Bara Sara

Heeeej!! Igår cyklade jag till Torsåker för att leka med Bells som sagt. Vi satt i hennes mormors invändigt blåa hus och tittade på något konstigt testarprogram på Discovery samtidigt som vi åt glass och drack saft. Sen gick vi ut och spelade monopol ett tag med det blev tråkigt. Då cyklade vi till ica och köpte choklad, nötter och minimorötter och sen åkte vi hem till Ida och hade party. Vi sjöng en massa karaoke och det var KUL. Bara för att Bells och Ida är värsta proffssjungisarna så kände jag mig lite sopig, men jag kände att jag trots allt gjorde en tapper insats. Total Eclipse of the Heart fanns med och då blev jag jätteglad. Första gången vi sjöng den hade vi dock glömt att starta mikrofonerna så det var ju inte så lyckat. Massa superkul var det. Jag blev alldeles hes så Ida sponsrade mig med en halstablett.

SEN DRACK JAG EN HALV KOPP KAFFE. Flera miljoner vuxenpoäng till mig. Måste tillägga att det var cappuchino specials med ton av marabou, men dock. Jag tyckte att det smakade bara kaffe och jag kände mig så fruktansvärt duktig. Men äckligt var det.

Sen gick vi ut på altanen och spelade lite kort, fast vi pratade mest och tillslut slängde vi kortleken hädan. När klockan var tolv och det ösregnade och var mörkt bestämde jag mig för att stanna kvar hos Ida över natten. Så då gick vi in och sjöng lite till och vid två gick Bells tillbaka hem till sin mormor, men hon glömde väskan. Ida och jag knatade efter med den och så hamnade vi i det blå huset igen. Vi satt i köket och pratade och drack o'boy och rabblade upp alla blå saker i köket.  

Halv tre gick Ida och jag igen och det var mer roligt än jag hade tänkt mig
"Akta trappan"
"Vadårå, är det halt eller?"
"Nej, jag missade ett trappsteg och höll på att ramla"
"Jaha, okej"
*Går försiktigt fram till trappan och tittar noga vart jag sätter fötterna*
RITSCH, BRAK, DUNK
"Aj, helvete"

Sen satt jag där och höll på att dö av skratt. Det hade väl varit en annan sak om hon inte hade varnat mig, men jag är ju så fruktansvärt klantig jämt. Seriöst. Det var det löjligaste jag har varit med om. Jag såg ju att det var två trappsteg och jag kollade ju extra noga, ändå lyckades jag missa det översta trappsteget så att jag ramlade ner. Vi skrattade åt det där hela natten sen.

I alla fall så gick vi omkring och pratade i nästan två timmar. Det var så himla skönt. Vi pratade om precis allt och jag förundrades hela tiden om hur himla lika vi är. Vi har samma tankar om allt, samma problem, samma ångest och samma dåliga självförtroende angående samma saker. Jag har aldrig anförtrott någon så mycket som jag gjorde med Ida när vi traskade där. Jag höll på att börja grina hela tiden, men lyckades besinna mig. Det doldes även av en massa regn och lite avtagande mörker.

Väl hemma hos Ida igen åt vi mackor och bäddade och gick och la oss och pratade. När klockan var halv sex kände jag att jag låg på något obekvämt;
"Vad är det hääär!?!"
"Ett par kalsonger ser det ut som(med en röst som inkluderade att det var världshistoriens mest normala sak)"
"Va faaan.. eew"
*kasta iväg*
Efter att ha konstaterat att de i alla fall var rena började vi undersöka dem närmare och konstaterade att de var för 12-14 år och fortfarande består mystieriet i vems det är och vart fan de kom ifrån. Om de låg i påslakanet borde de ha rasat ur när jag ruskade i täcket, inte efteråt när täcket redan låg i sängen. Någon annanstans kan de i alla fall inte gärna ha kommit ifrån. Helt sjukt.

Dag två, fast egentligen samma dag, började med en tripp till Ica för att handla frukost. Helt ofixade cyklade vi iväg och hoppades innerligt att vi inte skulle möta någon. Självklart kommer ju Lök och ett helt gäng andra precis samtidigt som vi. Det var ju nästan givet.

Efter frukost såg vi Heartbreak Hotel (ÄLLLLSKA DEN <''3) och sen åkte jag hem.

Men Ida, jag diggar dig alltså. Du är fan bäst.