Strax efter Sum-Sim

Okej.. Vart ska jag börja? Det har varit lite klent med bloggandet i ett par dagar nu, mest på grund av det där Sum-Sim-spektaklet. I helgen var jag på Simhallen 12 timmar om dagen och hade onlinekontakt med Berth på Simförbundet, något som Malin tyckte det var måttligt roligt att mobba mig för X'D. Berra och jag blev ju bästisar liksom. Haha. Det var ju så att Sum-Sim (Svenska ungdomsmästerskapen-Sim X'D) ordnades på åtta platser i Sverige samtidigt. De fjorton bästa i varje gren kvalade till riksfinalen som går om en månad. Därför fick jag typ maila iväg våra resultat så att de på simförbundet skulle kunna sammnställa en resultatlista så att man skulle kunna meddela vilka som kvalade direkt. Det var ju inte alltför många från vår region som kvalade, bara någon enstaka Upsalasimmare (varför i helvete har de bara ett p för?) och någon Bollnässimmare. Sim 77 hade två tappra deltagare med, Gabriel och Emma. De var jättetuffa båda två och simmade 400 frisim. Emma hade typ aldrig simmat 100 ens, och så går hon på 400 direkt, riktigt vågat. 

Orkar inte gagga mer om Sum-Sim mer än att jag var ofantligt trött på måndagen. Traskade omkring i en dimma hela dagen och var inte långt ifrån att somna på svenskan första timmen. Lite roligt var det i alla fall att vi började måla grupprummet. Det är inte riktigt lika roligt att väggarna blir rosa, men det är i alla fall finare än vi hade innan. Det var meningen att det skulle vara mycket mer åt det bruna hållet, men rosa blir det. Shit.

På måndagkvällen var det cup. Yippie. Jag som är en sådan utpräglad tävlingsnarkoman tyckte förstås att det var jätteroligt. Eller inte. Jag skulle dock vilja tycka det. Jag vill egentligen börja tävla lite igen, men jag vågar inte. Klarade med nöd och näppe av min hundring ryggsim, utan var på väg att bryta flera gånger och fick ett litet sammanbrott när jag klev ur vattnet, men annars var det bra. Tiden är jag helnöjd med, bara två sekunder över pers trots att det kändes som om jag simmade i motlut. Tror att jag ska hålla mig till 50-meterssträckor ett tag i fortsättningen, och så hoppas jag att jag vågar vara med på Hofors Cup i december. 

Igår kväll var jag med Hanna, Malin och Rebecka på Boxersice. Jag hade missat det två gånger i rad på grund av diverse utbildningar och annat, så det var roligt att jag kunde gå igår. Det var i vanlig ordning överjobbigt och träningsvärken börjar komma nu. Förhoppningsvis ska jag slippa pajade lår i en vecka nu i alla fall, fast det känns som om vaderna har drabbats hårdast den här gången, hur nu det kan komma sig.

Varning, ej korrekturläst  

Meddela din åsikt

Välkommen att meddela din åsikt:

Jag heter:
Självklart återkommer jag

Maila mig på:

Jag lockar bloggläsare hit:

Det jag vill dela med mig av:

Trackback