir. Det kändes därför inte mer positivt när jag noterade att muppen som agerar lärarstuderande och därmed infinner sig på våra lektioner ibland var där just idag. Han förstår aldrig vad man menar och kan bara förklara på det sätt som Anders sagt åt honom på förhand att han ska förklara på. Inte koolt, men som tur var hade jag bara tänkt helfel på en uppgift, samt att jag hade krånglat till det onödigt mycket på en annan, en förstod jag dessutom inte alls.
Jag hann inte mer än hem innan jag skulle åka upp igen för att ta hand om småbarnen. Pluttisarna. De var verkligen odrägliga idag, men jag antar att det var mitt fel. Jag hade inte hunnit förbereda mig alls och det fungerar inte att spontant improvisera. När man väl lyckas samla dem i en ring måste man ju veta vad man ska säga åt dem, men idag blev det bara 'jaha, vad gör vi nu?'. Det avslutades dessutom med en decibelchock när de fick leka "katt och råtta". Sedan är det ett halvt företag att få upp dem ur vattnet. Lyckas man få en unge att lägga upp en leksak hinner en annan plocka ner en, och medans man hindrar den andra ungen hinner den första hitta på något nytt. Suck. Nu har jag tre veckor på mig att hitta på ett monsterpass åt dem till nästa gång.
Födelsedag: 4 dagar kvar
Melodifestivalen: 5 dagar kvar
Håkki: 9 dagar kvar
Sedan hade vi idrott. Wiehoo. Jag släpade längdskidor, stavar och pjäxor med mig imorse, tur att jag slapp åka buss. Det var i alla fall roligt att åka, dock väldigt svettigt. Jag hade packat in mig själv i en extra tjocktröja, men den åkte av illa kvickt. Emma gnällde ständigt på att jag åkte för sakta. Hon stakade sig förbi Lina, sedan blev det nedförsbacke. Då kunde hon inte stanna utan brakade rakt in i mig. Precis då mötte vi Guido som därför fick bevittna min enda vurpa, attans.
När vi traskade ner till lunchen sedan såg vi att skolan hade besök av några designsnubbar. De gick någon sorts vidareutbildning till ingenjörer eller dylikt som de stod och pratade om. De hade smällt upp ett par stora reklamskärmar som det stod "har du lust att slå på någon som ligger på en spikmatta" och "har du alltid velat äta en djupfryst skumsvamp". Hmm. Givetvis har man alltid drömt om att käka en djupfryst skumsvamp, ni vet, sådana här rosa upptill och vita nertill. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi åt dem. De låg nedslängda i en burk med flytande kväve och fick fiskas upp med en träslev. När man fick skumsvampen i handen knastrade det om den och när man stoppade den i munnen och bet i den rasade den sönder i en halv miljon stenhårda småbitar samtidigt som ett rökmoln for ut genom näsan. Jag skrattade åt att svampen var så fruktansvärt vidrig att ha i munnen samtidigt som de andra såg ut som drakar när röken sprutade ur näsan. När svampen tillslut återfick sin normala konsistens kunde man även känna någon sorts smak på den.
Anders skulle gå igenom mattediagnosen idag. Det känns inte alls bra inför provet imorgon, men det får bli som det blir. Det kändes därför inte mer positivt när jag noterade att muppen som agerar lärarstuderande och därmed infinner sig på våra lektioner ibland var där just idag. Han förstår aldrig vad man menar och kan bara förklara på det sätt som Anders sagt åt honom på förhand att han ska förklara på. Inte koolt, men som tur var hade jag bara tänkt helfel på en uppgift, samt att jag hade krånglat till det onödigt mycket på en annan, en förstod jag dessutom inte alls.
Jag hann inte mer än hem innan jag skulle åka upp igen för att ta hand om småbarnen. Pluttisarna. De var verkligen odrägliga idag, men jag antar att det var mitt fel. Jag hade inte hunnit förbereda mig alls och det fungerar inte att spontant improvisera. När man väl lyckas samla dem i en ring måste man ju veta vad man ska säga åt dem, men idag blev det bara 'jaha, vad gör vi nu?'. Det avslutades dessutom med en decibelchock när de fick leka "katt och råtta". Sedan är det ett halvt företag att få upp dem ur vattnet. Lyckas man få en unge att lägga upp en leksak hinner en annan plocka ner en, och medans man hindrar den andra ungen hinner den första hitta på något nytt. Suck. Nu har jag tre veckor på mig att hitta på ett monsterpass åt dem till nästa gång.
Födelsedag: 4 dagar kvar
Melodifestivalen: 5 dagar kvar
Håkki: 9 dagar kvar
Meddela din åsikt
Trackback