Bara Sara

Let it snow, let is snow, let it snow. En ganska bra sammanfattning på dagen. Snacka om att det kan vara hastiga växlingar i väderleken. När man slog upp ögonen i morse hade det helt plötsligt blivit vinter. Meningen var att Malin och jag skulle åka till Valbo idag, men på grund av varningar för trafikkaos var det säkrast att låta bli den manövern. Då blev den andra meningen att jag enbart skulle åka hem till Malin, så att vi skulle kunna titta på film och dricka varm choklad och ha det lite myyys. Det ville sig dock inte heller. Jag skulle åka med bussen tjugo i tolv, men tio över tolv hade bussen fortfarande inte kommit. Jag orkade inte stå och vänta längre på en buss som inte tänkte komma, så jag vandrade hem igen. Det är ju inte nog med att det snöar, det är halvt om halvt tösnö så man blev ju galet blöt och kall. Dessutom blåser det halv storm. Därför var jag som en genomfrusen isbit när jag kom hem. Jag gjorde eld i kakelugnen och kröp ihop i fåtöljen och tittade på film och drack varm choklad med mig själv istället. Sedan har jag gått omkring och frusit hela dagen. Av den anledningen fick jag hoppa över boxersicen idag. Jag hade först tänkt gå, men jag känner mig lite halvkravlig nu. För att gnälla ännu lite till så kan jag ju meddela att vi hade strömavbrott i en och en halv timme nyss. Det blev helt galet mörkt. Jag satt vid datorn och skrev lite på min saga till naturkunskapen, något som jag givetvis inte hann med att spara, tur att det mesta återskapar sig. Jag höll inte på att hitta ner, så pappa fick lysa upp trappen med ficklampan. Sedan satt han och jag i köket och läste tidningar med ficklampa, sedan lagade mor mat på vedspisen. Snacka om att man kände sig lite gammalmodig. Jag satt ett tag på pallen i vardagsrummet och stirrade in i kakelugnen som den värsta stenåldersmänniskan. Faktum är att eld är galen fängslande. Nu är i alla fall strömmen tillbaka, och det är ju trevligt. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att vara strömlös i flera dagar, det måste vara hemskt. Man kände ju sig så instängd och hjälplös trots att det bara var en och en halv timme.